fredag 30 april 2010

Fire

Kväll i Kavelmora.
Mamma och Pappa har gått och lagt sig i gäststugan och barnen sover efter en hård dag. Hank hemma och Sig/Leod på Bystugan med korvgrillning och traktoråkning med efterföljande Hökviksvalborgsmässofirande.

Det är en trevlig tradition, det här med brasor. I år brann den ner på under 10 minuter, men det är ändå så härligt med värmen och lågorna att man tror man ska spricka. Jag gillar eldar, har alltid gjort det och kommer nog alltid att göra det och jag ser fram emot att installera en ny kamin i utbyggnaden sen. Men det bästa är ändå friluftseldar, det går inte att argumentera mot det faktum. Jag skrev om det häromdagen att det är lite skönt med röklukten för det gör att det känns som att man är i skogen lite, typ som när man är på älgjakt. Det jag gillar mest med älgjakten är nog att vara i skogen, njuta av tystnaden och sen att få grilla falukorv. Själva jakten är mest bara ett nödvändigt ont... även om det är lite spännande att höra hundarna skälla runt närmsta gran!

Men nu är det inte älgjaktstider utan vår. Eldarna är lite större på våren också och färgerna har inte hunnit komma igång riktigt.
Våren är också den tiden när man ska ordna i trädgården. Vi har tur, för min far är mycket duktig i trädgården och de brukar komma förbi här en sväng på våren... (jag brukar ha svårt att ta åt mig äran när folk kommer hit och säger att det ser bra ut i trädgården.)
Min mamma är också duktig. Hon har frostat av våra två frysar - dels den i köket men även frysskåpet som vi har i garaget. Det kan vara så att vi inte har prioriterat att frosta av frysarna på ett par år - och då är det tur att pappa har med sin värmepistol! Kärnis kan sitta hårt åt (säger i alla fall mamma.)

Pappa hade med sig album också från hela min uppväxt. Nostalgi är ett litet ord i sammanhanget och det är fränt att se sina barn i bilder av en själv. Kanske jag ändå har haft lite med dem att göra...

Ja, fire ja. I Kavelmora har eldarna falnat för ikväll men nu väntar en helt ledig helg! We are on fire för allt som ska göras - är riktigt uppeldad över grästrimning och garagestädning.

Ps. På tal om eld. Ser ni om det är släkt i gäststugan? Ds.

torsdag 29 april 2010

Kvällspromenad

När en son blir förkyld och inte kan sova får husfrun gå på promenad. Detta efter flera timmars gnäll och frustrerade föräldrar. Nu har hon precis gått så jag vet inte utfallet men jag kan sätta en tjuga på att han somnade innan de kom utanför staketet…
Varför envisas man alltid att försöka härda ut? Vi vet ju vad som brukar funka - varför gör vi inte det? Ibland blir man ju lite orolig för hur man funkar…

Jaha. Nåt kul då? Jo, det blev en ny jacka idag. Ingen huliganjacka men väl en klassisk svart rackare. Det finns sannerligen fördelar med att jobba där jag jobbar! Det blev ett par jeanstights också, men inte till mig.

Kvällspromenaden blev tydligen bara till utanför dörren. Måste komma ihåg att ta in honom sen…

onsdag 28 april 2010

Uppdaterad fotboll

Har ju som ni kanske vet besök av mamma och pappa. Har inte alla kanaler på TV. Har inte bredband så att det funkar att se via nätet men jag har så pass mycket kräm i internetet att jag kan kolla en sån där realtidsuppdatering av matchen.

Matchen jag skriver om var Barca-Inter. Semifinal i Champions Leauge, då vet man att det är bra killar som lirar - och taktiska tränare som sköter jobbet från sidan.

Jag gillar Barcelona och därför är jag lite extra besviken på att de förlorade. Det hade ju varit så roligt att få se CL-finalen på sin födelsedag (och gilla lagen som spelar) men nu är jag inte särskilt sugen längre. Tårta däremot hoppas jag att det blir.

Det är ju så att idrott har både vinnare och förlorare. Jag tror att jag är en ganska bra förlorare när jag själv spelar... eller förresten, det är jag inte. Det finns ju inte mycket som är tråkigare än att förlora en match i PES10 eller nåt annat spel för den delen heller. Har jag alltid varit så här? Nej, det tycker jag inte.
Vad var det som hände?

Har jag blivit uppdaterad till en annan nivå? Lite som när det "plingar" till i datorn när han som kollar matchen skriver in vad som händer - och så plötsligt är situationen något helt annat än för 15 sekunder sen. Är det samma med mig? Var jag en bra förlorare förut och huxflux är jag det inte?

Hur kan det vara så?

Jag vet inte och kommer nog aldrig komma på varför. Det får bara vara så och så får jag försöka hantera det. Grattis ni som gillar taktisk tråkfotboll - ni har ett lag att heja på i CL-finalen (eftersom det tydligen är så man måste spela).

Tyskarna vinner ju ändå alltid i slutet.

Onsdagslunch

Friden sprider sig i personalrummet. En pastasallad, en kaffe och mig själv. Lite skönt att vara själv en liten stund så här innan jag ska ner och diska.
Fast nu kommer det fler in hit och jag är mätt på att vara själv. Bra timing.

tisdag 27 april 2010

Storfrämmande!

Gissa vilka jag träffade idag? Familjen W. UW, LW, SW, TW och VW. (De vill gärna att jag skriver i koder eftersom vissa i den familjen är så nyfikna.)

Hursomhelst.

De vännerna klassar jag som storfrämmande!
Om man slår upp storfrämmande i ett lexikon kanske man hittar en förklaring på ordet - men det har jag inte gjort utan här kommer min förklaring:
Storfrämmande: Personer som kommer och hälsar på och som gör att det känns så där lite extra speciellt kul att just de kommer. De behöver inte vara storväxta. Ex på storfrämmande: Kungen, Zlatan Ibrahimovic, Peter "Foppa" Forsberg, Sonny Sandoval i P.O.D. och faktiskt varenda en av mina vänner.

I morgon kommer det en speciell typ av storfrämmande; Mamma Elsie och Pappa Harry streckkör från Storuman för att komma hit! (Det är ju bara 70 mil, räknas som småpotatis för vissa...) De är ju inte direkt kändisar eller vänner, utan de spelar i en egen division. Det är ju inte vilka som helst som tar med sig lite älgfärs, bara sådär...

På tal om en annan sak: Kaffekampssångstävlingen.
Någon har kontaktat tävlingsledningen och undrat om priset som man skulle få om man röstade på rätt sång, och nu finns priset att inkassera i Sågmyra. Valfri kaffe från menyn är det som gäller!!

Oj, är det redan i slutet av månaden? Då blir det räkningsinläggning för fulla muggar!

