söndag 31 oktober 2010

Caféskola med hemläxa

Det här ord och hur man ska kalla saker är lite kluriga, ibland.
Man vill gärna benämna saker på ett bra sätt, för att andra ska förstå men även för att livet ska bli lite enklare att leva.
Många saker har redan bra benämningar; tex Träd, Grönsak och Eluttag.
Men så finns det några andra saker som jag inte har lärt mig riktigt vad de heter, och jag behöver hjälp. Din hjälp. Snälla.

Jag jobbar ju med det här med Fik.

Jag brukar säga att jag kokar kaffe, och det är väl en sanning med modifikation. Koka kaffe gör man ju bäst i skogen, över en öppen eld i en nedsotad lite panna (helst utan kaffemått så man måste måtta med handen när man häller i pulvret) eller i köket med en sån här gammeldags panna med visselpip. Det är kokkaffe.
På mitt jobb så bryggs kaffet. Sen hälls det upp i en termos och avnjuts antingen svart eller med mjölk.

Det finns även en espressomaskin där hett vatten pressas genom finmalet kaffepulver och bildar en gudomlig dryck som går att få i miljarders varianter.

Folk, kunder, som kommer fram till mig i kassan brukar säga: "Jag tar en baguette, en chokladboll och en kaffe".
Två saker är ganska glasklara, men den tredje är lite klurig.
En kaffe.
Vad är det? Egentligen?

Jag har utformat ett system, som är halvfärdigt, och det är här jag vill ha din hjälp.
"Jaha, vill du ha en kaffe original eller en ...?"
För mig så är bryggkaffet som hälls upp i termosen "Kaffe Original". Det är liksom Levis 501, Volvo 245 eller SVT för kaffe medans det andra alternativet är lite mer ... svårt att benämna.
Det går inte att fråga om kunden vill ha en "Vanlig kaffe" eftersom det i dag är minst lika vanligt att välja en Caffe Latte som att ta en svart kaffe med mjölk, don't you think? Därför kallar jag "termoskaffet" för Original - men vad är då det andra?
"Finkaffe"? Det gillar jag inte, för då förringar man ju lite Kaffe Original, eller hur?
"Helgkaffe"? Njä, cappucino går väl att dricka alla dagar?

Ja, det är här du kommer in i bilden. Om det inte har framgått så har jag hela dagen försökt komma på ett bra förslag, har testat olika men inte kunnat komma till concensus med nåt. Hjälp mig!
"Vill du ha Kaffe Original eller ...?"

Fill in the blanks. Please. En barista ber dig.

lördag 30 oktober 2010

Välkommen till Falun

"Kolla pappa, vikka stoja juschkanoj!"

fredag 29 oktober 2010

Dagens Caféskola

Jag jobbar ju med det här med fik.
Tänkte dela med mig av lite tankar om fikkultur och cafévett som du gärna får ta anteckningar om du vill.

1. Stängningsgåva
Ibland på vissa caféer så tar inte allt slut på en dag, och vissa väljer att inte sälja gårdagens bröd på sina fik eller caféer. På det fik där jag kokar kaffe så brukar vi göra lite olika, men oftast så ger vi bort en macka eller så om det börjar närma sig stängningsdags för det är ju alltid roligt att skapa ett positivt sista intryck, eller hur?
Häromkvällen jobbade jag och det fanns mackor kvar. Två tjejer satt och fikade och klockan började närma sig stängning och jag kände att jag kunde ge dem en macka. (Jag hade även kunnat ge mackor om det var killar som fikade, så ta inte på er några offerkoftor nu grabbar!)
Tjejen: Hej, jag skulle vilja köpa med en chokladboll till min sambo. Han lät lite sur när jag ringde, och jag tänkte ta med en sån till honom.
Jag: Jaha, det var ju snällt. Men ska du inte ta med en macka till honom också?
Tjejen: Nja... jag vet inte.
Jag: Alltså, du behöver inte betala för den. Vi bjuder självklart på den!
Tjejen: Jaha... ja, men då kan jag göra det. Jag tar en ostochskinkbaguette. Fast kan du ta bort osten? Och paprikan. Han gillar inte paprika, min sambo...

Här vill jag påvisa något viktigt inom cafékulturen och gåvogivande.
Om skulle erbjudas en gåva, tacka antingen ja eller nej. Om du tackar ja, ställ inga krav. It's frowned upon. Det är inte coolt. Det sabbar liksom hela grejen.
Tycker jag.

2. Lämna aldrig ett tuggummi på brickan eller fatet utan att baka in det i en liten papperstuss. Det är inte coolt att bara lägga det öppet, även om man lägger det UNDER en serviett. (Samma med snuspåsar.)

3. Här mest en reflektion: Om det står två brickvagnar bredvid varandra och det finns en bricka i den ena - måste man börja på den andra då och i så fall - varför?

Tack för att du deltagit i dagens lektion. Om frågor har väckts är det bara att använda kommentarsfältet eller kom och gör ett studiebesök vetja!

En nystart

Ja hej.

Det är dags igen. Har åkt lite bergochdalbana pga sömnbrist, men nu kör vi igen. Det är ju roligare att ha roligt så länge det är kul, så vi kör.

Lyssnade på radio idag igen. En rolig kille intervjuades och man blir ju inspirerad såna gånger. Han är komiker, den här killen Soran, och han fick en massa frågor som andra komiker hade fått. Jag fastnade för en fråga: "Har du något recept för att vara rolig?"
Han svarade: "Nej, men JAG måste tycka det jag säger/skriver är roligt, annars funkar det inte".

Det tyckte jag var lite klurigt och tänkvärt.
Ibland (läs ofta) får jag skrivkramp för att jag försöker få till något lite klatschigt och småroligt (gärna storroligt men jag är inte kräsen) och så börjar jag tänka på vad du kanske kan tycka är roligt - för jag vill ju gärna att DU ska tycka att det jag skriver är roligt.
Jag är lite (läs mycket) hooked på olika sociala medier och gillar det mycket. Jag älskar (just nu) att läsa folks (både såna jag känner och andra) statusrader på Facebook (där känner jag nog alla som jag läser), tweets på Twitter (där känner jag knappt nån) och bloggar (av både kända och okända) och jag fascineras ofta hur bra och roliga och tänkvärda de är.
Undra om de har något recept för att bli så bra och underhållande och roliga? Tja, kanske.

Jag ska nog göra som han den här komikern jag lyssnade på idag, och först och främst gilla det jag skriver själv. Sen får du göra det om du vill och du är mycket välkommen och komma med feedback eller så bara läser du och gör vad du vill med det.

Tack för den här gången.
Med vänliga hälsningar,
Fredrik

torsdag 28 oktober 2010

Sad clown - Happy clown

Jag brukar vara glad, för det mesta. Det finns mycket att glädjas åt - jag har mycket som många drömmer om, jag vet det.
Men ibland blir man ledsen ändå. Det är inte så ofta, men idag var jag det. Flera gånger. Av olika anledningar, men känslan "ledsen" var densamma.
Det var okej att vara ledsen. Inte så skönt just då, men det gjorde att jag fick lite perspektiv igen.

Det finns alltid de som har det värre än mig. Kanske låter det klyschigt, men det är så.
Jag blir inte glad när jag kommer på att det finns personer som har det "värre" än mig, men det gör att jag kan komma på allt fint jag har och glädjas åt det och så kommer jag på att jag kanske kan uppmuntra någon som har det tuffare än mig just nu?

Här på det här textforumet brukar det oftast vara en humoristisk ton men just nu ville jag försöka få ur mig den här texten - även fast den är lite av det allvarligare slaget.

Jag är lite gladare just nu. Glad över att Hank har somnat (efter lite Spanska Cupen) i vagnen (fattar fortfarande inte det här med uppiggande mediciner till redan aktiva barn) och glad att jag snart får fånga nästa sömntåg och glad att det är en ledig dag imorgon (snart alltså) och glad att det nog blir ännu en dag när jag inte kommer få så mycket gjort.
Glad är jag också för att maopa kom hem till Storuman helskinnade och glad att jag fick fika med en syster idag och glad att jag har ett jobb och glad att det finns roliga kollegor där och glad att mina barn sover och glad att min fru var glad ikväll och glad att solen skiner nånstans och glad att få vara ledsen ibland. Och glad att Mellanrummet är målat och att jag får somna där snart och att vi har vänner som bryr sig och glad att det var onsdag så jag fick lyssna på MNK på radion.

Det glada vann idag.

onsdag 27 oktober 2010

Helg

Tar helg, lite kort sådär bara.
Men jag finns på mobilen om det är något.

tisdag 26 oktober 2010

Morgondagens Kavelmorahoroskop

Detta horoskop kan läsas alla dagar. Eller kvällar innan nästa dag. Det är till dig. Varsågod.

Du kommer vakna utvilad och pigg.
Duschen kommer vara varm på en gång och spegeln kommer inte imma igen efter du fått njuta av en extralång dusch.
Dina barn (eller barnen du kommer få) vaknar med ett glatt skratt och gnäller inte alls för att de har betong i halsen eller inte vill gå till Bystugan (läs skolan, dagis mm.)
Frukosten som magiskt står framdukad smakar gudomligt och barnen äter upp sin gröt utan knot. Diskmaskinen är redan tömd så det är bara att ställa ner skålarna.
Kaffet har perfekt styrka och latteskummet landar i koppen som ett snötäcke i alpklass.
Ytterkläderna och skorna finns på sina platser och barnen (om du har några) ställer sig glatt på led för att kläs på innan de sakta marscherar ut till bilen.
Rutorna på bilen är inte igenfrusna och motorvärmaren har stått på sedan fem-tiden och du slipper huttra dig igenom de första tio minuterna av bilresan till jobbet.
På jobbet finns en parkeringsplats närmast entrén, och det är inte handikappsplatsen utan en av de andra och den bara väntar på dig!
Mötena på förmiddagen är roliga och dina kollegor är på ett strålande humör och chefen bjuder på butterkaka redan på morgonmötet!
Lunchlådan bjuder på något alldeles extra den här dagen och efter lunchen så bestämmer chefen att alla får gå hem för dagen - med full betalning.
Vid hämtningen på dagis så kommer dina barn springande mot dig med utsträckta armar och de följer genast med till bilen, utan tjat eller övertalning.
Väl hemma så börjar barnen leka med sina leksaker tysta och lugna utan att bråka eller gnälla.
(Saknar du barn så är dessa rader även applicerbara på din partner eller dig själv.)
Middagen smakar som om Klötzke skulle ha kokat ihop den och det är så mycket mat så du kan fylla flera matlådor, faktiskt så att det räcker resten av veckan.
Efter middagen så hoppar barnen självmant ner i badkaret och leker där tillsammans utan att hälla ut allt vatten på golvet. När det sedan är dags för att kliva ur så tävlar de nästan om vem som ska få hoppa ur först - utan att för den skull bli besviken när de får vänta.
Du hinner även med att plocka ihop utan stress efter middagen, och du kommer till och med hinna sitta ner lite i soffan innan det är nattning av dina barn (eller din partner, eller dig själv..)
Dina favoritprogram kommer visas på TV-n och kaminens brasa kommer värma sådär perfekt så du slipper svettas - och ändå kan ha tjocktröjan på.
När programmen har slutat kommer klockan ändå inte vara så mycket, så om du vill så finns tid för din otroligt roliga bok som du har jättemycket kvar på att läsa.
Du kommer somna lugnt och skönt och bara drömma härliga drömmar, precis hela natten.

