Igår berättade jag för Terran att jag kallar henne för Terran här och i verkligheten. Hon tyckte det var kul. "Det här kommer jag leva på i flera veckor!" sa hon. Jag tror inte hon är en sån som ljuger.
I hemuppgift hade jag fått uppdraget att fylla i en "värdekarta". Eller kompass? Skit i samma. Jag fyllde i ett papper med lite tankar jag har om värderingar. De värderingar jag har, som är viktigast för mig, är att vara en bra far och make, en person som folk kan lita på och tycka om (om dom vill) och så vill jag gärna glädja folk runtomkring mig.
På det här papperet jag hade att fylla i så fanns det lite olika grejer som jag skulle betygsätta. Hur viktigt jag tyckte att den saken var för mig i tanken och hur jag låg till i dagsläget, i verkligheten.
En punkt var fysisk hälsa. Jag valde att fokusera på den.
Jag är inte i bästa fysiska form, det är väl bara att erkänna. Jag skulle vilja ha en elitidrottares kondition, men jag har nog mer som en stenstatys kondition. Fast en stenstaty med en hejarns massa underhudsfett, that is. Men jag fattar också att det skulle göra en liten sus, om än inte hela susen, med min hälsa om jag orkade lite mer. Typ som att gå upp för några trappor utan att andas som en blåsbälg.
Så jag och Terran kom överens om att jag ska börja träna.
Tydligen ska man berätta för folk om det här också, och då är det ju skönt att ni är så få som läser så jag inte behöver skämmas för så många när jag misslyckas i mitt attempt att börja träna.
MEN för att jag ska minimera risken för att faliera så kommer jag öppna rätt mjukt. Måndag och torsdag klockan 20.00 kommer jag inte att gå att få tag på, för då kommer jag att vara ute i friska luften för att motionera. Jag kallar det att jag ska jogga, men det kanske är att ta i lite väl. Tänk "power walk" så kanske vi närmar oss. Och för att jag inte ska överanstränga mig i början så har jag budgeterat med en halvtimme, give or take.
Så får det bli.
Men idag, torsdag och allt, så blev det inte så mycket motionerande klockan 20.00. Såvida man inte räknar 'äta tårta och glass' som att motionera.
Grattis Signe och Henry.
Innan ni fyller fyra hoppas jag ni har en pappa som orkar gå upp för trapporna till ert sovrum utan att bli andfådd.
torsdag 2 februari 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar