Ett inlägg om en bra dag

Dagen efter födelsedagen är alltid lite tom.
Presenterna ramlar inte in i samma takt, grattishälsningarna är inte lika många (även om det är några senkomihågare som vågar säga grattis dagen efter - starkt vågat till er!) och tårtan ÄR ju faktiskt inte lika stor som igår.
Men den här dagen var ändå en toppendag. För mig, åtminstone.
Vaknade en minut innan klockan ringde och huset sov. Solen gick upp.
Jag fick ett brev av min vän. Det gjorde mig mycket glad.
Jag gick till bilen och passade på att träffa min granne vid postlådan. Det gjorde mig mycket glad.
Samtalade med en kund som bad mig faxa honom på hans adress fornamn.efternamn@falun.se. Det gjorde mig mycket glad.
Stressen jag känt på jobbet de senaste dagarna försvann idag, om än så bara för en stund, så ändå. Det gjorde mig glad.
Spatserade ner på stan och köpte en ny skjorta. Det gjorde mig mycket glad.
Fick jobba med att servera middag till ett gäng glada pensionärer som klappade händerna i otakt till musiken. Det gjorde mig mycket glad.
Tappade en bordskniv på en av tanterna. Det gjorde mig inte så glad. Men hennes respons när jag bad om ursäkt gjorde mig glad.
Solen sken varmt idag. Så varmt så jag kvart över åtta kunde stå ute i trädgården i shorts och t-shirt utan att svalkas. Det gjorde mig mycket glad.
Har kommunicerat med fina människor ikväll. Det har gjort mig mycket glad.

Och tårtan från igår, den gjorde mig också glad.
Men nu är det tack och lov tomt på ena tårtfatet. (Bara en kvar, men det är ju en dag imorgon också.)

Ett inlägg om en bra dag och om en viktig grej

Det är nästan ohållbart att inte vara i fas med sina blogginlägg. Igår skrev jag om iförrgår och idag kommer jag skriva om igår. Varsch är världen på väg? Jag vet inte, men häng gärna med på det här.

Gårdagen var en sån där dag som man läser om i sagorna. Sådär ljusrosa, som jag vet att vissa av er gillar att dagar kan vara. Ni vet när man ändrar om till vintertid och får sova ut så länge så att man inte vet hur mycket klockan egentligen är? När man åker till kyrkan och faktiskt för första gången på år och dag är i tid utan att ha stressat ihjäl sig. Och ändå hunnit duscha. En sån dag när man hör om vänner som fått glada besked och man själv känner sig så tacksam. Att man har så fina vänner och att man ändå har det så bra.
En sån dag när man får åka hem till sina svärföräldrar och bli bjuden på mat (ja, det var söndag igår och traditioner är till för att hållas och uppmuntras), god mat. Sådär god så att man är glad att matdoften kommer från det köket som man snart fick gå in i.
En sån dag när man åker vidare efter svärföräldralunchen till goda vänner, utan att för den sakens skull vara sådär trött som man brukar vara på söndagseftermiddagar. Och bli bjuden på mat, även där.

Men.

Det var också en sån dag när de vännerna sa att de nästan inte vågade fråga om jag ville ha kaffe pga att de tänkte att de inte hade fint nog kaffe. Tur att dagen i övrigt varit så bra så att det här smolket inte överröstade allt det fina - men jag känner att vi måste prata om det här.

Alla ska våga bjuda mig på kaffe. Om nescafe är allt du har - bjud på det! Om du har en sprillans ny espressomaskin - bjud från den! Det som är trevligt med fika är att mötas. Oavsett. Det ska vara trevligt. Oavsett.

Så. En gång för alla: Man ska inte vara rädd för att bjuda gamla ex-baristas på kaffe. I alla fall inte mig. Jag må gilla kaffe, men att bli bjuden är det jag gillar allra mest.

Glöm aldrig det.

Sammanfattning av en dag

Bra.

Kultur

Vet ni att jag har kunnat dreja? Om jag vore konstnär skulle jag hålla på med krukmakeri.
Men tills dess smider jag ord.

Vi var på konstutställning idag.

Det lär dröja innan jag har min egna konstutställning.

