Imorgon ska vi åka på utflykt, mina kollegor och jag.
Det ska bli kul.
Vi ska åka tåg och så ska vi bo på hotell. Göra studiobesök, ska vi göra.
Äta middag. Nätverka, sådär som man gör.
Vi ska åka till Göteborg och det är inte utan att jag undrar: behöver jag ställa om klockan eller inte? Vad är det som gäller där?
Jag tycker dock lite synd om mina kollegor. Jag är ju på sånt skojhumör just för tillfället.
Jaja. Det går väl över.
Får de hoppas.
Men nu måste jag packa.
Roligare än så blir det inte.
onsdag 29 augusti 2012
måndag 27 augusti 2012
Ett inlägg om nötknäckande
Nu är jag sådär sugen igen på att köpa en kaffemaskin.
En espressomaskin. Ingen dyr för hundratusen utan kanske bara en liten fin halvautomatisk maskin för kanske två tusen.
"Du kan ju lägga dina tior i en burk" säger min hulda hustru då.
Men vad gör jag om jag inte har några tior då?
Där, mina vänner. Där har vi en svår nöt att knäcka.
En espressomaskin. Ingen dyr för hundratusen utan kanske bara en liten fin halvautomatisk maskin för kanske två tusen.
"Du kan ju lägga dina tior i en burk" säger min hulda hustru då.
Men vad gör jag om jag inte har några tior då?
Där, mina vänner. Där har vi en svår nöt att knäcka.
torsdag 23 augusti 2012
Ett inlägg om den här dagen och om allt som hänt
En sån där händelserik dag när man knappt fattar vad som har hänt.
Ni vet när man får lämna gossen på skolan för första gången.
När man vid tvåfikat sitter och pratar och Bossen tycker att "ska vi inte sätta ihop ett lag till företagstafetten under skidspelen i vår?" och man hör sig själv säga "Jag är på" innan man inser att man inte har en enda mil skidåkning i benen på den här sidan av millenieskiftet plus att den berömda "formen" är väldigt långt borta. (Visst kan man vila sig i form?)
Eller en sån där dag när man får boka in en massa roliga arrangemang framöver och man känner att livet liksom leker, om än så bara för en liten stund.
Alltså, jag menar en sån där dag när man kommer hem och huset inte är som en krigszon av bråkande syskon och en fru som inte är helt tröttgrå av tjat och höga barnröster som det brukar vara, utan en sån där dag när man faktiskt kan ställa sig i lugn och ro och göra lite coleslaw till middagen. En sån dag.
En sån dag när det enda som barnen egentligen tjatar om när man kliver in genom dörren är att de vill ha ett tuggummi för det fick de hos sin kompis som de har lekt hos hela dagen.
Och då blir det lätt att man funderar vad som egentligen hände där i grannbyn och om han som hade hand om barnen under dagen bytt ut dem mot några andra eller om det var nån form av bra knark i tuggummina.
Men det kommer vi nog aldrig att få svar på.
Och vi kommer nog heller aldrig få svar på hur jag har kunnat surfa slut på internet i både mobilen och på stordatorn idag. Men vi kan spekulera.
Och så kan vi konstatera att det är skönt med bra dagar emellanåt.
Ni vet när man får lämna gossen på skolan för första gången.
När man vid tvåfikat sitter och pratar och Bossen tycker att "ska vi inte sätta ihop ett lag till företagstafetten under skidspelen i vår?" och man hör sig själv säga "Jag är på" innan man inser att man inte har en enda mil skidåkning i benen på den här sidan av millenieskiftet plus att den berömda "formen" är väldigt långt borta. (Visst kan man vila sig i form?)
Eller en sån där dag när man får boka in en massa roliga arrangemang framöver och man känner att livet liksom leker, om än så bara för en liten stund.
Alltså, jag menar en sån där dag när man kommer hem och huset inte är som en krigszon av bråkande syskon och en fru som inte är helt tröttgrå av tjat och höga barnröster som det brukar vara, utan en sån där dag när man faktiskt kan ställa sig i lugn och ro och göra lite coleslaw till middagen. En sån dag.
En sån dag när det enda som barnen egentligen tjatar om när man kliver in genom dörren är att de vill ha ett tuggummi för det fick de hos sin kompis som de har lekt hos hela dagen.
Och då blir det lätt att man funderar vad som egentligen hände där i grannbyn och om han som hade hand om barnen under dagen bytt ut dem mot några andra eller om det var nån form av bra knark i tuggummina.
Men det kommer vi nog aldrig att få svar på.
Och vi kommer nog heller aldrig få svar på hur jag har kunnat surfa slut på internet i både mobilen och på stordatorn idag. Men vi kan spekulera.
