Blogg 100. Del XXXIX. Fotboll

Förr i tiden brukade jag skriva om fotboll med jämna mellanrum.

Då skrev jag om Zlatan, min granne Mästersnickaren och Kepsmannen, bland annat. Ikväll hade jag också kunnat skriva ett liknande inlägg eftersom den här fotbollskvällen också innehöll Zlatan, Mästersnickaren och Kepsmannen. (Om du är ny läsare här på Kavelmora Ink och tycker att jag mest bara babblar osammanhängande så hälsar jag dig välkommen till min verklighet, och hänvisar till tidigare inlägg för klargöranden.) 

Det var på det stora hela, som det brukar, en trevlig kväll även ikväll. 

Det finns så många andra som kan så oerhört mycket mer om fotboll än jag kan så jag uppmanar er att läsa de bloggarna istället för min om ni vill ha nåt matnyttigt med er hem. Om ni prompt ska ha ett tips så ger jag er Niva. Min fotbollskunskapsidol, som jag för övrigt har lånat ut ett pingisracket till då jag jobbade på hotell. En av mina bättre "Jag mötte Lassie", faktiskt. Den historien kan ni också läsa om i nåt tidigare inlägg.

Jag tror ibland att det mesta har skrivits och för att spara några ord till inlägg 40 imorgon så sätter jag punkt här.

Eller om det här hade varit ett inlägg (pun intended) om fotboll - jag blåser av.

Ett inlägg om ett litet tips

Om man har haft en dålig dag med sina barn.
Om man har varit lite sådär extra sur på dem och de har bjudit upp till dans genom att vara lite extra gnälliga och tjafsiga, då kan ju kvällen sluta lite tråkigt.
Kanske med att man som förälder knappt pussar sonen godnatt och att han efter att ha fått sitta uppe lite extra med ritboken, bara för att man som förälder inte orkat få honom i säng.
Då kan det kännas lite kymigt för oss som föräldrar. Och det ska kännas så, för så är dealen.
Särskilt illa ska det kännas om grabben har lagt ihop ritboken lite extra prydligt med tuschpennorna alla samlade i burken, som de ska vara. Han ska gärna också ha släckt lampan och krupit ihop till en liten boll, gärna med täcket vid fotknölarna så att man som förälder ser att han är lite kall när man till slut går in för att kolla till honom innan man själv går till sängs.

Men då, när det känns så lite extra jobbigt för samvetet, då tror jag (intalar jag mig själv för att om möjligt kunna överleva som förälder) att man kan viska i grabbens öra att man älskar honom och att han faktiskt hör det och att han inte kommer att ta skada av att man har bråkat med honom i stort sett hela dagen.

Det är vad jag tror alltså. Och jag tror att det funkar. I alla fall hoppas jag det.
Om inte så är det ju en dag imorgon också.
Hoppas jag.

Ett inlägg om ett tunt mynt och en snögubbe

Igår var dagen då folk verkade reagera på vår bil. Den jag ansvarar för.
Min kollega M kom in och frågade varför jag hade så mycket last osurrad på taket och jag fick ett twittermeddelande av min gode vän Nigge om att han hade långt gångna planer på att bygga en snögubbe av all snö som låg på taket till bilen.
Vi började en liten skämttävling på twittern och såklart avgick Nigge med segern, ordvitsens okrönte (ännu?) konung som han är. Jag nödrimmade nåt om att jag "inte ville ha snö på taket men hellre ett paket". Man fattar ju att han vann, om man säger som så.

Idag var en dag av ömsom vin, ömsom vatten. Grejer på jobbet som gick fel, skämt som gick hem, kassor som misstämde, brev genom cybervärlden, en VAB-hämtning från Bystugan men där Hank fick "Oakacka" infolierad av Dagmammorna att ta hem till mormor, kalas hos en fin vän, ett lagom surt bråk med min fina fru, ganska bra resultat på På Spåret och en massa grejer till.

Ganska blandat.

Men några grejer stack ut och gjorde att den här dagen ändå slutade på plus.
Den sak som stack ut mest var paketet som låg på biltaket strax efter niofikat. Innehållande lite instruktioner.

INSTRUKTION SNÖGUBBE (förvaras kallt, sub zero)

1. Bygg gubbe. Tre snöbollar = gubbes kropp.

2. Applicera morot (i fejset, ej söderöver) (reds anm, det låg en morot i paketet)

3. Placera kottar för syns skull.

4. Next up: stenar för Mr Snowman att hålla god min. (reds anm, stenar i paketet)

5. Som indiebandykille bör du ha ett stabilt förråd av mössor. Snömannen vill gärna ha en på huvudet för att undvika frostskador.

