Visar inlägg med etikett Kodspråk. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kodspråk. Visa alla inlägg

tisdag 3 maj 2011

MILK

Du som känner mig sen förr vet ju att jag var lite knubbig på den tiden. Om jag hade kunnat det här med data så hade jag sett till att lägga in nån bild, men om du kollar på den här fast byter ut glasögonen mot runda så har du en ganska bra bild. (Bra bok för övrigt - läs.)
Du som känner mig nu vet ju att jag fortfarande inte klassas som spinkig, men det gör inte så mycket. Det är inte min rondör vi ska tala om utan om nåt helt annat.

Idag kom det in två grabbar för att köpa fika. Snickerskaka med vaniljsås. Inkl sockerfibrer. De såg lite ut som jag gjorde förr i världen; runda, snälla och mesiga.
De köpte sitt fika och satte sig vid ett bord.

Fem minuter senare kom tjejerna. Två söta, med mjukisbyxor, skateskor och lite halvsportiga jackor.

Då minns jag. Hur jag och min snygge kompis N brukade sitta och fika på Lappis. Han - snygg och populär, jag - knubbig och inte lika populär.
Vi hade några tjejer som vi var lite kära i. Tre stycken, för att vara exakt. (Egentligen så var det fler, men just den här perioden var det tre som var lite extra.) Vi var typ 12 år gamla.
Vi hade en kod. På Lappis så fick man fika gratis (om ens pappa var pastor), och det bestod oftast av en tekaka med ost och skinka och ett litet tetrapak mjölk.
Koden för tjejerna var MILK. Initialerna bildade koden, och vi kunde säga den här koden sinsemellan och ingen förstod vad vi pratade om. Bara jag och min kompis.

Ibland kom två av tjejerna i koden ut till Lappis och då var det lycka. Ibland brukade vi till och med få sitta och fika tillsammans med dem - dubbel lycka. Men vi kunde kolla på varandra, min kompis och jag och säga koden. Utan att de här tjejerna visste att vi var kära i dem. Eller så visste de, jag vet inte. Vi var typ 12.

Den tredje tjejen i koden var en lite äldre tjej - den vackraste i hela skolkatalogen. Henne pratade jag aldrig med, men jag har för mig att hon en gång för ett par år sedan kom till ett hotell som jag jobbade på men jag presenterade mig aldrig. Hon hade man och barn och var fortfarande snygg. Hon kände inte igen mig. Är jag ganska säker på.

Jag blev aldrig ihop med nån i koden. Min kompis blev det säkert.

Idag tänkte jag om de här grabbarna hade nån kod för tjejerna de satt och fikade med.
Och så blev jag glad för att det var så fint att de knubbiga killarna fick fika med de söta tjejerna.

För det gillar knubbiga killar.