lördag 31 juli 2010


Vi har inte en skånsk grind. Vi har en Gate by Harry, och vår grind kostade inte 6700:-. So there!

fredag 30 juli 2010

Hall1

torsdag 29 juli 2010

Flexibel bröllopsfotograf

Dagens filmtips är "Bröllopsfotografen" av Ulf Malmros. Där har ni en film i min smak, med humor och ändå lite substans. (Inte en komplett beskrivning av mig alltså. Jag har bara det ena...)
När vi tittar på filmer, min husfru och jag, så brukar jag alltid önska att få se om det är några tokiga bloopers på extramaterialet. Efter varje DVD vi sett bara måste jag kolla igenom menyn om det finns några roliga misstag som de i filmen duktiga skådespelarna har åstadkommit. Det är inte på alla filmer det går. Shutter Island hade inga. Schindlers List hade inte heller några bloopers. Oftast är det bloopers på filmer som kanske klassas som något komiska - inte så ofta på verklighetsbaserade tragedier eller liknande.
Min boss frågade mig idag vilken typ av filmer jag gillar, och jag svarade att jag är lite tråkig och gillar det mesta. Jag gör det, gillar det mesta. Är ganska flexibel. En fd boss tyckte att ordet flexibel var hennes ofavoritord medans jag gillar det jättemycket.
När jag pluggade i Västerås hade vi Arbetspsykologi ett par veckor och Margareta, som var vår lärare, lärde mig och mina klasskompisar en liten tanke: "Den som är mest flexibel kontrollerar systemet".
Den tanken, talesättet eller teorin har jag haft som ett måtto sedan dess. Varför? Jo, för det passar mig som handen i handsken. Jag är sjukligt flexibel och det har inte alltid varit till fördel för mig. Varför? Jo, för är man flexibel så är det ganska naturligt att man bara hänger med och det är lite lätt att man kanske blir lite undanskuffad eftersom man ändå följer med.
"Nej men bestäm du. Det spelar ingen roll, jag hänger med..." har jag sagt många gånger. Och jag har menat det, så jag anklagar ingen för att den eller den har tryckt ner min vilja - jag har själv valt att vara flexibel.
Funkar det här då, om man nu blir nedtryckt och överkörd om man är flexibel och säger "ja amen" till allt? Eller hur ska man göra? Om det nu inte funkar att vara flexibel måste det ju innebära att man måste vara stenhård och aldrig vika en tum - då kanske man kan kontrollera systemet?
Jag har verkligen trott att man kan kontrollera systemet om man är flexibel, och till viss del så stämmer det. Eller är det så att jag måste förneka mig själv och köra the hard attitude style och aldrig vika mig? Hur ska man egentligen göra?
Tja, vad säger man.
Det saknas en sats i meningen. En viktig sats. Jag har läst Lingvistik och språkvetenskap så jag har kunnat spalta upp hur meningar är uppbyggda, så egentligen borde jag kunna ha ett fint stycke om hur den här satsen som saknas inte är en bisats utan faktiskt en huvudsats - men jag kommer inte ihåg hur det funkar och jag tror inte det är en huvudsats men det är det VIKTIGASTE satsen i tanken om flexibilitet.
"Den som är mest flexibel kontrollerar systemet, men man måste alltid ha en ryggrad."
Ryggraden är viktig. Utan den så klarar man sig inte.
Jag har på senare tid kommit på att ryggrad är viktigt. Man får gärna vara flexibel, men man får inte bli nerbruten. Man måste kunna säga ifrån på riktigt innan det är för sent - annars blir man nerbruten. Hur långt kan/ska man vara flexibel för att kunna kontrollera saker? Hur långt som helst, men du får aldrig brytas av.
En palm är flexibel. Jag har läst eller hört någon gång att en knappt kan blåsa av, även om den ligger i stort sett parallellt med marken. Hur funkar det? Jag har läst eller hört att det beror på att palmen är nästan lika lång under marken som den är ovan marken - snacka om ryggrad och rötter att falla tillbaka på!
Mina rötter och min ryggrad växer sig starkare för varje dag som går. Jag är flexibel, och det är bra. Det gör att jag har chansen att kunna kontrollera systemet - det system som jag finns i.

"Bröllopsfotografen" är en mycket rolig film. Kjell Bergqvist är fenomenal - han har bjudit på många klassiska citat där mitt favoritcitat är: "Godis äter man inte för att det är gott, det äter man för att man har förtjänat det!" /den bästa sommaren

Om mitt liv var en film skulle det vara fullt av bloopers på slutet. Som husfrun gjort.

Tattoo


Vad tycker ni om min nya tatuering? Egentligen är det en branding men jag är sjukt nöjd. Ser ni vad den föreställer? Den som gissar rätt vinner…

onsdag 28 juli 2010

Sommar i P1

Sitter och lyssnar på reprisen av Sommar i P1.
Det är en otroligt trevlig underhållning det här med Sommar i P1. Undra hur man gör för att ha sitt eget program?
Fast vad skulle jag prata om? Vilken musik skulle jag spela? Vem skulle lyssna?

Jag skulle prata om livet. Det skulle bli mycket om min familj, eftersom den är mig närmast. Jag skulle nog försöka prata om humor för det är lite viktigt tycker jag.
Ibland när jag skojar med folk så brukar min husfru tycka att det är lite jobbigt att jag skämtar, eftersom det inte alltid är så att folk förstår att jag skämtar. Hon känner mig och vet alltid när jag skämtar - även om hon inte alltid tycker det är roligt... (eftersom hon ofta redan hört skämten.)
Ibland när jag skämtar med folk jag inte känner så märker jag att de inte alltid är med på mina skämt, och då måste jag ofta spela lite dum eftersom skämtet ofta kräver lite samspel från den som jag pratar med - och jag vill ju inte på något sätt förnedra den jag möter med att hånskratta och säga: "Jag skämtar ju, korkskalle! Fattar du inte det?".
Ibland fattar folk att jag skämtar, och då är det värt det - alla de här gångerna när jag tvingats spela korkad gör det hela värt det. Fast om jag skulle prata i radio skulle jag ju inte veta om folk uppskattade min humor eller inte, fast det kanske man kan utläsa från lyssnarsiffror? Det finns säkert nån formel för det där...
Jag skulle nog prata om mina intressen. Kanske prata om idrott? Eller vad skulle jag säga där? Min karriär som idrottsman är ju inte direkt guldkantad, så det skulle nog gå ganska snabbt att beta av det ämnet..
Andra intressen? Tja, lite prat om jobbet kanske skulle passa in i mitt Sommarprogram. Jag skulle nog prata lite om alla mina jobb jag haft - det skulle vara roligt. I alla fall för mig, men det kan man säkert också kolla om folk gillat med hjälp av nån formel.

Spelar man upp sitt Sommarprogram för någon fokusgrupp så att man vet att man inte är helt fel ute? Ah, sprolla roll, det här är ju bara fantasier. Klart som korvspad att jag är fel ute...

Musik då. Rock n' roll, Singer/Songwriter, svensk pop och gamla godingar skulle nog få plats. Det måste nog vara bland det svåraste när man skriver sitt program - att välja låtarna. Vilka låtar skulle du ta med om du programledde Sommar?

Är programmet en och en halv timme? (Jag har inte lyssnat något den här sommaren, så jag är lite ringrostig på reglerna? Hursomhelst så är det ju inte så himla långt program - lite snicksnack och lite bra låtar kan man väl alltid knåpa ihop. Eller...?

Vem skulle lyssna? Kanske min mamma och jag hoppas på min husfru. Det vore roligt. Kanske mina systrar? B skulle ju tvingas lyssna på nätet, men det skulle hon säkert göra. Kungen? Nej, inte så troligt. Men det vore roligt. Mina kollegor? Nej, de har ju på Rockabillykanalen och så skulle det ju vara mitt i lunchrusningen, så det är ju inte så troligt. Mästersnickaren? Nej, han har ju på Rockkanalen i lurarna och så oddsen är ganska osannolika...

Ja, fick jag ihop 5 lyssnare skulle jag vara nöjd. På riktigt.
Man kanske skulle börja skriva manus redan nu, så att jag är beredd.

Och det svåraste av allt att komma på; WHAT TO WEAR?

tisdag 27 juli 2010

Wonder Wall

"Gode Gud välsigna maten..." eller "Händerna i knäna, maten på bordet..." är de två alternativ vi brukar välja mellan vid middagstid i Kavelmora. Oftast kör vi båda - det känns bäst så.
Är det så att det funkar med "Gode Gud välsigna maten..." eller är det bara en ramsa precis som det andra alternativet?
Det mest kända "Gode Gud välsigna maten..."-tillfället måste ju vara när över 5000 personer blev mätta i Matteus 14:13-21 av fem bröd och två fiskar. Ni känner säkert till storyn att JK var ute och predikade i vildmarken och efter ett "långmöte" (som jag brukar kalla dem) så insåg folk att de var hungriga. I nutid så hade de konstaterat att ICA var stängt - eller att det inte fanns någon affär där ute i bushen de hade samlats - men de hade fortfarande varit hungriga.
Tydligen fanns det en kille bland hela den här folksamlingen och han hade lite käk. LITE käk alltså. 5 bröd och 2 fiskar - typ en matsäck för en liten kille.
Men de som var hungriga var fler än en liten kille.

På mitt jobb är det också folk som är hungriga. Hungriga på kläder och så brukar de vara hungriga på pannkakor och mackor. I helgen samlades de alla i Sågmyra, alltså långt ute i bushen där det inte finns någon affär. (De var väl inte där på "långmöte" direkt, men de blev ändå hungriga.)
Då kom de till det fik jag förestår. Vi har tonfiskmackor ( - så nära Bröd och Fiskar man kan komma?) och efter helgen hade vi typ fem kvar. Och väldigt många personer hade ännu inte blivit mätta...
Jag kan tro att lärjungarna, som liksom var "arrangörer" av Jesus stormöten, kände ett visst mått av frustration när de hade betat av hälften av folket och hade lika mycket kvar - samtidigt som de nog tyckte sig vara ansvariga för situationen utan att kunna ringa till Servera och be om en storleverans av varor! Undra vad de gjorde?

Jag tog till "Gode Gud välsigna maten...". Även om jag inte trodde att det faktiskt skulle funka så gjorde jag det - brukar göra det ibland när saker och ting verkligen känns omöjliga. Det kan ju funka.
I går sålde vi mackor som jag aldrig gjort förut. Jag tror att det var ett topp-10-resultat all-time high, men jag har inga egentliga belägg för det - det bara kändes så.
I morse bakade jag de sista bröden vi hade i frysen och sen hoppades jag innerligt att varorna skulle dyka upp innan lunch - och det är inte alltid det händer...

Det hände och maten tog inte slut. Vem ska vi tacka för det? Jag tror det finns en...

Vad mer har hänt då sen sista fotot las in här på sidan? Tja, inte så mycket. En liten bildkavalkad från igår förmiddag till idag när jag kom hem från jobbet. Titta på bilderna så kommer en resumé längst ner...






Visst är det sådär Kanal5-igt med olika ljus?
Leonidas blev lite omvälvd imorse när vi hade plockat bort allt från hallen och han tyckte inte det var så bra. När han sen tillsammans med Husfrun och de andra ligisterna kom hem till Mästersnickaren A. Blomid och fick se att väggen var borta så tyckte han såhär:
"Mamma, jag vill att det ska vaja som föjut".
Det är inte alltid så lätt att vara nästan fyra år när ens enda bostad i livet förändras markant. Hoppas och tror att han kommer gilla resultatet...

Vem ska vi tacka för det? Det finns en.

måndag 26 juli 2010

Kamera de lux

Går man låsrundan tre gånger innan man, efter samtal med bossen, inser att alla dörrar faktiskt inte var låsta - då hinner man inte hem för att fota framstegen på kavelmorabygget!

Imorgon ska det fotas och uppdateras för imorgon händer det ÄNNU mer grejer än vad jag inte fotat idag.

Imorgon. Det är ganska snart det.

Har gått låsrundan hemma också. Alla dörrar är öppna. Det gick snabbt.

lördag 24 juli 2010

Lyckad grillning. Nej det räcker inte. En lyckad dag ska det vara.

Nu har jag hittat receptet. Eller hittat på kanske jag ska säga. Det var ju inte så att det låg och skräpade i en låda direkt, man har ju fått knåpa lite för att få ihop det. Men gott blev det och sälliset var top notch! Modedoktorn och Han med tidningarna hittade hit och tog med sig en trevlig kväll!

Att vi även fick mittpådagenbesök med bullar av andra vänner gjorde ju inte den här lediga (!) lördagen sämre.

Konklusion: En härlig dag. Lyckad.

fredag 23 juli 2010

Nöden har ingen fredagskväll


Ny-toan och fredagstradition. Nytt och gammalt. Bra och bra.

torsdag 22 juli 2010

Kavelmorabygget är igång igen!

Mästesnickaren A. Blomid har varit här igen! Då händer det grejer, vill jag lova.
Nu ser vi var väggarna ska vara och hur stora rummen kommer bli.
Jag är dock lite bekymrad. Jag glömde säga till mästersnickaren att säga till elektrikern om uttaget till tv'n i badrummet som vi (jag) vill ha. Tror ni att det är för sent nu? Bollen är ju ändå i rullning så att säga...

Hörde ni att det var två blinda snickare, men en såg.

onsdag 21 juli 2010

Som en härlig Gudomskälla

"I Litauen är det inte lett att vara est, men det är balt."

Personalfest eller klassresa. Klassfest eller personalresa. Är det någon skillnad? Vi kollar...

Jag har gått folkhögskola. Bibelskola t.o.m. I Mariannelund. Ni vet, platsen som Ida såg när Emil hissade upp henne i flaggstången, det Mariannelundet. Eller den.

Hursomhelst.

Jag gick en internationell utbildning med folk från forna Sovjetstater - Lettland, Ukraina, Azerbadjan, Mongoliet, Uzbekistan och Georgien. Och sen var det en kille som kom från en inte så forn Sovjetstat, USA och så vi från Sverige. Ett ganska glatt, lite blandat gäng skulle man nog beskriva oss som så här i efterhand.
Höstterminen var förlagd i Mariannelund och sen på våren skulle vi svenskar få åka till U.S.A. och plugga på universitet (det var kanske det som lockade mest...) och det gjorde väl att hösten kändes lite som en transportsträcka. Nu hände det ganska mycket under hösten så jag skulle inte i efterhand beskriva den som en transportsträcka, men det visste jag inte då.

Vad gick utbildningen ut på?
Tja, jag kan inte riktigt svara så bra på den frågan, men ställ den gärna till min husfru - för det var hon som förde anteckningarna. Jag satt mest bredvid och kikade på hennes anteckningar medans jag skojade till det och busade med de andra i klassen, och fick jag nån fråga så brukade jag ofta kunna hitta på något svar alt. smöra till det för fröken så att hon inte blev så arg på mig. Vi har ju alla olika gåvor...
Nej, skämt åsido. Eller så fortsätter vi skämta... ja, det gör vi. Men vi håller oss till sanningen.
Skämt eller inte så gick utbildningen ut på att vi skulle lära oss lite om olika kulturer samt lära oss lite om kyrkohistoria, samhällskunskap med mera med mera, mera. Vi lärde oss att rysk humor är rolig, om man förstår ryska. (Våra klasskompisar, som var rysktalande, var inte alltid de vassaste knivarna i lådan på engelska. Men ryska kunde de, och ibland satt de och vek sig dubbla av skratt - särskilt när Envar hade sagt en oneliner. När vi frågade vad de skrattade åt svarade de alltid "Russian funny" och så fick vi nöja oss med det. Och känna oss lite dumma, som om de skrattade åt oss. Vilket de säkert gjorde...)

Vi lärde oss också mycket på en klassresa vi gjorde. Vi, alltså de svenska studenterna + den amerikanske mannen och vår amerikansksvenska fröken Barb, skulle få åka till Litauen i typ två veckor för att hjälpa till och se lite olika saker.
Jag vet att det låter lite cheezy att säga det, men den resan skulle nog kunna fylla kanske 254 inlägg här på den här Kavelmora Ink-sidan - I kid you not! Idag ska vi bara ta ett litet axplock av den här kakan - så kanske det blir mer nästa gång?!

Vi var nio elever som åkte. Vi var nio elever som kom hem. Så det var ju bra, det hade ju varit trist om nån hade lämnats kvar där på andra sidan Östersjön.
Nu blev det inte så, som tur var, utan alla hängde med och alla gjorde samma saker. Vi gjorde allt i grupp. (Nästan allt.) Och det var ganska kul. Vi blev som en liten cirkus som åkte runt på olika platser i Litauen och dit vi kom förväntades det av oss att vi skulle bjuda på något. Vad hade vi att bjuda på? Jo, oss själva.
En av mina klasskompisar som jag har skrivit om förut kunde spela gitarr. Han hade ett par låtar på sin repertoar, bland annat Wonder Wall med Oasis men även den fina gamla läsarsången "Pärleporten". Dessa två låtar var med på våra shower som vi satte upp vart vi än kom. Eller shower och shower, det är väl att ta i. Det var mest att det förväntades av oss att vi skulle bjuda på något - så då gjorde vi väl det. Hellre än bra ibland...
En kväll hamnade vi hos en familj som hade 24 barn (alltså inte bara deras egna) och efter kåldolmsmiddagen bjöd de på en dansuppvisning med Macarena och lite Spice Girls. Vi bjöd på Små grodorna. Och Pärleporten.

Jag var på fest igår. Personalfest hos Bossen. Det var mycket trevligt och jag tackar här för din (du vet vem du är) och din frus gästfrihet - det var finemang!
Tydligen finns det en tradition att man som ny på Lager 157 ska sjunga en sång. Jag försökte hävda att jag redan hade gjort det, men folk gick inte på det.
Det bestämdes att vi skulle göra det här i lag. Jag och en kille till (vi kan kalla honom Zlatan) började nästan samtidigt här i våras, och vi skulle få sjunga tillsammans. Vi blev även förstärkta (!) av en till kille (som vi kan kalla Jake), så jag kände att det här går nog bra.
Vi gick in i köket och försökte enas om vilken sång vi skulle ta. Zlatan hade ett stort förråd av sånger, men nykter som jag var så hade jag svårt att komma ihåg texterna. Tills han kom på förslaget: Vi tar Pärleporten!
Äntligen. Nu började jag verkligen känna att jag skulle fixa det hela, för den sången hade jag ju sjungit t.o.m. på en utlandsturné!
Vi bestämde oss för att remixa den tillsammans med "Jesus älskar alla barnen" och det kändes som ett bra alternativ. Om vi nu skulle hitta rätt tonart. Och helst samma tonart också. Samtidigt.
Övningen gick ganska bra (för vissa) och vi hade potential att lyckas. Det enda som fanns som orosmoln var ju om tonarterna skulle svaja, om beatboxen skulle sluta funka och om vi skulle drabbas av scenskräck.
Vi battlade mot tre tjejer (vi kan kalla dem MaryMary, Ninkinonken och Anananas så röjer vi inte deras identiteter heller) och de fick börja. De körde också en remix, men av låten Bä Bä, vita lamm. Tydligen var de så duktiga (!) att de kommer få köra igen på ett morgonmöte här framöver!
Sen var det vi. Los tres amigos, den ene nyktrare än de två andra. Och det gick ... sådär. Men the crowd liked it. Tror vi. Jag ställer mig dock frågande till att vi kommer höra av Fredrik Arvid Blom när han gör nästa nysläpp av den låten... men läs gärna mer här.

Så alltså, är det någon skillnad på klassfest eller personalresa? Nej, det verkar vara samma sånger överallt.

måndag 19 juli 2010

19 juli

Dagen efter namnsdag är ofta lite sådär dagen efter. För mig. Men för vår pappa är det idag det händer: 74 bast! Grattis från hela Kavelmora till dig, käre pappa. Hoppas jordgubbstårtan var lika god som de jordgubbar (försenad namnsdagspresent) vi fick äta idag.

söndag 18 juli 2010

18 juli

Vilken dag!
Först vaknade jag av fågelsång accompanjerad av min fina familj, som glatt och oförställt hade kommit in i mitt sovrum. Det bjöds på tårta i långa rader och frukost på säng dukades upp. Ägg, bacon, bröd, kaffe, omelett, färskpressad juice, croissanter, wienerbröd och grillade små tomater lades upp på faten - och alla barnen satt som små ljus och tittade på när jag åt min frukost i lugn och ro.
Sedan bar det av till jobbet där jag möttes av en parad av kollegor, som sjöng och hyllade mig när jag parkerade - för dagen - på min specialparkeringsplats precis utanför entrén. Mina starka kollegor lyfte upp mig på sina armar och bar mig till stämpelklockan där VD'n personligen välkomnade mig och lovade mig dubbel lön idag.
Dagen förflöt med att jag fick sitta på kontoret, drickandes kaffe som mina kollegor glatt bar upp till mig. De hade bakat kakor och tårtor i massor, och emellanåt kom vissa kunder in och tog kort tillsammans med mig. Min chef hade gett mig en krans av lagerblad som jag hade på huvudet under dagen, och allt jag bad mina kollegor om, gjorde de glatt utan att tveka.
När jag fick stämpla ut, flera timmar tidigare än vad som stod på schemat, skjutsades jag hem av min chef i en Hummer-limousine som han hade hyrt från Stockholm. Bilen hade poliseskort in i Falun och när jag passerade brandstationen stod alla brandbilar framkörda och de sprutade med sina vattenkanoner samtidigt som alla sirener och blåljus var påslagna.
Väl framme i Hökviken hos mina svärföräldrar väntade en bankett med sju rätter. Guldtallrikarna var framburna (jobbigt det blir för Mats och Birgitta nu när de måste torrdiska porslinet...) och jag fick sitta i något som liknade en tron. Våra barn hade vattenkammat hår och satt i sina små kostymer raka i ryggen och jollrade glatt utan att spilla.
Efter banketten borstade barnen sina tänder, åt sin välling utan att kladda och gick på rad ut till bilen där de genast somnade. Vi åkte hem, fortfarande med poliseskort, och när vi kom hem väntade grannarna med kaffe och tårta, och de hjälpte oss även att bära in barnen till deras sängar. Självklart sov de vidare, utan problem.
När kaffet var urdrucket togs presenterna fram. Dyra, fina gåvor i mängder bars fram till soffbordet som blev helt överfullt. Efter att jag hade öppnat alla mina presenter tackade grannarna för sig och husfrun korkade upp champagnen som vi sedan skålade i. Det var en Chateau pôint nèuf från 1978, direktimporterad från en vingård uppe i bergen, och den smakade divinskt.
Ja, det var min namnsdag det. Som det sig bör.

......

Eller så var det bara en kollega som sa grattis i förbifarten, tack vare att hennes bror också heter samma sak som jag. Kanske var det också så att jag fick påminna husfrun om vilken dag det var...

.....

Shutter Island. Vad vet man?

fredag 16 juli 2010

Déjà vú


Lite osäker på accenterna, men fredagen blev sig lik. Och gott var det också. Som i fredags.

torsdag 15 juli 2010

En Boomerang.

Vanligtvis har jag haft något att skriva av mig, eller så har jag haft något att berätta.
Idag finns det varken något att skriva av mig och inte har jag något att berätta heller.

Det finns inga roliga kort att dela med mig av.
Mästersnickarn är på annat gig och avfuktaren jobbar på i tvättstugan - för fullt. Men den sköter ju sig själv, och bjuder inte på så många roliga saker att skriva om.

Men jag vill ändå skriva.

Vad tänker jag på? Är det inget där som kan vara något?
Tja, jag tänker på mycket hela tiden egentligen.
Jobb. Humor. Mode. Matlagning. Kaffe. Barnen. Fotboll. Tatueringar.
Ska vi ta och beta av varje ämne - så får vi se var vi hamnar?
  • Jobb. Det är varmt på jobbet. Jättevarmt. Man är lite som i ett akvarium och vattnet är min egen svett. Och ändå så har jag varken väst eller slips på mig... Jag trivs på mitt jobb, det är kul att gå till jobbet. Jag får skoja lite som jag vill, och folk skojar tillbaka. När de fattar att jag skämtar...
  • Humor. Och Jobb. Jag har kommit på att jag har ett drömjobb. Fatta vad roligt det vore att jobba på Humorhimlen i P3! Sitta och spela upp de roligaste radiosketcherna genom tiderna - utan att egentligen behöva vara rolig själv. (För det vet jag ju att jag har lite svårt med. Jag kommer inte att köra stand-up, ni behöver inte vara oroliga.) Är man för gammal för att praoa på ett jobb när man är 32?
  • Mode. Jag jobbar ju på en klädbutik. Där finns det flera avdelningar och jag skulle gärna praoa även på några av de avdelningarna. Han som är Jeanschef har lovat att jag ska få göra det någon gång - *längtar* - och så ska han ha en modekurs med mig också. Det känns bra... för man vill gärna lära sig av Pistol Pete. Han har ju även varit kock!
  • Matlagning. Såg på Sommar med Ernst ikväll. Gillar't. Och jag står för det. Han är lite rolig, och så är han i ett coolt hus och fixar. Vi har också ett coolt hus och jag skulle gärna göra om vårt kök framöver. Inte nu, men sen. Sen skulle jag vilja ha ett utekök på vår kommande altan - och där ska det bli värsta feta grilluteköket! När det är klart är du välkommen! Jag ska bjuda på Kaffemarinerad Älgstek. Jag vet att jag är tjatig, men det är ju gott!
  • Kaffe. När vi bygger om vårt kök skulle jag vilja ha en bra kaffemaskin. Hade jag det skulle jag gärna bjuda dig på gott kaffe. Jag bjuder gärna nu med, men det skulle kunna bli mer fyrstjärnigt med en ordentlig maskin.
  • Barnen. När jag kom hem från jobbet som kaffekokare idag så möttes jag av två glada, barkroppade barn. De gillar att åka på sina bobbycars och Leonidas traktor - och när Singo satt på traktorn helt bar fick jag en flashback från en grabbhelg uppe i Laisaliden för många år sedan när mina kompisar (vi kan kalla dem Steve och Nich så röjer vi inte deras identiteter) körde skoter iförda hjälm och skoterskor. Bara. Detta skedde nattetid och vi var få som såg det, och det var synd för dem som missade det - för det skapade ett härligt minne! (Miriam, var du med? Minns du det här?)
  • Fotboll. Minns ni att det finns en kille som heter Zlatan som spelat i vårt fotbollslandslag? Han säger (eller tidningar, tunga, viktiga källor som aftonbladet.se säger) att han ska börja spela i landslaget igen. Det tycker jag är kul, för han är bra. Jag fick en bild av honom en gång som en generös, omtänksam kille som ställer upp - och är man tvåbarnsfar så är man nog inte bara en skitstövel. Tror jag. Och så har han mycket tatueringar också.
  • Tatueringar. Ja, man vill ju göra en till. Men vad ska det vara för något? En ros, en delfin, ett par fjädrar eller kanske ett hjärta? Vad tycker du?