6. Armar? Man kan faktiskt välja. Om du hittar några pinnar som faller dig i smaken kan du armera med dessa.

7. Klart! Grattis, du har skapat din egen Mr Frost!

***

Min bror skrev till mig att det här myntet man är, det med två sidor, är väldigt tunt. Det stämmer faktiskt. Jag är lika nära glädjen som jag är ledsnet.
Men idag, nu när jag lite för sent för mitt bästas skull går och lägger mig, så är det med den glada sidan upp.
Fast det är för kallt att bygga snögubbe i Kavelmora i helgen. Men jag har i alla fall instruktionerna, utifall att.

Antingen eller så går ni vidare till något roligare

I det här inlägget skulle jag kunna berätta om att jag i morse var så himlans stolt över mig själv att jag nästan kunde ha spruckit. Också kunde jag ha berättat om att jag, lika stolt som jag var på förmiddagen, tröttnade på min glömska på eftermiddagen och att jag återigen insåg att jag var och är en människa.
Men det var skönt så länge jag satt där på min höga häst.

Eller så skulle jag kunna ta mitt ansvar och börja rekommendera andra internetsidor, när jag nu inte tycker att jag själv har så himlans mycket att bidra med.

Det är ju ändå första december. Och då MÅSTE man öppna luckor. Oioioi. (Du som är insatt eller som klickar > här < kommer att fatta min lilla pastisch på häpetuttrycket ojojoj.)

Varsågoda.

En syster fyller år

Det finns vissa saker som är klurigare än andra för mig att komma ihåg. Jag blandar lätt ihop. Enkla grejer. Löjliga grejer, som en femåring kan klara av. (De kan väl iofs klara av vad som helst, men ändå.)
En grej jag har mycket svårt att lära mig är vad klockan är i England. Är det en timme framåt eller bakåt? Jag lär mig aldrig.

Därför brukar jag alltid fråga min syster vad klockan är där. För hon bor ju in England. En timme bort i tid (framåt eller bakåt, jag vet inte) men ändå väldigt långt borta.
Idag hade jag också svårt att komma ihåg om det var idag hon fyllde år. Varför jag blev osäker vet jag inte, men det är också en sån där grej som jag aldrig kommer förstå.

Men jag ringde henne i alla fall. Och chansade genom att fråga om hon ätit nån tårta idag. Det hade hon inte, men tydligen så hade hon fått frukost på sängen så då vågade jag stämma upp i ett grattis.

Hon sa att hon blev glad för det. Hon är fyra år äldre än mig (så kanske hon fyller 37? ..jag vet inte...) och den som jag lekte mest med när jag var liten. Mindre.
Vi har ganska lika humor, min syster och jag.

 

Lånad från internet

Vi kom in på en bok hon hade, som jag också brukade kolla i. Det var en liten, brun bok med alternativa norska OS-grenar. Kanske världens roligaste bok. Bilden på framsidan är från grenen Back-Hoppning. En annan favorit var Frack-Hoppning där personen åkte backhoppning iklädd frack. Min personliga favorit var Svimning. En man som faller med ögon som ser ut som kryss. Otroligt roligt.

Om du frågar oss.

Jag gillar min syster väldigt mycket. Passade på att säga det till henne också.
Klockan var runt åtta.

Varannandagsdagbok

Regn, höst, kafferaster, roliga jobbuppgifter, enkel barnhämtning, gott potatismos, somning under barnprogram, tv-spel hos Mästersnickaren, House med frun och nu ett trött blogginlägg.

Av en pigg man.

Jag måste lära mig att kalibrera sömnklockan och bloggklockan. Bland annat.

Annars blir det ohållbart, det här.

Vad gäller gårdagens historieavslut så kom LeonFender nog närmast. Och om du inte gjort det förr så läs hans Butiksskola. Och om du läst den redan, läs igen och memorera. "Repetitio est mater studiorum" som min gamle latinlärare Gunnar skulle ha sagt.

Och så tar vi nya tag imorgon. En annan varannandag.

Kvällens tips och lite regelrätt plankande från en annans blogg

Idag läste jag min gode vän Daniels blogg. Där skrev han en massa bra grejer, såklart. Ty han är bra. Smart och vis och så vidare. Inlägget handlade om nya facebook och hur människor förfasar sig och säger att de ska bojkotta, när det egentligen finns andra saker som man kanske borde ifrågasätta och bojkotta innan ... nej, läs själva. Det är bättre.