Published with Blogger-droid v1.7.4

En hel hand

När man har haft en blogg i över ett år så märker man att ämnen börjar återkomma och upprepas.
Men så får det vara.

Han, den äldste sonen, har pratat om den här dagen länge nu. "Näj fyllej jag åj?" är en mening som jag inte kommer att sakna.
Och idag så fick han svaret på sin fråga. Det var idag.
Det klassiska rävsovandet. Småsyskonen som inte riktigt fattade vad som pågick när föräldrarna faktiskt klev upp på en gång när de började godmorgonhojta. Pappans bror med amerikansk kompis nyss uppvaknade i tvättstugan. Hyschandet och smygandet genom hallen. Kommentaren "Nu haj jag ont i magen så nu kommej jag nej". Allt det typiska för en födelsedagsmorgon fanns i morse.

Och så bara fortsatte det. Cykelavtäckning och typiska glädjehopp av födelsedagsfiraren. Frukost i (nåja) lugn och ro, kalasförberedelse och cykelprovning. (Allt i detta inlägg kommer vara färgat i rosa, bara så ni vet. Det är så jag minns dagen även om det säkert finns andra nyanser också.) Flagghissning och hammockframtagning från vintervila. Allt i strålande solsken.

Han fyllde fem idag, våran fina broder. Han hade bjudit till kalas och festklädda barn dök upp, ett efter ett. Och till slut började kalaset. Paket, saft, kaffe i pumptermos och Leonards specialtårta. Och bokstavskex. Allt i strålande solsken.
Skattjakt i Toy Storytappning, Bullerbykänsla med skrinda och sandlåda, föräldrar som bytlånade barn mellan varandra, pappor som stod och pratade snicksnack - allt på nästan samma gång. I trivsel. I alla fall i det hörnet av kalaset som jag stod i.

När kalaset tog slut fortsatte festen. I mitt hjärta. En familj stannade kvar på tacos och fick märka att jag blev erbjuden ett till jobb, lite sådär på en lördag utanför porten. (Men jag har ju redan fått ett jobb, fast han kanske inte läser den här bloggen.) Småsyskonen somnade ovaggade och vi passade på att intervjua födelsedagsbarnet. Han var, om man säger som så, nöjd med sin födelsedag. Att sedan mamman kanske fiskade fram att cykeln var den bästa presenten fastän födelsedagsbarnet själv tyckte att Blinkers var snäppet vassare, det ligger nog mest i föräldrarnas ... ja, vad man nu säger.

Jag tror jag kommer komma ihåg när vår son fyllde en hel hand. Om han kommer komma ihåg den får vi se sen.

En Dagdrivares Dagbok. Inlägg ... kanske 28?

Mitt torsdagsnöje var att åka till Edsbyn. Där stod en släpvagn som jag skulle få hämta åt min bror.
Jag gillar att åka bil ensam. Men jag avskyr när det inte går att få in rätt kanal på radion.

En stor kopp kaffe köpte jag också innan jag lämnade Falun. Varför? frågade jag mig i Toftbyn när jag ännu bara druckit typ fyra sippar pga ville inte bränna tungan. Vilket jag gjorde. Ändå. Då tröstade det bra med en pistagebulle.

Väl i Edsbyn märkte jag att det även där dricks elvakaffe. Det uppskattades enormt mycket, eftersom jag hade slut på kaffe i min pappmugg ute i bilen. Kaffet som bjöds var ljumt och gott, precis som jag gillar det.
Solen sken också.

När jag kom hem, typ halv i hämtning av barn hos dagmamman kastade jag i mig lunchen sådär snabbt som bara jag kan. Och blev jättemätt. Enochsjuttiofem. Då ringde en av dagmammsen och frågade om jag inte kunde dröja en halvtimme med att hämta barnen pga sömncykel, och det kunde jag. Jättemätt.

Men det rådde jag bot på. Vi, barnen och jag tog kavelmorabussen in till stan och hämtade ut paket och köpte glass. Har ni tänkt på att glass smakar så mycket bättre när man äter den sittandes på en bänk i eftermiddagssol?

