När hjärnan stammar

Det är mycket svärta här på Kavelmora Ink nuförtiden. Eller ja, det är ju kanske alltid är när jag tänker efter, rent färgmässigt - men jag tänkte nu på det här innehållet liksom.
Men så är det.
"Take it or leave it" som jag hade kunnat säga om jag hade haft nåt mod innanför västen...

Men jag kommer på saker hela tiden - och i min Terapiserie här på Kavelmora Ink så ingår det att skriva av sig.
Och det gör jag. Tänker och skriver.

Idag tänker jag på det här med mental stamning.
Stamning kan innebära att det blir paus i talflödet - och det är lite så i mina tankar ibland. Det låser sig och jag vet INTE vad jag ska svara. Detta brukar hända när jag hamnar i en situation som jag inte riktigt vet hur jag ska tackla, typ om nån kommer med en hetsig fråga eller en stark åsikt som jag inte har hunnit tänka igenom tidigare.
Det kan hända när jag pratar med min fru eller när chefer eller kollegor pratar med mig - och det är mycket obehagligt.

Därför brukar jag välja the safe road i olika sammanhang. Bara prata om sånt jag tänkt igenom tidigare och liksom vet hur jag ska förhålla mig till.
En gång så kom kallade ett par chefer in mig på sitt kontor och ifrågasatte min kompetens och lite sånt, och jag bara stelnade till och visste inte vad jag skulle säga. Man kan säga att min hjärna stammade till - och när jag kom ut därifrån hade jag tusentals saker att säga men då var dörren redan stängd.

Det här drabbar mig ibland, och det är enormt frustrerande.
Jag jobbar med det, och som sagt så är den här Terapiserien här ett litet verktyg för mig att bemöta det här problemet och laga till det - för jag vet att det går.

Tack för att du lyssnar, även om jag är tyst.