torsdag 30 september 2010

Dagens tips

http://www.lmgtfy.com/

Lycka till! Det är verkligen inget farligt - bara så du vet. (Verkar kanske suspekt att jag skriver just det, för då kanske det här verkar som en täckmantel för nåt elakt, men så är det inte.)

onsdag 29 september 2010

tisdag 28 september 2010

Ett dygn

Den första tiden är alltid svårast, säger de.
Ett dygn har avklarats och det känns bra hittills. Är lite nervös bara att jag ska äta nåt godis utan att tänka på det - men so far, so good.

Husfrun gillar inte godisstoppsmustaschen.

Bild kommer.

Saknar förhållningsregler för detta godisstopp. Tveka inte, du kan vara anonym i dina kommentarer.
Tack.

Dagens reflektion

Ända in i kaklet.
Fundera på det en stund och återkom gärna med synpunkter.

måndag 27 september 2010

Godisstopp

Okej, nu börjar det. Mitt godisstopp. Kanske lite fånigt att skriva om det här, men du som läser kommer vara mitt vittne på att jag inte kommer äta godis den närmsta tiden.

Hur länge ska jag hålla upp? Kom med förslag!
Vilka regler ska gälla? Kom med förslag!

Det bästa är om det finns ett tävlingsmoment inblandat i det hela, och jag har redan fått en med/mottävlare. Vi förhandlar just nu om regler och förutsättningar och hans agent ska träffa min agent och så får vi se var vi landar - så bollen är alltså rund och inte alls fastspikad i mattan.
Det finns alltid plats för alla i mina tävlingar och det vore swell om du ville vara med och kämpa!

Som sagt, kom gärna med förslag på hur det här ska gå till.

Jag börjar i alla fall ikväll med att sluta äta godis och jag kommer hålla er underrättade hur det går.
Tack för ert stöd.

Minnesgåvor

Det är lite märkligt tycker jag att det alltid finns massor att skriva om när klockan är 23.50 och jag äntligen har kommit i säng, men väldigt lite att skriva om när klockan är nu. Märkligt.

Min fina husfru skrev igår om Leod's pre-birthday kalas och jag började tänka lite på det här med minnen.
När jag fyllde fyra år bodde jag i Tanzania med mina föräldrar och syskon (som iofs gick på internatskola och bodde borta hela tiden). Folk brukar fråga mig om jag minns något från den tiden, för av någon anlednings så verkar det lite fascinerande att vi bodde utomlands när jag var liten, och jag har lite av ett standardsvar. Såhär brukar jag svara:
"Tja, jag tror att jag minns vissa bitar. Om inte så har jag många berättade minnen."
Jag är så nöjd med det uttrycket, "berättade minnen", för det är så beskrivande. Pappa filmade timtals med sin 8 mm's kamera (jag är osäker på exakt vilken typ av kamera det var, men visst verkade det trovärdigt? det var ingen videokamera iaf..) och vi har metervis med kort från åren i T-nia - och alla de filmerna och korten har gjort att jag har en ganska bra bild av hur vi hade det, även om jag är osäker om jag minns det på riktigt eller inte.

1982 fyllde jag 4 år. Det är 28 år sedan, alltså kanske tom längre sedan än du föddes?

Leonard fyller 4 år på fredag. Undra vad han kommer minnas från sin fyraårsdag? Husfrun frågade honom vad som var roligast med hans kalas igår och svaret var: "Att få pjesentej. Pälplattojna."

Jag fick Toy och tuschpennor. Det tyckte jag var roligast.

söndag 26 september 2010

Dagens tips

Ett till rackarns kort inlägg:
Slösa inte bort er tid här, klicka vidare till lite kvalitetsläsning: MammaMind.
Tack för mig för den här gången. Vi ses snart igen.

Telepati, del III

När man då har tänkt på de man har tänkt på ett tag och sen hör av dem så blir man glad. Och kan slappna av. Och fortsätta tänka på dem. Och andra. Så var inte orolig om öronen börjar killa - det kan vara jag. Eller nåt böss eller kanske en vaxpropp.

fredag 24 september 2010

"Som smör i solsken"

Där har ni dagens uttryck.
Ta ett par minuter och reflektera över detta!

torsdag 23 september 2010

Tattoo och mode, i ett inlägg!

Hej igen.
Jag har jobbat idag också. Det kom några kunder, vilket är bra.

Det var ju val häromdagen och många förfasades att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Det gör och gjorde jag med, men jag tänkte skriva lite om lite roliga (eller inte) saker om det här. Man får ju säga vad man vill, eller hur?

Idag var det alltså lite kunder i butiken. Jag borde väl bli van numer med killar som har ansiktena tatuerade eftersom de tydligen gillar Sågmyra, men likfullt hajade jag till när en kille med bläck i hela fejan kom fram och skulle köpa en baguette. Han var ganska trevlig, han kom faktiskt tillbaka och köpte en baguette till!
Jag insåg då att han var där med sina kompisar. Jag vet inte om de var ute på permission, men många av dem uppfyllde fördomarna om busar och banditer på väldigt många punkter.
Det är tråkigt med fördomar, och jag försöker verkligen att inte döma någon på förhand, men det är så svårt. Jag försökte idag.

