En vanlig fredag

Ja, det var gott också.

Stolpe in. VM, del 7.

Första antydan till vägg i utbyggnaden. Precis bakom den (stolpen) kommer ingången till det nya badrummet vara, och där lufttorkaren står kommer man att sitta och titta på vår platt-tv (kanske, hoppas) medans barnen badar i badkaret som kommer stå under fönstren. Det gråa röret som sticker upp med det blåa locket är till handfatet och där kommer man kunna två sina händer.

Stolpe in ja. Så här i VM-tider är det ju ett begrepp som passar ganska bra. Spanien är ju bra på att skjuta i stolparna - och in i mål också - stolpe-stolpe in.
Jag är glad att Spanien är i final. Det ska bli kul att se om bläckfisken Paul väljer deras lilla låda här de närmsta dagarna...

Jag stolpar ut nu.

Fåglar, Folie och Fladdermöss

Nu är vårt hus inpackat i folie. Faktiskt sån folie som används i rymden, typ på rymddräkter för att det isolerar så bra. Det känns bra. Här nedan ser du hur det såg ut i förmiddags och sen på kvällen.

Medans det här hände var jag på jobbet. Varmt och härligt som vanligt. Tills en kund påpekade att det hade flugit in en fågel i köket...
Det kändes sådär.
Vi har ju ett larmsystem som sätter igång när tjuvar och banditer rör sig inne i våra lokaler, och jag är ganska säker på att fågeln hade kunnat förväxlas med en bandit av larmet - larm är ju inte såna som skiljer på saker och ting.
Sen är jag, tro det eller ej, en person med empati som tyckte lite synd om den stressade fågeln som flaxade omkring i vårt stora kök.

"Jamen Fredrik, det var väl bara att öppna nåt av fönstren? Det är ju typ 245 stycken längs med hela väggen, från golv till tak! Det är väl inte så svårt?"

Ja det hade gått, om inte alla (förutom ett) är fastskruvade i sig själva och inte går att öppna.

Så jag fick ta på mig plasthandskarna och jaga fågel.
Då kom jag och tänka på en annan, liknande historia...:

När jag bodde hemma i LSE var vi några grabbar som brukade hänga och göra lite olika saker.
(Eftersom jag inte har fått bekräftat att jag får dela den här historien på Internet med de andra inblandade, kommer jag att använda olika alias så att deras identiteter är skyddade.)
En av killarna, vi kan kalla honom Steve, hade ett bra hus med mycket gott fika. Vi hamnade ofta hos honom och det blev ofta att vi kollade på film i deras källare.
En kväll var det jag, Steve, en kille som vi kan kalla Nich och en annan som vi kan kalla Dave som hade hamnat i källaren. (Det kan ha varit andra där också - men den här kvällen satte sådana traumatiska spår hos mig att jag har små minnesluckor. Var du där så får du självklart cred i efterhand, säg bara till.)
Fika ja. Den här kvällen rostade vi bröd, och vi skulle säkert titta på Pretty Woman. Den har jag och Steve, som vi kallar honom, säkert sett 297 ggr - utan att överdriva särskilt mycket.
Men vi rostade bröd. Lite för länge lät vi brödet ligga i, ni vet så där länge så att det börjar ryka och brandvarnaren tar i och säger att: "Nu får det faktiskt räcka!" Fast på ett pipigt sätt.
Steves familj, The Charlson Family (som vi här kallar den), bodde i ett hus med souterrängkaraktär. På baksidan fanns en liten gräsmatta och sen var det en liten skog med träd. Fönstren som vi öppnade för att vädra ut brödrostlukten, vette mot skogen - och plötsligt märkte vi att det flög in nåt genom fönstret!

Var det en fågel? Var det en drake? Var det ett flygplan?
Nej, det var något mycket värre!

En fladdermus hade lockats dit av sin, som den trodde, vän brandvarnaren - för tydligen pratade de samma språk. Höga, gälla toner var tydligen ett meddelande som betydde: Kom hit en sväng!

Fyra grabbar i tonåren kan vara hur kaxiga som helst, men de kan också vara hur mesiga som helst. Det som dock är bra med fyra grabbar i tonåren är att de är driftiga och kommer på hur man ska lösa problem, gärna ihop.