Att sen komma hem och få ett telefonsamtal från rekryteringsfirman som frågar om jag kan komma på en till intervju imorgon gjorde ju bara att jag fick mer klädångest. Och glädje. En tredje intervju är ju alltid kul att gå på och klädråd kan man ju be om på twitter och facebook.

Så det verkar som att jag ska ha mankini, långkalsonger och en rosa skjorta. Om Facebook får bestämma.
Bild kommer imorgon. Och förhoppningsvis har jag en annan titel än Dagdrivare då.

Ett fredagsinlägg. (Kanske ett något sliskigt och sådär glatt inlägg, men väl en beskrivning av den här dagen. Lite i rosa.)

Ja, jag tror det var fredag idag. För mig så är dagarna just nu ganska likadana. Men jag gillar lunken lite också.
Fredag innebär att inga barn ska till Bystugan. Alla är hemma. Hela morgonen. Imorse bjöds det på biograf i sovrummet, Buzz och "toj stojy" visades. En bra film.

Vi har ganska nya grannar. De håller på att bygga hus ett (nja) stenkast nerför backen. Mot skogen till. De bor i gäststugan. Våra andra grannars gäststuga, that is.
Han, Mästersnickaren, den nya grannen, han är också ledig på fredagar. Klockan tio över nio plingade det på dörren och som tur var hade jag fyllt termosen. Sa jag att solen sken idag?

Han skulle hämta en traktor i en grannby. Vi hängde med, för att kolla på hönsen. Svårare än så behöver det inte vara när man jobbar med två snart treåringar och en snart (!) femåring. Solen sken hela tiden.

Och så ringer telefonen. Det var hon på rekryteringsfirman till det jobbet jag har sökt (och vill ha). Jag hade terroriserat hennes telefon och hon ringde tillbaka till mig. (Vissa har ju jobb att sköta, och det måste jag ju för allt i världen respektera.)
Det var ett roligt samtal. Trevligt. Och jag blev sådär glad som jag gillar att vara. Som jag är bra på att vara.

Jag ska få komma på intervju på tisdag. Jag har bokat klipptid på måndag eftermiddag. Sa jag att solen sken idag?

Vi åkte till biblioteket. På vägen dit gick vi hand i hand. Två bröder först, med likadana jackor och likadana kepsar. Jag och dottern också hand i hand. Hon utan keps, jag med. Barnen hälsade på alla vi mötte och jag log både inombords och utombords.
Vi fikade på bibliotekets fik. Vi köpte två bullar, en delicatoboll, tre festis och en kaffe. Jag är så glad att jag har skrivit en Caféskola, hur mycket jag än saknar den. Vi delade på bullarna och delicaton och solen sken.
Frun kom när vi hade landat i barnhörnan och jag slappnade av.

Jag tror minsann att det var fredag idag.

En Dagdrivares Dagbok. Del VIII

En dag av samtal. En dag med lunchdate med min fru. En ganska bra dag.

Samtalen lärde mig idag att man faktiskt får ta plats. Tycka att man kan något. Det har jag haft väldigt svårt för, och har väl egentligen det nu också.
Jag har ju fått skäll för att jag sagt såna saker förut. Av Er här. Som tydligen läser och gillar det ni läser. Eftersom ni kommer tillbaka hela tiden. (Några av er märker jag är återvändande..)

Det är ganska troligt att jag kommer falla tillbaka i det där med jämna mellanrum, så hav tålamod med mig är ni snälla.

Jag har börjat spela Wordfeud. Idag vann jag min första match mot en kille som går under ett fågelalias. Jag förstår att han skäms oerhört över att ha förlorat mot mig och därför vill jag inte hänga ut honom med namn, arbetsplats, twitteralias och så vidare. Men jag ville ändå få sagt att jag vann. (Sen att jag har förlorat resten av matcherna talar vi tyst om, okej?)

Men jag ska börja kolla på alla fina ord som jag har nerskrivna på de här lapparna som jag har i fickan. Och så tänker jag att jag vill säga tack till dig som läser här. Det betyder mycket för mig.

Men jag tycker ändå att den här dagboken börjar bli långtråkig. DET HÄNDER JU INGET HÄR PÅ KAVELMORA INK NUFÖRTIN!