Det här är du värd. Och jag hoppas du kommer få det såhär. För det är du värd.

måndag 25 oktober 2010

Sista för ikväll.

Lovar.

Nu ligger mobilen i sitt lilla röda vadderade kuvert för att skickas till service. Jag tror inte jag ska hålla tummarna för att de kommer lyckas laga den, så känner jag.

Men om du ringer mig nu så är risken/chansen stor att du får tag på mig, för nu kommer jag höra den. Om jag kommer ihåg att lyssna.

Så. Nu blir det inget mer från Kavelmora Ink ikväll. Tror jag.

...och ett till tips

... inlägg hinner jag med innan Discovery.

Det här är coolt: Min kära husfru har börjat blogga för Dalarnas Tidningar's helgmagasin Pralin! Sug på den chokladbiten om du kan!! Hon kommer alltså att nu börja frottera sig med andra författare såsom Marcus Birro mfl och hennes alster kan du hitta här.

Så jag säger det igen: Vill du läsa kvalité (inga sura antijantekommentarer nu - det är bara krass fakta) så kollar du hennes bloggar eller/och så är du välkommen att hänga här hos mig. Man kan säga att vi i alla fall bor i samma hus och att vissa personer vi skriver om är desamma, men där slutar kanske likheterna.
Fast vi gillar väl olika, gör vi inte?

Discovery Channel

Hank och jag har kollat på TV på nätterna den senaste helgen. Han har det lite körigt med sina luftrör och då har det visat sig de senaste nätterna att han vaknat och inte velat somna om riktigt.
För att han då inte ska väcka mina föräldrar som sover i Sovrumssviten medans vi njuter i Mellanrummet så har jag plockat med honom till Vardagsrummet och slagit på TVn.
Jag gillar Discovery Channel för man lär sig ju alltid något. I helgen var det hur man vadar mellan två öde öar och hur man samtidigt aktar sig för hajar - tills man försöker fånga dem. Mycket matnyttigt.

Jag gillar att sova också. Det får man inte göra när man sitter uppe med sin son och lär sig viktiga saker utan det får man göra nån annan gång..

..typ igår kväll kanske?
Nej, då fick vi storfrämmande av en av mina favoritsystrar - då kan man ju inte sova (fastän vi sa till vår mamma att vi skulle det... tihi)!

.. kanske ikväll då?
Tja, det skulle kunna funka.
Vi kör så länge det funkar. Tills Discovery Channel börjar.

lördag 23 oktober 2010

Knivlagen

Min mamma och pappa är på besök.
De bor i vanliga fall i Storuman - alltså på gränsen till norra Sverige där lagar och regler inte är som i det vanliga Sverige. Där uppe härskar Renarna, Laestadianerna och Skoterfantasterna. I sagd ordning.

Nu är hursomhelst mina föräldrar här, och de har självklart gjort sig hemmastadda även om de tagit med sig vissa seder från hemma.
Idag så hjälpte min pappa mig att rensa garaget på skräp. Det rörde sig nog om 200 kubik skräp tror jag, men vi (läs min pappa) tog tag i det och packade allt i säckar och tillslut så kom vi iväg till tippen.
För dig som känner min pappa så vet du att han är uppväxt vid fjällets fot med skogen som sin närmsta granne. Han föddes i en by där man får sin första kniv precis efter man har börjat dricka välling och sen blir den som fastgjuten vid höften tills man byter byxor.
Idag var han iklädd kniv.
Även när vi åkte till tippen.
Som är en folksamling.

Tydligen finns det lag på att man inte får ha kniv i folksamlingar.

Förresten - är en bank en folksamling?

Jag har hört om en man som gick in på en bank, tillsammans med sin fru. Det här kan ha varit på en bank i ett litet samhälle lite längre upp i landet, men det förtäljer inte riktigt historien..
Nåväl.
De skulle åtgärda något på den här banken och frun satt kvar på väntebänken medans mannen gick fram till tjänstemannen/kvinnan bakom disken.
Frun höll på att sätta något i halsen när hon insåg att mannen hade kniv på sig!
Hur skulle hon göra för att inte polisen skulle komma in och haffa hennes man?
Hon tog på sig sin diskreta gångstil och släntrade nonchalant fram till sin man och tog till det allra mest diskreta sättet att påkalla sin mans uppmärksamhet utan att någon skulle uppfatta situationen som hotfull eller suspekt: hon pratade swahili.
"Kuvuta Jacket chini si kisu kuonekana!"
Ingen fattade nånting. Det verkade nog inte alls konstigt att en kvinna gick fram till sin man och började tala ett ganska ovanligt språk, bara sådär.

Som tur var fattade mannen läget och drog diskret ner sin jacka och avslutade sitt ärende vid disken.
Sen gick de. Och kanske tog mannen av kniven.

Ja, det är lurigt det där med knivlagen. Nästan så den är lite knivig att förstå sig på.

fredag 22 oktober 2010

Kasta sten i glashus

Jag erkänner att jag ibland kanske blir lite irriterad om bloggar jag följer inte uppdateras ofta och så undrar jag varför de inte tar sitt ansvar och underhåller mig!
Nu undrar jag varför JAG inte har skrivit nåt på ett par dar och om jag har nåt att säga till mitt "försvar" eftersom det är så otroligt viktigt det jag brukar ha att säga (!) och jag kan nog inte svara något annat än att det är läge för mig som läser att kolla in den nya bloggen MammaMinne som håller till på dt.se under pralinlänken. Den tror jag på, faktiskt.