"Vi måste få ut fladdermusen" var det någon som sa.
"Jamen hur?" var det någon annan som frågade.
"Men är inte den farlig?" var det någon annan som undrade.
"Jo, man måste akta sig för klorna som den har på vingarna. Om den klöser en i ansiktet så kan man bli blind!" var det någon annan som visste.

Hur skulle vi göra?
Plötsligt hände det! Fladdermusen blev skrämd och flög upp på övervåningen - och jag kan nog erkänna att vissa av oss hojtade till av förskräckelse!

Vi smög upp för trappan och såg att den hade satt sig uppe i hörnet av korridoren, bort mot Steves rum.
Nu hade vi en plan. Det fanns ett fiskenät som vi kunde spänna upp i korridoren, för då skulle ju fladdermusen lätt kunna fångas i det och så skulle vi kunna släppa den fri - för det var ju det vi ville.

Sagt och gjort. Vi spände upp nätet - som vi vikt dubbelt för att göra maskorna mindre - och så började vi diskutera hur vi skulle locka fladdermusen in i nätet. Den var ju farlig ju, med sina klor och allt.
Jag erbjöd mig att försöka. (Inte för att jag var någon extra modig kille, det kan de andra intyga. Minns man efter lite grann så var jag definitiv den där tönten, lite knubbig och messnäll, som alltid finns med kring de här snygga, coola killarna - faktiskt en exakt beskrivning av vårt "gäng" på den tiden! De är för övrigt fortfarande coola och snygga, och jag är lite knubbig och fortfarande messnäll. De är också snälla. Glöm inte det.)

Hursomhelst. Jag tog på mig en luvtröja och satte på mig slalomglasögon och handskar. Ansiktsytan som fladdermusen skulle kunna klösa sönder var minimal, på gränsen till obefintlig. Jag var redo. Jag tog mitt lilla vapen (jag tror det var ett suddigum eller en liten pappersbox -litet och mjukt var det för jag ville ju inte skada fladdermusen) och började krypa in i korridoren. Jag kom förbi toalettdörren på min högra sida, dörren till kontoret på min vänstra sida och till sist var jag precis nedanför fladdermusen. Har ingen aning om hur lång tid den här sträckan på max tre meter tog att förflytta mig på - tiden stod absolut stilla - men till sist var jag där. Jag började kasta upp suddet mot fladdermusen, men rädd som jag var tog jag ju inte direkt tid på mig för att sikta utan jag låg nästan platt på marken livrädd för klorna, och då var det svårt att träffa rätt.
Till slut träffade jag. Fladdermusen flög mot vårt nät och vi tänkte: Nu har vi den! Äntligen!

Men vad händer? Jo, fladdermusen viker in sina vingar och flyger rakt genom nätet och sätter sig på en tavla i vardagsrummet. Helt sjukt! Maskorna var säkert bara nån centimeter stor, och den flyger rakt igenom - utan att fastna i nätet.

Jag vet inte hur länge vi höll på med att jaga den här stackars fladdermusen fram och tillbaka i Familjen Charlsons vardagsrum och kök, men till sist lyckades vi kasta en filt på den, få en korg över den och sen sticka in en bok under korgen - lite som man gör ibland om man fångar getingar eller humlor på sommaren - och då fick vi se hur stor och farlig den var på nära håll.

Den var kanske fem-sex centimeter i kroppen, och med kanske 15 centimeters vingspann - alltså ingen stor Drakula direkt... men gosse vilken kväll det var! Och vi lyckades släppa ut fladdermusen som jag faktiskt tror var oskadd - fysiskt. Psykiskt vågar jag inte säga något om...

Hur gick det med fågeln ikväll då? Jo, du kan kalla mig the bird releaser hädanefter.
With my bare hands (fast med plasthandskar) fångade jag den och släppte ut den i friheten. Sen stängde jag fönstret.

FMK

Min fru är ett geni och en hård dag på jobbet.