Och välkommen, om du vill bli ett storfrämmande.

måndag 26 april 2010

Rätt fokus på rätt saker

Igår korades vinnaren i baristakampsångstävlingen!! "Dagny" av Owe Thörnqvist avgick med segern med en förkrossande marginal, och jag kan bara instämma - det är nog en av de bästa kaffesångerna Sverige har producerat. Tävlingsledningen har konfererat och det kan komma en internationell version här framöver - stay tuned så får du se!

Idag hade jag hemtjänsten på besök. Kl 8:46 damp det in ett kort sms: "Nu åker jag..." och då visste jag att "det här blir en härlig dag". Och det blev det.
Här kommer en resumé för er som inte var med:

  • Innelek med kurragömma
  • Lunch för barn i kök
  • Sövning av två barn, fortsatt innelek för ett barn
  • Lunch för vuxna i uterum
  • Kaffebryggning för efterlunchkaffe i uterum.
    Här blev det lite tokigt. Jag titulerar mig som barista numer - fastän jag inte har någon formell utbildning (undra om det kommer komma nån minister och säga att "så får det inte vara!") men jag tror att jag inte ska kalla mig det när jag är ledig. De säger nämligen att det senaste är att lägga pulver i filtret när man ska brygga kaffe... det blir så svagt annars.
  • Ånyo kaffebryggning för lite senare efterlunchenkaffe i uterum. Nu dubbelkollade jag att filtret fyllts och d-bollarna smakade fantastiskt när man fått smälta maten lite längre.
  • Utelek med fotbollsspel och ett besök i "Fåglarnas Bo". (Ni skymtar det till vänster om Hanks mössa.)
  • Elduppgörning på uteplats för grillmellanmål - som berikades med grannbesök!
  • Korvätning. Grillad falukorv, det finns inget bättre. Det känns alltid som man är på älgjakt när man grillar falukorv, och det är en skön känsla.
  • Sen fri lek. Ni ser på bilden lite av vad som hände - alla gjorde det som de ville.
  • Ingång och gröt för de yngsta förmågorna.

Ja, ni ser vad man kan fylla en härlig dag med! När man får en fri dag gäller det att fokusera på rätt saker, och idag lyckades jag för en gångs skull göra det. Tack ML för att du bidrog till det - utan ditt besök hade jag inte lyckats med hälften av vad som står på listan.

Sen kom min vackra husfru hem och kvällen fortsatte. Hon hade klippt sig - jag har det inte. Jag tyckte inte hon egentligen behövde det - jag behöver det. Det är olika.

Nu är dagen slut. Jag måste ställa om fokus för att jobba igen i morgon och behöver nog gå och lägga mig. Kaffefilter ska ju fyllas där också - till betalande kunder. Hemma är ju gästerna så snälla så de bara skrattar åt mig när jag tokar till det.

söndag 25 april 2010

Latte Art

På jobbet finns en espressomaskin. På den är det tänkt att man ska kunna göra espresso macchiato, latte freddo, caffe americano och alla möjliga goda kaffen. Eller kaffer. Kaffor? Kaffenar? Hur gör man plural av kaffe egentligen?

Hursomhelst.

Det är alltså tänkt att man ska kunna åtminstone knåpa ihop en hygglig latte på den här maskinen, och det börjar jag få in knycken på. Det som jag däremot inte har riktigt koll på är det här med "latte art". Ett hjärta, en ros, en hund, ett löv, en bil, en stads silhuett - allt det här förväntas vi som jobbar med det här kunna göra! Fattar ni vilken press vi lever under? Inte bara måste vi komma på den bästa kaffesången, vi måste även memorera NY's skyline ifall någon vill ha det som motiv i sitt kaffeglas! Labradorer, schäfrar, mopsar - alla dessa hundraser och fler behöver vi minutiöst iaktta och efterlikna i våra koppar av porslin, med det enda resultatet att våra kunder tar två sockerbitar och rör om i glaset och sveper i sig den varma drycken med en klunk.

Så har vi det. Varje dag. 24/7. All around the clock.

Jag har samlat ihop lite olika motiv som jag har trixat ihop under dagens arbete - om du kollar på www.youtube.com och skriver in Latte Art i sökfältet. Jag är helt okej nöjd.

Nu är det bara minuter kvar av omröstningen. Jag är så spänd att jag snart spricker... vilken låt kommer det bli?

lördag 24 april 2010

MackaPacka

Det finns olika barnprogram. Drömmarnas Trädgård är ett av dem och det är extra lämpligt för små barn. Barnprogram är iofs oftast extra lämpligt för små barn, så det är ju bra.
I DT så finns det en karaktär som heter MackaPacka. (Vet inte riktigt hur hon ser ut, för jag brukar oftast passa på att slumra när detta program visas.)
På tal om Macka så gjorde jag mackor idag eftersom det ingår i mina arbetsuppgifter. I förrgår fick jag i uppgift att göra en liten ostochskinkröra att ha på våra mackor, och det gjorde jag glatt. Tydligen sålde de ganska bra igår så jag fick göra nytt idag - och vi laddade ordentligt! Det var mackor i hela montern - och så valde våra kunder att ta ledigt. Det gick alltså inte så många mackor som vi hade tänkt, och det resulterade i att mina kollegor fick smaka mackan om de ville.

Det var kanske Sveriges enklaste röra som var på den här mackan - tom Leonard hade fixat den om han fått använda kniv och kunnat nå upp till en diskbänk ordentligt - men den blev god. Det är kul när något man gör uppskattas, och jag fick höra det från mina kollegor och det gjorde mig glad.
Tänk på det om du ser nån som gör nåt bra - våga säg det till personen för troligtvis så gör du den personen glad. Gör du någon glad är ju chansen stor att den gör någon glad och sen är spiralen igång!

Jag ska nog försöka göra någon glad imorgon. Om ni har nåt tips på vad jag kan hitta på så skriv en liten kommentar med förslag här nedanför så kan vi se vad som händer.

fredag 23 april 2010

"Kör försiktigt"

Idag var jag servicebutler igen. Ledig kanske någon säger, men jag säger att jag jobbade extra, lite ideellt så här på fredagskvisten. Jag har ju viss rutin av arbetsuppgifterna och den här distansen som jag fått nu när jag jobbat i tre dagar var mycket behjälplig i mitt hanterande av mina chefer...

Vad hände mer då? Jo husfrun som sitter med utsikt över Stora Torget insåg idag att det är tivoli i stan, och tydligen såg det så mysigt ut när familjer gled omkring där i solskenet så hon tyckte att vi skulle komma dit och förlusta oss. Det tyckte da Vinci också när jag berättade för honom om planerna. Att jag aldrig lär mig att inte delge informationen för tidigt? "Ska vi åka nu?" fick jag höra kanske 218 gånger innan vi faktiskt åkte.

Men först däckverkstan. Det krängde lite i bilen och slog lite obehagligt även på vänster sida, så nu var det dags att byta sommardäcken fram. Vi kom fram till Olles Däck och fick då veta varför det hade krängt lite mycket nu på slutet: vänster fram satt lite löst. Dumt när man kör rally på dagarna för att hinna fram till jobbet i tid... Nu är det fixat och bilen rullar som den ska.