Men vad säger man när man frågar killarna i kön om de gjort några bra köp uppe i butiken och de svarar: "Ja, det blev ju en del Fred Perry" (ref Olof Lundhs twitterfråga om Fred Perrys "produktplacering" på SD's valvaka) eller när en av killarna med enormt kortklippt frisyr beställer en "Kaffe Blatte" med ett leende på läpparna, som om han sagt något roligt. (Iofs var det ju klart att han inte kunde beställa en svart kopp kaffe, men ändå...)

Hur ska man göra då egentligen?

Jag tänker bara på att det är läskigt att rasister kommer få komma in i vår riksdag för att vara med och bestämma, men vi får ju tycka som vi vill - eller hur?
Det finns ju visa män som tycker att vi ska avskaffa demokratin och införa diktatur med Johan Glans som diktator, och jag kan köpa det som ett bra förslag.

Men tills dess så får vi väl ändå förstå att smarta personer inser det komiska i det här och så väntar vi fyra år tills vi kan göra om och göra rätt. (Kolla lite extra på vilka frågor SD kommer fokusera på, runt tid 2.20 in i filmen.)

Och jag tycker inte det är snyggt med ansiktstatueringar. På nån. Någonsin. Men de som har det kan vara trevliga ändå, oavsett deras åsikter. Kom ihåg det.
Och jag kommer inte kasta nån sten i alla fall.

Radioutseende

Radio är ju ett fantastiskt medie. Eller medium. Eller media. Det är fantastiskt i alla fall.
Jag lyssnar ju en del på radio och gillar det, som du förstår, skarpt. Blandningen av prat och musik är svår att få till bra, men när det lyckas så är det great!

Jag tänkte idag lista mina favoritradioröster, men vill ni läsa om tv-programledare kan ni läsa här. Kolla gärna vidare på unlikelydesign, det är väl spenderade stunder..
Nu till radiorösterna. Ibland utan inbördes ordning, eller så kanske det rangordnas ibland.
  • Matilda Kihlberg från Humorhimlen i P3. Behaglig och trevlig.
  • Annika Lantz från Sveriges Radio. Rolig. Ja, jag tycker det.
  • Olle Garp, även han från Sveriges Radio. Vissa har DET. Olle har DET.
  • Jörgen Lötgård från Deluxe i P3. Det är något visst med gotlänningar som pratar. Jag bara gillar det.
  • Lisa Syrén från Ring så spelar vi i P4. Hörde en gång en liten tjej som sa att Lisa påminde henne om äggmacka till frukost, och det om nåt är väl trevligt? Hon är härlig, våran Lisa.
  • Christer och Morgan från Christer i P3. För ett par år sedan kunde jag inte klara av det här radioprogrammet - men nu är det bara härligt.
  • Kristian Luuk. Jag vet, han är inte aktiv så ofta på radio numer men när man får höra honom (eller lyssnar på Hassan) så är det inte lite härligt! Det är mycket härligt!
  • Patti Hansén från Sveriges Radio. Han är bara skön.
  • Bengt Strömbro från Mammas Nya Kille. Eller förresten, hela MNK får vara med på min lista!!
  • Josefin "Josefinito" Johansson från bla Pang Prego. Hon är rolig (det är bra), och rolig att lyssna på (det är också bra).
  • Titti Schultz. Förr i världen så brukade jag lyssna på RixFM och då var hon den största behållningen.
  • Kjell Eriksson. Honom har jag nästan aldrig hört på radio, men han är min nya idol. Han är bara grym (på ett positivt sätt alltså).
  • Bottennapp. Det finns tyvärr radioröster som gör att jag stänger av radion ibland... Ni vet vilka ni är.
Jag vet att det finns många fler än det här. Har jag missat någon, skriv gärna in det i kommentarsfältet. Man vill ju inte missa någon...

onsdag 22 september 2010

Lappsjuka

Stackars de som kom för att köpa fika av mig idag.
Jag var ganska dryg, tror jag.

Yes.

Och det heter inte lapp, det heter same. Skriv ner det någonstans, på en liten pappersl...bit.

tisdag 21 september 2010

Telepati

Nu har jag tänkt ett par dagar på några personer.
Har jag ringt dem? Nej.
Har jag åkt och hälsat på dem? Nej.
Har jag mailat dem? Nej.

Har jag tänkt på dem? Ja.

Räcker det? Nja.

Nej, egentligen gör det inte det - men jag gör det ofta. Tänker på folk utan att de vet om det...

