Min fru och vän har åkt till Stockholm. Alltså, det är samma person, min fru och min vän. Hon ska få ha trevligt, för en helgs gångs skull. Det är hon värd.
Vi har tre barn. Det är inte så mycket om man jämför med en familj från tidigt 1900-tal, men det är ganska tillräckligt för oss. I mesta laget ibland, och ibland så undsläpper vi oss lite klag. För att vi är trötta människor. Men vi är lyckligt lottade.
Det är en storebror och en lillebror och en lillasyster i vår familj. (Ska man vara petig så är det två småbröder och två småsystrar och en storebror, men vi är inte petiga här på Kavelmora Ink. Så ofta.)
Igår så berättade Helena att hon skulle åka iväg och att storebrodern skulle åka iväg i helgen. En av småsystrarna i familjen, alltså den minsta, snart treåriga lillasystern, började gråta. Hon klagade på att Nonan skulle åka iväg. Nonan är storebrodern. Tårarna rann på lillasystern.
Storebrodern skulle sova hos mormorn och morfarn. För att jag skulle få en lite sportslig chans och inte vara i totalt 3 mot 5-boxplayläge (fast 1 mot 3) och för att alla ville det. Förutom lillasystern då.
Idag var det skarpt lämningsläge. Vi körde upp på uppfarten hos mormorn och morfarn och jag undrade hur det skulle gå.
Tårarna började såklart trilla på systern som varken ville åka från mormors hus eller att Nonan skulle kliva ur bilen.
Men det är i såna där lägen som jag blir varse om vår äldste sons fina insida.
"Leonard, ge Signe en kram så kanske hon blir gladare" sa jag medan jag klev ur bilen för att plocka ur hans lilla väska. Genom fönstret såg jag honom ge sin syster en varm storebrorskram fastän hans syster var argledsen och puttade bort honom.
Och så sa han de finaste orden en storebror kan säga när han ska sova på annan plats än sina syskon:
"Gjåt inte Singe och Hänju. Ni fåj gärna låna Mack och Jadjostyjajen. Vi ses imojon näj mojmoj och mojfaj kommej hem, och då kommej jag också."
Världens finaste bror.
Och som de kommer leka med Radiostyrda bilen och lastbilen Mack imorgon.
Visar inlägg med etikett Kärlek. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kärlek. Visa alla inlägg
fredag 2 december 2011
torsdag 28 juli 2011
Ett telefonsamtal. En kärlekshistoria.
Ni vet när man ligger och kollar på Lewis och bara har det skönt. Man har suttit på trappen till uterummet och pratat med sin fru, gräset är nyklippt och man är nyduschad.
Och så ringer telefonen. Frun svarar.
Så hör man att det är barnens mormor i andra änden som räcker över sin telefon till äldste sonen som är med sina morföräldrar i Nabban och att pojken i luren har sin ledsna röst på.
Man hör pojkens mamma försöka trösta sin ledsne son, som tidigare i eftermiddags stolt berättade om och försäkrade sig om att mamman skulle berätta för dagmamman att han minsann hade bott på hotell! Hur hon säger att när hon var liten brukade sakna sin mamma, som han nu var hos.
Man hör att han kippratar lite, eftersom han har gråtit en stund. Och hur de kommer överens om att han ska krama Twiga lite extra, och att hon nog går att väcka om hon redan har somnat. (Ni vet ju hur de är, de där tyggirafferna. Somnar ju hela tiden, när man minst vill det.)
Och sen får man själv prata med sin finfina son. Som har varit på semester i flera dagar. Som har den här härligt gälla rösten, nu med lite darr på.
Och så frågar man hur han mår. Och han svarar att det inte är så bja.
Och så frågar man om vad han har gjort idag, om hur han tyckte det var att bo på hotell.
Men blir avbruten med frågan "och huj äj det med Signe och Hänju då?".
Då när man säger till sin son att han nog ska krama sin mormor lite extra nu så han kan somna, och man märker att han vänder bort huvudet från luren och säger till sin mormor "...nu haj både mamma o pappa sagt att jag ska kjama dig lite extja..."
Och linjen bryts. Och man vet att de kramas.
