18 juli

Ett år går fort ändå.

Det är alltid väldigt kul att minnas. 

Och idag höll jag i en padda. Det kommer jag nog minnas för alltid.

Kavelmora Inks VM-blogg. Finaldagen

Nu är VM slut. 

Tack för visat intresse här på bloggen. Det har varit ganska flitigt uppdaterat så jag förstår om ni haft svårt att hänga med. 

Tyskland vann över Argentina med 1-0. 

En månad går fort och jag har insett att jag ogillar filmare mer än jag kunde ha anat när jag gav mig in i det här VM-bloggandet. 

Idag var också bröllopsdag. Nummer 12 i ordningen för mig som räknar. 

Idag var också dagen då jag lyckades, med MacGyver-lika skills (och min granne Christers rörtång) installera en begagnad diskmaskin. Ett litet steg för mänskligheten, såklart. Men ändå. 

Nu är det här blogginlägget slut. 

Kavelmora Inks Semester-blogg. Måndag

Idag började jag semestern.

Jag avslutade också två års psykoterapi. Kommer kanske behöva prata med nån om detta.

Men dagen tog inte slut där! Det har varit ett grävande för plintar för förråd och planerande för reglar för altan och lekande med barn och skällande på hund och barn och när allt det var gjort så fanns det ändå saker kvar att göra.

Till exempel som att gå på Kavelmorafesten i Gunnars Loge. Lika trevligt som alltid. Några hade lagat paj (pun intended) eller som nån uttryckte det (i år igen) - "Fruntimren har gjort så vi har nåt att stoppa i hövvet! Alltid lika charmigt att tänka på såna här situationer ur ett genusperspektiv.

Och ja, den klassiska kommentaren "Jo det blir ju enklare att diska om karotterna är tomma!" kom också som ett brev på posten. Skönt med traditioner.

När Kavelmorafesten var slut fanns det tydligen lite dag kvar ändå. Det fanns precis så mycket dag kvar att jag hann försöka natta våra barn innan vår granne dök upp på framsidan och började bygga på vår trall igen. Ni skulle bara veta hur frustrerande det är att ens barn inte somnar så himla snabbt när det står en granne utanför fönstret och bygger på ens hus. Olidligt.

Men till slut så somnade alla och jag kunde dra på mig jobbarbyxorna. Jag klär ganska bra i jobbarbyxor, om jag får säga det själv (och eftersom ingen annan gör det så får jag väl göra det själv då). Om jag inte var tvungen att arbeta skulle nog folk kunna tro att jag hade potential inom arbetsbranschen.

Som sammanfattning kan vi konstatera att det här var en ganska fullspäckad dag med många roliga händelser.

Men. Den roligaste - eller åtminstone topp-tre - var att Pepe i Portugal fick rött kort och att Tyskland vann stort över dem. Ja, jag är en lumpen man som skrattar åt andras olycka.

Kanske behöver gå i terapi när allt kommer kring?

Kavelmora Inks VM-Blogg. Hattarna

Igår började VM i fotboll och idag var det skolavslutning.

Mina föräldrar dök upp igår också. Självklart med bilen full av bullar, motorsågar, en skottkärra, bensin, en kratta och fem till sex kylbagar. Men ingen lie.

Och det är väl så att det behövs en VM-blogg i dessa tider och då är jag inte den som är den. Klart jag kan bygga en VM-blogg, så svårt ska det väl inte vara? Niva kan och då borde jag ju också kunna. Särskilt eftersom jag har semester och all tid i världen nuförtiden. 

Det är märkligt det här med skolavslutningar. Hur tuff och hård man än är så är det alltid nåt som fastnar i ögat på en när sommarsångerna börjar sjungas där framifrån. Märkligt.

Nåt annat som är märkligt är några i publiken på VM.

Ganska många verkar komma från andra länder än Brasilien, och eftersom Brasilien ligger ganska långt bort så betyder det att ganska många i publiken har åkt ganska långt. De har säkert flygit.

På flyget så har man lite begränsade möjligheter att packa vad man vill. Ett VM pågår ju lite längre än låt säga en weekend och kräver kanske lite mer struktur i packningen. Förvisso är det ju ganska varmt i Brasilien just nu så det behövs ju inga tjocka kläder, men det lär ju ändå krävas lite planering om vad som ska tas med. Särskilt om man ska vara borta, låt säga, ett par veckor.

Om jag hade åkt till Brasilien för att kolla på VM och om Sverige hade varit med hade jag packat ner en sverigetröja. Det tycker jag hade varit rimligt och försvarbart.

Men det finns andra.

En del andra tänker när de ska packa sina väskor: - Hm, vad var det jag skulle ta med mig? Pass, pengar, shorts, rena underkläder (vändbara) och sen får jag ju inte glömma att ta med mig den där GIGANTISKA HATTEN SOM SER UT SOM EN FOTBOLLSPLAN MED EN TJUR SOM SKA SYMBOLISERA TJURFÄKTNINGEN för den kan ju komma till användning där nere. Jag får inte glömma att ringa Paco och Rodrigo och påminna dem att de ska komma ihåg sina... Aj då, allt verkar inte få plats. Aja, då får underkläderna stanna hemma då! Inga konstigheter!