Men jag hoppas att de vet om att de är tänkta på eller i alla fall känner nåt som liksom killar dem i örat.
Tills jag lyckas höra av mig.

måndag 20 september 2010

Man känner sig lite gammal ibland

I lördags träffade jag en gammal bekant hemma från LSE. Inte gammal egentligen, han är lika gammal som jag. Inte en nära vän, men ändå en person som jag vågade hälsa på medans jag sorterade festisarna.
Han var i Sågmyra med sin fru och sin 5-månaders dotter. Tydligen hade han en treårig son också som var hemma med sin farfar - och jag började automatiskt tänka: "Va, har han TVÅ barn? Och han är lika gammal som jag!"
Sen frågade jag om en annan gemensam bekant som jag gick i samma klass som - och tydligen hade han OCKSÅ två barn! Otroligt vad folk hinner med nu för tiden...

Och idag har jag lekt datatekniker. Har bytt minneskort i datorn, så nu slipper man bli gråhårig medans man väntar på att sidor ska ladda klart, fönster som öppnas och program som avslutas.

Förresten har vi ju också barn.
Jag har hört om en pappa som var på badhuset med sin son när denne förorenade poolen lite.. Pappan gick till någon av badvakterna och upplyste dom om att "en liten pojke hade bajsat i poolen" och sen gick han vidare till omklädningsrummen.
Jag hade gärna sagt det till någon badvakt, men just ikväll var det jag som var badvakt.
Det slutade med att jag fick montera om ventilen till avloppet. Och det är inte gammalt!

Men det kan man känna sig ibland.

En sköldpadda och ett krokodilsudd

Idag hade jag en pastorsledig dag. Man kan också säga att jag var ledig idag, för det var jag.

Men jag hade att göra...

Leonidas skulle till Doktorn igen, för att kolla upp halsen. Jag förstod och visste att han nog skulle få göra en näsodling också, och för er som inte vet hur det funkar så kan du tänka dig en tops på en böjbar ståltråd som stoppas in i snoken, långt, och sen så är det klart. Typ.

Jag har aldrig gjort nåt sånt prov, men jag fattade att det inte skulle vara superkul.

För två veckor sedan så var vi hos doktorn och kollade halsen på Leod. Då tyckte han att det var trevligt att träffa doktorn och det kändes bra.

Jag trodde inte att han skulle gilla dagens besök lika mycket, och så såg jag framför mig att han ALDRIG mer skulle vilja gå till doktorn. Och det hade ju varit dumt.



Så jag funderade hur jag skulle lägga upp det hela. Pedagogiskt, men inte skrämmande. Kanske inte säga hela sanningen, men ändå inte ljuga. (Det är inte alltid lätt att vara förälder!)

Vi åkte och lämnade smågrisarna hos Mormor där de kunde "hjälpa" till. Det gick bra.

Vi åkte till vårdcentralen, hann i tid och slapp betala parkeringsavgiften eftersom apparaten var trasig. Det var bra.

Vi träffade doktorn som sa att vi skulle börja med att ta proverna. Det kändes inte bra.


Men Leonard var på ett strålande humör och verkade inte alls orolig. (Kanske inte så konstigt eftersom han inte visste vad som väntade...)
Vi fick komma in till en trevlig sköterska som skulle ta proverna. Hon verkade också lite spänd eftersom hon nog varit med om barn som kanske inte direkt uppskattat hennes behandlingar - men vi bestämde oss i tyst samförstånd att det skulle gå bra.


Hon berättade för Leonard att hon skulle göra tre prov. Blodprov, halsprov och näsprov. Jag rös inombords.

Han valde att börja med blodprovet. INTE ETT LJUD kom över hans läppar när hon stack hål på hans långfingertopp!!

Sen valde sköterskan att vi skulle gå vidare med halsprovet. Smart av henne - märktes att hon var rutinerad. INTE ETT LJUD kom från min tappre krigare när hon grävde runt i halsen på honom!!

Jag tänkte att det här är för bra för att vara sant och snart lackar han väl ur.

Men icke.

Innan sista provet, mandomsprovet nummer ett - näsprovet - lovade sköterskan att gossen skulle få TVÅ saker ur lådan om det gick bra.


Gick det bra? Har påven en konstig hatt?


INTE ETT LJUD kom från världens coolaste snartfyraåring när hon gojsat runt i näsan på honom! Det enda som märktes var att det rann två tårar från hans ögon, och så var han väldigt angelägen att få kolla i saklådan eftersom hon hade lovat honom två grejer!


Sen gick besöket hos Doktorn som en liten dans. Leonard kände nog att han hade koll på läget, för han hummade med när Doktorn dikterade för journalen och jag tror (som stolt pappa) minsann att Doktorn hade lite svårt att hålla sig för skratt när Leonard berättade om sitt kök uppe i sitt rum här hemma!


Och det var samma doktor som sa att det var pappan som bestämde om glasskonsumption.

söndag 19 september 2010

Dagens Jona

Så här i valtider har jag äntligen lyckats boka en u-båtsresa!!

