Resumé. Ett klassiskt inlägg?

Det hade ju varit roligare om förra inläggets rubrik hade varit: "Fotbollspep". Men så rolig är jag tydligen inte.

VILKEN FANTASTISK MÅNDAG! En riktig toppendag, och än är den inte slut! *Jinxar saker och ting så mycket det bara går*
Men det var verkligen en bra dag. Trots att det var måndag. (Kanske har det att göra med att jag har råkat vara ledig? Hm.)
Mästersnickarens kompis Pappa är ju här, och det är trevligt. Får lite perspektiv ibland när tre generationer möts och det är skoj.
Vi åkte och köpte kakel. Med alla barn. Sist jag var och köpte kakel med våra barn var det inte bara roligt, men idag så gick det finfint. Leonidas ville helst gå ut i hallen för att kolla på björnen och Hank försökte slita omkull ett par färghinkar - men det är väl ganska okej resultat? Tur att det finns selar i vagnar nuförtiden...

Max gick bra att äta på. Av bara farten så önskade jag en cola till mitt Suprememål, men jag drack inte upp den. Den stod kvar på brickan tills jag hällde ut den! (Fast sen ikväll tog jag ett glas cola - ett halvt ungefär - när Kepsmannen bjöd. Det var inte hans fel, men man säger liksom inte nej till honom. Han gillar ju inte långa inlägg så han har nog redan slutat läsa så det gör inget att jag skriver såhär, men förlåt Claes. Jag tar ödmjukt mitt straff.)

Kaffe med grädde i var gott att dricka. Det borde nog heta Pensionärskaffe (förlåt Pappa), eller? Men gott var det.

Besök av härliga vänner gick bra. Ni vet känslan när man glömt att berätta att ens barn nog har vattkoppor och alla de telefoner man ringer till för att meddela sina kompisar 5 minuter innan ETA inte är påslagna eller går direkt till röstbrevlådan - den känslan. Och så visste de om det! Snacka om att stenar faller från bryggan och gör ett rejält plask...

Dagens bloggtips går till en kille som jag inte känner: Johan Hurtig. Försöker bjuda honom på kaffe, vi får se hur det går.

Middag gick som vanligt. Men det var gott och det blev matlåda - alltid något?!

Barn somnade helt enligt planer även om vissa äldre söner klagade på att tyggiraffer kan bli hungriga och då är det tur att man kan stänga dörrar.

Sen El Clásico. Hade tippat att Barca skulle vinna med 4-1 men det blev 5-0. Under andra halvleken tippade vi som kollade (Kepsmannen och Mästersnickaren) om vem som skulle få rött kort först. Jag garderade ganska friskt och sa ungefär hela Reals spelartrupp men det resulterade ju i att jag fick rätt! En vinst är alltid en vinst, eller?

Men nu är det dags att stämpla ut. Att vara Servicebutler tar på krafterna - tur att jag får vila upp mig imorgon.

Körövning med krydda för lycka

Fotboll är SÅ roligt att kolla på när det är underhållande. Ikväll var det fantastiskt underhållande och det var jätteroligt! Sen att MVP (i mitt tycke) var svensk med en fräsig frisyr gjorde ju inte det hela sämre..

Den här kvällen handlade annars om körövning. Ja, det stämmer.
Inte körövning för mig men för min kära husfru. Hon gillar det här med att sjunga, och det gör väl jag också egentligen.
Förr så var jag ju faktiskt med i en gospelkör och när man minns tillbaka så var det ju ganska kul att vara med i kör. Kanske var det för att jag även då brukade skoja och tramsa så mycket som jag kunde - samtidigt som jag försökte hålla mig väl med "Sångfröken Linda" och käka Fisherman's Friend för att kunna komma upp på de höga tenortonerna.

Men tillbaka till ikväll.

Hon, den här snygga som jag bor med, skulle alltså åka på körövning. Klockan sju.
För dig som har missat det så har vi begåvats med lite telningar som ibland är mer än en handfull (engelsk stavning, obs.) och särskilt runt sjusnåret brukar det vara lite hektiskt.
Tackolov för Teletubbies.
Alltså själva Teletubbies tror jag är lite luriga och jag är ganska säker på att de har ett hypnotiskt och manipulativt budskap som ingen egentligen fattar - men de gör sitt jobb!
Sig/Hen parkerades där medan Leod installerades framför Pippi på andra TV'n och så åkte husfrun.

Nervös och lite skakig blandade jag vällingen (och då passade det ju att jag var skakig) samtidigt som jag höll alla tummar jag hade över och så lockade jag med småmänniskorna upp till deras sovrum. Normalt brukar vi ju alltså vara två personer som gör den här manövern, men idag fick jag multitaska och agera för två.
Och det gick bra. Över förväntan bra. Riktigt gammeldags bra - till skillnad mot för förra veckan när jag ändå hade mina föräldrar som assistenter på kvällen här Helena åkte på massage...

Jämför man fotboll och barn som somnar lätt och huruvida det ena är roligare än det andra så vinner nog barn som somnar lätt.
Men om man lägger till en bra fotbollsmatch till barn som somnar lätt så har man en toppenkväll!
Och räcker inte det så är det bara att minnas tillbaka till Rejoice-tiden och HÄPP - så har du en riktigt lyckad kväll!

Dag 2

Kommer nog inte att hålla räkningen på inläggen, men så här i början är det ju kul... eller?

Jaha, dagens barnsömnstid blev lite förkortad eftersom Henry ilsknade till - jag tror på hans kommande framtänder. Kan ju inte vara skönt att trycka ut dem genom tandköttet, man vet ju bara hur ont det gör när man ska använda tandtråd efter ett uppehåll!
Hur gör vi då? Jag måste ju ändå packa allt som kidsen ska ha med sig, eftersom de ska hyras ut i kväll. Sen måste jag ju fixa köket så det ser respektabelt ut när vi kommer hem igen, och så måste jag programmera boxen; det är ju final i På Spåret! Jag kanske är den förste som tänker på det, men hur kul är det inte att programledaren heter Luuk (uttalas ju Lok, som det som kör tåget)?
Vad måste jag mer göra? Jo, jag hade ju tänkt duscha också, men det får bli en annan gång. Fräschören får vara att jag är naturlig, eller?

Solen skiner och det är härligt. Nu har nog pölarna tinat fram på Bystugan, och det innebär nog att Leonards overall har blivit så där härligt dyngig - men vad gör väl det? Vi ska ju bygga en ny tvättstuga! (När snön smält bort...)

En sak till:
Idag ska västen lämnas för budning till Tällmans. Jag känner inte så mycket ångest i det, utan det är ganska skönt faktiskt. Sofia kommer förbi, hon är snäll hon. Undra om jag kommer sakna västen? Nej, men alla sköna vänner som förgyllt mina senaste fem år kommer jag sakna. Fast, de finns ju kvar, i alla minnen (och i verkligheten också såklart).

Henry har tagit plats i vagnen som står inne, tillsammans med sin kompis Apan. Han ser lite trött ut, men jag tror det är kört... Typiskt. När man har så mycket att göra...