Jag måste skaffa mig ett jobb.

En dag man kan vara stolt över när man skriver om den i sina memoarer. Eller på en internetsida som den här.

Skulle du vilja testa på att uppleva en liknande dag som jag haft idag, är det mest bara att göra såhär:

Vakna av barnhojt från grannrum. Vänta på att frun ska höra detta från sitt gemak "Tvättpaviljongen" och komma och lyfta ur skrikarna eftersom du är lite trött. Inse att hon inte hör denna tvåstämmiga ljudmatta och att du antingen måste ignorera ett ljud som är jämförbart med att bo granne med en dagisavdelning eller gå upp.
Välj det tidigare och använd dina bästa ignorerarknep tills frun kommer hem. Eftersom hon varit på en morgonpromenad. Vilket du har glömt.
Somna om. En stund. Tills frun MÅSTE åka till jobbet.
Ligg kvar i sängen, lita på att inga barn gör nåt bus. Fast gå upp och se när en av sönerna tar på sig foppacrocs och eskorterar din fru till grinden, iklädd grön pyjamas och överfull nummer1-blöja.
Ät sen frukost och njut av din ledighet. Inkl påtår.

Stäm sedan träff med en trevlig föräldraledig frände på ett köpcenter i en medelliten och grå stad. Köpcentret bör vara format som ett bröst, men det är inte nödvändigt.
Se gärna till att du och din trevlige kompis kommer fram till köpcentret samtidigt, det underlättar enormt mycket. Väntetider förminskas och risken att barn tröttnar ur minimeras.
Sen är det bara att gå in i en cool klädesbutik, söka upp Jeansansvarig på plats och berätta att du vill ha likadana jeans som honom. Prova gärna jeansen en gång innan du betalar dem - men det är inget tvång. Påminn sedan Jeanschefen att maila dig med ett gästbloggsinlägg vid tillfälle, eftersom du har gjort din del av överenskommelsen (att köpa ett par jeans för att få ett gästbloggsinlägg).
Strosa sedan runt en stund med den öppna förskolan som du och din tvåbarnsförälderkompis startat för dagen.
Besök gärna en snabbmatsrestaurang och njut av en kaffe och paj, men det är inget tvång.

Åk sedan hem, se till att några barn somnar i bilen så att du och äldste sonen kan släntra över till en granne och snacka lite.
Ta gärna på dina nya jeans av japansk denim och känn hur sköna de kommer bli.
Packa en väska med extra tröjor, eftersom du ska ta med din familj för att inkassera ett årsgammalt presentkortsvärde som dina vänner gett dig på Bäsna Handelsträdgård. En av Dalarnas mysigaste platser. Alla kategorier.
Åk dit och möt upp med dina vänner. Tajma gärna på samma sätt som med din föräldralediga kompis, men det är inget tvång.
Njut av att dina barn tar dina kompisars händer utan blygsel så att du kan slappna av och bara strosa runt, lite lagom. Köp (eller få) kaffe och glass alternativt pelargonkaka och sätt dig i en berså.
När du varit klart på den här trevliga platsen, åk gärna på picnic med samma vänner. Gärna på en vacker plats, typ vid en älv och om det finns en ångbåtsbrygga så är det direkt top notch. Beställ gärna uppehållsväder och om du lyckas få pastasallad så har du verkligen lyckats. Kolla gärna så att det finns en hejdundrandes gräsmatta runt picnicbordet så att dina barn kan springa så fritt som möjligt, men det är inget tvång. Fast det underlättar.

Sen, när du är mätt och belåten och har njutit så du nästan spricker så passar det bra att åka hem.
För då har du haft en bra dag.

Om du vill ha lite bilder som inspiration, ifall mina ord och instruktioner varit otydliga, så kommer det här nedanför.
Lycka till med att ha en bra dag, du också!

Mina nya Denim Demon Jeans. De är så nya så de nästan blänker.

Kezia och Jerka. (Kezia under Jerka)

Glass i Bäsna Handelsträdgård. Eller Pelargonkaka om jag hade fotat mitt fat.

Picnic med Tells. Sig gömmer sig bakom en av farbröderna på bilden. En trevlig plats. Med trevliga människor.