Så tänker vissa. Verkar det som.

Mina föräldrar tog inte med någon konstig hatt hit till oss i Kavelmora. 

Men allt annat.

Förutom en lie.

Blogg 100. Del C. Le Grand Finale

Hundra dagar går ju jättesnabbt.

Eller?

Tiden är en cirkel, som Nietzsche och Rust Chole från True Detective brukar säga. Allt är rutin, mer eller mindre. Så även livet som denna blogg hämtar sitt stoff ifrån.

Förr bloggade jag jättemycket. Skrev 400+ inlägg på ett år och lyckades tänka högt på den här skärmen som vi läser på. Humor och vemod, om vartannat. 

Sen tog inspirationen slut. Min syster sa en gång "Sluta aldrig skriva" men jag höll på att svika henne. Men så utmanade min kompis Niklas mig. Han tyckte att det var dags att jag började skriva igen och hade jag haft lite mer mod hade jag sagt nej till honom. Jag var totalt osugen på att börja skriva igen - vad skulle jag skriva om?

Hans blogg är jättebra. Han brukar lägga ut puffar för sin blogg på diverse sociala medier och jag har likeat nästan alla, för de har varit så bra. (Kommer ni ihåg att det var jag som fick honom att blogga förr i tiden? Varsågoda för det.)

Jag har inte tyckt att min blogg har varit bra på sistone. Ja, jag vet att jag har ett dåligt självförtroende när det kommer till att gilla mina egna grejer och jag försöker få hjälp att förstå att jag kanske behöver tänka om, men jag har ändå tyckt det. Det har varit fantasilöst emellanåt och inte särskilt underhållande. Inte ens för mig.

Men en del inlägg har jag varit nöjd med. Faktiskt. Även om inspirationskällorna har sinat ibland.

Jag kommer kanske fortsätta att blogga. 

Det hundrade inlägget borde ju vara ett bombastiskt inlägg, typ som en årskrönika som till exempel Rapport på SVT har där alla viktiga händelser staplas upp i ett långt led. En fin resumé eller nåt riktigt spektakulärt.

Men som sagt, hundra dagar går så snabbt.

Och jag verkar inte ha hunnit förbereda nåt hundrade inlägg.

Vilken Grande Finale.

Blogg 100. Del LXVIII. Det bortglömda inlägget

100 inlägg är ganska många.

Sådär många så att den som skriver inlägg ibland blir glada när det nästan är över. Inte för att jag tycker att det är tråkigt att ni sju som läser läser, utan mer för att jag tycker lite synd om er sju som läser som måste läsa alla dessa inlägg jag skriver. Därför var jag glad att dagens inlägg skulle bli nummer hundra.

Men så var det såklart inte. Jag hade missat inlägg 68. Lätt hänt, såklart. Tack och lov att inga större skador har skett - hoppas jag - och det är ju inget som inte går att ordna såhär i efterhand. Tack och lov för den digitala världen där allt är retuscherbart.

Idag fick jag sovmorgon till halv tolv och sen åkte vi på tioårskalas i Säter. Helt galet! (Ja, man måste skämta så annars dör en kattunge.)

Sen åkte vi hem och jag la kycklingarna på grillen. Inga kycklingar som Taxen Ida har bragt om livet utan andra. Indirekt grillning är mitt nya. Älskar det, även om det tar lite tid. Kommer den här sommaren se till att jag kommer slå längdrekord i grillningstid. Siktar på timmar, minst.

Det blev gott. Nästan lika gott som det efterföljande samtalet med vår vän S. 

Sen fick jag läsa Barna Hedenhös med min äldste son. Boken om Urlympiaden. Jag tog chansen att lära honom att det är ocoolt att använda n-ordet och att alla är lika mycket värda, oavsett hudfärg. Han fattar, smart som han är.

Nu njuter jag av vårt uterum. Världens bästa uppfinning, om du frågar mig. Perfekt rum att sitta i och  kontemplera över vad inlägg nummer C ska handla om. 

Blogg 100. Del XCIX. Nationaldagen

Idag var det den sjätte juni.

Om ni hade kunnat få välja vad jag skulle skriva om idag hade ni kunnat få lite olika alternativ:

1. Om när flaggan hissades

2. Om mitt dåliga självförtroende 

3. Om när vi åkte till Sågmyra för att barnen skulle få vara kepsfotomodeller och hur fina de var

4. Om hur god den indirekt grillade fläskfilén blev tillsammans med den provensalska potatissalladen på recept från Ica.

5. Om hur bedrövligt dålig filmen vi såg på kvällen var

6. Om när, eller bara om, flaggan kommer halas

Nu har ni dessvärre inte möjligheten att välja så jag tar mig friheten att avsluta inlägget såhär.

Och egentligen är det redan den sjunde juni när det här inlägget skrivs, och flaggan är inte halad än.