Dag 2

Kommer nog inte att hålla räkningen på inläggen, men så här i början är det ju kul... eller?

Jaha, dagens barnsömnstid blev lite förkortad eftersom Henry ilsknade till - jag tror på hans kommande framtänder. Kan ju inte vara skönt att trycka ut dem genom tandköttet, man vet ju bara hur ont det gör när man ska använda tandtråd efter ett uppehåll!
Hur gör vi då? Jag måste ju ändå packa allt som kidsen ska ha med sig, eftersom de ska hyras ut i kväll. Sen måste jag ju fixa köket så det ser respektabelt ut när vi kommer hem igen, och så måste jag programmera boxen; det är ju final i På Spåret! Jag kanske är den förste som tänker på det, men hur kul är det inte att programledaren heter Luuk (uttalas ju Lok, som det som kör tåget)?
Vad måste jag mer göra? Jo, jag hade ju tänkt duscha också, men det får bli en annan gång. Fräschören får vara att jag är naturlig, eller?

Solen skiner och det är härligt. Nu har nog pölarna tinat fram på Bystugan, och det innebär nog att Leonards overall har blivit så där härligt dyngig - men vad gör väl det? Vi ska ju bygga en ny tvättstuga! (När snön smält bort...)

En sak till:
Idag ska västen lämnas för budning till Tällmans. Jag känner inte så mycket ångest i det, utan det är ganska skönt faktiskt. Sofia kommer förbi, hon är snäll hon. Undra om jag kommer sakna västen? Nej, men alla sköna vänner som förgyllt mina senaste fem år kommer jag sakna. Fast, de finns ju kvar, i alla minnen (och i verkligheten också såklart).

Henry har tagit plats i vagnen som står inne, tillsammans med sin kompis Apan. Han ser lite trött ut, men jag tror det är kört... Typiskt. När man har så mycket att göra...