Då kramar det till lite extra i pappahjärtat.
Och så ringer telefonen. Frun svarar.
Så hör man att det är barnens mormor i andra änden som räcker över sin telefon till äldste sonen som är med sina morföräldrar i Nabban och att pojken i luren har sin ledsna röst på.
Man hör pojkens mamma försöka trösta sin ledsne son, som tidigare i eftermiddags stolt berättade om och försäkrade sig om att mamman skulle berätta för dagmamman att han minsann hade bott på hotell! Hur hon säger att när hon var liten brukade sakna sin mamma, som han nu var hos.
Man hör att han kippratar lite, eftersom han har gråtit en stund. Och hur de kommer överens om att han ska krama Twiga lite extra, och att hon nog går att väcka om hon redan har somnat. (Ni vet ju hur de är, de där tyggirafferna. Somnar ju hela tiden, när man minst vill det.)
Och sen får man själv prata med sin finfina son. Som har varit på semester i flera dagar. Som har den här härligt gälla rösten, nu med lite darr på.
Och så frågar man hur han mår. Och han svarar att det inte är så bja.
Och så frågar man om vad han har gjort idag, om hur han tyckte det var att bo på hotell.
Men blir avbruten med frågan "och huj äj det med Signe och Hänju då?".
Då när man säger till sin son att han nog ska krama sin mormor lite extra nu så han kan somna, och man märker att han vänder bort huvudet från luren och säger till sin mormor "...nu haj både mamma o pappa sagt att jag ska kjama dig lite extja..."
Och linjen bryts. Och man vet att de kramas.
Då kramar det till lite extra i pappahjärtat.
söndag 24 juli 2011
Dagens Tankesmedja. Om kärlek.
Kärlek är temat. Och det ska spridas, det har vi bestämt tillsammans nu. Det känns så bra.
Men vad är kärlek då?
Jag tänker att det kan vara så oerhört många saker och min vana trogen tänker jag lista några. (Ur min bok om kärlek alltså. Du har nog din egen bok, och den är lika bra.)
Idag har jag fått så mycket kärlek. Bara sådär. Out of the blue.
Men imorgon ska jag ge mer.
Men vad är kärlek då?
Jag tänker att det kan vara så oerhört många saker och min vana trogen tänker jag lista några. (Ur min bok om kärlek alltså. Du har nog din egen bok, och den är lika bra.)
- Humor. Att kunna skoja och bli skojad med är äkta kärlek. Simple as that.
- SMS. Att få ett SMS från en vän gör mig gärna helt varm.
- En klapp på axeln. Kanske något av det bästa.
- Ord. Det finns så mycket kärlek i ord. Om man använder kärleksrösten eller kärlekspennan.
- Tystnaden. Respekt går hand i hand med kärlek, och ibland talas den bäst med tystnad.
- Uppmärksamhet. Det är en av de viktigaste typerna av kärlek. Kan rädda liv.
- Leendet. Eller bara en vänlig blick.
Idag har jag fått så mycket kärlek. Bara sådär. Out of the blue.
Men imorgon ska jag ge mer.
lördag 23 juli 2011
Kärlek vinner
Imorse kollade jag telefonen och förstod väldigt lite.
80 döda.
Sen har siffran stigit, fastän den var så sjukt onödigt hög redan från början. Det borde ha stått 0 döda. Det hade varit lämpligare.
***
Jag råkade skriva en tanke som jag hade där i morse. "
80 döda.
Sen har siffran stigit, fastän den var så sjukt onödigt hög redan från början. Det borde ha stått 0 döda. Det hade varit lämpligare.
***
Jag råkade skriva en tanke som jag hade där i morse. "
söndag 15 maj 2011
Dagens Caféskola. Om relationer.
Våren är här. Eller ska vi sträcka oss till att sommaren är här?
Hursomhelst så märks det att det är sommar i luften. Man kan till och med märka kärleken som brukar spira den här tiden på året, och det är så härligt.
Men vi på Caféskolan märker att det finns en osäkerhet hos vissa som är ny-ihop med varandra. Vi på Caféskolan ser såna saker och vi tar vårt ansvar att ge tips på hur man kan göra saker och ting rättare, och idag ska vi prata om hur nya relationer kan frodas på caféer.