Nu måste jag bara hitta mitt vattenpass så att jag kan åka.


(Tack Jeanschefen för dagens skämt.)

fredag 17 september 2010

En val.

Det är ganska mycket prat om valet nu för tiden. Kanske inte så konstigt, men visst blir det lätt lite för mycket eller är det bara jag? Fast å andra sidan som blir det ju rätt mycket snack om fotboll när det är VM-dags...

Men hur ska det gå? Vilka kommer vinna?

Jag hoppas att vi vinner. Inte bara vi i Kavelmora då, utan VI. Alla vi.

Det vore väl roligt om alla finge ha det bra på en plats ...
... där allt bara var tiptop
... där vädret alltid var bra
... där rätt lag alltid vann
... där maten alltid smakade gott
... där barnen inte gnällde i onödan
... där folk var välkomna och kunde trivas
... där det alltid spelades bra musik
... där inga var sura om porslinet hade små mikroskopiska fläckar
... där kaffet aldrig tog slut eller kallnade
... där bollen alltid studsade stolpe in
... där alla hade något att göra
... där ingen var korkad eller elak
... där allt bara var tiptop.

Kan man välja något som stämmer in på det här nu för tiden?

torsdag 16 september 2010

Ett himla skithus.


Lite dimmigt va? Eller heter det dimmat...


Full fräs på lamporna. Alla watten får jobba.


Ja, jag vet. Den grå listen är inte målad än. Men fokusera på det som ÄR där och strunta i att det blir jättesvårt att måla listen nu när rören sitter där de sitter...


Idag lite mer än bara en hörna.


En dusch i hörnan. Och en Husfru. Som väntar på att få duscha.


Det är roligt att dra av displayplasten på saker och ting.


Förut hade vi 30 liters varmvattenberedare. Nu har vi 300 liter. Det tar lite längre tid att värma upp, men kanske kommer vi få duscha klart hädanefter... när vattnet blivit varmt. I nästa vecka. Känns det som.

onsdag 15 september 2010

Humorfavoriter vi minns

Har sagt det förut, säger det igen: Humor är roligt. Så roligt så att man kan skratta åt det!
Men varför är humor roligt? Varför finns det så många olika typer av humor? Varför skrattar man åt olika saker? Vad skrattar du åt?

Satt och käkade lunch med två sköna grabbar idag. Vi pratade lite om humor och jag berättade att jag hade lärt mig något idag.
Jag är 32 år och har till idag trott att SitComs (typ Vänner, Seinfeld, Spin City, Scrubs med mera, med mera, mera) heter SitComs för att det liksom finns någon typ av soffa inblandad i historien - att skådisarna sitter och skojar och att det är centralpunkten i komediserien.
Man kan tro att jag är typ 3 år eller kanske yngre för ibland är ju till och med Hank smartare än vad jag verkar vara.
SitCom = Situation Comedy. "Jamen vad bra Fredrik att du är en av de vassare knivarna i lådan, då ska jag använda dig nästa gång jag ska skära tomat." Ja, lite så känns det idag. Men skönt ändå att jag kunde lära mig något viktigt idag!!

Nu vill jag lära mig en sak till, och det är vad DU har för humorfavoriter! Tänkte att jag kunde använda det i min grillkokbok som kanske släpps 2012... och bäst komediförslag som kommer in kan premieras med ett fint pris!

För att Du ska få lite inspiration så kommer här mina jobbarpolares förslag på rolig humor. Båda sa att respektive klipp var deras favorit, och jag förstår hur de tänker.
Alt 1.

Alt 2.

En av mina favoriter. Bland väldigt, väldigt, väldigt många. Välj Konditori, dagens tips från Kavelmora.

"Men vad ska jag göra då Fredrik?" kanske du undrar.
Jo, du kommer på nåt roligt och så tar du och skriver om det i kommentarsfältet. Bifoga en länk, skicka med en bild, skriv en rolig historia eller gör något annat roligt - kommentarsfältet är din scen! Kom ihåg att det kan vara fina priser i potten!

Och när man skriver potten så tänker man osökt på pottan. Och då på toaletten - och vips har vi gjort en övergång till lite kort från Kavelmorabygget. Jag vill framhäva här, med ord eftersom korten är lite klena, golvet i badrummet. Det blev klart idag. Notera även att lysknappar och kontakter numera finns i vår utbyggnad - och snart kommer strömmen.


Från ytterdörren. Kanske känner du igen fotografen?


En liten kik in i mellanrummet och hallen. Tänk kamin i stället för sopsäck.


Klart till halvklart. Tänk badkar, toalettstol och grå list under pärlsponten. Funderar även på att ha handfat i kommoden.


Duschhörna. Minus dusch. Ja, mest bara en hörna. Men en fin sådan tycker vi.