Sen tivolit. Vi köpte två biljetter och Leonidas började med att vilja åka tåget. Helena tog fram sin kamera och filmade glatt, som småbarnsföräldrar med en ny filmkamera gör. Det hon inte såg i displayen var tårarna som rann från äldste sonens ögon - också en klassiker, eller hur? Åkturen med Leonard som ende tågresenär tog slut efter 1,5 varv och vi gick vidare. Han fick faktiskt tillbaka biljetten och det var ju schysst!
Ett problem på det här tivolit var att alla åkturer hade max 50 kg för resenärer - och hör och häpna - varken jag eller barnens snygga mamma kommer under det strecket.
Men vi träffade en modig karusellskötare som var villig att riskera sitt jobb (och livet faktiskt) för att Helena och vår store son skulle få åka Dumboelefanterna tillsammans. De kom 2 varv. För att ändå ge tivolit en chans köpte vi en biljett till, för Leonard ville ju verkligen åka karusell. Som tur var så kunde vi lösa in den igen...

Men vi ville åka nånstans. Eftersom jag var ledig tänkte vi: Vi åker till Sågmyra! Har man en fin familj som jag har så vill man ju visa upp den för sina nya kollegor, eller hur? Sagt och gjort, vi åkte dit. Resultatet blev en fin, stor klädkasse till husfrun och bara fem nerdragna linnen på tjejavdelningen! Alltså bra med tanke på förutsättningarna. Vi träffade en annan tvillingmamma i butiken som tipsade om handledskoppel och det kommer vi nog att anamma när Hank börjar gå.

Det var kul att få visa upp sina nära och kära för de nya kollegorna. Det var också lite extra kul när vi sa hejdå till en av grabbarna och Leonard utbrister med sin ljusa stämma: "Kör försiktigt!"
Det kommer jag kunna göra imorgon i alla fall. Eller åtminstone säkert.
Med alla hjul fastsatta i min dagliga tivoliåktur.

torsdag 22 april 2010

Knark i mat

Jag har idag på lite olika forum nämnt att jag fått en ny kompis på mitt jobb. Vi kan kalla henne Bettan.
Igår så räckte inte maten som jag inte fick äta till en matlåda till mig idag, utan bara till min husfru. Jag jobbar ju inom en bransch där vi har tillgång till förtäring så därför anmälde jag mig som frivillig att avstå den matlådan som fanns. Det hade säkert varit en god matlåda men den här gången blev jag utan.
"Har du ingen matlåda? Vill du dela min?"
Bettans ord gjorde mig glad. Minestronesoppa och pannkakor med blåbärssylt - det tackar väl ingen sansad människa nej till?
"Ja tack."
Jag blev mätt. (1,75 ca om vi ska hålla på med pappahumor så här på kvällskvisten.)
Jag tror jag kommer bli beroende. Bettan är min nya leverantör. Är det här början på min bana som narkoman?

Nej, inte om du frågar vår kära mamma. Hon har vetat hur jag är sedan länge tillbaka:

När vi bodde i Farsta så stod jag som ägare till en grön folkabuss. Den stod också. Mest stilla, men den hade potential. Jag saknade kunnande och det slutade med att den mest blev en börda för mig. Kanske var det den bördan som gjorde att vi var tvungna att åka på semester, I don't know, men vi gjorde det i alla fall.
Av någon anledning så var jag skriven hemma på Linnévägen under den här perioden av mitt liv för vips vad det var så ringde det i telefonen hemma i Lse och någon frågade efter mig.
Mamma svarade att jag inte var hemma och hon undrade vem som sökte mig.
Det var Nackapolisen.

Här har ni mammas första tanke:

"Nej, nu har Fredrik börjat med knark!¨Han har blivit kurir..."

Ja, det var vad vår kära mor tänkte om mig. Hon visste redan då att jag inte har någon karaktär och säkert kommer fastna i elände before you know it! Hon förutsåg att jag kommer att tvingas beställa dessa utsökta luncher som Bettan kan fixa, och hon visste redan då att jag inte kommer kunna säga nej.

För att klargöra för ironibefriade och sarkasmimmuna läsare vill jag bara säga att telefonsamtalet från Nackapolisen rörde den gröna bussen och att det var någon som slangat bensin från den. Jag var alltså vit som snö (knarkanspelning, eller?) vad gällde kurirskapet...

Knark i mat. Borde funka - men jag ska inte testa. Du kan vara lugn, kära mamma.

onsdag 21 april 2010

Bränt vare här

Igår brände jag panini. Idag brände jag smält choklad till snickerskakan. Så länge det är ätbara saker som vidbränns och inte inredning kanske man får vara nöjd?

Snickerskaka, check. Stängning själv, check. Snickerskaka är gott och mest uppbyggd av nyttigheter, så den kan jag rekommendera när du kommer på besök i Sågmyra. Stängningen gick över förväntan, men jag undrar om jag får stryk av kollegorna imorgon... om jag inte skriver nåt inlägg här vet ni hur det gick.

För ett litet tag sen frågade jag vad det var för fuss about NY och varför alla ville åka dit (inklusive jag). Jag ville på intet sätt missunna dessa mina vänner att åka till Manhattan och jag vill här verkligen poängtera att det inte var jag som fjuttade eld på Vattnaheklafjökull för att vara taskig med er.
Som sagt så bränner jag mest mat.

tisdag 20 april 2010

Dag 1

Nytt jobb. Första dagen på jobbet. New on the block. Rookie. Nykomling. Färsking.
Allt stämmer in på mig. Idag. Imorgon stämmer bara några av ovanstående grejer - men vissa saker tar nog ett tag att komma förbi.

Brände panini, bryggde espresso över hela maskinen pga dåligt monterad kaffepulvergrejshållare (ser ni, jag är så ny på jobbet att jag inte ens kan terminologin!!) och missade att trycka igång kaffebryggaren och vips var kaffet i den första termosen slut. Bra start liksom...

Jag tror det beror på att jag inte har någon riktig kampsång att nynna på och här behöver jag din hjälp! Vilken är den bästa kaffesången enligt dig? Till höger har jag listat några alternativ som du kan rösta på - men jag tar gärna emot andra alternativ.

Och så lite CL. Slipsknutar tycker jag ska knytas lite hårdare än vad Mourhino uppenbarligen tycker. Kostymer tycker jag inte behöver sitta bättre än vad de gör på Guardiola. Har man blåst för 318 offsider så kan man väl blåsa för den 319:e också... även om den blåsningen hade tvättat bort 3-1 målet. Men jag tror inte jag har så mycket att säga till om på det stora hela, men jag är glad att just du läser det här i alla fall.

Sammanfattning: Spännande match som kommer på Camp Nou, spännande omröstning om kaffevisa, spännande arbete framför och en förhoppningsvis händelselös natt framför mig. Sen tycker jag att MoDo kan skippa Challe Berglund.

