Ett inlägg om klubbsport

Kollade precis på dokumentären om Peter Forsberg. Inte hela, eftersom vår annars så utomordentliga inspelningsbara box valde att skrota de sista minuterna. Det bröts precis i "Jag är så besviken på Börje... han är så värdelös att.." 
Där bröts det.
Men vilken kille. Peter Forsberg alltså. Jag känner honom inte på annat vis än att jag pallat blåbär från hans tomt och sen upplevde jag det som att han hälsade på mig i somras utanför Urban Outfitters på Biblioteksgatan. Så väl känner jag honom.
Men jag gillar honom. Han är bra.

En annan kille jag gillar är min äldsta grabb. Vi var ju uppe och firade jul med min familj nyss, och en av dagarna hade min bror bokat sporthallen. Vi åkte dit, Leonard, Henry, jag och alla de andra (förutom Signe, Helena och farmodern och farfadern). Det spelades fotboll, svingades i lianer och sprangs. Efter ett tag tog Henrys tålamod slut. Vi behövde lunch.
Jag frågade Leonard om han ville stanna kvar eller åka med hem. Han funderade. Bestämde sig. Och ändrade sig. Och stannade kvar.

Att han sedan tydligen först räddat ett skott med armen (med tårflöde som följd), sedan tagit sig samman, tekat och fått göra sista målet - det hade jag väldigt gärna velat vara med för att se. Det hade jag gillat.

Idag hade jag tid hos terapeuten. Jag jobbar lite med mig själv, kan man säga.
Hon tyckte jag skulle träna på en grej, att liksom småprovocera lite. Hon tyckte jag skulle gå runt och säga att jag hejar på Brynäs.
Det tyckte jag var väldigt provocerande och det sa jag att det kommer jag aldrig säga. Jag sa det lite bestämt och det tyckte hon var bra.

När man sen öppnar upp sin Facebook och ser en så kallad "vän" som ser fram emot att nåt lallarlag från Skellefte ska tvåla till mitt Modo - DÅ BLIR JAG RIKTIGT PROVOCERAD.

Jag skrev "Mäh." i hans kommentarsfält. Så nu vet han vad jag också inte gillar.

Repris, repris, sport, sport,

Jag repriserar mig, jag vet. Mitt liv är sådär att jag tydligen gör samma saker gång efter annan, år ut och år in. Men sån är jag.

Idag har jag, precis som förr om åren, bytt däck. Jag konstaterade förut idag att det måste vara höjden av moment 22, det här med att byta däck. Ska man eller ska man inte? Om man inte gör det kommer det ju garanterat snöa på tisdag, byter man så kan man ju vänta sig en värmebölja in i november. Sånt bara vet man.
Jag har lurat systemet och bytt på ena bilen.

Sen har jag även idag varit och sett mitt kära Modo. I nån liten hall i nån gästrisk stad som är mest känd för sitt kaffe. Det var inte Classic i kopparna där i hallen, om man säger som så. Men jag tog mig påtår, även om det var lite svagt.

Hur matchen gick?
Korven var god och sällskapet var mycket trevligt och bilresan till och från gick smidigt och nu tar vi och gör kväll. Och kollar lite la liga.

Ett väntat inlägg

Ett lag som jag gillar som det går bra för. Kors i taket.
Jag är glad.

Published with Blogger-droid v1.6.8

MoDo vinner ikväll!

Lite medvind sitter aldrig fel.

I Niklas Sundströms, han som gjorde sista målet ikväll, obyggda hus har jag varit.

Men jag är mycket säker på att det inte hade nåt med kvällens seger att göra, och ej heller hoppas jag att det påverkade säsongens fiasko i Elitserien. Men jag vet inte säkert...