Tänk, det blev något ändå. Tack för att du hängde med på ett varv med mina tankar. Du för gärna följa med igen... nästa gång. Om det blir någon sådan.

onsdag 14 juli 2010

Top Hat

tisdag 13 juli 2010

Bröllopsdag nr 8

Det gick bra att minnas tillbaka till Hälsingland för 8 år sen. Det bästa ikväll var sällskapet.

måndag 12 juli 2010

VM, del 10. The End.

Det känns lite som när julen tar slut.
Klapparna är öppnade, maten är slut, granen barrar och tomten har tagit semester.
Så känns det nu när VM, världens största fotbollsfest är över.
Lite tomt.
Men det går ju alltid att fortsätta prata om det...


Jag hade planer på att göra värsta summeringen av VM, skriva långa listor om vad som var bu och bä, snyggaste dribblingarna kontra sämsta snubblingarna, vackraste målet och fulaste fällningen m.m men jag tror jag avstår från det. Kolla Anders Bewarps krönika på svt.se/vm istället - där har ni lite kvalité på grejerna. Helt sjukt bra.

Vill ni ändå envisas med att läsa här så blir jag självklart bara glad, så vi kör väl på ändå. Inte i Bewarps klass, men väl i Timeus klass! (Alltså ... ja, ni fattar?)
  • Snyggaste målen. Skott i krysset är ändå nåt alldeles extra. Tshabalala's mål för Sydafrika och van Bronckhorst är några personliga favoriter. Luis Fabiano knäckte ju till några fina också, för att inte prata om David Villa som också kunde det här med att göra mål.
    Viktigaste målet är ju i alla fall Andrés Iniesta's mål. Jag ställde mig upp i vårt vardagsrum, själv som jag var, och jublade lågt (för att inte väcka barnen) - vilken känsla det måste vara för honom!
  • Tacklingarna. De Jong i Holland tycker jag vinner. En dobbsko rakt i bröstet kan inte vara så skönt - tänk vilka blåmärken Alonso måste ha där nu. Fast det kanske inte gör så mycket...
  • Svärsönerna. Kun Agüero och van Bommel. Varför blev de uttagna tro? Hm... "Pappa, om du inte tar ut min kille blir jag sur. Sådeså." Så kanske det gick till, vad vet jag?
  • Fina bilder. Även de här bilderna tar jag från finalen.
    1. När Sneijder bryter Iniestas framfart i straffområdet så filmar kameran hur de sedan springer sida vid sida, Sneijder liksom hållande om Iniesta och de verkar skratta åt det dråpliga att en offensiv mittfältare är nere och bryter i eget straffområde. Det som är extra skönt med den bilden är att Iniesta också verkar tycka det är lite komiskt...
    2. När slutsignalen går och det finns glada och ledsna killar på planen, så är det ändå några av spanjorerna som kan behärska sin glädje och trösta sina kompisar i det andra laget. Casillas kram med Sneijder tyckte jag var fin.
  • Störste viftaren. Kan någon hitta en kille som kan vifta lika mycket som Arjen Robben? Nej, skulle inte tro det.
  • Straff. Asamoah Gyan i Ghana. Lite hårt att missa första straffen, på övertid med ingen tid kvar och chans på avancemang till Semi. Sen att i straffläggningen gå in och hänga in den i krysset - coolt. Tycker jag i alla fall.
  • Störste pajasen. Får man tycka att Maradona varit den största pajasen i det här VM:et?
  • Största skandalen. Frankrike. Det räcker så.
  • VM's roligaste. Soran Ismail på Världsresan. Jag tycker han är rolig. Jag försökte vara rolig idag på morgonmötet. Det gick sådär. Sen försökte jag igen när nästa kollegor kom in på lunchmötet. Det gick också sådär. Men VM var roligt i alla fall.

Det finns egentligen miljoner punkter att skriva om, men jag sätter punkt här. Diskussionen brukar ju fortsätta på fotbollskanalen.se, vi får se om det stämmer. Mitt tips är nu att vi alla fortsätter att prata om VM, kolla alla krönikor som kommer, kolla upp alla VM-siter som har gjorts så att vi fortsätter minnas. Jag tror att det är viktigt i dessa tider att vi stöttar varandra så att inte abstinensen blir för stor. Men, det är ju ganska snart VM igen.

Förresten, jag försökte skoja till det på facebook också. Jag vet inte riktigt om det lyckades. Sån är jag, trägen vinner.
Och Spanien. De vinner också.

söndag 11 juli 2010

Första kungsliljan, Blixten McQueen och VM del 9


Uppladdning inför final. Tyvärr är riktiga blixten också här och jag hoppas det går att se matchen. Tur annars att radio finns som backup...

Ett söndagförmiddagsmöte


Det Hank tyckte var bäst var att han fick klappa ordentligt på Ronny. Det får han ju nämligen inte göra på sina syskon…

lördag 10 juli 2010

VM, del 8

Ikväll körde de på fyran en sån här resumé av VM mellan reklamavbrotten. De listade lite olika saker: Snyggast mål, största besvikelsen, konstigaste domaren, högsta vuvuzelakonserten, roligast outfit på Lundh vs. Ekwall, Jihdes bästa "vi går till reklam" med mera med mera.
Vi fick också veta lite om det här VM'et. Innan bronsmatchen hade 139 mål gjorts. Nu är det uppe i 144 och vi får väl se var det landar någonstans. Skulle tippa på 147. Vi får se.

Nu är snart VM slut och det är märkligt. Alla (alltså min husfru) tyckte det skulle bli så förskräckligt långt VM - men så helt plötsligt är det slut! Var tog det vägen?
Det smög sig iväg. Först var det trevligt med tre matcher om dagen. Man hann inte se hälften av alla matcher för att man jobbade eller skulle natta barn, men det var i alla fall matcher hela tiden.
Sen blev det bara två matcher om dagen och i samma veva så började det vara uppehåll - tvåtre dagar utan fotboll! (Är det FIFA's och världens och kanske regeringens sätt att sakta vänja av oss intresserade, lite som om vi var på klinik utan att veta om det?)
Sen är det bronsmatch och final och sen är det slut. I och för sig kommer det ju rulla lite program både på SVT och TV4 om VM i efterhand, men the real deal är slut. Vuvuzelorna kommer tystna, roliga hjälmarna kommer tas av, Ekwall är redan hemma på semester, Jihde kommer börja göra Idol igen, Sverige ska EM-kvala, Silly Season ska dra igång på riktigt men VM är slut.

