Vi har pratat om badandet och bärplockandet och allt det där.
Men det finns mer: idag städade vi garaget och tömde det på skräp. Mycket skräp. Sådär gammeldags mycket så att hälften hade varit nog.
Och sen for vi till tippen.
Inget konstigt med det, kanske du tycker.
Men då vet du inte vilka aversioner jag känt för denna institution. Denna plats som inte har skänkt nig nån glädje, någonsin. Denna gudsförgätna plats som bara gett mig ångest och illamående. Soptippen.
Men idag hände nåt. Jag kände ingen oro när vi tömde garaget. Obehagskänslan som brukar komma när jag drar åt spännbanden över presenningen uteblev.
Det gick bra att åka till tippen. Jag till och med pratade med en av sopproffsen där uppe utan att flacka med blicken - det var en underbar känsla!
Den här sommaren fortsätter att slå mig med häpnad.
Och jag gillar det.