Resumé. En födelsedag

Barnmedverkan? Ja, inget hår antändes trots muffin med levande ljus.

Flagga? Ja, filmbevis finns. Halning togs om hand av 34-åringen.

Presenter? Ja, alla föll i god jord. There is a first for everything.

Frukost? Ja, kaffe och lite flärd innan 34-åringens tilljobbetfärd. (obs rim med flit.)

Kontenta och citat av 34-åringen (som kanske inte är ett riktigt citat, utan mer en efterkonstruktion): Vilken härlig dag det här har varit. Jag är så nöjd.

Och det gör mig glad. Plus att jag har bytt till sommardäck.

Födelsedagsförberedelser

Imorgon fyller min fru år. Andra bloggare fyller också år och det är så praktiskt att de väljer samma dag - då kommer man lättare ihåg dem!

Men det är ju mer man måste komma ihåg också, när man ska fira nån i familjen.

1. Köpa present tex.
Som den otroligt pedagogiske och tålamodsstinne fadern jag är tänkte jag att det kunde vara kul att köpa present till min fru tillsammans med våra barn. Utan fru. Men jag har bara två händer, och därför valde jag att lämna ett barn som inte fick följa med. (Hon fick vara med sin mamma, don't worry. Vi är inte helt puckade.)
Min fru har önskat sig en MP3. Dessa maskiner finns på elektronikaffärer. Vår ena son har en enorm fäbless för elektroniska prylar, särskilt mobiltelefoner. Han kan inte prata i dem, men han vet hur man ska stå när man pratar i dem.
Detta gjorde mig lite nervös, då han är ganska hastig och lustig emellanåt - men jag tänkte att det säkert kunde gå bra. Vi skulle ju inte kolla på mobiler direkt, även om det hade varit kul. För honom. Och mig.
Vi tog tjuren (inte Leonards låtsaskompis, utan nån annan tjur) vid hornen och gick ner för trappan, in i butiken. Utanför var det varmt och vårhärligt, men inne i affären slog svalkan emot oss och alla elektronikapparater blinkade i takt med varandra. Mina grabbars ögon började också blinka, och jag tror minsann att det undslapp både Henry och Leonard ett "Oj..." när de såg alla prylarna.
Jag tog inte bara tjuren vid hornen, jag tog även grabbarnas händer i varsitt stadigt grepp. Jag ville inte riskera nåt.
Och det gick bra. Vi lyckades smita förbi mobilhyllan, ner till MP3-hyllan och där hade de placerat de billigaste modellerna i lagom Henryhöjd. Han var i sjunde himlen och låtsades att han lekte en sån här gammaldags aktiehandlare, ni vet en sån som har en telefon vid varje öra - och jag log när jag såg hans överlycka.
Det enda orosmomentet var att GPS-hyllan var precis bredvid - och där knappades nog ett flertal adresser in av flinka barnafingrar innan jag till slut valde en fin MP3 och stegade ut med alla mina grabbar.
Punkt 1: Present = check.

2. Frukostpåsängförberedelse
När man har tre barn under fyraochetthalvt så är det inte optimalt att fira en födelsedag med frukost på säng, hur mysigt det än må låta.
Jag tänker såhär - rätta mig om jag är fel ute (du har ca 6 timmar på dig) - att vi går upp och sjunger för vår mammaochfru och bjuckar på presenter och kansken en muffin? Sen får hon äta frukost som vanligt, med oss och så ordnar jag en trevlig förmiddagsfikamacka. Är det en bra idé?
Iofs så fick hon en chokladboll från mitt jobb som förfödelsedagspresent idag, och den ville hon inte spara till morgondagen för att "på-jobbet-fika". Risken finns alltså att hon inte vill ha nån macka med sig, men vi tar risken eller hur?
Punkt 2: Frukost = check imorgon.

3. Flagghissning
Säger sig väl självt? Den svenska flaggan ligger i ett skåp i köket och kommer hissas i morgon. Risken finns att den kommer glömmas kvar uppe i toppen tills efter mörkrets inbrott men ju mer den är uppe desto bättre eller?
Punkt 3: Flagga = check imorgon och kom ihåg att hala

4. Paketinslagning
Jag bor i ett hus med min familj, men jag vet inte var saker och ting finns. Det gör däremot min fru (och om du vill så kan det här innebära att du får vatten på din kvarn vad gäller cementering av könsroller och så vidare) och hon vet verkligen var allt finns.
Det är också så att jag har ett synfel som gör att jag har mycket svårt att hitta saker. Det här är ett ganska svårt handikapp som jag lider lite av, men min fru brukar inte tycka så synd om mig som jag kanske tycker att jag förtjänar.
Men jag är inte dum. Jag är en lurare av rang! Utan att hon märkte det så lyckades jag få ur henne informationen om var inslagningspappret var - och vojla så har jag nu inslagningspapper. (Jag har läst franska på gymnasiet men vet aldrig hur man stavar det franska ordet för "Häpp!" och det är lite pinsamt. Hoppas min franska läsare kan räcka mig en hjälpande hand...)
Punkt 4: Inslagning av paket = check så snart jag har slutat skriva här och hämtat in de i bilen gömda presenterna.

5. Barnens medverkan
Leonard och jag har kommit överrens att det här med att fira mamma är lite av ett "hyschpyscharrangemang". Jag inbillar mig att han gillar det och han är grym på att hålla saker och ting hemliga. Det kan också bero på att han har fått väldigt begränsat med information om vad som gäller, men det han vet håller han tyst om. De andra två grisarna kommer hänga med - och de kommer göra sin roll i det hela klanderfritt. Deras uppgift kommer förmodligen att bestå i att kasta sig på sin mammas mage och på så sätt väcka henne helt till sans efter vår (förmodligen bara min) skönsång (som troligtvis inte kommer vara så skön).
Punkt 5: Barnmedverkan = check att de sover och laddar för fullt

Så, då tror jag att vi har allt under kontroll.
Resultatet kommer redovisas (dessvärre inte via bambuser då vi inte kan garantera evntuella morgonfrisyrer med mera) genom något socialt media.

Tre minuter kvar tills jag skulle kunna gå in säga GRATTIS till min fru. Men jag ger mig till tåls.

2 februari. En solig dag.

Onsdagar brukar vara lite tråkiga sen mammas nya kille slutade sändas. Det är tydligen ofta bloggstrejk på onsdagar och det är VÄRDELÖST!

Idag var det onsdag igen, och det var en fin dag. Vi fick fira våra små lintottar idag, på en solig dag. Min fru skrev igår en lite bra text om hur det gick till för två år sen, och jag tänker inte ens försöka beskriva det dygnet eftersom jag inte har så mycket att komma med varken nu eller då. Det jag bidrog mest till under det dygnet var att sabba den här elchockssmärtlindringen som Helena tänkte testa och så höll jag på att somna mellan Henrys ankomst och Signes lite senare ankomst. Det är ju inget man skryter med när ens tappra hustru går igenom lite tuffa kval - för att uttrycka sig milt.

Det är faktiskt mycket roligt att de fyller två år idag, våra barn.
Simple as that.
Inte värdelöst nånstans.