Det går att skriva spaltmeter om såna händelser men jag vill bara skriva att jag är stolt över honom.
Och att det roligaste idag var när vi satt vid middagen och pratade med islänningar. Då kommer han fram, den här skolpojken vi har numer, knackar mig på axeln och säger "Ursäkta om jag avbryter men jag vill bara tacka för maten." Sen gick han.
Och han går i första klass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar