Sju år. En utvärdering

Idag är det sju år sedan vi köpte vårt hus.

Då var Helena höggravid, solen sken och vi firade köpet med en princess-stubbe i Hökviken med Helenas föräldrar. Vår granne hade hissat flaggan.

Idag var jag skengravid, solen sken och vi firade med pizza i granngården. Min fru hade hissat flaggan.

Sju år är en ganska lång tid. Det hinner hända ganska mycket.

Till exempel så kan man hinna bli föräldrar till en om en månad sjuårig son. Det kan också slumpa sig så att man får tvillingar ett par år efter det första barnet som renderar i att man inte bara får se om sitt hus utan även kanske bygga ut det med en tredjedel.

På sju år så hinner man även ibland att byta jobb ett par gånger tills man hittar ett fast jobb på kortast möjliga pendelavstånd. Sju år är ganska lång tid.

Det har varit sju år av både ljus och mörker. De ljusa tiderna har varit fler och längre, det ser jag. De lyckliga tiderna har varit väldigt lyckliga och jag märker att det har gått att härda ut de där mörka tiderna också. Med nöd och näppe ibland.

Vi har flaggat och firat ganska många gånger här i huset. Vi hoppas och tror att vi kommer få göra det fler gånger.

Och oddsen att vi kommer glömma ta ner flaggan innan solens nedgång vid de tillfällena också är ganska låga.

Vi går ut och halar den nu.