"Men Fredrik, var det inte något jag skulle göra nu såhär i slutet av inlägget?"
"Jo, du skulle skriva om din humorfavorit i kommentarsfältet!"
"Ja just ja. Tack för att du påminde mig!"

tisdag 14 september 2010

Mellantid.

Hej igen.
Det är jag. Tänkte bara säga att det gick ganska bra att montera Flåren. Är liksom halvklar - dörrarna är kvar. Men vi har ju inget att ställa in där än, så det får vänta.

Okej, det var bara det jag ville skriva.
Hoppas ni kom på nåt kul!

Hej då.

Montör

Hej.
Jag har lite bråttom, för jag måste montera IKEA-grejer.
Om du ville läsa nåt här så får du vänta. Eller hitta på nåt eget kul - det klarar du säkert.

Hej då.

måndag 13 september 2010

Audition - med jury och allt!

Min arbetsgivare sökte folk idag. De hade kommit på en rolig idé där de satte in en annons i tidningen och uppmanade folk att komma till Sågmyra för att söka jobb idag mellan 14 och kanske typ 18. (Jag fick gå hem fyra, så jag vet inte hur det slutade...)
Jag har ofta jobb där jag står liksom tidigt i folks bemötande av mina arbetsplatser. Jag tycker det är trevligt - och jag hoppas jag inte skrämmer bort FÖR många besökare.

I tidigare inlägg har jag ju skrivit om olika drömjobb som man kan ha, och vilka fördelar olika typer av jobb har. Jag gillar mitt jobb, det har vi redan konstaterat, men det finns ju ändå andra jobb.
Ett jobb har Peter Jihde. Han pratar med nervösa människor. Och han verkar ha det ganska kul på jobbet.
Idag så låtsades jag att jag var Peter Jihde. Jag pratade också med nervösa människor. Och jag hade kul på jobbet.

Hoppas jag inte skrämde bort för många arbetssökande heller.


Ps. Det var två personer i juryn idag. Men det kändes ändå väldigt Idol. Ds.

söndag 12 september 2010

Skrivkramp

Jag är med på Facebook.
Där har jag ett ganska stort antal kompisar, tycker jag. Inte så många som vissa som har typ 1385 kompisar, men det är många.
Jag får ibland lite nojor.
Jag hade en kompis ifrån att komma upp i en ganska cool (enligt mig) siffra och jag ville spara den siffran till den rätte. Eller rätta.

Och så kom den personen upp i mitt minne - "Han vill jag ska vara facebookkompis nummer x" tänkte jag och skickade iväg en förfrågan.
Det gick ett par dagar och det verkade som om han inte var särskilt uppkopplad. Han kanske umgicks med sina kompisar på riktigt, vad vet jag - men han svarade inte på min vänförfrågan.

Det blev svårare och svårare att hantera situationen ju längre tiden gick, för det dök ju upp andra förfrågningar också... (Ju mer jag skriver detta, inser jag att jag verkar något rubbad. Kan man hålla på så här?) och fler personer som jag ville bli vän med, men som kanske inte riktigt kvalificerade sig som kompis nummer "just det här numret"

Och så en dag blev det en sån här liten röd ruta i mobilen, på kolumnen som handlar om vänner! Jag blev lite glad att han äntligen hade svarat och klickade på den rutan - och blev mäkta förvånad när det stod att en HELT annan person hade accepterat min vänförfrågan -och blev min facebookkompis nummer special!
Det är klart att man blir glad åt nya facebookvänner, men det kändes så snopet när jag hade laddat så mycket för just det här numret.

Det är lite samma med det här inlägget.
Jag har sen jag började blogga skrivit 199 inlägg, och nästa blir följdaktligen nummer 200.
Då vill man ju inte att det ska vara ett kattskitsinlägg direkt, man vill ju att det ska vara kreativt och roligt och fyndigt och med en känsla av Marcus Birro och Soran Ismail blandat med Simon Bank och inte bara ett kattskitsinlägg.

Jag vet att jag inte brukar skriva kattskitsinlägg. Men nummer 200 är ju nåt extra! Egentligen inte så mycket om man jämför sig med andra, men för mig så är det ganska speciellt.

Varför? Vet inte. Jag är nojig ibland.

Men nu bestämde jag mig för att bara skriva, trots min skrivkramp. Jag är inte Marcus Birro eller Soran Ismail eller Simon Bank eller Blondinbella eller Johanna Frändén och just nu hade jag inte något att berätta.
Fast jag kämpade emot nojan med inlägg 200, för hade jag väntat längre än tills nu hade det kunnat bli jobbigt. För mig.

Och han blev min kompis på Facebook också. 8 nummer försent mot för vad jag först tänkte, men det blev så rätt så. Skönt att knäppa nojor på näsan ibland.
Och imorgon kanske jag har något att berätta för dig!
I inlägg 201.

lördag 11 september 2010

Spackel = smink?

