Grind by Harry eller kanske Harry Gate

Jag har skrivit om det förut, men här kommer det lite sånt igen.
Vi är fem syskon. Jag är yngst av alla, och det kanske märks i vissa lägen. Vi har vuxit upp under samma tak - ja, nästan i alla fall - och vi har samma föräldrar.

Men vi har inte begåvats rättvist av våra föräldrars talanger.

Jag har tre systrar som är mer konstnärliga än de flesta. Jag har svårt att rita en streckgubbe.
Jag har en bror och en far som är snickare. Jag har svårt att hålla i en hammare i rätt ände.

Vad fick jag? Inget, vad jag vet.

Tur då att man är yngst och lite bortskämd. Våra föräldrar var och hälsade på häromsisten och då fick vi lite (mycket) hjälp med markservicen, både i trädgården och i köket. Vår pappa undrade lite försiktigt hur vi tänkte med grind till vårt grindhål - skulle inte han kanske få hjälpa oss och göra en?
Jo, det går väl bra - men hur skulle vi få ner den hit till Dalom? Ingen av oss planerade ju en tripp åt vardera hållet och Storebror väljer ju att bara åka kustvägen nu för tiden... utan att passera Falun.

Jag var hemma idag, det stod Servicebutler på mitt schema, och plötsligt ringde telefonen:
"Hej, det var busstationen det här (tänk in att detta sägs på dalmål så får ni känslan). Du har en grinda att hämta upp här."
Va? En grind? Idag?

Vi hade ju sett ritningen och jag visste att pappa hade varit uppe i Skansnäs för att jobba med grinden, men att den var här - redan!?

Jag tog mina små chefer med mig i Kavelmorabussen och åkte till busstationen. Vi gick som en liten ankfamilj, fast inte bakom varandra utan bredvid varandra - alla hållande i någons hand - och det gick ju utmärkt. Landsortsbarn har ju inte sett så många bilar på samma gång du vet...

Sen kom vi hem och resten är historia. Förevigad nedan. Tack Pappa Harry för Kavelmoras, Faluns, Dalarnas, Svealands, Sveriges och ja, världens finaste grind. Den knäcker Carl Malmstens grind med hästlängder.

Tur att man inte kan snickra, då hade den aldrig blivit så här fin.

Före.
Funktionellt men värdelöst fult.

Under tiden.
Hank jagar en sädesärla och Singo är nere i grannarnas carport.

Efter.
Vem är nöjdast - Han som gjort monteringen eller hon som fått grinden? Jag säger dött lopp, det krävs målfoto.

Tack igen, Pappa. För allt du gett och ger mig.

Måndagsbarn

Och så leker Leslie kurragömma med Noah (som inte jag kan se), så lite kaffe på det här då? Och nu går grabbarna på cirkus - ja om Noah kommer fram från sitt gömställe vill säga…

Weekend

Nu är det slut på veckan. För några kanske det kanske börjar en ny vecka imorgon, men för mig är det helg. Lite time-lag verkar jag ha fått (tack Modedoktorns man för ordet) men så är det i min bransch - man får jobba när andra är lediga.

I morgon är jag ledig och andra får arbeta. Leonardus och hans syskon är också lediga från sitt jobb och måste vänta tills på tisdag för att träffa sina kollegor. Han säger faktiskt så, vår äldste son. "Kommej mina kollegoj vaja däj?" frågar han med jämna mellanrum, och det låter onekligen lite roligt.

När man är ledig på en måndag känns det lite som att man extraknäcker som pastor, för de är ju ofta lediga på måndagar. Vad gör de på sina lediga måndagar? Vad ska jag göra på min lediga måndag? Ska jag göra samma sak som de brukar göra? Och vad är det i så fall?

Åh, så många frågor och så få svar. Jag är nog lite för fredagstrött för att fundera på det så här i det offentliga, så vi tar väl helg nu?

Ha en trevlig helg nu alla pastorer!