Sen har Cirkus Timeus besök av fajmoj och fajfaj i ett par dar, vilket är strålande roligt. Cirkusen tog en show i sågmyra och bjöd på högljudd men väldresserad underhållning på alla avdelningarna. Förlåt om vi skrämde bort nån…

Ska sluta kasta sten nu.

onsdag 20 oktober 2010

Dagens tips #3

Alltså dessa skitdagar. Jag vet att det inte är så himla roligt att läsa om andras skitdagar så jag struntar i det och ger er här bara lite tips att tänka på om ni hamnar i lite olika situationer:

Tips 1. Ang. Trötthet
När man har orsakat sin trötthet själv (tex genom att vara hos en kompis för att titta på fotboll till sena kvällen och sen saknar förmåga att somna när man kommer hem) så tjänar det inte till något att klaga hos den man delar sovrum med. Särskilt om man sagt att man inte kommer klaga på att man är trött dagen efter, alltså idag. Mitt tips är då att låtsas som att du inte är trött och hoppas att den du delar sovrum med inte märker något.

Tips 2. Ang. Humör och handhavande av sköra föremål
Om det är så att du är lite av det tröttare slaget en morgon och ändå har förmånen att umgås med dina barn under ett par timmar innan du börjar ditt skift på jobbet och känner att humöret håller på att tappas bort pga grötgnäll, leksaksgnäll, syskonkivsgnäll eller någon annan typ av gnäll så är mitt tips till dig att inte hålla dyra föremål i händerna. Om du har ett föremål i handen så kan det finnas risk att detta åker i backen, och då är det bättre om du håller typ en handduk eller något annat hållbart utifall att detta föremål skulle falla i backen.

Tips 3. Ang. Däckbyte med tidspress
Är det så att du mot förmodan får ett samtal från din fru där hon "ber" dig att montera om sommardäcken till vinterdäck eftersom det kanske kommer snöa under kvällen så är mitt tips till dig att se till att du har tid i överflöd på dig att utföra detta projekt. Låt dig inte luras av att tro att du kommer hinna byta alla fyra däcken på 45 minuter eftersom du kanske kommer behöva klättra genom ett överbelamrat garage fyllt med allt även om du har sån tur så att de fyra däcken som ska bytas ligger närmast på hyllan. Saker och ting kan sätta tiden ur spel.
Om du ändå tror att du ska hinna byta alla fyra däcken på nu kanske 30 minuter, se för allt i världen till att du har en kloss vid motsvarande däck (antingen fram/bak eller på andra sidan) för att inte riskera att bilen tippar vilket gör att du tappar tid och ännu mer humör. Om detta ändå skulle hända, se gärna till att du har din granne med en bra domkraft hemma på en ledig förmiddag så att du slipper ringa till denne och be honom eller henne vända om och komma och hjälpa dig.
Bara några små tips utifall att.

Sammanfattningsvis så vill jag bara tipsa om att aldrig göra saker när du är på dåligt humör. Såvida du inte ska boxas eller spela ishockey, för då kan det nog hjälpa om du är lite arg. Precisionsarbete och dylikt rekommenderas inte.

Sluttips: Se gärna till att du lugnat ner dig innan du kommer fram till jobbet, kanske genom att åka bil ett tag. Det går f.ö. jättebra att åka bil med två sommardäck på vänster sida och två vinterdäck på höger sida, bara så du vet.

Bonustips: För att vända ditt humör till det något gladare slaget, försök ha trevliga och roliga vänner eller kollegor runt dig. Skulle det saknas just när du behöver det så rekommenderar jag att du lyssnar på Mammas Nya Kille. Det kan vända vilken skitdag som helst.

tisdag 19 oktober 2010

Closure

Min SUA har löpt amok idag. Folk kanske gillar det eller så gör de det inte - vi lever i ett ganska fritt land? Dagen tog slut för oss alla här i Kavelmora och enligt mig var Hanks avslut roligast: jag satte på honom en mössa. Whatever works som jag brukar säga…

Ni vet hur det är när man vet saker som man kanske inte får säga men som man verkligen vill säga - så har jag det nu. Tur att jag inte har nån som läser här för då gör det inget.

Jo såhär va

måndag 18 oktober 2010

Enkät stängd.

Nu har du sagt vad du tycker. Enkäten är stängd.
Frågan var alltså egentligen vilka darlings jag skulle ta bort - tack vare Kepsmannens feedback. Jag smsade honom idag för att fråga om han hade röstat men jag har ännu inte fått något svar, och det tar jag som ett positivt besked.

Det var tight. Sjukt tight. En röst var det som skiljde, och i min värld (alltså Kavelmora) är det tight.

Tydligen vill du att skriveriet ska vara kvar, så det får väl vara det. Det andra skräpet verkar inte väga så tungt här men jag läser ändå att du gillar helheten. Nästan.

En kille jag känner skrev att han försökte skaffa sig fiender genom att vara lite tuff - men sån är inte jag. Jag är kanske Sveriges konflikträddaste person och drar mig verkligen för att stöta mig med någon, du som känner mig vet väl att det är så?!
Jag vill egentligen bara underhålla mig själv men även kanske skänka dig en liten trevlig stund (och Kepsmannen, jag ska ibland skriva korta inlägg för din skull) med lite blickar från min vardag och helgdag här på Kavelmora Ink så jag tror jag fortsätter. Som jag gör just nu.

Jag skriver vidare och behåller det andra också. För att inte stöta mig med någon. Annat än Kepsmannen då(som jag vet är världens snällaste).