Länken ligger nere så vi får njuta av att lyssna på Marcus Birro. Han kan skriva, han! Hans son heter Totti i andranamn, och jag har också haft lite tankar på fotbollsspelarnamn som andranamn på våra barn. Min husfru tyckte inte att vår äldste son skulle heta Leonard Henrik Larsson Timeus och jag valde att respektera det. Zlatan och jag har ju grabbar som är lika gamla faktiskt - typ beräknade på samma ankomstdag men Leonidas valde att stanna inomkropps lite längre medans Maximilian plockades ut när det passade fru Seger bäst.

Om någon skulle anlita mig som hantverkare skulle de göra bäst i att begära fast pris - det går inte fortast i världen för Stortimpan - men det gör inget säger Mästersnickaren A. Blomid. Han är snäll…

Nu är länken uppe igen och Zlatan kan spela för oss.
Det borde vara kalas hos Ibrahimovic endera dan… och jag tror Zlatans Helena sminkar sig mer än min och jag tycker att min Helena är snyggare. Sen är jag osäker om Zlatans Helena kan kvistlacka - för det tycker jag är en bra hustruegenskap.
Published with Blogger-droid v1.5.8

fredag 10 september 2010

Fredagskväll i Valbo

Om Herren stänger en dörr…

… kan Timeusbarnen öppna en annan.
Published with Blogger-droid v1.5.8

Pappa biten av dotter

- Jag ropade rätt ut, så ont gjorde det! berättar den 32åriga pappan för Kavelmora Kuriren.

Det var under den andra frukosten som överfallet skedde.
- Vi hade druckit vårt kaffe och ätit lite mackor när dottern spårade ur, berättar den något chockade pappan.
- Jag tänkte att jag skulle hjälpa henne med att ge henne småbitar av mackan som var kvar - men det skulle jag inte ha gjort! Hon har bara 6 framtänder, men de är sylvassa, säger pappan till tidningens utsände.
- Det var över på ett ögonblick, berättar pappan om när han blev biten av sin 1.5åriga dotter.
- Jag trodde inte mina ögon när jag såg blodet komma fram ur nagelbandet på mitt högra pekfinger.

Tidningen bekräftar genom vittnet Mästersnickaren A. Blomid det inträffade och han fick även ge sin bild av händelsen:
- Jag gav den andre 1.5åringen lite macka men jag hade aldrig kunnat tro att det skulle bli såhär!

Tidningen har förgäves försökt tala med den 1.5åriga förövaren men har dessvärre inte lyckats förstå hennes version av det inträffade.

Den 32åriga pappan har bestämt att inte gå vidare i ärendet utan tar på sig en del av skulden.
- Jag var för långsam, säger han till tidningen.
Published with Blogger-droid v1.5.8

torsdag 9 september 2010

Mode.

Har man gått ner i vikt eller är det så att jeansen går ut sig mycket?
Tydligen det senare... enligt en kollega och vän som sen kom på sig att man kanske ska formulera sig lite mer PK. Eller åtminstone mer diplomatiskt...

Men sen finns det ju elastan också. 2% kommer göra susen. Jag gillar stretch.

onsdag 8 september 2010

VAB. Vad betyder det egentligen?

Jag fick VAB-a idag.
Det betydde att jag fick åka till doktorn och höra Leod fråga honom om "huj blij det med glassen?" Tydligen ligger det ansvaret och beslutet på mig som pappa...
Det betydde också att vi fick åka ner på stan, till apoteket och prata lite fotboll med en farbror. Den farbrodern hade aldrig pratat med vår son och hade lite svårt att hänga med när förklaringar som "näj bollen gåj in i mål, så lamlaj målvakten" och andra fotbollstankar levererades.
Det betydde också att vi kunde åka till McDonalds (MAX har inte öppnat än i Falun) för lunchhämtning.
Det betydde också att vi fick äta glass med Mästersnickaren A. Blomid, för det hade jag bestämt.
Det betydde också att jag fick åka och hämta våra andra små solstrålar i Bystugan, vilket jag inte har gjort på väldigt länge. Det var lite som att lämna, fast tvärtom. Lite som när man jobbar på mack kanske...
Det betydde att jag fick en fin dag med vår halsonde son.
Och en stor del av den dagen gick vi hand i hand eller satt bredvid varandra.

Det betydde mycket.

tisdag 7 september 2010

Att stå som en snickare i par i tvättstuga och hall

NU händer det grejer. Eller idag, förut. Nu är det mest sent. Men NU får ni se lite hur det går för Mästersnickaren A. Blomid, Kakel A. och de andra småsnickarna.


Hall och dörr in till Mellanrummet. Vi struntar i tapeten har vi bestämt... och ni verkar vilja att vi har spånskivann såhär nu. I stället för dörr till badrummet? Tja, det är ju ni som bestämmer.


Before. Eller lite i början i alla fall. Tvättstuga, kort 1.


Lite mer nära klart. Inga fogar än men nästan alla plattor utlagda. Del 2 av Tvättstugeföljetången!