Det är så underbart när unga och äldre kommer in för att fika ihop. Sen den här härliga, tafatta, fumliga hålla-handen-attityden som är sådär pirrande - är den inte priceless?
Men så kan det bli lite känsligt. (Jag brukar hålla en låg profil, så det är inte mitt fel den här gången att det kan bli lita märklig stämning på andra sidan disken.)
Tänk så här:
Tjejen eller killen står längst fram i ledet av människor. Den som denne person tycker om står precis bakom. Den första personen beställer vad han eller hon vill ha och Baristan lastar upp det på brickan. Personen bakom beställer också vad han eller hon vill ha - och nu kommer ett problem upp.
Betalningen.
Det är tydligt att turturduvorna inte har gemensam ekonomi. (Vi Baristas ser sånt.)
Den som står först i kön vet inte om han eller hon ska bjuda sin älskade vän på fikat och vänder sig lite osäkert till den som står bakom och frågar om han eller hon ska bjuda på fikat.
Naturligtvis så säger den som står bakom i kön att: "Nej, nej, inte behöver du göra det! Jag kan betala själv..." och så växer problemet. Helt i onödan.
Varför växer det? kanske du undrar.
Jo, det växer eftersom han eller hon som står först i ledet av männsikor nu måste välja om han eller hon ska betala ändå varpå hon eller han bakom i kön kanske säger "..Mäh, jag sa ju att JAG kunde betala för mig.." och det är ju inget man vill höra.
Om han eller hon väljer att inte betala så kan det ju verka som om han eller hon är lite snål och glad att slippa pynta för den person som han eller hon kanske kommer att bilda familj ihop med. (Ja, Baristas brukar dra slutsatser lite raskt ibland..)
Finns det nån lösning på problemet då?
Har vår yngre son krulligt hår? Kör jag ibland en grå bil? Gillar min fru choklad mer än livet självt?
Ja.
En jättelätt lösning, och varsågoda - här får ni den gratis (eller om ni vill betala för den så går det bra att posta lite pengar till mig):
Du som står först i kön, fråga inte om du ska betala din älskade väns fika eller inte. Bara gör't. I nio fall av tio så blir den personen bakom dig i kön glad och oddsen ser ju ganska säkra ut då, så våga chansa. I det tionde fallet av tio så kanske han eller hon blir sur men då kan du alltid säga att han eller hon bjuder nästa gång.
Win-Win.
Känns det klart så? Ni är alltid välkomna med frågor, det vet ni väl?
Hursomhelst så märks det att det är sommar i luften. Man kan till och med märka kärleken som brukar spira den här tiden på året, och det är så härligt.
Men vi på Caféskolan märker att det finns en osäkerhet hos vissa som är ny-ihop med varandra. Vi på Caféskolan ser såna saker och vi tar vårt ansvar att ge tips på hur man kan göra saker och ting rättare, och idag ska vi prata om hur nya relationer kan frodas på caféer.
Det är så underbart när unga och äldre kommer in för att fika ihop. Sen den här härliga, tafatta, fumliga hålla-handen-attityden som är sådär pirrande - är den inte priceless?
Men så kan det bli lite känsligt. (Jag brukar hålla en låg profil, så det är inte mitt fel den här gången att det kan bli lita märklig stämning på andra sidan disken.)
Tänk så här:
Tjejen eller killen står längst fram i ledet av människor. Den som denne person tycker om står precis bakom. Den första personen beställer vad han eller hon vill ha och Baristan lastar upp det på brickan. Personen bakom beställer också vad han eller hon vill ha - och nu kommer ett problem upp.
Betalningen.
Det är tydligt att turturduvorna inte har gemensam ekonomi. (Vi Baristas ser sånt.)
Den som står först i kön vet inte om han eller hon ska bjuda sin älskade vän på fikat och vänder sig lite osäkert till den som står bakom och frågar om han eller hon ska bjuda på fikat.
Naturligtvis så säger den som står bakom i kön att: "Nej, nej, inte behöver du göra det! Jag kan betala själv..." och så växer problemet. Helt i onödan.