En myggbiten padda

Nu finns de tydligen här utanför huset. Paddorna. Eller åtminstone en, jag har sett den på bild. Huvva.
Jag sover med öppet fönster, och nyss hörde jag surret av en mygga.

Varken myggan eller paddan är särskilt välkommen hem till mig, men är det nån som bryr sig?
Nej, det är det väl inte. Och egentligen har jag väl ingen rätt att vara så hård mot dessa oskyldiga varelser - men jag gillar de bara inte.

Jag gillar däremot kor, och de bor i vår by nu. Välkomna!

PAPP-askämt

Det händer grejer på Kavelmorabygget! All credit till A. Blomid som sliter i solskenet, varje dag. Idag har det pappats på uppe på taket, så nu får det regna om det vill. Det får gärna slippa regna också, men vi blir i alla fall inte blöta i håret om det kommer ett par droppar hädanefter.

På tal om papp och A. Blomid så kommer man osökt in på pappaskämt. Han jobbar ju även som dagpappa ibland på helgerna när Bystugan är stängd och vi inte orkar med våra barn riktigt och så är han en redan en hejare på pappaskämt.
Pappaskämt är för den som inte vet lite olika underfundiga vitsar, gärna innehållande nån form av ordsmideri men det kan lika gärna vara något helt ofattbart - sånt där som barn blir så trötta på att höra när dess förälder säger det.

Jag gillar den typen av humor. Jag fick en bok som bara består av pappaskämt och den uppskattar jag enormt. Uppskattar du pappaskämt? Har du något favoritskämt som du skulle vilja dela med dig av? Skriv gärna med det i kommentarsfältet så kan jag använda dem i kokboken som jag kommer skriva framöver!

Barn har ju också humor. Leonidas brukar säga att han skojar, och ibland är det otroligt roliga saker som han säger. Hank jobbar mer med ordlös humor, men det funkar det med. Sänch är inte sämre hon heller - kort sagt har vi begåvats med humoristiska barn!
Vi begåvades ikväll även av lite kollegor med familjer här i Kavelmora. En av de lite äldre grabbarna lånade Leslies vattengevär och siktade på sin 2-åriga lillasyster som lekte på gräsmattan. Hans mamma tyckte inte det var en så bra idé men förklaringen till varför han gjorde det var klockren: "Men mamma, hon är ju det enda att sikta på som rör sig!"
Han hade rätt. Hur kul är det att skjuta på en gungställning som inte flyttar på sig? Tänk själv.

Det hanns med ett besök på affären idag också. Tre barn, en vuxen och två kundvagnar. Jag borde ha haft en "Bred Last-skylt" med mig, eller en följebil som varnat för långt fordon men det gick bra ändå. Vi glömde inget och fick två smörknivar på köpet. (Egentligen tre, men Hank tappade sin någonstans.)

Leonardus gick för långt idag. Eller, han gick precis lagom. Han gick bakom mig hela gräsklippningen av tomten. (Inte jultomten, gården alltså.) Jag har ju inte världens längsta ben, men de är i alla fall dubbelt så långa som hans - och jag var bra trött när jag var klar. Vems gener för energi har han hittat egentligen? Och tänk vad bra att han lär sig rutten nu, då kan han ju snart ta över gräsklippningen helt! Han måste bara nå upp till handtagen kanske...

Nej, såhär kul har vi inte haft sen vi draggade efter farmor i fel sjö så jag tar och avslutar när det är som roligast. Tack för idag.

5 years and not counting anymore. There.

Igår var det fem år sen som jag hade min första arbetsdag på Åkerblads Hotell & Gästgiveri!
Jag kom dit på eftermiddagen och min kompis (alltså efter ett tag) Johan visade mig runt och bjöd mig på min första slips. (Jag har fortfarande kvar den i min garderob som souvenir... Hysssch, säg det inte till någon.) Sen kommer jag inte ihåg nåt mer från den dagen annat att det var första dagen på härliga år i Tällberg!