Det känns redan tomt, och då är det ändå en match kvar. Den bästa. Finalen. Spanien - Holland. Mina favoriter skulle man kunna säga, och det är lite roligt.
I EM förra gången spelade Holland otroligt underhållande och positiv fotboll och vann då mitt intresse. Sen att det finns vissa gnällspikar som faller lätt måste man ju bara acceptera, det är ju så i nästan varje lag numer.
I EM förra gången gick Spanien och vann. Över Tysken. Det var roligt - och nu kan de vinna igen. Det är roligt.

I VM i år var tyskarna bra. De spelade offensiv, underhållande fotboll och hade ett ungt lag. Det gillar jag. Nu hade jag gillat mer om Uruguay hade vunnit brons, men jag slumrade bort stora delar av matchen så uppenbarligen brydde jag mig inte nämnvärt när det kom till kritan.
I VM i år har inget varit som man trodde från början. England, Portugal, Brasilien, Argentina, Frankrike och några till toppnationer trodde man skulle lyckas i det här VM'et. Det blev ju inte riktigt så...
England - Verkade inte riktigt sams i laget eller med bossen.
Portugal - Ronaldo spottade på kameramannen efter förlusten mot Spanien. Bra gjort av en kapten..
Brasilien - Spelade bra fotboll men övertygade inte riktigt eftersom de åkte ur.
Argentina - Messi är bra i Barcelona men inte i landslaget. Lite som Zlatan... Och Maradona tycker jag mest var en pajas.
Frankrike - Tja, vad ska man säga. Om England verkade ha interna problem så var det småpotatis mot för var fransoserna hade. Undra vad Domenech har för hållhake på någon...? och man tackar faktiskt för god match, även om man förlorar. Sådeså.

Men snart är det slut. Man tror alltid att man ska hinna göra så mycket under ett mästerskap - man ska ha stora matchevent hemma hos folk och kolla på matcher tillsammans med alla - men det här VM'et blev det inte så. Jag har sett matcher tillsammans med folk kanske 6-7 matcher. Av typ 245 stycken. Märkligt när det blir sådär... fast min granne har en stor TV och där blev det några av de här 6-7 matcherna.. tack för det.

Snart är det här inlägget slut också. Imorgon är det dags att summera ordentligt, och här behövs er hjälp. Vilka grejer ska jag ta med på listorna? Ge förslag i kommentarsfältet så det här blir så bra som möjligt. Ni har ju läst mina grejer så ni vet ju vad som blir om ni inte hjälper mig... så hjälp mig. Och ha en skön sista natt innan finalen. Tänk på att få mycket sömn och drick ordentligt med vatten. Och gläds att finalen sänds på SVT, så vi slipper reklamavbrott. Hela tiden.
Nu, dags för ett längre reklamavbrott. Den här sändningen kommer presenteras av John Blund och Pastor Pillow.

Hela familjen går ut med geten

Lugn och ro


Jag är avundsjuk på min dotter. När jag har på mig hörselkåporna så har jag ingen napp som matchar. Typiskt.

fredag 9 juli 2010

En vanlig fredag


Ja, det var gott också.

torsdag 8 juli 2010

Stolpe in. VM, del 7.


Första antydan till vägg i utbyggnaden. Precis bakom den (stolpen) kommer ingången till det nya badrummet vara, och där lufttorkaren står kommer man att sitta och titta på vår platt-tv (kanske, hoppas) medans barnen badar i badkaret som kommer stå under fönstren. Det gråa röret som sticker upp med det blåa locket är till handfatet och där kommer man kunna två sina händer.


Stolpe in ja. Så här i VM-tider är det ju ett begrepp som passar ganska bra. Spanien är ju bra på att skjuta i stolparna - och in i mål också - stolpe-stolpe in.
Jag är glad att Spanien är i final. Det ska bli kul att se om bläckfisken Paul väljer deras lilla låda här de närmsta dagarna...


Jag stolpar ut nu.

tisdag 6 juli 2010

Fåglar, Folie och Fladdermöss

Nu är vårt hus inpackat i folie. Faktiskt sån folie som används i rymden, typ på rymddräkter för att det isolerar så bra. Det känns bra. Här nedan ser du hur det såg ut i förmiddags och sen på kvällen.

Medans det här hände var jag på jobbet. Varmt och härligt som vanligt. Tills en kund påpekade att det hade flugit in en fågel i köket...
Det kändes sådär.
Vi har ju ett larmsystem som sätter igång när tjuvar och banditer rör sig inne i våra lokaler, och jag är ganska säker på att fågeln hade kunnat förväxlas med en bandit av larmet - larm är ju inte såna som skiljer på saker och ting.
Sen är jag, tro det eller ej, en person med empati som tyckte lite synd om den stressade fågeln som flaxade omkring i vårt stora kök.

"Jamen Fredrik, det var väl bara att öppna nåt av fönstren? Det är ju typ 245 stycken längs med hela väggen, från golv till tak! Det är väl inte så svårt?"

Ja det hade gått, om inte alla (förutom ett) är fastskruvade i sig själva och inte går att öppna.

Så jag fick ta på mig plasthandskarna och jaga fågel.
Då kom jag och tänka på en annan, liknande historia...:

När jag bodde hemma i LSE var vi några grabbar som brukade hänga och göra lite olika saker.
(Eftersom jag inte har fått bekräftat att jag får dela den här historien på Internet med de andra inblandade, kommer jag att använda olika alias så att deras identiteter är skyddade.)
En av killarna, vi kan kalla honom Steve, hade ett bra hus med mycket gott fika. Vi hamnade ofta hos honom och det blev ofta att vi kollade på film i deras källare.
En kväll var det jag, Steve, en kille som vi kan kalla Nich och en annan som vi kan kalla Dave som hade hamnat i källaren. (Det kan ha varit andra där också - men den här kvällen satte sådana traumatiska spår hos mig att jag har små minnesluckor. Var du där så får du självklart cred i efterhand, säg bara till.)
Fika ja. Den här kvällen rostade vi bröd, och vi skulle säkert titta på Pretty Woman. Den har jag och Steve, som vi kallar honom, säkert sett 297 ggr - utan att överdriva särskilt mycket.
Men vi rostade bröd. Lite för länge lät vi brödet ligga i, ni vet så där länge så att det börjar ryka och brandvarnaren tar i och säger att: "Nu får det faktiskt räcka!" Fast på ett pipigt sätt.
Steves familj, The Charlson Family (som vi här kallar den), bodde i ett hus med souterrängkaraktär. På baksidan fanns en liten gräsmatta och sen var det en liten skog med träd. Fönstren som vi öppnade för att vädra ut brödrostlukten, vette mot skogen - och plötsligt märkte vi att det flög in nåt genom fönstret!

Var det en fågel? Var det en drake? Var det ett flygplan?
Nej, det var något mycket värre!

