Obs! Kom ihåg!

Och så kåldolmens dag idag. Det har du väl firat?
Om du har glömt så är det en timme kvar, så du hinner.

Jag har själv ätit kåldolmar sent på kvällen en dag i Litauen, då jag först blivit stoppad av polisen, prutat på strumpor på svenska, ätit på ett litauiskt McDonalds, gått genom en gammal kyrka med mer (eller åtminstone lika mycket) guldutsmyckningar än (som) en amerikansk hiphopare, besökt ett före detta arbetsläger och där planterat enkronor på gömda platser, sovit i en bil för att vakna upp hos en familj med 23 fosterbarn i lagom tid till middagen vid 21snåret - bestående av bland annat kåldolmar. Efter middagen bjöds vi på underhållning i form av Macarena och när vi skulle återgälda underhållningen bjöd vi på Små grodorna.

Så du hinner fira, du också.

Vad sa du?

Det är så härligt att vara ledig. Det har jag varit idag, hela dagen. Eller vad då ledig? Jag har varit servicebutler åt småcheferna, men det har varit en bra dag på jobbet.

"Hände det något roligt då, Fredrik?"
"Tja, det gjorde det väl..."
"Men berätta då!"
"Okej."

Jag åkte och köpte ett dataspel. Inte till mig men till en annan, och det var jätteroligt. Och det var jätteroligt att stå i kön bakom farbrorn som skulle köpa ett boxerkort till sin TV.
"Varför var det så roligt? Berätta."
"Okej."

Han hade ingen hörapparat, och det sa han till tjejen som stod i kassan. Hon var väl drygt fjorton år men gjorde ett jättebra jobb. Förutom att hon var en low talker.
Jag tänker att det kanske är bra att höja rösten något när man pratar med någon som inte hör normal samtalston, men det kanske är bara jag som tänker konstigt. Och jag tänker att efter fyra "Vad sa du?" plus ett kupande av handen bakom örat borde hinta om att det kanske är läge att höja rösten något?
Men vad vet jag...

Den här händelsen ledde i alla fall mig in på en tankeresa till Litauen. Hänger ni med?

I Litauen så är folk trevliga, men de är inte världens vassaste på engelska. Men de hör bra.
En dag, den konstigaste dagen i mitt liv, så gick jag och min kompis på torget. Vi hittade strumpor som vi gillade och tänkte köpa dem, när min gode vän frågade på klingande göteborgska:
"Krrymper de här i tvätten, ellar?"
Jag hajade till och frågade varför han inte frågade tanten i strumpståndet på engelska varpå han svarade:
"Jamen de fattarr ju ingen engelska, hellar."

Nej. Men han talade sakta och tydligt, och jag är säker på att hon tanten fattade vad han pratade om.

Fastän de pratade samma språk, farbrorn och tjejen på butiken idag, så fattade han ingenting.
Kontentan blir alltså: T-A-L-A S-A-K-T-A O-C-H T-Y-D-L-I-G-T M-E-D H-Ö-G R-Ö-S-T S-Å B-L-I-R D-U F-Ö-R-S-T-Å-D-D. kanske.