Dagens filmtips: "Linje 1 2 3 Kapad" (den svenska, lite töntiga titeln) eller som den heter på engelska: "The taking of Pelham 123" (inte lika töntig titel).
Varför ska du se den här filmen då? Vad är det för film egentligen?
En amerikansk action med Denzel och han den här i Face Off, fast inte Nicolas Cage... men vad heter han? John Travolta! (Jag hade ju bara behövt kolla på konvolutet till filmen...)
Ja, tillbaka till handlingen. Action som handlar om en tunnelbanekapning och lite gisslandrama - ja, ni kanske tycker att ni har sett den förut - och det har ni säkert.
Men jag tycker man kan se den, den var ganska underhållande. Man ska definitivt se den om man haft en körig dag på jobbet - för direkt får man perspektiv på livet att det alltid finns dem som har det värre.
Jag har haft en körig dag på jobbet för jag fick då göra beställningen till Servera efter klockan hade blivit 18 idag! Ja, okej, men hade du en pistol riktad mot dig när du gjorde den?
Jag har verkligen haft en körig dag på jobbet för jag fick hoppa in på en annan avdelning än vad som var tänkt från början! Ja, okej, men ringde gisslanledaren dig medan du var på den nya avdelningen?
Jag har verkligen haft en körig dag på jobbet för jag höll på att svettas ihjäl i min t-shirtkostym medan jag sprang med paninis och kycklingsallad mellan lattebeställningarna. Det var nästan så att jag fick klippa av mig t-shirten för att den var så fastklibbad efter jobbet! Ja, okej, men gav din chef dig en pistol när han ville att du skulle fixa en grej?
Ja, det går ofta att skaffa lite perspektiv på tillvaron om man vill... men se gärna filmen!

Min husfru då? Vad har hon gjort den här gången?
Det är ingen skräll eller högoddsare att hon är ett geni, min husfru. Det är hon som får maskinen Timeus att rulla runt, om jag säger som så. Och så ibland så liksom blixtrar hon till i all sin stjärnglans och bara blåser omkull en med sin smartness! Egentligen borde jag inte bli förvånad eftersom hon har en så hög lägstanivå, men det måste ju bero på mig - att jag inte alltid är den vassaste kniven i lådan. Att jag har lite får få pommes på tallriken. Att hissen inte stannar på alla våningar. Att jag har lite för få ägg i pannkakan. Att tegelstenarna inte ligger på flaket alltid. Att hästarna galloperar utan ryttare ibland.
Men hon däremot, hon bara kommer in och dominerar fullständigt!

Lyssna (eller läs menar jag) på det här (vaddå läs på det här?):

Vi har ett skåp i vårt kök där man kan ställa mat. Det är lite kallt högst upp och mycket kallt längst ner. Vi kallar det kylskåpet - men det är alltså en frys också. Ett komboskåp med annat ord.
Eftersom det är två avdelningar finns det två dörrar. Den övre dörren har saknat handtag ett längre tag sedan en mycket god vän råkade tro att man skulle öppna skåpet på ett annat sätt än brukligt varpå det lossnade. Vi har inte lagat det för det har ändå gått att öppna kylen om man behöver en mjölk - och eftersom jag är något laktosintollerant har jag ju inte behövt öppna det så ofta för att hämta mjölk.
Men den nedre delen har öppnats ofta på sistone av vår yngste son, han med det krulliga håret vid namn Hank. Ungefär varje gång han har gått in i vår tvättstuga (alltså in i köket) för att sätta igång tvättmaskinen (typ 14 ggr per dag) så brukar han passa på att öppna frysdörren. Det är klart obra eftersom min mamma är här så sällan och kan hjälpa till att frosta av frysen...

Nu till den här poängen:
Sue Hellen, Sköna Helena, Hell, Helejna, Husfrun eller vad vi nu väljer att kalla henne - kanske super woman - kom idag på att byta plats på handtaget och den plats som varit tom! Nu blir det enklare för oss laktosintolleranta att komma åt laktosfria mjölken och det blir något svårare för vår tvättmaskinsmarodör Hänju att komma åt glassen.

Sa jag att hon är ett geni?

Vill ni ha ett exempel till?

Vi har en spis, med en låsfunktion som inte har fungerat på ett tag. Den låsfunktionen har varit som så att man lyfter gradändringsvredet och låser till strömmen så att spisen inte funkar om den är av.
Den har varit av. Vi har inte haft något vred på temperaturknappen så all vår ugnsmat har senaste två åren alltid tillagats i ca 180 grader. Tror vi.

Tills Super Woman ringde och beställde ett nytt vred.

Sa jag att hon är ett geni? Om ni missat det nu så får ni scrolla uppåt och läsa det här inlägget en gång till - eller kolla mammamind.blogspot.com så får ni mer vatten på min kvarn.

Jaha, då är det väl att skala av sig kostymen nu då - imorgon åker ledighetsuniformen på! Man har ju ett jobb som servicebutler att stämpla in på också... och jag kommer garanterat att ha det skönare på jobbet än killen i filmen.