En sak jag dock fastnade för var en liten mening. Den handlade om hur nöjesindustrin funkar och hur det numer är oftare att man vill att många ska gilla något litegrann, istället för att få ska gilla något jättemycket. Och att det hämmar folks kreativitet.

Så har jag aldrig fattat att det är. Men jag tror det är så.

Och det gör alltså att jag fortsätter skriva som jag gör. Och så är jag glad om du läser och gillar det jag delar med mig.

Kvällens tips.

Jag har varit på intervju, det kändes bra.
Jag måste betala räkningar, det känns mindre bra.
Jag har lite dåligt med fantasi för det här bloggandet, det känns väl som vanligt.


Men jag har två tips. Håll till godo. Kavelmora Ink goes public service. Igen.

Dans:

Blogghumor aka Busmejl.se

Kavelmora Ink kommer tillbaka imorgon.

Lite som ett dagboksinlägg, fast på internet

När man som vi bor i Paradiset, så vill man inte flytta. Och med "man" menar jag självklart "jag".
Idag var jag hos arbetsförmedlingen för att verifiera mina meriter. Allt jag gjort, alla betyg jag fått. Det kändes ganska bra att se att jag åstadkommit en hel del.

Men vad gör det när det inte finns några jobb här att söka?

För jag vill inte flytta.
Men jag vill ha ett jobb så att jag kan köpa ett paket kaffe för 350 kronor.
Jag vill inte flytta för då skulle det vara så långt att åka för att hälsa på hos Modedoktorn och Killen med tidningarna. Vi var där idag. Det var såklart trevligt. Ingen trodde väl något annat?

Jag vill ha ett jobb så jag får känna att jag gör något viktigt på dagarna. Inte för att det inte är viktigt att vara hemma på dagarna, det är självklart inte fel. Men jag vill/behöver något att göra.

Det är bara svårt att komma på vad jag är bra på, så att jag kan sälja in det. Och få ett jobb. Det är enklare att säga vad man inte är bra på, och idag fick jag veta av en medtrafikant att jag var ganska kass på att gissa jujet. Det gör ju att man känner sig ganska nere, eller hur?
Fast samma kille tyckte lite senare på kvällen att jag skrev ganska snabbt på datorn, och det gör ju en glad i stället!

Och jag vill inte flytta.

Men jag tycker att ni för ett ögonblick ska flytta från den här bloggen till min goda väns blogg. Och läs där ett tag, stanna kvar där vetja. Hon kan det här med att skriva. Bland så mycket annat.

Imorgon tänker jag att det skulle passa med att få ett jobb. Ett bra jobb. Som jag skulle vara bra på. Vi får se vad det blir.

En dagdrivares dagbok. Del I

Idag var första dagen som arbetslös.
Det kändes ungefär som vanligt, bara det att jag var tvungen att lämna barnen i Bystugan vid nio i stället för halv elva. För tydligen så lämnar man sina barn vid nio när man är arbetslös.
Jag hann nästan.

Nästa punkt på agendan var att åka till arbetsförmedlingen. Det ska man också göra när man är arbetslös, tydligen. Jag provade att parkera i ett parkeringsgarage som jag aldrig hade sett förut, och slogs av hur svårt det är att komma ihåg var man ställt bilen, när man lämnat den.
Väl på arbetsförmedlingen kände jag mig som ett litet ufo, men jag frågade en kille som såg trevlig ut, hur jag skulle göra och han pekade i en riktning där en kö fanns. Där skulle man tydligen stå en liten stund och sen fick man en kölapp som man sen skulle förvalta på bästa sätt.
Men jag hade bråttom. Jag skulle ju på en intervju klockan 11.30! (För ett jobb, inte nån tidning. Silly you.)
Jag sa det till kvinnan som var köansvarig och hon såg lite förvånad ut och tänkte till en liten stund. Det gick blixtsnabbt och plötsligt hade hon rationaliserat bort att ge mig en kölapp och vips satt jag i ett litet, nästan fyrkantigt rum framför en trevlig handläggare med gröna glasögon och fyllde i en handlingsplan.
Det som är jobbigast med att tränga sig i en kö är om någon som man känner ser att man gör det. För då blir det så märkbart.

Efter köincidenten på arbetsförmedlingen kastade jag mig in i kavelmorabussen och susade vidare till mitt lunchmöte. Han var trevlig, han jag träffade, och han bjöd på lunch. (I måndags bjöds jag på lunch och så även idag. Jag har det så bra.) God lunch. Och ett trevligt möte.

