måndag 2 januari 2023

Dags för årskrönika igen

 Det är lika bra att lägga ihop flera årskrönikor i en så blir det enklare för dig att läsa.

2015 var väl sådär. Sjukskrivning och skilsmässa i en salig blandning. Många nyanser av grått.

2016 var väl sådär. Minns att jag inte gillade tystnaden i huset som hände varannan vecka. Men det började vända, ändå. Vänskaper stärktes, livet började levas. Grejer blev väl ändå kul till slut, tror jag.

2017 blev ju ett bättre år. Fick tips om att säga hej till en tjej, och det var väl det smartaste jag har gjort. Lyckan flyttade in, helt enkelt. Bytte lite jobb, gjorde lite nytt, tänkte annorlunda. Det blev bättre.

2018 blev ett ännu bättre år. Brännbollskalas och kärlek. Sådär som livet ska vara, helt enkelt.

2019 flöt på. Lyckan var en permanent gäst, hela tiden. Bra år.

2020 började pandemin. Att jobba hemifrån var ju en märklig grej, ändå. Det var fint att Candy Crush hade obegränsat med liv när en försökte hitta rätt i det nya livet.

2021 var året jag bytte jobb. Kommun. Gjorde nåt nytt, igen. Men kärleken blev bara bättre, och livet med den. Växte, även en del på bredden. Mådde ändå bra och fick göra kul saker. 

2022 var ett dåligt år för världen men ett ganska bra år för mig. Krig i Ukraina och elpriser som sköt i höjden. Pandemin hade lugnat ner sig lite, men saker är ändå det nya normala. Second Aid Kit spelade i Dala-Floda och det var kanske det roligaste på länge. Stressig höst, men kul. Sjukdomar i närheten, livet är randigt. Men det har ändå slutat på plus, börjar kännas hemtamt numer.

Nu skriver vi 2023.

onsdag 7 januari 2015

Kavelmora Inks Årskrönika 2014

Det blev nästan ingen årskrönika det här året.
Mest för att jag inte vill komma ihåg alltför mycket av det här året på grund av grådask, melankoli och ångest. En fin sommar, men sen var det mycket mörker.
Svårt det här med att inte må bra när man egentligen har det så bra.

Hoppas att 2015 blir ett bra år.

torsdag 2 oktober 2014

Att ha varit pappa i åtta år

Åtta år går jättefort. 
Han fyllde åtta idag, han, vår äldste son. 
Han som var en sån liten människa när han kom till oss har blivit åtta år gammal. Åtta år stor. 
När man är åtta är det tydligen mycket som händer i ett känsligt barns hjärna. Jag förstår inte ens hälften, men då är jag ju å andra sidan bara en mossig farsa som älskar sin äldste son extremt mycket. 
Jag väljer att från dagen komma ihåg hur glad han blev för studsmattan som jag monterade ihop i -2° fram till klockan 23:15 igår kväll. Hur stolt han var när han galant svarade på hur mycket klockan var. Han visste ju för han hade ju fått en splitterny klocka. En perfekt klocka för honom. 
Om åtta år till så är han en nästan vuxen man. Jag kommer säkert förstå ännu mindre om honom men om den här takten fortsätter så kommer jag älska honom oerhört mycket när han fyller 16. 
Men dit är det länge. Jag trivs här, och just nu. 
Med min åttaåring. 

söndag 28 september 2014

Fjällen. En härlig historia

I helgen var vi utomlands. 
Men bara för en kort stund, den största delen av helgen var vi i den svenska fjällvärlden. 
Massiva vidder, underbara dofter av ljung och myr, blåst och sol i perfekt harmoni - det går inte att få det mer välregisserat än så. 
Vi åkte dit med vänner som tagit oss under sina vingar. Som sa, med ärlighet i rösten, att de gillade att umgås med oss. En ledig helg från livets lott, en fin karamell att suga på när hösten kommer, en bonus. Det är en lyx.  
Som från höjden av Sveriges längsta vattenfall föll jag in i min dotters kram när vi kom hem. 
Det är här som är hemma. 

söndag 14 september 2014

Kärlekspartiet

Idag är det valdag.
Som det verkar får ett rasistiskt parti ORIMLIGT mycket plats i riksdagen. Jag blir så besviken.
Jag skulle hellre vilja att förslaget som min äldste son nämnde i bilen till röstsalen gick igenom:
"Kärlekspartiet. Ett parti där alla får kärlek, även om de liksom inte har så lätt att få kärlek."
Där, mina vänner, har vi ett ganska mycket bättre alternativ än det fruktansvärda rasistiska partiet som tog för mycket plats i riksdagen idag.
Tack och lov att kärleken vinner ändå i slutändan.

söndag 10 augusti 2014

En semesterkrönika

Sju veckor går så snabbt.
Det är egentligen helt omöjligt att skriva en semesterresumé såhär sista kvällen på semestern när man varit ledig i sju veckor.
Vi har hunnit med besök av familj och vänner. Såna vi träffar ganska ofta och såna vi inte sett på sju år. Faktiskt. Vi har hunnit hälsa på familj i ett helt annat land. Flugit flygplan, ätit glass och stekt pannkakor. Minst två gånger varje vecka. Glass har vi ätit oftare och en vecka flög vi faktiskt två gånger.
Vi har badat.
Vi har sett på brittiska kriminalare tills det nästan inte fanns något brott kvar att lösa. 
Ibland har vi tärt på varandra. Nött oss gnälliga, trots att solen har värmt nästan varje dag. Det har varit gråa dagar även om solen har värmt. Ångest tar inte alltid semester, även om den verkar jobba väldigt mycket mindre hårt under juni, juli och lite av augusti.
Vi har varit dagvilla fler dagar än det går att räkna. Det har varit fest nästan varje dag och läggtider har inte riktigt funnits. För nån.
Vi har byggt ett förråd och en trall och en hylla och tappat bort en hammare och vattnat grässlänter och målat brädor och sågat med cirkelsåg och vi har byggt självförtroende. Självkänslan tar vi härnäst.
Vi har badat.
Vi har hållit i paddor och gått ut med hunden. Vi har haft shorts alla dagar.
Kanske har vi haft en bra sommar, en sån man minns. Jag hoppas det. Jag tror det.
Nu är semestern slut. Bara ett par skälvande timmar kvar innan det normala livet börjar igen. Eller är det kanske det normala livet som tar en liten paus på en tio-elva månader eller så, jag vet inte.
Ikväll känns hösten som ett Tabula Rasa, ett oskrivet blad. Jag vet inte.
Det här har varit en av de bästa somrarna i mitt liv. Den har varit jättejobbig ibland. Jag har inte varit en bra pappa alla dagar och det stör mig.
Det här har varit en av de bästa somrarna i mitt liv. Det har varit ljuvligt.
Sju veckor är en evighet.

fredag 18 juli 2014

18 juli

Ett år går fort ändå.
Det är alltid väldigt kul att minnas


Och idag höll jag i en padda. Det kommer jag nog minnas för alltid.