Och så kan vi konstatera att det är skönt med bra dagar emellanåt.
onsdag 22 augusti 2012
Ett inlägg om första dagen i fklass
Första dagen i fklass är över.
"Baja bja" om man ska citera. Ibland är tårar också bra. Tydligen.
Det frestar på att skola in barn.
Har vi gjort rätt i förberedelserna? Kommer han att klara sig?
Men det kommer han. Bara vi kan släppa taget så han får flyga lite själv.
Vi kommer inte att kunna fånga honom när han faller, men vi kan försöka trösta och sätta på plåster om det behövs.
Imorgon ska jag lämna.
Jag klippte en navelsträng för snart sex år sen på Falu BB.
Men hjärtats navelsträng, det är en helt annan grej.
Men det kommer gå bra. Bara bra.
*skriver upp plåster på inköpslistan*
"Baja bja" om man ska citera. Ibland är tårar också bra. Tydligen.
Det frestar på att skola in barn.
Har vi gjort rätt i förberedelserna? Kommer han att klara sig?
Men det kommer han. Bara vi kan släppa taget så han får flyga lite själv.
Vi kommer inte att kunna fånga honom när han faller, men vi kan försöka trösta och sätta på plåster om det behövs.
Imorgon ska jag lämna.
Jag klippte en navelsträng för snart sex år sen på Falu BB.
Men hjärtats navelsträng, det är en helt annan grej.
Men det kommer gå bra. Bara bra.
*skriver upp plåster på inköpslistan*
måndag 20 augusti 2012
Ett inlägg om den här bloggen som är som en dagbok
Det här ju som en dagbok, liksom.
Jag kan skriva sånt som jag vill komma ihåg eller sånt jag vill glömma bort.
Semestern är över. Jag var nervös igår. Vet egentligen inte varför, men det ska man väl vara efter en semester? Ingen söndagsångestdeluxe var det, men väl en lite molande oro.
Semestern har varit bra och dålig. Lite som livet. Vi har haft regn i sinne, sol i sinne, tack och lov bara regn ute men väl sol både ute och inne i sinne. Jag grämer mig bara att vi gav dem o'boy till frukostarna.
Nu börjar vardagen. Leonard skolas in på fritids och på onsdag börjar skolan. Förskoleklass. Idag spelade de brännboll och det fanns regler för barn från förskoleklass att man fick kasta bollen. Han testade dock att skjuta med slagträt, inte det blåa utan det andra, en gång. Även fast jag inte var där så är jag så stolt som en pappa kan vara. Tror jag. (Inte bara för att brännboll är min favoritsport.)
Det är fortfarande lite sommar kvar, tänker jag. Och medan den svävar kvar tar jag mitt själsdis och möter måndagar och andra med en förhoppningsfull känsla, i stället för att oroa mig.
Och imorgon hoppas jag komma ihåg mitt inloggningsnummer till stämpelklockan.
Borde skriva ner det nånstans, så jag inte glömmer.
Jag kan skriva sånt som jag vill komma ihåg eller sånt jag vill glömma bort.
Semestern är över. Jag var nervös igår. Vet egentligen inte varför, men det ska man väl vara efter en semester? Ingen söndagsångestdeluxe var det, men väl en lite molande oro.
Semestern har varit bra och dålig. Lite som livet. Vi har haft regn i sinne, sol i sinne, tack och lov bara regn ute men väl sol både ute och inne i sinne. Jag grämer mig bara att vi gav dem o'boy till frukostarna.
Nu börjar vardagen. Leonard skolas in på fritids och på onsdag börjar skolan. Förskoleklass. Idag spelade de brännboll och det fanns regler för barn från förskoleklass att man fick kasta bollen. Han testade dock att skjuta med slagträt, inte det blåa utan det andra, en gång. Även fast jag inte var där så är jag så stolt som en pappa kan vara. Tror jag. (Inte bara för att brännboll är min favoritsport.)
Det är fortfarande lite sommar kvar, tänker jag. Och medan den svävar kvar tar jag mitt själsdis och möter måndagar och andra med en förhoppningsfull känsla, i stället för att oroa mig.
Och imorgon hoppas jag komma ihåg mitt inloggningsnummer till stämpelklockan.
Borde skriva ner det nånstans, så jag inte glömmer.
onsdag 15 augusti 2012
Ett inlägg om Furuvik
Självklart har väl de flesta minnen från Furuvik, konstigt vore det väl annars.
Jag tänkte lista mina bästa så att jag inte glömmer bort dem:
Jag tänkte lista mina bästa så att jag inte glömmer bort dem:
- På Furuvik bodde det en kille som hette Erik. Han hade ett så sjukt bra löpsteg, kanske det bästa jag sett sen Mo Farrah sprang iväg ifrån saker senast. Han (Erik alltså) gick i min klass på högstadiet och jag såg honom inte idag på Furuvik. Är inte helt säker på att han hade känt igen mig heller.