Nu har jag sagt det jag ville ha sagt den här gången. Tur att vi har yttrandefrihet i Sverige...

måndag 19 april 2010

Check it out now

För en dryg månad sen hade jag 3 av mina 15 minuter i rampljuset när jag fick vara med på Morgonpasset i P3 och önska en låt. Då önskade jag "Alive" med P.O.D. som är en sjukt bra låt. Jag skrev motiveringen en bra dag när Sig/Hank precis hade skrattat ikapp och tydligen så räckte det för att jag skulle få vara med i radio. (Undra vad jag ska spendera mina nästa 12 minuter på? Förslag någon?)

Jag har en låt till som jag har tänkt att jag skulle önska i radio, och den har jag tänkt på ända sen jag jobbade på Lugnets Camping. Kanske ända sen jag jobbade på Duvans vandrarhem när jag börjar tänka efter... eller också inte.
Hursomhelst så är låten Rockafellar Skank med Fatboy Slim den jag skulle vilja tillägna alla som jobbar i reception och hyr ut rum - må det vara camping, vandrarhem, stuga, hotell eller nåt annat liknande - NI GÖR ETT FANTASTISKT JOBB! Sen att man vill att gästerna ska checka ut klockan tolv är inget att skämmas för, och då kan man nynna på den här låten för att det ska kännas lite bättre.

För min del så har jag nynnat låten för sista gången. I går slutade min era på Åkerblads Hotell i Tällberg (eller Tällmans som vissa kallar det) och i morgon börjar en ny tid i mitt liv. Barista ska jag bli, och jag har inte hittat någon bra kampsång än. Förslag emottages gärna...

Det är märkligt att snart fem år på mitt första riktiga jobb är till ända. Ta en promenad med mig längs minnenas aveny:
  • Roligaste: När jag satte på muteknappen efter att ha råkat "dua" en lite finare dam. Hon sa lite surt till sina tomtar på loftet att "Du säger man väl inte, Fru Segerkrantz heter jag ju". Hon blev lite ställd när jag kom tillbaka och kallade henne vid Fru Segerkrantz...
  • Fränaste gäst: Här finns det några. Hans Blix är nog ändå den med mest pondus...
  • Tyngst bagage: Bianca Jagger. Så sjukt mycket grejer! Men jag fick hennes nummer...(men jag har inte använt det.)
  • Mest Kungliga: Prinsessan av... jag kommer inte ihåg? Det var mycket jobb med den bokningen, dagen innan min pappaledighet. Måste ha förträngt det...
  • Härligaste: Här finns det en hel bunt med gäster, och det finns nog inte plats på Internet att få med alla. Men top of the line måste vara Vivianne från Värmland med sin kusin KG. Det är sådana personer som gör att jobbet får en fet guldkant!
  • Roligaste igen: Blooperstavlan med felsägningar eller sneskott som mina kollegor gjort. Tror inte jag finns med på den faktiskt...
  • Tråkigaste: Att Tällberg ligger så himla avsides.

Men nu är det färdigutcheckat. Jag har lämnat in västen och med den superkrafterna som man har som hotellreceptionist. Nu går jag på gatorna som en vanlig man i svart t-shirt och jeans och det känns bra. Till och med Fantomen måste ju byta lite ibland...

Tack kära vänner och kollegor för de här åren! Ni har fått mig att må bra, och jag önskar er lycka till. Om ni mot förmodan skulle sakna mig, tänk då på vad tyst och lugnt ni har det nu för tiden...

/FT

Tussilagård

Svenska språket är inte alltid så lätt. Särskilt om man bara bott i landet lite drygt treochetthalvt år...

söndag 18 april 2010

KALAS!!

Idag är en kalasdag. Igår var det lördag, och det var också kalas. Leonardus har en teori om att man får äta godis när det är fest, och i Kavelmora är det ofta fest. Alltid finns det nåt att fira, eller hur?

Igår hann vi med lite olika grejer. Fixade gängningen på sista bulten på ena sommardäcket, åkte på stan och tjackade sista presenterna - jag och äldste sonen jobbade hårt som vanligt -, grillade med grannarna och deras utbytesstudenter och sen hade vi ett till kalas efter läggdags för att fira Helenas Jesusålder. På tal om grillning och utbytesstudenter så är den ena tjejen från Bangalore i Indien. Helena och jag var där, i Bangalore, 2001 och där fick jag min första riktiga kulturkrock. Jag har hämtat mig nu, men jag slås av att man alltid måste fråga om det inte är så att man kanske har någon gemensam bekant? Varför får man det behovet? "Do you know Vinod, he was the driver that our friends had? Their maid was Pushba, perhaps she is a friend of yours?" Troligt, i en stad med typ 250 miljoner invånare, att hon känner nån av dem!

Som tur var så frågade jag inte om hon kände de här personerna. Men det var svårt!! Den andra tjejen var från Brålanda. Där kunde jag inte riktigt stå emot frestelsen - jag var tvungen att nästan fråga om hon inte kände till Marina...

Jaja. Det är väl så att man vill känna folk. Jag är lyckligt lottad och gör det, alltså känner folk. Nu med Facebook och allt så får man ju lite koll på vänner som man kanske inte umgås med varje vecka, och det tycker jag är kul. Just den här veckan i April är extra rolig tycker jag, för det är hela tiden någon bekant, vän eller fru som fyller år de här dagarna. Det är inte så att jag skickar fina kort eller tårtor på posten till nån av dem, men de ska veta att det flyger tankar från Kavelmora över hela landet de här dagarna! (Självklart tänker jag på andra personer på andra tider på året, men just den här veckan i april är nåt i hästväg! Undra vad det egentligen beror på...?)

Idag har jag fokuserat på min husfru. Hon fyller år, och inte vilken ålder som helst utan double 3! Det som är lite fränt däremot är att hon inte ser ut som 33, och det är kul. Jag försökte lura Leonard idag med att förställa rösten och säga att det var jag som var mamma. Svaret jag fick var: "Du är inte mamma, det är hon som är vacker som är mamma." Sant, mycket sant.

Hela familjen var uppe med tuppen i morse och fixade frukost på säng. Ja inte Helena då eftersom det liksom var för henne vi hade tänkt fira - men det fattar ni väl? Det gick över förväntan även om jag inte fick med allt in i sovrummet på en gång. Det är väl viktigare att erbjuda gåhjälp till en son än att ta med kaffetermosen?
Och vilken skönsång sen! Helt otroligt... Hade Helena fått sin filmkamera innan i morse hade ni kunnat få se bildbevis, men nu får ni hålla tillgodo med egen fantasi.

En sak till. Idag är min sista dag som anställd på Åkerblads Hotell & Gästgiveri. Imorgon är jag alltså mellan jobb... men på tisdag smäller det! Kaffesugna är välkomna till Sågmyra, Lager 157 är öppet hela dagen!

