Fjällen. En härlig historia

I helgen var vi utomlands. 

Men bara för en kort stund, den största delen av helgen var vi i den svenska fjällvärlden. 

Massiva vidder, underbara dofter av ljung och myr, blåst och sol i perfekt harmoni - det går inte att få det mer välregisserat än så. 

Vi åkte dit med vänner som tagit oss under sina vingar. Som sa, med ärlighet i rösten, att de gillade att umgås med oss. En ledig helg från livets lott, en fin karamell att suga på när hösten kommer, en bonus. Det är en lyx.  

Som från höjden av Sveriges längsta vattenfall föll jag in i min dotters kram när vi kom hem. 

Det är här som är hemma. 

Kärlekspartiet

Idag är det valdag.

Som det verkar får ett rasistiskt parti ORIMLIGT mycket plats i riksdagen. Jag blir så besviken.

Jag skulle hellre vilja att förslaget som min äldste son nämnde i bilen till röstsalen gick igenom:

"Kärlekspartiet. Ett parti där alla får kärlek, även om de liksom inte har så lätt att få kärlek."

Där, mina vänner, har vi ett ganska mycket bättre alternativ än det fruktansvärda rasistiska partiet som tog för mycket plats i riksdagen idag.

Tack och lov att kärleken vinner ändå i slutändan.

En semesterkrönika

Sju veckor går så snabbt.

Det är egentligen helt omöjligt att skriva en semesterresumé såhär sista kvällen på semestern när man varit ledig i sju veckor.

Vi har hunnit med besök av familj och vänner. Såna vi träffar ganska ofta och såna vi inte sett på sju år. Faktiskt. Vi har hunnit hälsa på familj i ett helt annat land. Flugit flygplan, ätit glass och stekt pannkakor. Minst två gånger varje vecka. Glass har vi ätit oftare och en vecka flög vi faktiskt två gånger.

Vi har badat.

Vi har sett på brittiska kriminalare tills det nästan inte fanns något brott kvar att lösa. 

Ibland har vi tärt på varandra. Nött oss gnälliga, trots att solen har värmt nästan varje dag. Det har varit gråa dagar även om solen har värmt. Ångest tar inte alltid semester, även om den verkar jobba väldigt mycket mindre hårt under juni, juli och lite av augusti.

Vi har varit dagvilla fler dagar än det går att räkna. Det har varit fest nästan varje dag och läggtider har inte riktigt funnits. För nån.

Vi har byggt ett förråd och en trall och en hylla och tappat bort en hammare och vattnat grässlänter och målat brädor och sågat med cirkelsåg och vi har byggt självförtroende. Självkänslan tar vi härnäst.

Vi har badat.

Vi har hållit i paddor och gått ut med hunden. Vi har haft shorts alla dagar.

Kanske har vi haft en bra sommar, en sån man minns. Jag hoppas det. Jag tror det.

Nu är semestern slut. Bara ett par skälvande timmar kvar innan det normala livet börjar igen. Eller är det kanske det normala livet som tar en liten paus på en tio-elva månader eller så, jag vet inte.

Ikväll känns hösten som ett Tabula Rasa, ett oskrivet blad. Jag vet inte.

Det här har varit en av de bästa somrarna i mitt liv. Den har varit jättejobbig ibland. Jag har inte varit en bra pappa alla dagar och det stör mig.

Det här har varit en av de bästa somrarna i mitt liv. Det har varit ljuvligt.

Sju veckor är en evighet.

18 juli

Ett år går fort ändå.

Det är alltid väldigt kul att minnas. 

Och idag höll jag i en padda. Det kommer jag nog minnas för alltid.

Kavelmora Inks VM-blogg. Finaldagen

Nu är VM slut. 

Tack för visat intresse här på bloggen. Det har varit ganska flitigt uppdaterat så jag förstår om ni haft svårt att hänga med. 

Tyskland vann över Argentina med 1-0. 

En månad går fort och jag har insett att jag ogillar filmare mer än jag kunde ha anat när jag gav mig in i det här VM-bloggandet. 

Idag var också bröllopsdag. Nummer 12 i ordningen för mig som räknar. 

Idag var också dagen då jag lyckades, med MacGyver-lika skills (och min granne Christers rörtång) installera en begagnad diskmaskin. Ett litet steg för mänskligheten, såklart. Men ändå. 

Nu är det här blogginlägget slut. 

Kavelmora Inks Semester-blogg. Måndag

Idag började jag semestern.