Yesterday

Stångtjärn. Blixten McQueen. Husfru. Leonidas. Tip Top. Kalla pannkakor. Termoskaffe. Sol. Sandiga barn. Ankelbad. Solbränd rygg. Besök. Pizzamiddag.
Lycka.

Idag. Jobb. Värmerekord. Svettfilm på kropp. Besök. Dageneftersolbränna. Pastasalladmiddag. Dubbelvinkvälkomnande. Svärföräldrahjälp. Pollensäsong. VM. Fru i hammock.
Lycka.

Jobb, jobb, jobb.

Tror ni inte att det händer något här i Kavelmora på dagarna när Supersnickarn A. Blomid är på annat gig? Nehej du, här jobbas det för fullt! Avfuktaren står i tvättstugan och jobbar 24/7 (eller 2 dagar är den uppe i nu - alltså 24/2 hittills.) Den sköter sig, men inte lika bra som Supersnickarn för det syns väldigt lite skillnad på mina kort som jag tar...

På tal om jobb kom jag och tänka på lite olika saker idag.
Först: Varför får jag alltid sådana cravings för att uppleva det som jag gör just nu, fast från andra sidan? Jag har en sjuklig längtan att få gå på café och köpa en liten kaka och en kaffe, fastän jag borde vara rätt less på miljön. När jag jobbade på hotell drömde jag flera gånger i veckan om att åka bort och bo på hotell, fastän jag befann mig i miljön hela tiden.

Är det fler som tänker på samma sätt?
Advokater, går de och tänker på att råna en bank så att de själva får anlita en advokat? Bilmekaniker, kör de slut på sina bilar bara för att lämna in dem på verkstan?
Poliser, kör de lite för fort och hoppas på att bli stoppade - gärna i en kombinerad blåskontroll?
Busschaufförer, drömmer de om en liten resa över kommungränsen?
Pastorer, funderar de på vad de ska göra nästa lediga söndag - kanske smita iväg på ett förmiddagsmöte nånstans?
Tänker du nån gång så här med ditt jobb? Eller är det bara jag?

En annan tanke om jobb som jag fick idag var vilka fördelar jag har haft på mina olika jobb, och vilka fördelar andra måste ha på sina jobb. Jag listar:
* Caféföreståndare - Kaffe när jag vill.
* Receptionist på hotell - Ville jag inte åka hem efter jobbet kunde jag ju sova skönt på jobbet, härliga luncher och lysande arbetskläder.
* Campingreceptionist - Möjligheter till gratis minigolfrunda.
* Café- och vandrarhemsarbetare på Duvan - God glass (noisettesås i botten, en kula daimglass och en kula pecannöt/cola, lite mjukglass så att daimströsslet fastnade) och räksallad till kvällsmackan.
* Smörgåsmakare på Subway - Fin keps och goda mackor till lunch.
* Dagisfröken - Lek och stoj på arbetstid, gärna i fint väder.
* Bilbud - ...lite svårt att komma på nåt, men jag hade goda chokladkakor till förmånliga priser i bilen.
* Entrévakt på Skogsmuséet - Att få finnas i en historisk miljö och varje dag känna skogens vindpustar samt att kunna gå in i skogvaktarkojan och kika på dockan som låg och sov där.
* Servicebutler - Roliga chefer med fria arbetsuppgifter. Även om de är mina chefer så är det ändå jag som bestämmer i slutändan - och deras positiva feedback (när jag gjort nåt bra) är obetalbar!

Vad har andra för fördelar med sina jobb?
* Fotbollsproffs - Lite träning på förmiddagen, liksom lattja och ha roligt och få fett med stålars.
* Lärare - Ganska korta arbetsdagar och bra med ledig tid.
* Polis - Man får köra bil fort.
* IT-Tekniker - Man får mycket betalt för lite arbete. Lite tid av arbete menar jag.
* Kock - Man lär sig laga god mat och då blir man populär.
* InredningsTV-programledare - Man får komma på roliga ord och man får vara lite kreativ.
* Sportreporter - Man får åka på bra idrottsarrangemang och/eller titta på sport och samtidigt få betalt.
* Modeskapare - Man får komma på snygga kläder som andra vill ha.

Ja, så här har folk det alltså på sina jobb. Och så går var och varannan runt och klagar hela tiden...
Men jag är ledig i morgon. Eller jag menar, jag är servicebutler i morgon.