onsdag 19 juni 2013

Onsdagen den 19 juni

Idag sa min psykolog åt mig att det var dags att göra nån liten form av revolt. 
Han sa också att alla har samma rätt att få tycka saker och det tyckte jag också var intressant. 

Sen for jag, Signe och Henry på fotbollsträning. Deras första. Det är med varm hand som jag rekommenderar att du läser den här på min kompis Popskolabynigges blogg. Han beskriver det väl. 

Sen fick jag ett sms från en av de bästa av vänner och tillsammans med henne skrev jag ett telegram. Ett sånt där telegram som jag för en liten stund sen inte hade vågat skicka iväg. 

Men ska man göra nån slags revolt så passar väl det här tillfället så bra som något. 

söndag 2 juni 2013

Ett inlägg om mina betyg

I nian fick jag en fyra i bild.
Mina systrar är extremt duktiga på att rita och skapa. Min bror är också duktig på att rita och hans händighet när det kommer till snickrande är något som jag avundas. Väldigt mycket.

Jag skulle ge mig själv en knapp trea i bild idag. Ja, jag vet att jag är ganska snäll mot mig själv.

Hela livet har jag haft ganska dåligt självförtroende när det kommer till såna här saker. Har varit väldigt bra på att diskvalificera mig i väldigt många såna här fall men det är en ganska usel spetskompetens.

I nian skulle vi göra ett slags examensprojekt på bilden. Vi fick göra vad vi ville; Jojja programmerade ett trafikljus (och idag är han VD för ett it-företag i en trevlig liten stad i norra Sverige) och själv bestämde jag mig för att göra en replika av en timmerstuga med blompinnar.
Förberedelserna gick jättebra. Det fanns inte google på den tiden så jag fick leta bilder i böcker och sånt, men det fanns en del. Jag försökte rita en liten ritning, men ska sanningen fram så satt jag mest och prokrastinerade. Pratade med klasskompisarna och låtsades gå framåt med projektet. Men jag kände hela tiden att jag inte visste riktigt vad jag gjorde, och jag vågade inte testa mina vingar.

Dagen innan jag skulle lämna in timmerstugereplikan så hade jag ännu inte börjat. Det såg inte så ljust ut, om en säger.
Jag kröp till ett litet kors och pratade med min pappa.
Min pappa är finsnickare och en curlingpappa. Han sa "jamen då hjälper jag dig då" och så gjorde han hela timmerstugereplikan åt mig där på kvällen innan inlämningsdagen. Han gjorde den finaste lilla timmerstugereplikan du kan tänka dig med både snickarglädje och perfekt positionerade knutar.

Den blev superfin. Jag gjorde ingenting annat än att jag bar den från bilen in till bildsalen. Kanske bar jag också upp den från källaren och pannrummet där pappa hade byggt den, men jag är inte säker.
Jag fick ett toppenbetyg för den och självklart var jag glad för det. Men det var egentligen inte mitt betyg.

Min fina pappa gjorde en jättebra grej genom att hjälpa mig och rädda mig ur en knipa.
Men såhär 20 år senare när min klasskompis är VD och jag sitter och jobbar med mig själv så önskar jag att jag hade fått lära mig att försöka själv. Jag önskar att jag hade varit bättre på att våga göra saker själv, även om de inte hade blivit lika fina som om min bror eller systrar hade gjort dem.

Idag så äger jag ett hus tillsammans med min fru. Ingen timrad stuga i alpstil men väl en tillbyggd västkuststuga från slutet av 70-talet och jag vågar nästan inte göra nåt i huset, för jag tror att jag inte kan. Jag väntar på att min pappa, 76 år gammal, ska köra de 70 milen som det är mellan oss för att hjälpa mig att fixa trädgården eller nån gammal list som inte är fastspikad. Eller skruvad, vad vet jag? Mitt extremt dåliga självförtroende när det kommer till sånt här är inte så roligt att ha som det låter, och särskilt inte när det finns grannar som är så sjukt händiga och kunniga grannar precis runt varenda knut på vårt lilla hus.

Jag faller ofta tillbaka till min lillebrorsroll som jag alltid varit i, även nu när jag är en vuxen man, pappa och hela tjottaballongen. Det är extremt frustrerande. Men så svårt att bryta upp.

Idag har jag försökt lite grann. Kommit ett myrsteg framåt. Vilket är ett gigantiskt kliv för mig. Jämförbart med första månpromenaden ni vet. Fast hemma i Kavelmora.

Jag vågade låna den ena grannens åkgräsklippare och trimmer och tog hand om vår tomt, och jag gjorde ett bra jobb. Helena som alltid är den mer drivande personen i såna här projekt fick lite utmaning idag, faktiskt. Det låter inte så fränt, häftigt eller rockstjärneaktigt när jag beskriver det såhär men jag tycker faktiskt att det var det. (Jag har förstått att man inte ska hänga ut sina dåliga sidor på internet för det kommer bara bita en i svansen så småningom men jag testar att strunta i det. Jag vill bli bättre, och därför behöver jag skriva det här.)(Tur att ingen läser.)

Om jag hade gjort timmerstugereplikan själv kanske jag hade fått en svag trea.
Och jag hade nog ändå inte varit VD för ett dataföretag idag.

Dagen idag hade lätt gett en fyra. Och VG.