Men nog om mig. Nu ställer vi oss upp och bränner av ett fyrfaldigt leve för er som fyller år idag (och dagarna häromkring):
HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!!
Och Grattis. Varje dag.

fredag 16 april 2010

Bygg inte hus på en sandig strand…

… utan bygg hus på grus. Med eller utan paddfobi.

onsdag 14 april 2010

Du och jag

Idag var det jag och Leonard. Han och jag. Bara vi.
Vi lämnade Sig och Hank på Bystugan och han satt kvar i bilen, precis som de har gjort hela vintern. Jag tror att han gillade känslan att sitta kvar i bilen, för det sa han när jag kom tillbaka.

Sen började vår busy schedule.

Hem och lasta skräp i bussen, åka till däckverkstan för att köpa en bult till sommardäcket, åka till tippen och kasta allt skräp, sen ner på Byggmax för att köpa markduk, vidare längre ner på stan för att kanske köpa en Karlsson-på-taket-dräkt och äta lunch. Vi hann tillochmed träffa vår mamma och fru, och Leonard hann krama henne tre gånger innan vi gick vidare i solskenet, hand i hand.

Sen kom vi till Åhléns. Jag tänkte att pannkakor borde bli bra, och det blev det. Enda kruxet som vi var tvungna att lösa var att Leonidas var något ljusskygg och promt ville sitta i det mörkaste hörnet... jag lyckades dock övertala honom att vi kunde sitta vid fönstret, och det var jag nöjd med. Han var också nöjd. Och nöjdare blev han när jag gick och hämtade hans G-L-A-S-S som kvinnan i kassan så generöst bokstaverade för mig när jag betalade. Vilket geni hon var! Tack så mycket för din smartness (om du nu läser det här), det gjorde att pankisarna kunde slinka ner ostört...

Dagen var ju inte slut där.
Vi åkte till en annan affär för att kunna pricka av presentpunkten till husfrun. Han och jag hade inte samma smak, men eftersom det var jag som hade stålarna så hade han inte jättemycket att säga till om. Hoppas att hans mamma har mer sån smak som jag har... (att han sen berättade för henne vad vi köpt när de talades vid på telefon gör ju bara det hela lite komiskt.)(Men jag kanske har lämnat tillbaka det som köptes och fixat en Karlsson-på-taket-dräkt, vem vet?)

Sen affären. Tjejen i kundtjänsten blev lite glad när jag kröp till korset och erkände att vi (inte jag, men nån annan Timeus som kan prata rent) glömt att blippa in blöjpaketet förra gången. Vi har ju vårt sponsoravtal med två veckors fria blöjor, så jag kände att det ändå gick jämnt ut.
Det har ju blivit ett par besök i affären, och det här var ett av mina bästa. Han, den korte och blondlockhårige killen, tjatade bara en gång och det var om sylten. För er som varit på Ica Maxi i Falun vet ju att det bara är upploppet kvar efter sylthyllan, så det kändes som vi var i mål redan.

Men det var vi inte. Vi hann faktiskt även med ett besök på Bygg-Mats för inköp av planka. Check.

Sen var vår "på-tu-man-hand-dag" färdig. Det blev en bra dag. En lysande dag. Ungefär lika lysande som Leods ögon lyste när han tittade på sin päronsplitt...

tisdag 13 april 2010

Mañana Mañana

I morgon blir det en spännande dag.
I morse frågade Leonidas om jag skulle åka till jobbet idag. Jag svarade att: "Nej, när jag har lämnat er på Bystugan så åker jag hem." Han blev helt förfärad och konstaterade: "Då blir ju du helt emsam!" Sen kom han på: "Jag kan följa med dig när du har lämnat Singe och Hänju!" - och började gråta när jag sa att det inte passade så bra idag. (Ni har ju sett min att-göra-lista... krydda den med en treårings hjälp så blir det game b direkt.)

Idag bestämde jag mig för att han och jag ska hänga imorgon. Han har lovat att hjälpa mig att kasta skräpet, för det har han ju gjort förut! Han sa också att han kommer somna medans han lägger i tidningarna, så jag kanske tar hand om de kassarna...

Han börjar ju bli stor nu. Han har koll. Idag blev han ringa-i-telefonen-sugen så han frågade om jag hade sett hans mobil. (Det är alltså den första 3-mobilen som vi hade, NEC:en med det feta batteriet ni vet...)
Som vanligt svarade jag nej, för oftast vet jag inte var saker och ting ligger. Jag tror att det beror på nån sjukdom eller störning jag har, vet inte säkert. Men Leonard visste! Direkt gick han till lådan med böcker som vi har i köket och där plockar han fram sin mobil. Sen började han sin sedvanliga mobilprocedur:
"Hej det är Leonard Timeus John Gideon" (Man måste ju säga vem det är som ringer.)
... sen fortsätter han en konversation - ofta med sin kompis Noah - och hela tiden så promenerar han omkring i huset (vet inte var han har fått det ifrån...) och sen helt plötsligt så avslutar han och lägger på. Till exempel kan det låta så här när han berättar vad som avhandlats:
"Jag pratade med Noah. Han sa att han skulle kräkas om en halvtimma."

Imorgon ska han och jag alltså hänga ihop. Vi ska tillsammans beta av sak efter sak på att-göra-listan, och jag är laddad. Ikväll har jag lyckats stryka däckbytningen och det är så skönt. Egentligen borde jag kunna stryka åtta punkter, men det blir kanske inte så bra.
Jag tänkte att vi ska inhandla present också till våran mamma och fru. En Karlsson på taket-dräkt. Har fått tips om att sy själv, men jag vill nog leta lite i affärer först. Vet bara inte var eller på vilka. Det ordnar sig säkert, jag kommer ju ha hjälp i morgon. Undra bara om hon vill ha lite för höga byxor med hängslen och en propeller bak? Hon sa ju i och för sig, det sista hon sa innan hon sa godnatt och gick ut till gäststugan, att hon behövde nya byxor. Det kanske var en liten fiskning efter grå gubbyxor med pressveck, vem vet?

Hasta mañana.

Avprickat del II

  • Lämnat in kostymen med blandade känslor. Mest skönt, eftersom resan innehöll en nybokning av grillmiddagsträff! (Men vad långt det var till tällberg idag! Sjukt!)
  • Sett tranor. Jag vet att det inte var med på listan, men det är ett skönt vårtecken!

Ja, dagen kanske inte blev toppeffektiv men den har varit trevlig och det plussar på. Det kommer ju en dag imorgon också…

Nu tar jag på blöjbytarkepsen. Byte nån? Nehej. Jag tar.

måndag 12 april 2010

Avprickat:


  • 4 däck bytta (alltså 4 kvar) = halvstruket från listan

  • skräp flyttat från förråd till garage. = inte helt struket, men på väg.

  • tvättat en maskin (= i morgon finns det lika mycket kvar...)