Att sedan få åka hem och ladda för att hämta barn hos dagmammor var bara ganska skönt. Och att sen åka och hämta barnen för att åka vidare till en lekpark för att inte komma hem för tidigt, då ens fru hade halva sin arbetsplats här hemma, kändes också ganska skönt.
Att jag sedan där fick ringa till min kompis fru för att tala henne till rätta i vissa mustaschfrågor, det var dagens absoluta höjdpunkt.

Förutom den att jag lyckades få till att vi skulle äta korvstroganoff med ris. Det var nog dagens absoluta peak.

Åsså lite kattförsäljning och tv-spelande hos grannen (Mästersnickaren A. Blomid för er som känner honom) och så hade den första dagen i den här dagdrivarens liv blivit komplett. Inklusive att jag får låna hans (Mästersnickarens alltså) telefon som är lite roligare än min.

Jaja. Det var den dagen det.
Den får 5 av 5 Kavelmoringar.

Idag har jag...

Beställt en kvarn. Att mala kaffebönor med.
Jag har beställt den från Te & Kaffehuset och det är den här kvarnen som kommer bli min till helgen. Han som tipsade mig om att köpa just den kvarnen är den här killen och han skriver mycket bra om kaffe och har ett litet säkerhetstänk med i dagens blogginlägg.

På tal om säkerhetstänk och Skåne så är det så att min fru ska åka dit imorgon. Till Skåne alltså. Jag är mest orolig för två grejer:
Den ena är att hon inte ska klara språket.
Den andra är att jag kommer råka försäga mig till Leonard och berätta att "Mamma minsann sitter på ett flygplan just nu och sen ikväll så kommer hon bo på hotell och kanske äta en lyxig middag helt själv utan att behöva hålla koll på er tills imorgonkväll" och att han då säkert kommer bli besviken.

Men det är nog bara det jag är orolig för.

En fredagskväll

Han kom hem, vår son. Vi kramades tills vi nästan sprack.

Vi grillade. Det var gott. Solen sken och värmen i sommarkvällen var perfekt. Ja, det kanske låter puttinuttigt men det var faktiskt så.

Sen lyssnade vi på Sommar i P1 med Olof Wretling. En av dem från Mammas Nya Kille.
Jag skulle vilja kunna berätta som han gör. En dag kanske jag kan det, men tills dess och redan nu tycker jag att du ska klicka på den här länken som går till hans sommar.

Och så njuter du lite av ett fantastiskt sommarprogram. Så tränar jag vidare på mitt berättande.

En sammanfattning

180 000 personer som läser ett inlägg av en Fredrik.
Ett av de bättre blogginläggen som Internet har bjudit på de senaste dagarna.

Nu har jag idag gjort mitt för att några till ska läsa det.

Och så har jag fikat med min frus kollega, ätit lunch hos svärföräldrar, fikat hos Modedoktorn och Killen med tidningarna, ätit middag med min familj, åkt och hämtat lite rekvisita till maffiafesten imorgon, ätit godis för kanske sista gången på väldigt länge, gått in i barnens sovrum för att finna Hank sittandes i sin spjälsäng med några böcker och tänd lampa - vaken som en piggelin - och sen försökt söva denne son med nästan olyckad utgång tills vi gick ut, kollat på Ernst och skrattat åt hans poesi men samtidigt blivit lite inspirerad av hans utekök från förra programmet som jag inte såg och nu ska jag sova.

Det är så tokigt att inspirationen ska komma så sent på kvällen. Och så skulle jag vilja kunna skriva bättre. Även om jag kan lite.

Kvällens tips. Ädelstenar.

Två bloggar jag läser hade ikväll inlägg om diamanter.
Jag har inget att skriva, men läs gärna den här och den här.

Och jag ändrar härmed min profilinformation.

Tips från nån annan än coachen

Jag brukar jobba med att efterfråga blogginlägg. Men så kanske man inte får göra?
Den senaste veckan har jag uppdaterat min gReader i mobilen GANSKA många gånger och ofta har det funnits bra inlägg, men ett inlägg har jag saknat.
Flera gånger har jag övervägt om jag ska höra av mig till bloggaren, liksom för att påminna lite - men jag har inte gjort det. För jag har inte velat tvinga fram nåt - jag vet ju inte om bloggaren kanske inte är så skrivsugen eller så kanske det har funnits viktigare saker att göra, än att blidka mitt bloggläsarbehov.