Färdigt! Ingen foglossning här inte!! Eventuellt kommer vi sätta in tvättmaskin, torktumlare, bänk, hyllor och skåp här men vi har inte bestämt oss. Kanske.


Henko kan verkligen stå som en snickare. Nu har han inga verktyg, men han bankade lite på väggen med handen efter plåtningen.


Sinko kan också stå som en snickare. Avsaknaden av skärpa beror på att barnen rör sig. Hela tiden.

Och så vann Sverige över San Marino. Sån tur! De måste ha en bra coach, som jag har alltså. Fast jag har tre coacher... och tre Småchefer. Och en Husfru.

Tur man är andremålvakt.

måndag 6 september 2010

Kakel, panel och radio

Vi har haft tre hantverkare i huset idag. 2 plattsättare och en snickare. Sen har vi varit 4 personer också hemma, så det har varit lite fullt runt bordet på fikarasterna. Lite tur att våran fd grävare höll till i granngården och fikade där, annars hade det blivit för trångt.

Det finns vissa saker som är lite roliga. En är att alla hantverkare + boende i Kavelmora 260 gillar Mammas Nya Kille på P3. Alla hantverkare + boende i Kavelmora 260 gillar rock. Alla hantverkare + boende i Kavelmora 260 stänger av eller byter radiokanal när Brunchrapporten börjar.
Visst är det roligt? Vad är oddsen? Det är med blandade känslor jag inser att utbyggnaden snart är klar och våra hantverkare får åka till andra hus och bygga och kakla och annat där... fast det faktum att de gör så fint överväger att de inte kommer vara kvar och bygga.

Nu börjar vi uppladdningen för landskamp imorgon. Ät mycket kolhydrater, det blir en tuff match i morgon. San Marino är lite farliga har jag hört... de använder man bags.

söndag 5 september 2010

En arg lapp

Tror du att brickan tar sig till stället av sig självt?
Ja, det är VERKLIGEN fräscht att hantera din begagnade snus som du valt att lägga på brickan.
Åh det är så underbart att hitta ett tuggat tuggummi bland servetterna!
Jaha, du tappade/la en gaffel på golvet? Kanske föll den ljudlöst så du inte märkte det eller var det så att du trodde att den löstes upp i molekyler när du tappade den?

Förlåt min bitterhet, det har bara varit en sån helg. Men nu kör vi pastorsledigt - hela måndagen! Kanske kompenserar det att jag tänkt lite arga tankar idag? Hoppas det.

Fick ett humortips av jeanschefen idag: www.peopleofwalmart.com

Det är roligare att skratta. Gott slut.

torsdag 2 september 2010

Känner mig golvad men kör ända in i kaklet

Gissa om jag har knåpat på den rubriken länge?!
Jag har haft en ledig dag (eller jobbat som servicebutler) idag och därför har det hänt ganska mycket i Kavelmora idag!
Eller vänta förresten... jag har ju inte gjort ett dyft åt Kavelmora idag! Det är ju andra som ska äras för det som ni kommer se nedan - och dem ni kommer att se på vissa bilder är Mästersnickare A. Blomid, Kakel-Anders och sen Lärlingen (som inte är med på bild men som har jobbat på grymt bra!) (De nya hantverkarna har även accepterats av småcheferna här hemma och som tur är har de också hörselkåpor (inte barnen alltså)).


Mellanrummet med en hänganordningen för skjutdörren. Mästersnickaren A. Blomid in action.


Before


Kakel-A med lite sånt här grått "underkakel" (tror jag det heter)


Before med Leonidas som inspekterar golvyta. Han har faktiskt gjort lite nytta idag - han har sopat mellanrummet. Lite åt olika håll...


Skjutdörr testas. I framtiden skulle dörren inte ha synts.


Nu har vi kämpat in i kaklet. Eller vi och vi, det är ju inte vi som har kämpat. Men vi tycker det blir fint i alla fall! Imorgon läggs golv och den stackars tvättstugan kommer prioriteras. Mer bilder kommer... Ps. Vi ska eventuellt köra lite pärlspont ovanför kaklet - men vi har inte riktigt bestämt oss. Det är ju ganska 2010 med fixrester och synligt tätskikt.


Askgolv. Eller dansbana. We like. Tydligen vill ni att vi ska ha spånskivan åt det här hållet nu - men omröstningen kanske fortsätter? Vi gör ju som ni säger, som jag sa igår.

Vissa har ju önskat lite fler bilder på Kavelmora Ink, så jag hoppas att ni är lite nöjdare nu...

Jag har bara gått omkring och njutit idag. Det är en sån fröjd när man ser att saker och ting blir så sjukt snygga, och sen inser man att det är i ens eget hus det blir sådär snyggt!
Nu sover till och med min bror här i huset (jag hör hans snarkningar) så det betyder väl bara en sak. Frågan är ju bara i vilket rum jag ska gå och lägga mig i? Det finns ju så många att välja på nu för tiden...