Det var inte mycket från min lista där inte! Okej. Då lär vi ta nya tag i morgon! Känner ni inte hur peppad man kan vara, 22.55 efter en afton med förstasolensolstungna barn som vägrade somna. Men solen var skön, det kommer man inte ifrån. Körde med nervevade (alltså elfönsternerhissade) rutor när jag skulle hämta på Bystugan, och det var också skönt. Visst är det härligt när man vevar ner rutorna och hör dubbarna mot asfalten? Då vet man att det vår, och att den precis har börjat eftersom man inte har bytt däck än. Men fyra är bytta, och det är jag glad för. Så glad att nu går jag och lägger mig.



Att göra:

  • Köpa Markduk
  • Tvätta fönster
  • Åka och lämna in kostymen till fd arbetsgivare
  • Byta 8 däck
  • Rensa ur förråd
  • Lämna barn hos dagmamma
  • Fixa en 5-meters planka
  • Hämta barn hos dagmamma
  • Möte inför sommaren med ny arbetsgivare
  • Komma på vem som gjort låten "Check it out now, funk soul brother..." (Om nån vet tas hjälp tacksamt emot)
  • Dricka kaffe med granne
  • Städa garage
  • Köpa present
  • Tvätta bilen
  • Laga t-shirten
  • Njuta och softa eftersom det är sista veckan som pappaledig

Ja, jag tror det i alla fall är det mesta som finns på min agenda. Tur att jag kan ladda ner bra applikationer till mobilen så att jag kan ha koll på allt...

Det är inte utan att det känns som lite mycket på "att-göra-listan".
Vad är viktigast? I vilken ordning ska jag göra grejerna så att det blir så smart som möjligt? Hur ska jag hinna klämma in att berätta för dig hur det går? Vad kan jag lägga på min "att-göra-nästa-vecka-lista"? Vem ska svara på mina frågor egentligen? Det är mycket man undrar över nu för tiden...

...men det är väl så det är. Konstaterar hela tiden att "så här är det". Det är bara att acceptera och gå vidare, och tänka på zebrorna som inte blir utbrända. En sak i taget. Betar man gräs så fokuserar man på det. Kommer det ett lejon så fokuserar man på det. Och springer.

Vi ska hela tiden hålla så många bollar i luften, trots att det är praktiskt taget omöjligt att göra flera saker samtidigt. Har ju tränat upp min multitasking de här månaderna jag har varit hemma, men det finns en gräns - man kan bara mata två barn i stöten. Jag har alltför ofta haft trehundra saker som legat på mitt skrivbord, och jag har inte hunnit med en enda skitsak bara för att jag har stressat upp mig för att det har varit så mycket att göra och jag har försökt göra allt på samma gång! Andra dagar, när jag skrivit ner vad som ligger i pipelinen har jag hunnit med sjukt många saker, bara för att jag har gjort en sak i taget.

Zebror blir alltså inte utbrända eftersom de bara gör det som behövs göras just då. Pappalediga pappor i Kavelmora vill äta lunch nu. Då gör jag det och sen tar jag itu med listan. En sak i taget.

söndag 11 april 2010

Stjärnklart

På min mobil finns det ett program som visar stjärnbilder, allihop. Det är tufft när man inte bor i ett hav av gatlyktor och det gör inte vi. Vi bor där man ser stjärnorna, allihop faktiskt (iaf de som är på den här sidan horisonten)!
Vi har kalas i byn också med jämna mellanrum. Det är så roligt att man får en kalasrelation med vissa, eftersom man ses när det vankas kalas och aldrig annars. Jag är ibland tveksam om jag skulle känna igen några om jag sprang på dem på stan om de inte hade sina kalashattar på sig!
En kalasdag är snart klar. En kalasvecka väntar.

(Stjärn-)Klart slut, over and out.

lördag 10 april 2010

El Clásico

Ikväll smäller det till i tvsoffan. La Liga bjuder på högoktanig underhållning och jag får sitta på första parkett framför tjocktvn, och för mig är det så el clásico som det kommer bli! Skrev för ett par inlägg sen att mina drömmars mål var Barcelona, men idag hade jag lika gärna kunnat skriva Madrid - jag lever efter "variatio delectat" och att man inte behöver fastna i för hårda mönster hela tiden.

En inskolningsvecka är över, och nu börjar det brännas. Time is up som de brukar säga, de som kan engelska. Jag vet att jag har skrivit spaltmeter (eller iaf decimeter) om att pappaledigheten snart är slut, att tålamodet snart är slut, att säsongen är slut, att snön aldrig tar slut och att Helenas tålamod tar slut (hon sa precis det...) men det får vara så. Vissa saker tar slut, men då börjar nästa grej oftast, och ibland är det ju bättre!

Igår var det en fin dag. Alla barn var på Bystugan och jag kunde glida in till goda vänner på bullfika (se Solsidan för förklaring), tv-spel och sen ner på stan. Nya skor och trevlig lunch blev det också - och sen hade de här så kallade vännerna fräckheten att betala min lunch när jag gick på... visst är det otroligt?! Att de sen ska flytta vill jag inte ens skriva om, så det struntar jag i.

Sen tog den frihetsstunden slut och jag fick återgå till mitt verkliga liv. Solen sken och vi gick på en promenad ner till bäcken och kastade lite sten och sen blev det mellanmål i uterummet.

Det går inte att jämföra dessa två halvor av dagen. Båda rockar och jag får ta del av båda, helt gratis (ja lunchen i alla fall) och det är min vardagstillvaro. Ganska soft faktiskt.

Nu fortsätter dagen och den lär inte bli sämre. Nu lunch, sen kaffe och lördagsgodis och det bara ökar från det. Sen som kulmen, lite högoktanig fotbollsunderhållning! I like.

En sak som jag glömde skriva om saker som tagit slut är påsken och omröstningen huruvida påskpyntet skulle stanna kvar. Vissa tyckte att det skulle ryka - men jag är mest nyfiken vem som tyckte att det kunde få sitta kvar till Valborg...
För er kännedom så är påsken bortplockad ur casa Timao, mycket tack vare er omröstning. Tack för hjälpen, jag vet nu att jag kan lita på Er!

Forza Barca.

fredag 9 april 2010

Skofantast?

Det bästa hon vet… och sen lite drygt att städa ihop (för mig, hon struntar i det).

torsdag 8 april 2010

Grus Grus

Idag kom inte tranorna, men snart. Nej, det var vårt nya grus som levererades. Innan snön kom så började vi fixa med vår utbyggnad, men gruset tog slut. Vi tänkte "det där fixar vi efter jul/nyår..." men vad hände? Jo, vargavintern utan dess like tog vid! Några vänner vi träffade igår sa att det hade varit 84 dagar på raken utan plusgrader!! (Jag förstår att vissa läsare från norrare breddgrader kanske inte är så imponerade, men för oss i pubertetslandskapet Dalarna så är det lite mycket.)

