Han fyllde åtta idag, han, vår äldste son.
Han som var en sån liten människa när han kom till oss har blivit åtta år gammal. Åtta år stor.
När man är åtta är det tydligen mycket som händer i ett känsligt barns hjärna. Jag förstår inte ens hälften, men då är jag ju å andra sidan bara en mossig farsa som älskar sin äldste son extremt mycket.
Jag väljer att från dagen komma ihåg hur glad han blev för studsmattan som jag monterade ihop i -2° fram till klockan 23:15 igår kväll. Hur stolt han var när han galant svarade på hur mycket klockan var. Han visste ju för han hade ju fått en splitterny klocka. En perfekt klocka för honom.
Om åtta år till så är han en nästan vuxen man. Jag kommer säkert förstå ännu mindre om honom men om den här takten fortsätter så kommer jag älska honom oerhört mycket när han fyller 16.
Men dit är det länge. Jag trivs här, och just nu.
Med min åttaåring.