PS. Lilla Li, jag skickade in inlägget från mobilen och hann inte skriva i nåt innan du var där och kommenterade! Tack så mycket för kommentaren du skrev - och svaret är: Ja, det går VERKLIGEN framåt! :) Och grattis på din födelsedag. ds.

onsdag 1 september 2010

4, 3, 2, 1, VAKNA!

4 år, 3 barn, 2 personer som gillar varandra, 1 hus. Idag.

Och så en sak till.
Det var ett tag sen när hela (verkligen hela) familjen skulle åka och hälsa på Syster Berni i England. Alla var med. Mamma, pappa, bror, systrar, kusinbarn och fru och egna barn. Vi skulle flyga från Arlanda och hade ett fasligt sjå att hålla koll på alla och allt. Jag visste att jag hade lagt lite bagage under en bänk i den ena terminalen, så när vi hade flyttat till rätt terminal med allihop sa jag att jag bara skulle hämta det som vi lämnat där. Min pappa följde med och vi gick genom korridorerna till rätt terminal.
Jag har för mig att vi insåg att vi hade glömt något så vi gick och satte oss i bilen - vi hade ganska mycket tid kvar innan planet skulle gå.
Vi körde ut från Arlanda och körde direkt in i Årsta och då insåg vi att jag nog var tvungen att köra tillbaka Pappa till flygplatsen för att han inte skulle behöva springa till gaten om vi skulle bli sena. Jag kunde ju alltid ta ett senare flyg om jag skulle missa planet.
Så jag körde upp på motorvägen igen och kom in i Årsta - och där såg jag att det kröp omkring 10 meter långa ormar. De var mycket obehagliga och det blev än mer obehagligt när de upptäckte mig och började kasta sig mot mig! De kunde kasta sig upp i luften och det var som att de flög när de kom svischande med sina stora gap öppna, redo att sluka mig. Det gick så illa att jag faktiskt inte kunde komma undan utan en av dessa monsterormar fick mitt huvud in i sin mun - men som tur var kunde jag slingra mig loss!
Sedan svängde jag in på en parkering och plockade upp Hanna Fahl från P3 Populär, för hon skulle tydligen lifta med mig en bit.
Jag släppte av henne och insåg att det inte var mycket tid kvar innan planet skulle lyfta - men kanske skulle jag hinna. Det var inte så mycket trafik på motorvägen - tills jag märkte att jag hade flera polisbilar med sirener påslagna bakom mig. Men det verkade inte vara mig de var ute efter, utan de körde förbi mig och sedan dök det upp ännu fler polisbilar med blåljusen påslagna i mötande körfält. Men det var inga andra bilar, det var nästan tomt på motorvägen. Jag undrade om det skett någon olycka nånstans men fortsatte köra - jag hann inte heller sätta på trafikradion innan jag mötte en varningsbil med blinkande ljus, eskorterad av ännu fler polisbilar som tecknade åt mig att stanna min bil.
Jag vevade ner rutan och såg bistra, fokuserade poliser i sina bilar och på motorcyklar. "Håll dig lugn, snart kommer motorcykelgängen!" ropade de till varandra och till mig. Min bil var den enda på hela motorvägen som inte hade polisdekaler, och stämningen var otroligt spänd.
Och nu kom motorcykelgängen. Först Hell's Angels. På en av motorcyklarna, som var guldpläterad och med en massa "bling-bling" satt tre personer varav den personen som satt längst bak satt och bet i personen framförs örhängen. Kan tyckas märkligt, men det var det jag såg.
Sen direkt efter kom Black Cardinals. Ni kanske inte har hört talas om just det mc-gänget, men det är det där medlemmarna är lite kortväxta och iklädda svarta kåpor - lite ovanligt kan tyckas, men det var det jag såg.
Och de såg farliga ut. Och de var tungt beväpnade. En av the Black Cardinals hade ett gevär under sadeln som såg lite ut som en bazooka, och andra gängmedlemmar gick omkring med signalpistoler och andra typer av vapen. Och jag satt i bilen bredvid. Helt oskyddad, bara på väg till Arlanda för att hinna med en flight till min syster. Och jag skulle missa den.
Jag tog fram min mobil för att skicka ett sms och säga att jag nog skulle tvingas ta nästa flyg när sidorutan på bilen krossades och en hand sträcktes in och tog min mobil och kastade den långt bort på vägen! Jag såg hur den kraschade i asfalten och tänkte: Nu är min sista stund kommen. Vad gör jag nu?

Jag vaknade.

Tak så mycket, del III

Mellanrummet färdigtakat och tvättstugan på väg. (Syns inte på den här bilden, men om ni vill så kan ni ju tro mig på mitt ord).
Tycker ni att vi ska ha kvar spånskivan? Säg gärna er åsikt, för det är ändå ni som bestämmer i slutändan! Tack på förhand.