Men idag damp det in. Och jag blev glad.

Nåt annat som damp in före blogginlägget idag var goda vänner som var ute och övningskörde. Inte båda, såklart. Men de damp in - och kvällen blev ännu bättre! Att sitta ute i uterummet med varsin kopp te och umågs, det är livet på en pinne. En bekväm pinne. Med kuddstoppning av mjukaste kuddmaterial bestående av vänner.

Det har varit en dag med VAB. Leod var sjuk och dottern var eftersjuk. Men det var en bra dag.
Fast jag har inte så mycket ord att skriva så jag kommer tipsa er om bloggar som är så läsvärda så ni måste kolla in dem.
Varsågoda.

Vara Vuxen - En av de bästa bloggarna. På hela internet.
Tankar, åsikter och kaffe - Alltid bra.
Ordproduktion - En blogg man väntar på nya inlägg från.
Norr Went South - Ingen dag är komplett utan den här bloggen.
Daniel på Svängrum - Här får man tänka lite. Det tycker jag är bra.

Om det är så att du som skriver på dessa bloggar läser det här så vill jag här skriva att Ni inspirerar mig. Jag hoppas inte att ni störs av att jag uppmanar folk att läsa era fantastiska bloggar - men de är bara så bra att jag inte kan undvika det här.
Min syster skrev en gång att hon "samlade på leenden, la ner dem i fickan och plockade fram dem när hon behövde det."

Tänk så.

Det är kul, det här med bloggning

Jag har jobbat idag. Som vilken annandag som helst. (Pun intended, sorry.)

Efter man har trivts på jobbet är det lite som slår att åka hem till en familj och där se grillen stå på gasolning och tjuvkolla på korvarna som ligger i flera våningar - snart färdiga att avnjutas. I värme varm som sommaren, dessutom.

Win.

Tydligen hade frun i huset pratat en del med min fru, och det passade sig väl toppen. De är ju snacksaliga båda två och då ser jag ju det som nåt bra att just de fick mötas i talets forum, utan att jag var där och störde.
Tydligen hade de pratat om mig och min fru också.
De, eller kanske främst frun i huset, hade konstaterat en kul grej och det var det här:
Kavelmora Ink kan man läsa för underhållningen och så kan man läsa Mammamind för sanningen.
Inget konstigt med det, jag håller med till 90%. (Jag är på riktigt osäker på om "underhållningen" är hela läsvärdet, men det kanske har med mitt dåliga självförtroende att göra?)

Fast vi skriver rätt olika, min fru och jag. Även om man nu ska vara "ett" när man är gift (ref allt som har med giftermålsargument att göra).
Jag har hört det här förut, att vi kan skriva om ungefär samma saker på en dag - men mitt inlägg har ett visst skimmer över sig medans det andra, mer kvalitativa inlägget skrivet av frun påvisar något annat.

Varför blir det så?
Många orsaker. Framför allt att vi är så olika. Att jag är räddare att våga beskriva saker fullt ut. Att min fru vågar känna mer än mig. Att jag lär mig. Att hon är tryggare. Att jag är lite fegare.

Och nej, det här är inte nåt sånt där "jag-klagar-och-förminskar-mig-själv-för-att-du-ska-ge-mig-lite-uppmärksamhet-inlägg".
Jag är väldigt glad att du läser här, och jag vill bara göra det så bra som möjligt hela tiden. Även om jag har skrivit här på Kavelmora Ink över ett år så känner jag mig fortfarande som en nybörjare som inte alls vet vad jag ska skriva.

Men jag skriver för att det är kul. Min fru har gåvan att hjälpa folk med sitt skrivande - kanske har även jag det?
Jag hoppas det.
Om inte så kommer jag ändå att fortsätta skriva. För att det är kul.

Och jag tycker du ska lägga in Helenas blogg i din RSS-läsare. För att den har kvaliteten. Och är kul

En till lektion i Reklamskolan

Den femtonde maj går det en toppenfilm på en biograf.
Eller toppenfilm och toppenfilm kanske är att ta i.
Nu är jag ju ingen cineast, men döm själva om ni är sugna att gå för att kolla på den här filmen.
Klicka --> här <-- och scrolla lite neråt.



Mitt tips till annonsören hade varit att skriva lite mer säljande. Men det är å andra sidan jag som tycker det, och jag jobbar ju inte med reklam till vardags.

Verkligen lite av varje. Läs bara om du har någon minut till övers, inte annars.