- På Furuvik bodde en av sveriges bästa bloggares nuvarande make. Han hade en så sjukt stor hund att när hen viftade på svansen fick man nästan blåmärken om man kom för nära svansen. (Jag var såklart lite rädd för hunden, inte för killen. Han är topp-tre på sveriges lista av schyssta killar.) Jag såg varken honom eller hunden på Furuvik idag.
- På Furuvik bodde några fina tjejer. Jag såg ingen av dem idag.
- På Furuvik bodde en kille som hette Andreas. Han hade en sköldpadda som brukade äta clementiner och aprikoser, om jag inte missminner mig. Idag såg jag flera sköldpaddor men inte Andreas. De sköldpaddor jag såg idag åt något som såg ut som rester från personalmatsalen, eller som vi brukade säga: Smått och gott ur frysen.
- På Furuvik idag var det kul att åka farfarsbilar med Henry. Sen att han ville åka hem hela tiden (förmodligen för att få gå ner och hälsa på Mästersnickaren A. Blomid som han träffar i stort sett dagligen) och gnällde därefter hoppas jag kunna glömma.
- På Furuvik idag sken solen. Den värmde också. Det var typ första sommardagen den här sommaren och det passade ju bra att den kom idag.
- På Furuvik idag fick jag åka bikarusell med min äldste son. Hans fnittrande skratt när det kittlade i magen av centrifugalkraften gjorde att det kittlade i min mage.
- På Furuvik idag så badade vi på äventyrsbadet. När lilla barnpoolen fick stänga pga "för många leksaker i poolen" som jag brukar beskriva det som, kunde vi gå till den lite djupare poolen. Att där få se Signes omisskännliga leende när hon var i sitt rätta element hör till toppenminnena. (Sen kan jag även tycka att Vattenrutschkaneåkning lätt skulle kunna vara en OS-gren.)
tisdag 14 augusti 2012
Ett inlägg om ett litet tips
Om man har haft en dålig dag med sina barn.
Om man har varit lite sådär extra sur på dem och de har bjudit upp till dans genom att vara lite extra gnälliga och tjafsiga, då kan ju kvällen sluta lite tråkigt.
Kanske med att man som förälder knappt pussar sonen godnatt och att han efter att ha fått sitta uppe lite extra med ritboken, bara för att man som förälder inte orkat få honom i säng.
Då kan det kännas lite kymigt för oss som föräldrar. Och det ska kännas så, för så är dealen.
Särskilt illa ska det kännas om grabben har lagt ihop ritboken lite extra prydligt med tuschpennorna alla samlade i burken, som de ska vara. Han ska gärna också ha släckt lampan och krupit ihop till en liten boll, gärna med täcket vid fotknölarna så att man som förälder ser att han är lite kall när man till slut går in för att kolla till honom innan man själv går till sängs.
Men då, när det känns så lite extra jobbigt för samvetet, då tror jag (intalar jag mig själv för att om möjligt kunna överleva som förälder) att man kan viska i grabbens öra att man älskar honom och att han faktiskt hör det och att han inte kommer att ta skada av att man har bråkat med honom i stort sett hela dagen.
Det är vad jag tror alltså. Och jag tror att det funkar. I alla fall hoppas jag det.
Om inte så är det ju en dag imorgon också.
Hoppas jag.
Om man har varit lite sådär extra sur på dem och de har bjudit upp till dans genom att vara lite extra gnälliga och tjafsiga, då kan ju kvällen sluta lite tråkigt.
Kanske med att man som förälder knappt pussar sonen godnatt och att han efter att ha fått sitta uppe lite extra med ritboken, bara för att man som förälder inte orkat få honom i säng.
Då kan det kännas lite kymigt för oss som föräldrar. Och det ska kännas så, för så är dealen.
Särskilt illa ska det kännas om grabben har lagt ihop ritboken lite extra prydligt med tuschpennorna alla samlade i burken, som de ska vara. Han ska gärna också ha släckt lampan och krupit ihop till en liten boll, gärna med täcket vid fotknölarna så att man som förälder ser att han är lite kall när man till slut går in för att kolla till honom innan man själv går till sängs.
Men då, när det känns så lite extra jobbigt för samvetet, då tror jag (intalar jag mig själv för att om möjligt kunna överleva som förälder) att man kan viska i grabbens öra att man älskar honom och att han faktiskt hör det och att han inte kommer att ta skada av att man har bråkat med honom i stort sett hela dagen.
Det är vad jag tror alltså. Och jag tror att det funkar. I alla fall hoppas jag det.
Om inte så är det ju en dag imorgon också.
Hoppas jag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
