Det är lika bra att lägga ihop flera årskrönikor i en så blir det enklare för dig att läsa.
2015 var väl sådär. Sjukskrivning och skilsmässa i en salig blandning. Många nyanser av grått.
2016 var väl sådär. Minns att jag inte gillade tystnaden i huset som hände varannan vecka. Men det började vända, ändå. Vänskaper stärktes, livet började levas. Grejer blev väl ändå kul till slut, tror jag.
2017 blev ju ett bättre år. Fick tips om att säga hej till en tjej, och det var väl det smartaste jag har gjort. Lyckan flyttade in, helt enkelt. Bytte lite jobb, gjorde lite nytt, tänkte annorlunda. Det blev bättre.
2018 blev ett ännu bättre år. Brännbollskalas och kärlek. Sådär som livet ska vara, helt enkelt.
2019 flöt på. Lyckan var en permanent gäst, hela tiden. Bra år.
2020 började pandemin. Att jobba hemifrån var ju en märklig grej, ändå. Det var fint att Candy Crush hade obegränsat med liv när en försökte hitta rätt i det nya livet.
2021 var året jag bytte jobb. Kommun. Gjorde nåt nytt, igen. Men kärleken blev bara bättre, och livet med den. Växte, även en del på bredden. Mådde ändå bra och fick göra kul saker.
2022 var ett dåligt år för världen men ett ganska bra år för mig. Krig i Ukraina och elpriser som sköt i höjden. Pandemin hade lugnat ner sig lite, men saker är ändå det nya normala. Second Aid Kit spelade i Dala-Floda och det var kanske det roligaste på länge. Stressig höst, men kul. Sjukdomar i närheten, livet är randigt. Men det har ändå slutat på plus, börjar kännas hemtamt numer.
Nu skriver vi 2023.
