Ett inlägg om dagens gig

Idag var jag sådär nära att vara en rockstjärna som jag alltid drömt om att vara.
Vi skulle sjunga för DHR i grannstan. Julsånger, enligt konstens alla regler.
Vår kompis skulle spela gitarr och det var han som gjorde framträdandet möjligt. Han och det här faktumet att våra yngsta barn var med och var sådär bedårande söta som barn lätt blir när de är iklädda tomtekostymer. Utan dem tre hade det inte blivit så mycket till framträdande.
Roligast var nog när gitarristen hittade på en anekdot om oss och luciatåg. Önskar att jag kunde återge den här, men ni får fantisera själva.
Tråkigast var nog stämmorna som inte stämde.
Men, som de säger: ömsom vin, ömsom vatten.
Så sa säker rockstjärnorna på sin tid också.