Vintern tog aldrig slut, kändes det som. Men nu gjorde den det, och med våren kom Grus Grus. Och snart kommer tranorna också. Och när gruset är på plats så måste jag ta itu med min paddfobi också! (Tur att det inte är en sån här slemmig, äcklig, krypande sak som jag fick i mitt kuddfodral efter en kväll på Lappis raggarbacke (kan det ha varit -93?) utan en sån här vägarbetsmaskin som vibrerar ihop gruset till hårdare underlag.)
Det är alltså typ 17 år sen jag fick den där paddan i kuddfodralet, och bara för att storumantältet som fick den inplanterad i sitt tält sen skulle hämnas på oss, har jag alltså levt med denna fobi sen dess. Otroligt. Men sant! Men som sagt, tur att det inte är sådana paddor jag behöver jobba med, utan en frän maskin som låter så mycket att jag får ha hörselkåpor!

Sen börjar bygget. Äntligen kommer vi att få ett badrum som vi får plats att vända oss omkring i! Det ska bli kul också med en tvättstuga som man kan stänga dörren om. Enda nackdelen är den att det ju brukar lukta lite gott i köket av tvättmedlet när vi tvättar - fast å andra sidan dövas den doften ofta av andra inte lika angenäma aromer från samma "tvättstuga".
Nej skönt ska det bli. Undra om tranorna kommer vara kvar när vi är klara?
I alla fall kommer mycket av vårt grus grus vara kvar länge (om inte pappa Harry kommer och hjälper oss med trädgår'n).

/Bob the Builder

Inskolning, dag 3

Idag är de där själva. De ska äta. Det är lite stort, och jag fick nog nästan en liten tår i ögat när jag satt med på samlingen och såg Henrys blick när han fick välja en kloss ur korgen. Eller vad då nästan, jag fick en tår i ögat. Att våra fina barn har blivit så stora att de är med i ett gäng är obeskrivbart härligt! Jag önskar att jag kunde beskriva det bättre för er, men eftersom min blick inte var helt klar så blir väl bilden lite suddig för er...

Nu fick jag en fri förmiddag, för de ska inte hämtas förrän efter de har ätit vid tolvan, och den ska jag fylla med lite fejsbookande, twittrande och bloggande. Det är så grymt mycket att göra när man har fritid, så jag vet inte hur jag ska hinna! Vänta, har jag inte glömt något? Just ja, det låg en liten lapp på köksbänken också... vad var det som stod på den? Äsch, det var säkert inget viktigt - jag låter den ligga.

Förresten, har startat en undersökning här ovan. Kan ni hjälpa mig att komma fram till hur jag ska göra blir jag glad.

Nu måste jag bläddra till nästa flik på mitt explorer - måste ju hinna kolla min twitter också! Jag ska ju snart hämta barnen...

/Städfarbrorn

onsdag 7 april 2010

Postlunch

Mätt och belåten med sovande barn i vagn utanför dörren. Kaffe och ballerina med kladdkakesmak, jag skulle kunna vänja mig vid det här livet! Men snart är det slut på det här livet, för vi skolar in för fullt.
Bystugan, Leonards jobb, ska bli Sinco och Hänju's jobb också. När jag berättade för Leonard igårkväll att de kommer åka dit hädanefter sa han lite bekymrat: "De kommer få väldigt smutsiga kläder..."

Och tänka sig vad rätt han har - de har redan börjat på nedsmutsningen.

När vi kom dit i morse bad jag Leslie att han skulle hålla Signe i handen (då hon är den som går någorlunda stadigt) så att jag skulle kunna bära Henry över vägen. Planen var det inget fel på, det var bara det att Signe inte var med på båten så att säga, för hon gick åt andra hållet. Leonard tappade taget om handen och Signe tappade balansen. Nu ramlade hon bara på grusvägen, så det gjorde nog inte så ont - men det såg lite roligt ut för hon verkligen stupade framåt utan att ta emot sig. Hon bet inte i gräset, utan i gruset skulle man kunna säga...

Hur gör man egentligen när man har för få armar? Det är lite svårt faktiskt att få med alla över vägen, att öppna grinden, komma in på gården, stänga grinden, hålla balansen åt småfolket och samtidigt försöka ha väskan kvarhängande över axeln. Sen ska man försöka hälsa på trevliga fröknar - min simultankapacitet klarar bara SÅ mycket! (Någon kanske tänker - han är ju kille, inte konstigt att det svårt. Och jag kan bara hålla med. Det är svårt att vara kille.)

Men när vi väl kommit in på gården möts vi av Leonards kompis som ropar på sin nya favorit Signe! Hon börjar redan få grabbar hängande efter sig, vad ska jag göra? När ska jag ta ett snack med honom? Han är ju ändå två år äldre än henne... men det är trevligt att se att de är välkomna och uppskattade!

Sen när vi varit kvar tills hemfärd innan lunch skulle jag alltså frakta tillbaka kidsen till bilen. Alltså omvänd ordning av ovanstående utmaning, och det blev inte lättare av att göra det i den ordningen heller. Men det gick, jag är väl en kille som reder mig själv!

Nu sitter jag här och inser att det både ska bli skönt att de får börja på Bystugan och att det kommer bli lite trist att tiden hemma snart är slut. Känslan att det ska bli skönt att de får börja på Bystugan är dock skönare, och det är härligt.

Då är det dags att hämta posten. Och Leonard. Tur att jag kan vägen till Smedsbo...

/Tax Idriver

Lunch

Idag blev det omelett på en onsdag. Funkar.

/Gert Klötzke

tisdag 6 april 2010

Mina drömmars mål

Barcelona.

måndag 5 april 2010

Polis, Polis, Potatismos

Blev stoppad av polis idag. I Borlänge, på väg hem från Kupolen - mammons tempel där alla var - med tre trötta och hungriga barn i baksätena på bussen. Jag har ju blivit stoppad av polis ett par gånger, och jag tänkte i det här inlägget lista mina toppstoppningar:

1. Första gången är ändå alltid första gången. Jag var på väg hem från... kanske Mikael Palmér eller Stefan Karlsson, kommer inte ihåg riktigt. Nej, det måste ha varit från Norrmalm eller nåt sånt, för jag bestämde mig för att köra Brännbergsvägen eftersom den var lite roligare än att åka genom det enda trafikljuset i Lse, fastän det var en omväg.

Visa större karta
Vägen är ganska bred och kurvan förbi Forsdalaskolan inbjuder lätt till att gasa på lite eftersom den ligger lite i uppförsbacke, om man kommer från Lasarettshållet. När jag kom runt kurvan, in på rakan mot djurparken ser jag de blå reflexerna - och reflexmässigt (roligt va?) så bromsar jag in. På den tiden använde jag inte heller så ofta kraftuttryck, men ett eller annat "skit" slank nog ur mig...
"Jaha, hur tror du det hade gått om vi hade haft laser ikväll?"
Ni må ana att jag blev ganska lättad när jag hörde de orden...
Att jag sen kunde visa min lilla papperslapp från DMV i Kalifornien utan att de ens reagerade är också ganska roligt...