Och TACK för att du röstat! Din röst (eller röster) har verkligen hjälpt i mitt beslut om Kavelmora Ink's fortlevnad.

söndag 17 oktober 2010

Septemberjakt

Knaster..
"Storebror, kom"
Knaster...
"Storebror här, kom."
Knaster..
"Du kan klättra ner från Kallkälllspasset nu. Det är klart. Kom."
Knaster...
"Vad sa du? Kom."
Knaster..
"Det är klart. Ni kan komma hit. Det är fika nu... Klartslut."

Ni vet väl hur det känns?
Det är kallt, mörkt och man huttrar. Man äter gröt, fastän man egentligen inte äter gröt. Man är vaken, fast man egentligen inte är vaken. Man har packat säcken och man är redo, fast man egentligen inte är redo. Klockan är halv fem och det är mörkt och man huttrar.
Ens pappa och bror sitter vid frukostbordet och orden som talas är viskande och få.
Man sitter i långkalsongerna och flanellskjortan och huttrar och är egentligen inte helt vaken. Fast man är vaken, och spänd - det är kanske därför man huttrar?
Bilrutan skrapas och bilen lastas med säckar och älgstudsare. Man känner patronernas klirrande i fickan, och tubsockan innehållande slutstycke tynger i jackfickan. Tjocksockarna börjar värma i gummistövlarna, men man huttrar fortfarande och det är mörkt.
Variatorremmen gör att motorn tjuter, och det är ett härligt ljud i förgryningen. Bilen rullar sakta ner för backen och när den svänger vänster ser man att det lyser i farbror Sten's fönster. Skogen sover.

Samlingen vid bommen är sig lik. Bilarna rullar in en efter en och parkerar, och ur stiger orakade, nyvakna män och kvinnor iklädda jaktkläder av varierande prisklass och bildörrarna stängs så ljudlöst som det går. Man hälsar, tyst för att inte störa skogen.
Folk står i små klungor och diskuterar vind, väder och huruvida det setts ko-kalv eller stortjurar under gårdagskvällens spaningar - allt är som vanligt.
Jaktledaren påkallar uppmärksamheten och börjar rita med en "Niohelatre-kula" i gruset var vi ska passa och var "hundgåarn" ska börja. (Det brukar vara från Luspen.)
När passen blivit utdelade så sätter man sig i bilen igen, nu något varmare men med samma huttrande känsla i kroppen. Nu är det definitivt adrenalinet som gör att man skakar och man spanar uppmärksamt upp över hyggena för att se älg.
Pappa instruerar och minns om alla bekanta platser och det är precis som det ska vara.
Men den här morgonen är det inte riktigt som det ska vara.
På hygget står två älgar.

"Stanna bilen pappa!"
Reaktionen är omedelbar. Solen har gått upp och lyser upp det guldbruna hygget och mitt på det står Han. Skogens Konung. Adrenalinet gör nu att man är helt lugn - fastän pulsen rusar.

Idag åkte jag till jobbet. Det var kallt när jag åkte hemifrån och jag hade fått skrapa rutorna på bilen. Klockan var halv åtta, så det var inte längre mörkt - men höstkänslan var total.
Bilar stod i parkeringsfickor längs vägen med jämna mellanrum och jag förstod var förarna befann sig. På pass. De hade också säkert haft samling vid nån bom och diskuterat vindar och var hundgåarn skulle börja nånstans och nu skulle de få en spännande, härlig dag i skogen eller på nåt trevligt hygge - och jag visste hur de kände sig.

Sen såg jag älgkon. Vid vägkanten. 300 meter från den senaste bilen jag passerat. Och jag kände lite adrenalin strömma genom kroppen. Och så skrattade jag lite inombords åt att den där stackars jägarn inte visste att jag satt i bilen och kikade på en fin älg, helt utan gevär. Varken jag eller älgen alltså.
Och älgen sprang in i skogen igen och jag stannade inte bilen. Den här gången.

Klart slut.

fredag 15 oktober 2010

Strumpor

Nu blir socklådan glad! Nya kompisar blir man alltid glad av, eller hur?

torsdag 14 oktober 2010

Kakmonster

Dagen har handlat lite om kakor. Jag och Leonidas tog varsin kaka till kaffet. Han fick sin utan kaffe...
Det har blossat upp till en liten storm om kakor på min FB-sida. Nu har jag tagit hit stormen för att den kanske ska kunna lugna ner sig något..

Vilken är din favoritkaka?
Jag tror min är Singoalla. Eller Ballerina. Kanske Chocolate Chip? Om jag skulle tvingas välja så skulle jag nog ta ett Singoalla.
Det finns många kakor som verkligen inte är goda, men ändå är de till salu på affärerna. Hur kan det komma sig? Om de inte smakar gott så borde de ju inte vara attraktiva för kunderna, eller? Fast det finns kanske folk som har lite fel på sina smaklökar, så att de här kakorna faktiskt smakar bra i deras munnar - kan det vara så?

Hursomhelst.

Kommer nog ha ett kapitel i kokboken som kommer vara om kakor, så jag behöver inspiration. Kan inte du hjälpa mig?
Vilka kakor får jag inte missa att ta med? Jag tänker typ småkakor - mjuka kakor och tårtor kanske får ett eget kapitel...

Det här skrivandet hjälper inte direkt mig i min kamp mot godissuget som jag lider av. Två och en halv vecka med godisstopp, kan ni fatta det? Jag gör det knappt.

Tur att kakor inte är godis.

onsdag 13 oktober 2010

Jag vill också ha ett valspråk

Kolla den här killen. Han har ett valspråk som är GRYMT!
Jag vill också ha ett valspråk som i alla fall är åtminstone "bra". Det behöver inte vara grymt, men gärna bra i alla fall.