Jag avslutade också två års psykoterapi. Kommer kanske behöva prata med nån om detta.

Men dagen tog inte slut där! Det har varit ett grävande för plintar för förråd och planerande för reglar för altan och lekande med barn och skällande på hund och barn och när allt det var gjort så fanns det ändå saker kvar att göra.

Till exempel som att gå på Kavelmorafesten i Gunnars Loge. Lika trevligt som alltid. Några hade lagat paj (pun intended) eller som nån uttryckte det (i år igen) - "Fruntimren har gjort så vi har nåt att stoppa i hövvet! Alltid lika charmigt att tänka på såna här situationer ur ett genusperspektiv.

Och ja, den klassiska kommentaren "Jo det blir ju enklare att diska om karotterna är tomma!" kom också som ett brev på posten. Skönt med traditioner.

När Kavelmorafesten var slut fanns det tydligen lite dag kvar ändå. Det fanns precis så mycket dag kvar att jag hann försöka natta våra barn innan vår granne dök upp på framsidan och började bygga på vår trall igen. Ni skulle bara veta hur frustrerande det är att ens barn inte somnar så himla snabbt när det står en granne utanför fönstret och bygger på ens hus. Olidligt.

Men till slut så somnade alla och jag kunde dra på mig jobbarbyxorna. Jag klär ganska bra i jobbarbyxor, om jag får säga det själv (och eftersom ingen annan gör det så får jag väl göra det själv då). Om jag inte var tvungen att arbeta skulle nog folk kunna tro att jag hade potential inom arbetsbranschen.

Som sammanfattning kan vi konstatera att det här var en ganska fullspäckad dag med många roliga händelser.

Men. Den roligaste - eller åtminstone topp-tre - var att Pepe i Portugal fick rött kort och att Tyskland vann stort över dem. Ja, jag är en lumpen man som skrattar åt andras olycka.

Kanske behöver gå i terapi när allt kommer kring?

Kavelmora Inks VM-Blogg. Hattarna

Igår började VM i fotboll och idag var det skolavslutning.

Mina föräldrar dök upp igår också. Självklart med bilen full av bullar, motorsågar, en skottkärra, bensin, en kratta och fem till sex kylbagar. Men ingen lie.

Och det är väl så att det behövs en VM-blogg i dessa tider och då är jag inte den som är den. Klart jag kan bygga en VM-blogg, så svårt ska det väl inte vara? Niva kan och då borde jag ju också kunna. Särskilt eftersom jag har semester och all tid i världen nuförtiden. 

Det är märkligt det här med skolavslutningar. Hur tuff och hård man än är så är det alltid nåt som fastnar i ögat på en när sommarsångerna börjar sjungas där framifrån. Märkligt.

Nåt annat som är märkligt är några i publiken på VM.

Ganska många verkar komma från andra länder än Brasilien, och eftersom Brasilien ligger ganska långt bort så betyder det att ganska många i publiken har åkt ganska långt. De har säkert flygit.

På flyget så har man lite begränsade möjligheter att packa vad man vill. Ett VM pågår ju lite längre än låt säga en weekend och kräver kanske lite mer struktur i packningen. Förvisso är det ju ganska varmt i Brasilien just nu så det behövs ju inga tjocka kläder, men det lär ju ändå krävas lite planering om vad som ska tas med. Särskilt om man ska vara borta, låt säga, ett par veckor.

Om jag hade åkt till Brasilien för att kolla på VM och om Sverige hade varit med hade jag packat ner en sverigetröja. Det tycker jag hade varit rimligt och försvarbart.

Men det finns andra.

En del andra tänker när de ska packa sina väskor: - Hm, vad var det jag skulle ta med mig? Pass, pengar, shorts, rena underkläder (vändbara) och sen får jag ju inte glömma att ta med mig den där GIGANTISKA HATTEN SOM SER UT SOM EN FOTBOLLSPLAN MED EN TJUR SOM SKA SYMBOLISERA TJURFÄKTNINGEN för den kan ju komma till användning där nere. Jag får inte glömma att ringa Paco och Rodrigo och påminna dem att de ska komma ihåg sina... Aj då, allt verkar inte få plats. Aja, då får underkläderna stanna hemma då! Inga konstigheter!

Så tänker vissa. Verkar det som.

Mina föräldrar tog inte med någon konstig hatt hit till oss i Kavelmora. 

Men allt annat.

Förutom en lie.