En helg vid fjällen

I helgen var min äldsta son och jag i fjällen.
Vi åkte genom ett svinkallt sydnorrland till en varm stuga för att umgås med en man och hans son. För enkelhetens skull har den andre mannen samma namn som mig och om min son haft ett kort smeknamn så hade det rimmat på den andre grabbens namn.
Vi åkte skidor och njöt av vinter. Vinter och sällskap. Min son fick en ny vän och jag fick än vänskap som utvecklades. En vän hade jag redan.
På kvällen när grabbarna hade somnat, trötta av skidåkning och lek, satte vi oss att samtala. Om drömmar, skrivande och roller.
När man träffar en som skriver börjar jag tänka mer i bilder. Hur jag vill beskriva det som händer. Målande ord, vägda på guldvåg, skrivna med ett syfte.
En sån här helg är svårbeskriven. Futtiga instagramfilter kan inte riktigt göra de snötyngda granarna rättvisa. Kan inte förmedla stolthet som pappor känner när deras barn gör nåt för första gången och på en gång lyckas. Samtalen. Värmen från kaminen. Det går inte att beskriva det i en facebookstatus, även om jag har försökt och gjort det så bra jag kunnat.
En sån här helg kan egentligen bara upplevas live.
Det har vi gjort. Och det är vi glada för.