Förresten. Borde inte detta ha firats? Man får ju guldklocka efter 25 år på samma arbetsplats - vad får jag? Är det Reinfeldt som bestämmer sånt här, eller? Kungen kanske?

Fem år är inte världens längsta tid - det är väl eon kanske? Eller ljusår? Eller kvart? Leonidas sa häromdagen nåt roligt om tid, men jag kommer inte ihåg vad det var så vi droppar det. Men kul var det!

På tal om kul - här slår jag ett slag för humorprogrammet Pyjamas med Peter Magnusson och David Hellenius. Roligt, roligt, roligt. (Om man har min typ av humor. Har man inte det så är det säkert störttråkigt - men man får tycka det. Jag gillar't i alla fall!)
Om du inte har så roligt eller om du har tid över, youtuba Pyjamas och skratta bort en stund. En av mina personliga favoriter är gussi-affären. Enjoy!

Vi ses om fem år! Eller en annan dag.

Tak så mycket!

Detta inläggs skrivs via dator. Om ni var intresserade vill säga.

Vad ska det handla om idag då? Mode, mobiler, kaffe, husbygge, humor, grillning eller tatueringar?
Jag tror vi börjar med tatueringar.

Igår hade jag en kund. Alltså en av många. Den mannen hade tatueringar över (gissar jag) hela sin kropp! Han hade tatuerat sitt ansikte och huvud, och jag visste inte riktigt var jag skulle titta utan att det skulle verka konstigt.
Om jag tittade rakt på honom kanske han trodde att jag stirrade på honom.
Om jag inte tittade på honom hade jag ju varit ganska otrevlig och så kanske han hade trott att jag inte respekterade honom.

Så vad gjorde jag?

Jo, jag blandade och gav. Tittade lite på honom och så tittade jag lite runtomkring också så att det inte blev så awkward stämning där bakom cafédisken. Han var stor också och hade lätt kunnat bunta ihop mig och stoppa in mig i espressomaskinen om han velat - och om jag kollat på fel sätt...

Undra vad hans mamma sa till honom när han visade sin första tatuering? Min mamma sa i alla fall: "Men Fredrik, du kunde väl ha väntat tills jag dött!"

Jag tycker det är fränt med tatueringar. Sådär. Nu har jag sagt det. Men jag tror inte jag kommer tatuera ansiktet - än på ett tag. Mamma skulle nog bli besviken, tror ni inte?

Grillning då? Ska vi inte skriva lite om det? Jo, det gör jag.
Fick en bok av Hemtjänsten häromdagen. Per Morbergs bok om grillning - och den är grym! Jag är så laddad för att använda den hädanefter, eller så kanske jag fortsätter med mina säkra kort. Kafferubbad Älgstek, Colamarinerad gris, Formplattade hamburgare eller lite härliga kycklingfiléer med rätt innertemperatur - låter det inte som något?

Vad är din grillfavorit? Skriv i kommentarsfältet så kanske jag sammanställer en egen grillkokbok med vänners grilltips. Ja, så ska den heta: "Vänners grilltips". Om man kommer med i boken så får man rabatt när man köper den, det lovar jag!

Husbygge då? Jo, nu är halva taket på plats. Snart är det klart tror jag! Vår eminente snickare A. Blomid gör ju ett så fantastiskt arbete så man baxnar nästan varje gång man kommer hem. Han har även deklarerat att det bör hållas taklagsfest nu när takstolarna är på plats och att det då ska serveras brännvin - så om ni ser mig på systemet så är det därför. Välkomna!

Lite humor på slutet. Det här är humor för mig, vare sig man är på jobbet eller hemma. Jag brukar skämta på båda ställena, bara så ni vet. (Mitt favoritavsnitt är när han snyter sig.)(Sånt tycker jag är roligt.)

Imorgon kanske det handlar om nåt annat här på Kavelmora Ink. Det vet man aldrig! Men välkomna tillbaka. Och tack för besöket - med eller utan tatueringar.