Kan inte du komma med förslag på valspråk som jag kan liksom anamma?
Snälla? Jag tror jag behöver ett valspråk...

Skrivare.

Fortfarande har jag en telefon som inte riktigt låter. Jag har fått emballaget som den ska skickas i till servicen, men tydligen var det så att man skulle skriva ut nåt kvitto och klistra det på kuvertet och jag brukar inte gilla att fixa med paket. När jag arbetade på mitt förra ställe, alltså inte när jag var servicebutler senast, utan när jag jobbade på Tellmans så fick vi ibland skicka paket. Jag drog mig alltid för att göra det för man var tvungen att fylla i ett formulär på Postens hemsida (och ofta gick det fel så man fick göra om det typ 13 ggr) och sen hade vi ett särskilt sorts papper som man skulle skriva ut den här blanketten på. Jag lärde mig aldrig åt vilket håll papperet skulle ligga utan även där fick jag göra om typ 3 ggr eftersom jag från första försöket hann glömma hur det egentligen skulle ligga för att komma rätt. Paketskickning är inte min starka sida. Bland andra...

Men jag har ju i alla fall en telefon. Med olika funktioner. Utan ringsignal, men med en hel del annat.

Jag brukar använda den som ett anteckningsblock och skriva ner saker som jag ska komma ihåg. Typ om jag kommer på nåt som jag tänker kan vara roligt att skriva om här, då skriver jag först ner några ord och hashtaggar det med ink så att jag ska hitta anteckningen bland alla (!) mina viktiga anteckningar.

Telefonen gör inte att jag automatiskt kommer ihåg vad jag menade när jag skrev anteckningen. Det är en värdelös telefon... och utan ljud är den också!

En anteckning som jag har om ett inlägg ser ut såhär:
Det där med röstläge och volym.
Målgrupp.
#ink

Vad tycker ni att det inlägget borde handla om? Jag har inte den blekaste aning, förutom att jag nog tyckte att det skulle vara intressant/roligt när jag gjorde anteckningen.

Håll till godo! Det där med röstläge och volym. Och målgrupp. Värt att föreviga med bläck.

Jag behöver en skrivare, så att jag kan skicka in den där "jackajns" telefonen. Laserskrivare går också bra.

tisdag 12 oktober 2010

Holland - Sverige

Domarn var ju i alla fall bra.

måndag 11 oktober 2010

Förresten...

... så var jag före Patrick Ekwall med att köra Bambuser och Twitter till höger på Kavelmora Ink.

So there!

Kill Your Darlings

Vårt hem blev en crime scene idag. Jag har mina misstankar om vem som begick mordet, men I can walk you through it. True story.
Jag kom in i huset efter att ha hämtat på Bystugan. Leod hade fått paket på posten så han var på glatt humör (när han väl fått brevet) så han och hans syskon gick in i köket för att undersöka paketen.
Vi träffade vår vaktkatt Kezia och hon sa inte så mycket utan gled omkring lite som vanligt.
Plötsligt hörde jag ett ljud uppe från barnens rum så jag gick dit. Det var ett krafsande ljud, och jag insåg att det förmodligen kom från katten. Vi har tänkt hålla henne ute från sovrummen, men jag hade tydligen glömt stänga dörren imorse innan vi åkte till jobben, så jag gick upp för att hämta ut henne igen.
Väl uppe möttes jag som sagt av en crime scene. Offret gick inte att rädda, och determined from rigor så hade den varit död en liten stund. Offret hade varken wallet, ID eller cell phone på sig så det var svårt att fastställa dess identitet. Jag såg dock att det var en talgoxe, kanske någon av de lokala fåglarna.
Det fanns spår av struggle - fjädrar överallt!
Förövaren var fortfarande på platsen och gripandet gick lätt tillväga. Mina MISStankar bekräftades och sen var det bara conclusionen kvar:
Fågeln måste ha lockats in i huset genom ventilationsröret i tvättstugan. Det är ett öppet rör och för en liten talgoxe var det väl som att krypa genom Söderledstunneln. Väl inne måste den ha blivit lite förvirrad och tänkt att den skulle kunna flyga ut genom fönstret - men olyckligtvis för den så brukar vi lämna fönstren stängda under dagtid.
Vi MISStänker sedan att vaktkatten har tagit i med hårdtassarna och avslutat det som rutan påbörjat. Det går inte att hävda självförsvar, för när jag hittade katten uppe i rummet så höll den på och bollade med talgoxen som bäst - utan riktiga känslor för ånger. Man kan säga att hon såg ganska nöjd ut, vår vaktkatt, när jag tassklovade henne och ledde ut henne i hallen för att hämta en body bag till fågeln.
Sedan kom städpatrullen in och dammsög fjädrar över hela huset..

På tal om CSI så frågade min Husfru idag "om jag var tvungen att välja mellan Kavelmora Ink, Facebook eller Twitter - vad skulle jag välja?"
Precis det har jag tänkt på idag. Kanske har det lite med Skärmmannens feedback från igår att göra, men jag har faktiskt tänkt på precis det! Han tyckte att jag skulle skala bort allt runtomkring och bara fokusera på en sak, men jag vet inte. (Nu har jag ju skrivit så mycket så nu har han väl slutat läsa, annars kanske han hade haft svar..)
Det är ju bara så svårt att ta bort det man gillar.
Och eftersom jag har så svårt att ta egna beslut tänkte jag starta en omröstning här. Så får Du bestämma.

En fråga. En försynt sådan.

Bloggar folk fortfarande?

söndag 10 oktober 2010

101010

Det är fint där vi bor.
Vi bor på landet med skogen runt knuten.
Idag var det en fin dag och vi hade planerat att göra något särskilt.