En fladdermus hade lockats dit av sin, som den trodde, vän brandvarnaren - för tydligen pratade de samma språk. Höga, gälla toner var tydligen ett meddelande som betydde: Kom hit en sväng!

Fyra grabbar i tonåren kan vara hur kaxiga som helst, men de kan också vara hur mesiga som helst. Det som dock är bra med fyra grabbar i tonåren är att de är driftiga och kommer på hur man ska lösa problem, gärna ihop.

"Vi måste få ut fladdermusen" var det någon som sa.
"Jamen hur?" var det någon annan som frågade.
"Men är inte den farlig?" var det någon annan som undrade.
"Jo, man måste akta sig för klorna som den har på vingarna. Om den klöser en i ansiktet så kan man bli blind!" var det någon annan som visste.

Hur skulle vi göra?
Plötsligt hände det! Fladdermusen blev skrämd och flög upp på övervåningen - och jag kan nog erkänna att vissa av oss hojtade till av förskräckelse!

Vi smög upp för trappan och såg att den hade satt sig uppe i hörnet av korridoren, bort mot Steves rum.
Nu hade vi en plan. Det fanns ett fiskenät som vi kunde spänna upp i korridoren, för då skulle ju fladdermusen lätt kunna fångas i det och så skulle vi kunna släppa den fri - för det var ju det vi ville.

Sagt och gjort. Vi spände upp nätet - som vi vikt dubbelt för att göra maskorna mindre - och så började vi diskutera hur vi skulle locka fladdermusen in i nätet. Den var ju farlig ju, med sina klor och allt.
Jag erbjöd mig att försöka. (Inte för att jag var någon extra modig kille, det kan de andra intyga. Minns man efter lite grann så var jag definitiv den där tönten, lite knubbig och messnäll, som alltid finns med kring de här snygga, coola killarna - faktiskt en exakt beskrivning av vårt "gäng" på den tiden! De är för övrigt fortfarande coola och snygga, och jag är lite knubbig och fortfarande messnäll. De är också snälla. Glöm inte det.)

Hursomhelst. Jag tog på mig en luvtröja och satte på mig slalomglasögon och handskar. Ansiktsytan som fladdermusen skulle kunna klösa sönder var minimal, på gränsen till obefintlig. Jag var redo. Jag tog mitt lilla vapen (jag tror det var ett suddigum eller en liten pappersbox -litet och mjukt var det för jag ville ju inte skada fladdermusen) och började krypa in i korridoren. Jag kom förbi toalettdörren på min högra sida, dörren till kontoret på min vänstra sida och till sist var jag precis nedanför fladdermusen. Har ingen aning om hur lång tid den här sträckan på max tre meter tog att förflytta mig på - tiden stod absolut stilla - men till sist var jag där. Jag började kasta upp suddet mot fladdermusen, men rädd som jag var tog jag ju inte direkt tid på mig för att sikta utan jag låg nästan platt på marken livrädd för klorna, och då var det svårt att träffa rätt.
Till slut träffade jag. Fladdermusen flög mot vårt nät och vi tänkte: Nu har vi den! Äntligen!

Men vad händer? Jo, fladdermusen viker in sina vingar och flyger rakt genom nätet och sätter sig på en tavla i vardagsrummet. Helt sjukt! Maskorna var säkert bara nån centimeter stor, och den flyger rakt igenom - utan att fastna i nätet.

Jag vet inte hur länge vi höll på med att jaga den här stackars fladdermusen fram och tillbaka i Familjen Charlsons vardagsrum och kök, men till sist lyckades vi kasta en filt på den, få en korg över den och sen sticka in en bok under korgen - lite som man gör ibland om man fångar getingar eller humlor på sommaren - och då fick vi se hur stor och farlig den var på nära håll.

Den var kanske fem-sex centimeter i kroppen, och med kanske 15 centimeters vingspann - alltså ingen stor Drakula direkt... men gosse vilken kväll det var! Och vi lyckades släppa ut fladdermusen som jag faktiskt tror var oskadd - fysiskt. Psykiskt vågar jag inte säga något om...

Hur gick det med fågeln ikväll då? Jo, du kan kalla mig the bird releaser hädanefter.
With my bare hands (fast med plasthandskar) fångade jag den och släppte ut den i friheten. Sen stängde jag fönstret.

måndag 5 juli 2010

FMK

söndag 4 juli 2010

Min fru är ett geni och en hård dag på jobbet.

Dagens filmtips: "Linje 1 2 3 Kapad" (den svenska, lite töntiga titeln) eller som den heter på engelska: "The taking of Pelham 123" (inte lika töntig titel).
Varför ska du se den här filmen då? Vad är det för film egentligen?
En amerikansk action med Denzel och han den här i Face Off, fast inte Nicolas Cage... men vad heter han? John Travolta! (Jag hade ju bara behövt kolla på konvolutet till filmen...)
Ja, tillbaka till handlingen. Action som handlar om en tunnelbanekapning och lite gisslandrama - ja, ni kanske tycker att ni har sett den förut - och det har ni säkert.
Men jag tycker man kan se den, den var ganska underhållande. Man ska definitivt se den om man haft en körig dag på jobbet - för direkt får man perspektiv på livet att det alltid finns dem som har det värre.
Jag har haft en körig dag på jobbet för jag fick då göra beställningen till Servera efter klockan hade blivit 18 idag! Ja, okej, men hade du en pistol riktad mot dig när du gjorde den?
Jag har verkligen haft en körig dag på jobbet för jag fick hoppa in på en annan avdelning än vad som var tänkt från början! Ja, okej, men ringde gisslanledaren dig medan du var på den nya avdelningen?
Jag har verkligen haft en körig dag på jobbet för jag höll på att svettas ihjäl i min t-shirtkostym medan jag sprang med paninis och kycklingsallad mellan lattebeställningarna. Det var nästan så att jag fick klippa av mig t-shirten för att den var så fastklibbad efter jobbet! Ja, okej, men gav din chef dig en pistol när han ville att du skulle fixa en grej?
Ja, det går ofta att skaffa lite perspektiv på tillvaron om man vill... men se gärna filmen!

Min husfru då? Vad har hon gjort den här gången?
Det är ingen skräll eller högoddsare att hon är ett geni, min husfru. Det är hon som får maskinen Timeus att rulla runt, om jag säger som så. Och så ibland så liksom blixtrar hon till i all sin stjärnglans och bara blåser omkull en med sin smartness! Egentligen borde jag inte bli förvånad eftersom hon har en så hög lägstanivå, men det måste ju bero på mig - att jag inte alltid är den vassaste kniven i lådan. Att jag har lite får få pommes på tallriken. Att hissen inte stannar på alla våningar. Att jag har lite för få ägg i pannkakan. Att tegelstenarna inte ligger på flaket alltid. Att hästarna galloperar utan ryttare ibland.
Men hon däremot, hon bara kommer in och dominerar fullständigt!

