McGyver, I presume?

Ni kanske känner henne från TV (dock att det kan vara någon annan på bilden). Ni kanske känner henne från hennes blogg. Jag känner henne som McGyver.
Här är storyn om hur min fru räddade det förlorade videobandet.

Våra barn; de tre musketörerna, tre små grisarna, knattefnatteochtjatte, Bill, Bull och Måns, Sig, Hank och Leod - kära barn har många namn - har haft en favoritfilm en längre tid.
På VHS.
(Du som läser den här bloggen kanske är en modern människa och då är det inte säkert att du vet vad ett VHS-band är. Det är en sorts fd CD-skiva, en förhistorisk Blu-Ray med ett slags platt snöre som det finns en film på, och så har man en maskin som det där snöret går igenom och så kommer det rörliga bilder på TV:n.)

Men hursomhelst.

Deras favoritfilm satt alltså fast i maskinen. I "videon". Filmen kollade de på minst en stund om dagen, men nu verkade det vara slut med det. Bandet kunde inte komma ut, det gick inte att spola fram eller tillbaka - DET SATT FAST!
Vi kollade på varandra, min fru och jag. Skulle vi berätta sanningen för barnen? Att filmen satt fast, att de kanske aldrig skulle få se den igen?
Nej. Vi ville inte krossa deras små hjärtan, så vi sa att vi skulle fixa det.

MEN HUR?? Vi hade ingen aning. Vi ringde folk. Anmälde oss till forum på nätet, gick kurser och läste artiklar. Tog lån på banken utifall att men kände att det ändå inte räckte. Hur skulle vi göra?

Tiden gick. Vi kollade på den där gamla videon, med filmen i sig och kände att vi mest undvek problemet.

Men så idag tog min fru ett par skruvmejslar med sig upp i sovrummet medan jag gick och twittrade. Och då hände det här: (Låtsas att det är Helena som berättar med sin röst så blir det roligare)

Där. Där satt bandet.

Okej, om handen kan komma ut - VARFÖR SKULLE DET DÅ EGENTLIGEN VARA SÅ SVÅRT MED VIDEOBANDET??

Håll klaffen. Det är faktiskt svårare än det ser ut! Skruvarna satt som i berget och så var jag tvungen att bända ibland. Jag var grymt fokuserad när jag gjorde det.

Win.

Hon fixade det! Min egen McGyver.
Och nu, äntligen får vi.. jag menar barnen se Toy Story II igen.

Undanflykter, undanflykter

Nej, inget ikväll heller.

Vi på Kavelmora Ink skyller på en mancold med huvudvärk, en vän som tog med och lagade mat åt oss, På Spåret med typ 8 poäng av soffan, Twilight med funderingar kring Team Jacob, Team Edward eller Team Bella och nu Zlatanboken.

Vi är även lite trötta efter att ha synts i TV, men vi hoppas innerligt att ni kan ha överseende med detta.

Med vänliga hälsningar,

F. Timeus

Published with Blogger-droid v2.0.2

Ett inlägg om klockor

Min biologiska klocka är lite märklig. Eller sovklocka, menar jag förstås.
Den gör lite som den vill.
När det vankas morgon så vill min sovklocka (inte alarm) att jag helst ska fortsätta sova. Det vill inte mitt alarm, eller min boss heller för den delen. Eller mina barn.
Förmiddagen är en tid på dygnet då jag strögäspar. Inte för att jag är särskilt trött, men ändå lite sådär så att jag känner av att jag behöver drogen kaffe för att hålla mig alert. Post meridiem, alltså efter lunch, brukar jag drabbas av något som kan liknas vid ett koma som man får när man ätit palt. Inte så ovanligt, men ack så typiskt.
Den här klockan, den gör att jag på eftermiddagen är väldigt trött, lite som vore jag en koala. Detta håller lätt i sig ett par timmar och jag gäspar och gäspar och gäspar och gäspar. Sen brukar jag natta barn och då piggnar jag till. Och kommer igång.
Då är klockan tio. På kvällen, that is.
Och jag är pigg som en mört, och kan inte somna. De senaste kvällarna har jag stämplat ut efter klockan ett, och det är i senaste laget. Även för mig.

Men nu då. Ikväll är det JVM-final i hockey. Sverige mot Ryssen. Jag har inte sett en match och kommer säkert inte se en ända det här JVM:et. Det brukar nämligen bli så.
Min bror, han är också väldigt idrottsintresserad. Jag minns när han bodde hemma och brukade gå upp och kolla Canada Cup-matcher mitt i natten. Jag försökte också göra det. Ställde väckarklockan, tog mitt täcke och gick och satte mig i soffan bredvid honom.
Han brukade bara skratta åt mig och säga till mig att jag skulle gå och lägga mig igen, så då gjorde jag det.

Jag gillar min bror. Han kommer nog se matchen ikväll. Han har säkert för-sovit lite, rutinerad som han är. Det hade varit kul att se matchen med honom, bara för att se hur han skulle behandla mig när jag kom tassandes med mitt täcke till soffan. Han skulle nog skratta.

Nu är det en timme och en kvart kvar tills nedsläpp. Både enligt min sovklocka och sen den här vanliga klockan jag har.

Heja tre kronor.

Ett (viktigt?) meddelande!

Kvällens inlägg måste tyvärr utgå på grund av tvätthängning. Kavelmora Ink hoppas att ordningen ska vara återställd imorgon.

Med vänliga hälsningar,
Tvättchefen

Ett biktinlägg. Typ.

Här sitter jag och önskar mig fler läsare. Utan att ha någonting att skriva om.
Här sitter jag och oroar mig för hur det skulle se ut om jag skulle vilja märkas. Få ta plats.

Här sitter jag och tänker på att  några av de mest omtyckta blogginläggen på Kavelmora Ink har handlat om sura tanter, mina barn eller bara hittepå.
Här sitter jag och tänker att jag skulle vilja kunna skriva en låt. Då skulle jag skicka den till min kompis Daniel för hans nya projekt.

Allt jag ska göra egentligen är att försöka vara lite provokativ, säger Terran. (Terran är Kavelmoraslang för Terapeuten.) Men det är lite svårt att vara det när man inte riktigt vågar.

Våga sticka ut hakan.
Tänk om jag gör det och inte kan leverera. Det jag är minst sugen på är åh-men-fredrik-du-kan-ju-så-mycket-och-är-ju-så-bra-kommentarer för det kanske verkar som att jag är ute och fiskar efter såna. För det är jag inte.
Är rädd att alla såna här tankar som jag skriver ska framstå som sådana fiskerier. För det är det inte.
Är rädd att folk på mina bra dagar ska fundera varför jag skriver sånt här när jag verkar normal, live.

Skulle vilja göra det jag gör idag och även prata i radio.
Skulle vilja skriva något i en tidning. Kanske till och med klippa ut artikeln och spara den.
Skulle vilja hjälpa, bara.

Här sitter jag och tänker på att jag skulle vilja skaffa/få en nyare självbild. Och texter som fler skulle vilja läsa.



(Plus självförtroendet att våga säga allt det här också.)

Dagens

När man sagt att man ska uppdatera sin "blogg" och göra den lite rolig.
Ja, ni fattar?

Söndag. Nytt år

Idag har vi slappat. Vi har varit med på TV. Jag har skottat.

Funderat lite.

Imorgon kommer jag vara osist anställd och således nån form av coach?

Galet.

Och sen tänker jag försöka göra den här internetsidan liiite roligare. Typ med att fylla den med något.

Published with Blogger-droid v2.0.2