Vi hade ambitionen att få Leonard att sluta med napp idag. Vi tyckte att det var dags för det och vi har pratat om det ett tag. Då det har varit något turbulent här hemma den senaste tiden (typ 1,5 år) har vi inte velat pressa honom till detta, men nu kände vi att det var dags.

Han tyckte också det. Sa han i alla fall...

Vi har ju pratat förut om att vi ska skaffa ett nappträd och det fanns ett ställe. "Stenugnen". Där skulle napparna hängas upp, och så skulle det vara så.

Jag berättade för honom i morse att jag slutade med napp när jag var i ungefär samma ålder som honom, och som jag minns det (har fått det berättat för mig) så gick min napp sönder (för att mamma klippte hål i den) och tillslut så fanns den inte längre!
Leod höll inte med: "Kanse det vaj så att du hade nappen och så glömde du den nånstans och då fick du sluta med napp föj att den inte fanns längje. Kanse vaj det så?"
Ja, eller så var det som jag sa från början att den gick sönder...

Hursomhelst.

Vi packade ryggsäcken med kaffe och mackor och så tågade vi iväg över nejderna. Tur att Stenugnen bara ligger ett par hundra meter bort, för Sig/Hen var inte så promenadsugna...
Solen sken och det var så där höstigt svalt i luften. Tystnaden i skogen stördes bara av... oss. Men det var trevligt!
När vi hittat Stenugnen satte vi oss ner för att börja fika och det är mycket få saker som knäcker att fika i skogen. Kanske inga, när jag tänker efter. Ja, iofs ska det väl helst inte spöregna småspik - då är det mysigare att vara varsomehelst hellre än i skogen, men det var inte nåt problem idag.

Jag var nervös, och Husfrun likaså.
"Du vet väl nu Leonard att vi ska lämna napparna här? Du får ju ingen napp ikväll när du ska sova, kommer du ihåg det nu då?"
"Ja det görj ja. De kommej ju hänga häj! Vid Stenugnen. På napptjädet."

Vi andades ut. Lite. För vi känner vår son. När vi tidigare pratat om att han ska sluta med napp har han först sagt att det är okej, för att nästa sekund (när han insett allvaret) säga att han ska ha napp tills han fyller åtta. Eller för evigt. I hans värld är det väl ungefär lika länge...

Det gick smärfritt. Vi tog våra kort och sen gick vi hem för att äta lunch. Här nedan ser du hur det gick till väga.


Stor ring: Hus.
Liten ring: Stenugn.



Innan cermonin.


Info för arkeologer och svampplockare.

Undra hur länge lappen kommer sitta kvar?

Sen åkte vi på Glada Timmen. Det roligaste, enligt vår äldste son, var Amarillo (en hårig, gul figur) när han berättade att han ätit 20000000 bullar häromdagen. Det tyckte jag var roligt, jag med.

Där, förresten, på Glada Timmen, träffade jag en person som tydligen har läst här förut (Skärmmannen) - och hans kritik var hård men rättvis. Hård för att den var hård och rättvis för att den bara riktades mot mig. Jag tar till mig den kritiken och ber här om ursäkt. Förlåt. Jag ska försöka. Men jag kan inte lova nåt.

En sak till. Bilen är INTE till salu. Eller iofs, det kanske den är...

En sak till. Han somnade. Utan napp.

lördag 9 oktober 2010

Kalas igen

Heleonard körde kalas idag igen. Jag gillar kalas. Alla Timeuskillar hade rutiga skjortor men han som vi firade hade slips.
Kezia gick inte och gömde sig under soffan och vi blev ganska förvånade. Hon verkar ha insett att guldlocksbarnen kommer fortsätta hojta och att hon inte kan göra nåt åt det.
En rolig sak är att min husfru och vår äldste son verkligen gillar den här katten och de är de som försöker klappa henne mest - utan att riktigt lyckas. Leod tror mest att hon är sur på honom och husfrun blir besviken när katten inte vill komma till henne för att mysa.
Istället kommer Kezia och börjar spinna i mitt knä. Det tycker jag är festligt. Kalaskul.

fredag 8 oktober 2010

… and after.

Hade kanske blivit roligare med en beforebild också. Jaja.

torsdag 7 oktober 2010

Huawei, del II

Jag var nöjd med telefonen.
Sen slutade den ringa. Eller slutade och slutade, jag hörde den inte längre ringa eftersom den inte lät.
Jag blev inte lika nöjd med telefonen men jag har bara klagat till personer som visat sitt stöd, utan att egentligen kunna hjälpa. Vissa har försökt, men vi har gått bet.
Nu har jag tröttnat.
Jag har anmält den till service.
Vi får se hur det går.
Jag vill bara vara nöjd.

onsdag 6 oktober 2010

Substitut

När man som jag bor långt från familj så kan det bli att man saknar dem ibland. Eller ofta.
Men jag har kommit på en idé.
Man skaffar substitutsyskon.
Det betyder att man tar en person i ens närhet, som liknar nån av ens syskon och så kan man låtsas att den personen är ens syskon (och det funkar bra att göra det i smyg också).

Det är inte the real thing, men ganska close enough när man känner att man saknar dem så där lite extra.

Dagens tips till dig.

tisdag 5 oktober 2010

Pappas pojke

Jag har skrivit i min presentation att jag brukar fastna för olika saker, och så är jag intresserad av de sakerna en tid.
Just nu är jag inne i en denimperiod. Jag lär mig om selvege, raw denim, slitningar och måsvingar och det är så intressant! Tänk bara om man hade ett jobb där det var lättillgängligt med det man är intresserad av...

Vi har ju en son också. Två iofs, men en av dem är äldre. Fyra år faktiskt. Och några dar.
Han är också en periodare. Just nu är han inne i "Pippi på de Sju haven" och det är allt han är. Tänk om han hade ett jobb där han kunde få utlopp för sina intressen...

Jag undrar var han får allt ifrån. Sen kommer jag på...
... och bävar med förtjusning för hur vi ska kunna hänga med i alla nycker.
... att jag nog också har fått lite från min far. Om än inte snickeriets gåva, så i alla fall lite inspiration till att klistra ihop collage. Och att barn gillar bra pappor.
... att barn och katter är störtsvåra att fota med min mobilkamera.

Pappa Fjedjik?

Leonard?


måndag 4 oktober 2010

Det veti katten...


Kezia Smilla Timeus


Kanelbullens dag då

söndag 3 oktober 2010

Lite sammafattning av tävlingar

Tävling 1.
Tatueringsfrågan: Vad är det här för tatuering jag har skaffat?
Ursprungsläge
Nu.
Svar: Alltså ingenting. Rätt svar är att jag brände mig på ugnen på jobbet när jag bakade bröd och det sved. Själv tyckte jag att det såg ut som en segelbåt, men jag var kanske utom tävlan?

Tävling 2
Humorfrågan: Vad är ditt favorithumorobjekt?

Här var det mycket svårare att bedöma de tävlingsbidrag som kom in, eftersom de alla var mycket roliga.
Här har ni en av mina favoriter i alla fall...

Tack så jättemycket för att du var med och tävlade! Om du vill så kommer jag ordna fler här på Kavelmora Ink, det är bara att hålla utkik.

fredag 1 oktober 2010

Minnesgåva, Del II

"Åh, en tågbana! Det haj jag önskat mig hela mitt liv!"

Det var vad Leonard sa i morse när vi "väckte" honom med sång och paket på säng på hans hittills härligaste dag i sitt liv.

Har du varit med om en redig skyltsöndag någon gång? Ni vet, sådär som skyltsöndagar var förr i världen när affärerna inte var öppna på helgen efter klockan 13 på lördagen och då skyltfönstren faktiskt var övertäckta sista veckan innan skyltsöndagen (som inföll typ runt första advent) och då ALLA gick man ur huse för att ta sparken ner på samhället för att träffa varandra, dricka lite glögg och prata om ... ja, vad man nu pratade om på skyltsöndagar.
Jag har upplevt skyltsöndagar, säkert hundratals, men jag minns en särskilt.
Jag var nog 6 eller 7 år gammal. Vi bodde i Sorsele och höstens höjdpunkt var då vi fick gå på skyltsöndag, och just den här gången skulle jag få gå med min tio år äldre storebror. Det var lycka det, för en 6-7åring. Skyltsöndag OCH med storebror - jag höll på att få dåndimpen.

Vi bodde på Lillgatan 6, på andra sidan älven från där affärerna var. Vi tog sparken, och jag fick åka. Den roligaste affären var Järnaffärn, för där fanns det lite leksaker i skyltfönstret. Och inte vilka leksaker som helst insåg jag - det fanns en superfrän bilbana, med lastbilar som kunde backa och köra framåt med hjälp av två rattar.
Jag ville inte gå därifrån och jag sa med all säkerhet flera gånger till min bror att  "...den där bilbanan önskar jag mig i julklapp!" Jag minns inte vad han svarade.

Det som var roligt med Järnaffärn var att man kunde gå in där, och hade man tur så fick man provköra bilbanan.
Jag lyckades övertala min storebror att vi skulle åka dit och kolla på bilbanan.

När jag växte upp så fanns det inte överdrivet mycket cash i vårt hus. Vi hade det vi behövde, men inte så grymt mycket mer. Mamma var hemmafru och Pappa var pastor, och det var ju kanske inte det mest välbetalda yrket dåförtiden..
Jag önskade mig den här bilbanan. Jag visste nog innerst inne att det inte skulle bli något med den, men jag tänkte att jag i alla fall kunde åka ner till Järnaffärn och provköra bilbanan, för det kostade ju inget.

Men bilbanan var borta. Såld. Gone.

Jag blev så sjukt besviken, för jag ville verkligen leka med den - om så bara för en liten stund tillsammans med min bror på Järnaffärn.
Vi fick åka hem igen. Jag minns inte vad min storebror sa till mig för att trösta mig, men det var säkert nåt i stil med att "...men tänk vad glad den killen eller tjejen som kommer få det kommer bli!"
Troligt att jag kunde känna empati för den lycklige pojken eller flickan - JAG ville ju ha bilbanan!

Men han hade rätt, min bror. Pojken som fick bilbanan blev jätteglad!

Leonard har önskat sig ett tåg som de har på Barnens Hus i Blge. Ett Briotåg med lok som kan köra själv och med en tunnel som tutar när tåget kör igenom den. Han har pratat om det här tåget och önskat sig det i flera månader.

Jag var på jobbet idag och ikväll, så jag fick inte se hans överlyckliga miner och glada tjut när han insåg att han fick EXAKT det han hade önskat sig!
"Jag kan inte tjo att det äj sant!!" ska han ha sagt när han öppnade paketet från mormor och morfar, och det hade jag gärna varit med och hört/sett. (Jag hade också gärna sett när han satt på toaletten och pratade med fastrar, farbror och kusiner berättandes om sin födelsedag men man kan inte få allt...)

Men jag minns hur glad man blir. Jag tjodde inte hellej att det vaj sant med min bilbana.

Grattis Leonard, min fina pojke på din fyraårsdag. Det ska bli kul att köra tågbana med dig.

"Titta pappa…"

… jag har gjort lite nytta!"