2. Utomlands är ju lite speciellt när det händer. Här finns två kandidater, och i båda fallen är jag bara med på ett hörn - det är alltså inte mig som polisen vill åt.
2a. I Litauen på klassresa med Interconnect -98. Jag och Helena sitter längst bak i en mercedeslimo och Henrik är den som kör. Han blir stoppad av polisen och väljer det universella språket: Göteborgska. (Samma språk använder han när han och jag handlar strumpor på en marknad i Vilnius, men det är en annan story.) Han visste ju att de ändå inte skulle förstå honom om han pratade engelska, so why bother?
2b. I Minneapolis med Interconnect -99. Min namne och käre rumskompis Fredrik, Helena, Dale, Henrik och jag är ute och sightseear och hamnar vid ett gammalt fort. Där försöker Fredrik (inte jag) att klättra upp på muren runt fortet för att se vad som är innanför. Några minuter senare kommer sheriffen, och han är inte så nöjd med vad som vi gjort. Fredriks kommentar på det hela: "Åh så spännande med en kulturell upplevelse!" Man reagerar ju olika...

3. Den sämsta gången var förra våren. Nedanför Vilhelmina, på väg hem från Storuman med 50 mil kvar hem, alla barnen äntligen sovande och så står en farbror vid vägkanten med en kamera pekad mot oss! För sent inser jag att det inte är vilken farbror som helst, utan farbror blå som är på pengajakt (och kanske på trafikvettförbättringsmission). Det finns två sura grejer med den här storyn, varav den ena hade kunnat gottgöra åtminstone ett par hundra av de 2och8 som de ville ha, och det var att Leonidas sov genom hela eventet! Tänk om han varit vaken och fått se sin pappa kliva in i baksätet på den blåvita folkabussen, vilket minne för livet hade det inte varit? Nej, nu var det bara Helena som fick se eländet och det gjorde väl inte hennes dag. Inte min heller, men jag körde lite lugnare sen.

Sensmoralen är att det är roligt att bli stoppad av polisen när man har rent mjöl i påsen, tråkigt när man har smutsigt mjöl i påsen. Idag hade jag rent och fick godkänt på blåsningen. Yey.

/Detective Jim Brass, Las Vegas PD

Julen varar in till påska



Första gången jag var i det hus som vi nu bor i, sa min gode vän "Vilken stor och opraktisk hall!" Jag tyckte tvärtom och har tyckt så ända sen dess. Det är en fantastisk hall med högt i tak och plats för en vanlig barnvagn, en tvillingvagn, en sekretär, ett piano, en stor garderob och även en bra klädhängare. Den är så stor att vi har haft kvar en julplansch ända sen jul utan att vi har tänkt på det!

Men nu är påsken på upphällningen, och då lär väl affischen ryka. Undra om vi ska lägga den i påskpyntskartongen... nej, då kanske den känner sig utanför. Jag vill ju att saker och ting ska trivas, och den har uppenbarligen trivts i vår stora hall eftersom den inte har gjort nåt väsen av sig.

Har inte ätit ett enda ägg den här påsken - förutom de som var i pannkakorna idag. Är det inte helt sjukt? Det har faktiskt varit en konstig matpåsk - varma mackor på långfredagen efter att vi köpt två bilbarnstolar, kebabrulle på påskafton till Körslaget och Millenium, resten av kebabrullen igår kväll till La Liga och nu är påskbordstiden ute! Börjar fastan om eller var det innan påsken egentligen?

Ja, det spelar väl egentligen ingen roll. Huvudsaken är att man är mätt, och jag är väl fortfarande 1,75.

Nu blir det utflykt till TunaTutten. Fika på McDonalds, det är fina grejer det.
Och Glad Påsk! (Kanske för sista gången, den här gången i alla fall.)

/Gordon Ramsay

söndag 4 april 2010

Svårt att sova

Jag och Sänch har svårt att sova. Hon för att hon är lite risig i kistan och jag för att hon är lite risig i kistan. Om nu jag har det såhär kl halv fem på morgonen, hur ska då inte kinesiska föräldrar ha det hela tiden?

Nu tystnade det i barnkammaren. Tystnad kan verkligen vara så behagligt - fastän det inte är nåt egentligen. (Nu blev det nästan djupt, då vet jag att det är dags att stänga av mobilen. Det börjar ju snart en påskdag som vi ska orka fira!)

God morgon på er!

fredag 2 april 2010

Spetälska

Nu har det gått runt med magsjukan sen i söndags och nu vill vi att det är slut. Man känner sig lite utstött när man har den sjukan i sitt hem, för alla tycker synd om en - men gärna på avstånd. Fullt förståeligt, men lika jobbigt för det. Jag vill inte riktigt likna det med paria, (men det kändes som en bra rubrik…) för de grabbarna och tjejerna hade det körigt! De fick plinga sig fram och var VERKLIGEN INTE välkomna tillbaka till dagis efter 48 timmar.

Men det finns alltid de som har det värre. Vi har i alla fall barn som kan vara magsjuka. Vi är rika i så många aspekter. Vi får leva, tycka och tro i ett fritt land! Ingen jag känner (sådär privat just nu) har måstat ge upp livet för okända, som en kille fick göra för 2lax år sen. Han hade det körigt sista passen på sitt schema, if you know what I mean… men han sket i hur tufft det var och gjorde sitt jobb.
Jag lever värsta glasslivet. Det jobbigaste som jag har är att gå upp och göra välling kl 5 (och sen somna om) och kanske byta en tråkig blöja.
Det här gör jag förvisso för andra, men det är inget mot för vad Han gjorde för oss! Kolla påsksymbolen under min bloggrubrik och fundera lite. Det gjorde Han för dig och mig - magsjuk, spetälsk eller frisk.

Storyn fortsätter, och den blir ju bara bättre! (Som jag hoppas att våra barn också blir…)

GLAD PÅSK! Man kan inte säga det nog ofta.

torsdag 1 april 2010

Påsk = skoter och fjäll

Påsk bör firas i fjällen, helst i en driva på solsidan av ett kalfjäll. Det var ett tag sen det var så, och cest la vie. I år kommer påsken att firas i Sågmyra säljandes kaffe till glada jeansköpare, och det känns okej. Jag kommer ändå hinna till hökviken i tid till mat, och det känns lyxigt.
Skoter då? Nja, årets påskskoterdos blir ljudet av grannen som kört runt på legdan nedanför oss. Känns också okej, även om jag gärna fått lite avgaslukt i jackan som bonus till ljudupplevelsen.
Så till alla ni som sätter er på skotern eller gräver ner er i en snögrotta; Glad Påsk!
Till er andra som inte gillar tvåtaktsdoft eller friluftsliv; Glad Påsk!

För det är det.

God bless.

/påskharen