Lyssna (eller läs menar jag) på det här (vaddå läs på det här?):

Vi har ett skåp i vårt kök där man kan ställa mat. Det är lite kallt högst upp och mycket kallt längst ner. Vi kallar det kylskåpet - men det är alltså en frys också. Ett komboskåp med annat ord.
Eftersom det är två avdelningar finns det två dörrar. Den övre dörren har saknat handtag ett längre tag sedan en mycket god vän råkade tro att man skulle öppna skåpet på ett annat sätt än brukligt varpå det lossnade. Vi har inte lagat det för det har ändå gått att öppna kylen om man behöver en mjölk - och eftersom jag är något laktosintollerant har jag ju inte behövt öppna det så ofta för att hämta mjölk.
Men den nedre delen har öppnats ofta på sistone av vår yngste son, han med det krulliga håret vid namn Hank. Ungefär varje gång han har gått in i vår tvättstuga (alltså in i köket) för att sätta igång tvättmaskinen (typ 14 ggr per dag) så brukar han passa på att öppna frysdörren. Det är klart obra eftersom min mamma är här så sällan och kan hjälpa till att frosta av frysen...

Nu till den här poängen:
Sue Hellen, Sköna Helena, Hell, Helejna, Husfrun eller vad vi nu väljer att kalla henne - kanske super woman - kom idag på att byta plats på handtaget och den plats som varit tom! Nu blir det enklare för oss laktosintolleranta att komma åt laktosfria mjölken och det blir något svårare för vår tvättmaskinsmarodör Hänju att komma åt glassen.

Sa jag att hon är ett geni?

Vill ni ha ett exempel till?

Vi har en spis, med en låsfunktion som inte har fungerat på ett tag. Den låsfunktionen har varit som så att man lyfter gradändringsvredet och låser till strömmen så att spisen inte funkar om den är av.
Den har varit av. Vi har inte haft något vred på temperaturknappen så all vår ugnsmat har senaste två åren alltid tillagats i ca 180 grader. Tror vi.

Tills Super Woman ringde och beställde ett nytt vred.

Sa jag att hon är ett geni? Om ni missat det nu så får ni scrolla uppåt och läsa det här inlägget en gång till - eller kolla mammamind.blogspot.com så får ni mer vatten på min kvarn.

Jaha, då är det väl att skala av sig kostymen nu då - imorgon åker ledighetsuniformen på! Man har ju ett jobb som servicebutler att stämpla in på också... och jag kommer garanterat att ha det skönare på jobbet än killen i filmen.

lördag 3 juli 2010

Yesterday


Stångtjärn. Blixten McQueen. Husfru. Leonidas. Tip Top. Kalla pannkakor. Termoskaffe. Sol. Sandiga barn. Ankelbad. Solbränd rygg. Besök. Pizzamiddag.
Lycka.

Idag. Jobb. Värmerekord. Svettfilm på kropp. Besök. Dageneftersolbränna. Pastasalladmiddag. Dubbelvinkvälkomnande. Svärföräldrahjälp. Pollensäsong. VM. Fru i hammock.
Lycka.

torsdag 1 juli 2010

Jobb, jobb, jobb.

Tror ni inte att det händer något här i Kavelmora på dagarna när Supersnickarn A. Blomid är på annat gig? Nehej du, här jobbas det för fullt! Avfuktaren står i tvättstugan och jobbar 24/7 (eller 2 dagar är den uppe i nu - alltså 24/2 hittills.) Den sköter sig, men inte lika bra som Supersnickarn för det syns väldigt lite skillnad på mina kort som jag tar...

På tal om jobb kom jag och tänka på lite olika saker idag.
Först: Varför får jag alltid sådana cravings för att uppleva det som jag gör just nu, fast från andra sidan? Jag har en sjuklig längtan att få gå på café och köpa en liten kaka och en kaffe, fastän jag borde vara rätt less på miljön. När jag jobbade på hotell drömde jag flera gånger i veckan om att åka bort och bo på hotell, fastän jag befann mig i miljön hela tiden.

Är det fler som tänker på samma sätt?
Advokater, går de och tänker på att råna en bank så att de själva får anlita en advokat? Bilmekaniker, kör de slut på sina bilar bara för att lämna in dem på verkstan?
Poliser, kör de lite för fort och hoppas på att bli stoppade - gärna i en kombinerad blåskontroll?
Busschaufförer, drömmer de om en liten resa över kommungränsen?
Pastorer, funderar de på vad de ska göra nästa lediga söndag - kanske smita iväg på ett förmiddagsmöte nånstans?
Tänker du nån gång så här med ditt jobb? Eller är det bara jag?

En annan tanke om jobb som jag fick idag var vilka fördelar jag har haft på mina olika jobb, och vilka fördelar andra måste ha på sina jobb. Jag listar:
* Caféföreståndare - Kaffe när jag vill.
* Receptionist på hotell - Ville jag inte åka hem efter jobbet kunde jag ju sova skönt på jobbet, härliga luncher och lysande arbetskläder.
* Campingreceptionist - Möjligheter till gratis minigolfrunda.
* Café- och vandrarhemsarbetare på Duvan - God glass (noisettesås i botten, en kula daimglass och en kula pecannöt/cola, lite mjukglass så att daimströsslet fastnade) och räksallad till kvällsmackan.
* Smörgåsmakare på Subway - Fin keps och goda mackor till lunch.
* Dagisfröken - Lek och stoj på arbetstid, gärna i fint väder.
* Bilbud - ...lite svårt att komma på nåt, men jag hade goda chokladkakor till förmånliga priser i bilen.
* Entrévakt på Skogsmuséet - Att få finnas i en historisk miljö och varje dag känna skogens vindpustar samt att kunna gå in i skogvaktarkojan och kika på dockan som låg och sov där.
* Servicebutler - Roliga chefer med fria arbetsuppgifter. Även om de är mina chefer så är det ändå jag som bestämmer i slutändan - och deras positiva feedback (när jag gjort nåt bra) är obetalbar!

Vad har andra för fördelar med sina jobb?
* Fotbollsproffs - Lite träning på förmiddagen, liksom lattja och ha roligt och få fett med stålars.
* Lärare - Ganska korta arbetsdagar och bra med ledig tid.
* Polis - Man får köra bil fort.
* IT-Tekniker - Man får mycket betalt för lite arbete. Lite tid av arbete menar jag.
* Kock - Man lär sig laga god mat och då blir man populär.
* InredningsTV-programledare - Man får komma på roliga ord och man får vara lite kreativ.
* Sportreporter - Man får åka på bra idrottsarrangemang och/eller titta på sport och samtidigt få betalt.
* Modeskapare - Man får komma på snygga kläder som andra vill ha.

Ja, så här har folk det alltså på sina jobb. Och så går var och varannan runt och klagar hela tiden...
Men jag är ledig i morgon. Eller jag menar, jag är servicebutler i morgon.