Varför växer det? kanske du undrar.
Jo, det växer eftersom han eller hon som står först i ledet av männsikor nu måste välja om han eller hon ska betala ändå varpå hon eller han bakom i kön kanske säger "..Mäh, jag sa ju att JAG kunde betala för mig.." och det är ju inget man vill höra.
Om han eller hon väljer att inte betala så kan det ju verka som om han eller hon är lite snål och glad att slippa pynta för den person som han eller hon kanske kommer att bilda familj ihop med. (Ja, Baristas brukar dra slutsatser lite raskt ibland..)
Finns det nån lösning på problemet då?
Har vår yngre son krulligt hår? Kör jag ibland en grå bil? Gillar min fru choklad mer än livet självt?
Ja.
En jättelätt lösning, och varsågoda - här får ni den gratis (eller om ni vill betala för den så går det bra att posta lite pengar till mig):
Du som står först i kön, fråga inte om du ska betala din älskade väns fika eller inte. Bara gör't. I nio fall av tio så blir den personen bakom dig i kön glad och oddsen ser ju ganska säkra ut då, så våga chansa. I det tionde fallet av tio så kanske han eller hon blir sur men då kan du alltid säga att han eller hon bjuder nästa gång.
Win-Win.
Känns det klart så? Ni är alltid välkomna med frågor, det vet ni väl?
lördag 15 januari 2011
Jag har också behov
Trodde du jag hade slutat, bara för att jag var lite ledig igår?
Nej, jag är kvar. Och jag har varit ledig idag också.
Och jag kom idag på vad "ledig" är för mig, och ännu mer vad "ledig lördag" är för mig.
Det är att ligga i soffan och kolla på fotboll.
Men.
Det det finns ett problem.
Jag har ett hockeylag och så har jag ett lag som jag hejar lite på under allsvenskan - men jag saknar nåt "riktigt" fotbollslag. Inget ont om Bajen - all heder åt dem - men det verkar så kul att heja på nåt stort lag också. Som spelar nu på vintern, när det är lite skönt att ligga i soffan och kolla på fotboll på lördagseftermiddagen.
Ipswich, Chelsea, Liverpool, Real Madrid, Roma och Manchester United - alla är de lag som har fans bland mina vänner och bekanta.
Men jag då? Varför har inte jag nåt lag som gör att det klappar lite extra när de spelar. Jennifer Wegerup på Aftonbladet bloggar om fotboll och hon skrev ett bra inlägg om kärlek till ett lag som jag tycker du kan läsa.
Jag har testat att hålla på lite olika lag, men inte fastnat för nåt sådär extra speciellt. Gör jag något fel? Är jag för gammal nu? Hur ska jag hitta ett lag som jag kan älska - jag känner att jag behöver det!
Kan någon hjälpa mig?
Nej, jag är kvar. Och jag har varit ledig idag också.
Och jag kom idag på vad "ledig" är för mig, och ännu mer vad "ledig lördag" är för mig.
Det är att ligga i soffan och kolla på fotboll.
Men.
Det det finns ett problem.
Jag har ett hockeylag och så har jag ett lag som jag hejar lite på under allsvenskan - men jag saknar nåt "riktigt" fotbollslag. Inget ont om Bajen - all heder åt dem - men det verkar så kul att heja på nåt stort lag också. Som spelar nu på vintern, när det är lite skönt att ligga i soffan och kolla på fotboll på lördagseftermiddagen.
Ipswich, Chelsea, Liverpool, Real Madrid, Roma och Manchester United - alla är de lag som har fans bland mina vänner och bekanta.
Men jag då? Varför har inte jag nåt lag som gör att det klappar lite extra när de spelar. Jennifer Wegerup på Aftonbladet bloggar om fotboll och hon skrev ett bra inlägg om kärlek till ett lag som jag tycker du kan läsa.
Jag har testat att hålla på lite olika lag, men inte fastnat för nåt sådär extra speciellt. Gör jag något fel? Är jag för gammal nu? Hur ska jag hitta ett lag som jag kan älska - jag känner att jag behöver det!
Kan någon hjälpa mig?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