Jag har fått låna en sladd av Mästersnickaren A. Blomid, så nu går det bra att höra av sig för mig igen. Skitmobilen verkade i själva verket handla om en skitsladd. Himla skitsladd att sabba för Skitmobilen - är det så man ska göra egentligen?

Nu börjar helgen ta slut. Kort blev den också, en hel timma gick ju till spillo under earth hour. Vilket mörker.

Om man kanske skulle ta och bryta in ny-skorna lite? Eller ska jag dra displayplasten från dem imorgon?

Sist och kanske också minst:
Sommartiden.
Om du inte har ställt om klockan är det snart läge att göra det. Om du som jag har lite svårt med det här med tiden, tex om hur mycket klockan egentligen är hos din syster i England eller hur man nu ska ställa klockan när säsongerna byts från vintertid till sommartid och vice versa så kommer här ett tips. Inte om hur mycket klockan är i England, för det vet jag inte - men det andra. Varsågod:

Spring - forward
Fall - back

Enkelt va?
Jag ids inte förklara för jag vet att du fattar. Om jag fattar, så fattar du.

Apropå det här med tjuvlyssning

Jag är en notorisk tjuvlyssnare. Det är nästan topp tre på mina favoritgrejer att göra - de andra är gocart och att tjuvläsa grejer.
En sak som är fantastisk att kolla igenom är folks bloggars kommentarer, där kan man få mycket roligt serverat på en liten silverskärm. Eller LCDskärm.
Det kanske verkar sisådär att jag håller på och tjuvläser och så, men om du provar så kommer du kanske inse att det är lite roligt! (Eller så märker du att jag är lite weird och fortsätter sluta läsa här på Kavelmora Ink.)
Mitt senaste span är på den här bloggen som min kompis driver. När jag läser den första kommentaren så minns jag ett tillfälle när jag var i typ 14-15 årsåldern och hängde på ungdomssamlingar hemma i kyrkan i LSE.
Alla som var där fick skriva sitt namn på en liten lapp och så samlade ledaren in dessa, kanske med hjälp av en hatt. När alla lapparna var insamlade så fick vi som var där dra en lapp och så fick vi ett uppdrag. Vi skulle, utan att säga vems namn vi fått på lappen, göra nåt kul/snällt/roligt/bra för den vars namn stod på vår lapp.

Jag vill minnas att jag fick Gisela på min lapp. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad jag gjorde för henne, men jag minns absolut vad jag fick från min lappbeundrare (som jag vill minnas var Mattias Rotstedt) och det var en påse med Dillchips och en handskriven lapp med lite positiva ord.
Det tyckte jag var trevligt och jag tänker att vi kanske borde börja jobba lite mer på det viset? Bara vara lite så där mer snälla mot varandra, eller är det en knasig tanke?

För övrigt håller jag med den där anonyma kommentatören på Miriams blogg.

Appendix till gårdagens lektion om näthån och info om diverse karmakonton

Det är ju inte så kul alla gånger att läsa om när folk blir sjuka, det vet jag.
Men ibland måste det göras, så är det bara.
Jag blev lite sjuk igår. På min lediga dag. Idag är jag hemma och vips så frisknar jag till, på karensdagen! Win-Win för nästan alla inblandade!

Sömnen var det som gjorde mig frisk, det är jag helt övertygad om. Vaknade imorse och kände mig fortfarande lite som en vägpinne och valde att stanna hemma, och sen somnade jag om.
Vaknade igen vid 11.40 lite som en ny människa med bara kaffehuvudvärken kvar och den vet vi baristas hur man ska ta itu med: Fyll termosen till nästan bredden och inmundiga. Klart och betart.

Sen såg jag att jag hade fått en kommentar på mitt inlägg från igår av en annan bloggare som jag verkligen rekommenderar att ni lägger in i er RSS-läsare.
Han visste tydligen att det fanns en site där man kan kolla sitt saldo på Karmakontot och det var en site som jag inte kände till. http://www.vägpinne.nu/ hette den tydligen.

Själv använder jag mig av en annan site som heter http://www.sankteper.se/ där man också kan kolla sitt Karmakonto. Siten är grundad av min gode vän Den långe, smale och vackre och det är en fenomenal site! Man kommer direkt ut på sitt personliga Karmakonto och där kan man alltså se sitt saldo - om man behöver oroa sig för att bli vägpinne eller inte.

Men jag ska genast gå ut och skaffa mig ett konto på vägpinne.nu också.