Träningsdagboken, del I

Minnesgranna läsare kommer ihåg att jag skulle börja "träna".
Måndagar och torsdagar var förslaget.
Idag har det i min kalender varit måndag hela dagen. (En ganska bra måndag, i min bok.) Alltså var det dags för träning, och alla bloggar måste ju ha nån form av träningsdagbok - tänker jag. Så Kavelmora Ink vill inte vara "sämre" utan härmed startar vi en träningsdagbok. Tänker att det kan bli spännande för dig som läser att läsa om hur många kilometer (mil?) jag joggar, hur många kalorier som jag bränt, hur svettbandet har fått göra skäl för sitt uppdrag och så vidare.
Eller hur?

Så nu kör vi:
Idag så hoppade jag över träningen.

Det får man göra om några av ens finaste vänner kommer på besök, nästan från ett annat land. Det har vi på Kavelmora Ink bestämt.

Dom kommer inte förbi så ofta, och när dom hälsar på så blixtrar tiden bara förbi. Och vips så är dom borta, igen. Men dom lämnar en sån där härlig väldoft av omtanke kvar efter sig.


Sån vill man ju vara. I alla fall jag.

Men dom, och många andra av våra vänner, är sådana. Omtänksamma. Osjälviska. Hjälpnödiga, som en annan god vän beskriver sig själv som.

Då kan jag inte bli annat än ödmjuk. Och tänka att jag kan fortsätta träna på att vara en sån medmänniska, en sån som dom är.
För sån som dom vill jag vara.

Snart är det torsdag.

En helgsammanfattning, såklart.

Och ni tror att den här helgen kommer rymmas i ett blogginlägg? Tillåt mig småle.

Fredag:
Vänner från storstad kommer för att hälsa på. Alldeles för länge mellan gångerna, alldeles lika trevligt när de kommer. Att det var två hundra år sedan sist vi sågs märks inte. Vi njuter.

Lördag:
Klockan fem på morgonen wordfeudar min bror mig ordet VILAR för kanske en åtta poäng. Han skulle kommit fredagkväll "inte särskilt sent" men valde ett annat alternativ. Han fick sova tre timmar i sin brorssons rum med de två mjukisdjur som hans brorsson hade bäddat madrassen med.
Finfrukost med finkaffe och fulväder. "Men sol i sinne, skitsamma vilket väder det är" som det gamla talesättet lyder.
Samtal.

Promenad. Cykeltur. Barn på axlar. Gråt och gåvägran. Sexhjulingskörning. Grävmaskinskoll.
Pannkakslunch.

Sen innebandyturnering. Jag är med i Ledarlaget (?) och sitter i sekretariatet. Ingen skrattar när domaren säger "Svart boll" och jag i mikrofonen säger "Nej, bollen är vit eftersom det är en innebandyboll". Om jag blir förvånad? Inte nämnvärt.
Nummer 50 i ledarlaget gör ett mål, vi går till semifinal och där ligger vi under med 1-2. Skjuter i stolpen med tio sekunder kvar och får vila resten av turneringen. Inte ens bronsmatch. Nöjd.
I finalen stjäls pokalen av ett ett ninjalag. Sekretariatet tappar kollen på ställningen men Leksand förlorar.

Middag. Timjangrillat älgkött och klyftpotatis. Enkelt, genialiskt gott. Grillbesticken ska ju inte behöva vila bara för att det är höst, eller hur?
Dessert. Ingen. Chips och godis och mitt viktmål känns avlägset.

Sen gjorde min bror och jag något som resulterade i skrämda grannar, en skogspromenad med "Morden i Midsumer-feeling" och ett minne som kommer finnas kvar för alltid. Ni skulle varit med.

Söndag:
Helt plötsligt visar det sig att han som gett namn till Thomaskurvan fyller år. Trots att han är i Kavelmora. Vi firar med kokta ägg på frukostbordet, ett paket och en utflykt till Sågmyra. Jag mindes vägen och inga Subarus sekade ner hastigheten.
Att väl där få möta sina fina vänner och fd kollegor gav en skön eftersmak till utflykten. Att också själv få göra en latte till sin fru var ju lite extra roligt plus att känna att man visste hur man skulle ta undan brickorna - det gjorde susen.
Sen var vi redo för lunch hos svärföräldrarna. Som var sådär god och trevlig som den alltid brukar vara.

Åsså åkte vi hem.
Helgcirkeln lite sluten.
Och här sitter vi nu. Glada, med pepparkakssmak i mun och med en träningsvärk som genererar huvudvärk.

Summa summarum: En bra helg.

Ett inlägg om besök

Det här med att det är så gammeldags trevligt med besök.
Av syskon och av vänner.

Det är så fet-win på det så det är nästan löjligt.

När man...

... haft så trevligt med vänner från förr så man inte hinner skriva av sig.
Då är det dags att njuta av inomhuvudstankarna istället.

Och gå till sängs.

Rik som ett troll!

Det här med måndagar verkar vara lite känsligt för en del. En del verkar uppleva det som en dag som borde strykas ur almanackan medans andra bara ogillar den skarpare än en japansk superkniv med typ 40000 miljarder lager stål och vissa bara tycker den är världelös. Och värdelös.

Men den här måndagen var fin. I alla fall i Kavelmora, där jag var.

Vi har det så bra, och jag vill bara berätta varför.
Vi är inte så rika på cash, men vi är ändå så SJUKT rika.

Vi har begåvats med vänner.
Vi har vänner som kommer ut till oss i tid och otid och hjälper oss med allt mellan himmel och jord fastän vi har svårt att hjälpa dem tillbaka. Ni anar inte hur tacksamma vi är, även om vi försöker säga det med ord så går det inte att förmedla hur mycket tacksamhet vi känner!

Vi har vänner som mailar sent på kvällarna också.
Igår fick vi ett mail där det stod att de här vännerna hade lite pengar över som de hade öronmärkt för oss, bara för oss att använda för att sätta guldkant på vardagen. (Det var få som nappade på att köpa vår restskatt i år och det gjorde de rätt i - de som ens funderade på det, så vi fick behålla den.)
De här vännerna har nu alltså bestämt sig för att dela med sig till oss av det de har, bara sådär!

Med sådana vänner känner man sig rik.

Det har kryddat min måndagsfeeling ganska bra.

Tack.