Blogg 100. Del XXX. Kusiner

Min familj är ganska stor.

Igår sågs vi allihop och idag sågs vi igen, nästan allihop.

När man räknar efter så blir det även om två saknas ganska många.

Kolla på den här bilden och så tänker ni på att det saknas ett gäng föräldrar på bilden.

Då märks det att vi har en stor familj.

Blogg 100. Del XXXIX. Bröllop

Idag gifte min bror sig. 

Han gifte sig på en av de finaste dagarna det här året med en av de finaste kvinnorna jag mött. 

Det är väldigt roligt att gå på bröllop, även om stressen som blir av att man ska projektleda tre yra små höns lätt gör att frustrationen över ens egen tålamodsbrist läcker ut mer än nödvändigt. 

Det är fint att se glada människor. 

Ja, jag kommer tillbaka till det allt som oftast, det att jag gillar glada människor. Också. 

Och idag var det nära att tårarna tittade fram, för det var en vacker dag. 

När min bror gifte sig. 

Blogg 100. Del XXVIII. Farsta

Vi är där allt nästan började. 

I Farsta, denna underbara förort där vi fick våra första, vuxna vänner. När man räknar efter var det ganska länge sen, sådär länge så att man inte riktigt vill räkna efter för då inser man att det har gått ganska lång tid. 

Vi bor hos fina vänner. Det är inte så ofta som vi träffar dem men allt är som det var förut, även om allt är annorlunda. 

Jag gillar när det är så. När jag får vara med personer som känner mig och vet vem jag är utan att jag behöver tänka på fasaden alltför mycket. 

När jag står på deras balkong på åttonde våningen och ser ut över de sovande belysta husen minns jag de fina tiderna här. Jag har inte glömt alla tuffa stunder, men just nu njuter jag av de fina minnena. Sånt får man bestämma själv. 

Jag gillar Farsta. 

Blogg 100. Del XXVII. Innebandy

Förr spelade jag ofta innebandy.

Nyss spelade jag innebandy.

Jag var lite bättre på att spela innebandy förr.

Blogg 100. Del XXVI. Hamburgare

Idag har jag varit på kurs.

Det är kul att lära sig saker. På kursen idag har jag lärt mig att man ska behandla andra som de vill bli behandlade. Tänkvärt. Jag har också lärt mig att vi har en ganska lång promenad kvar innan patriarkatet är krossat, även om sextioåriga föreläsare av det manliga könet faktiskt kan komma ihåg att det finns kvinnor inom affärsvärlden också. Vi får kämpa på.

Jag har också lärt mig att när min syster smsar så är det väldigt lätt att känna att en vill kasta sig på första bästa färdmedel och förflytta sig till Sveriges bästa hamburgarställe. Nej, inte Max, även om det är ett tight race. Men det här stället jag var på var bättre. Än allt. 

Där lärde jag mig att om man vill få riktigt fina hamburgare så ska man använda 80-20 kött där fetthalten är 20, och köttet de resterande 80. Sen ska det helst vara skärgårdskor som används men det är ju inga problem så länge man har tillgång till skärgårdskor.

Jag har också lärt mig att man ska mala köttet så att det kommer ut i en slags slang som man virar in i plast. Den "köttfärskorven" får sen vila i plastfolien inne i kylen innan man skär den i lagoma bitar och lägger den på grillen. Gör man så och kryddar anrättningen med en god Ale så är man nästintill hemma i smakhimlen.

Det är kul att lära sig saker..

Blogg 100. Del XXV. Våffeldagen

Idag har det varit våffeldagen.

Våfflor är inte bara goda, de är sjukt onyttiga också. Särskilt för nån som har börjat räkna kalorier och för nån som kanske börjat knappa in vad nån har ätit på en dag för att se om dagens kaloribudget går ihop för nån. Just på våffeldagen så finns det extrema frestelser att fuska med dokumentationen.

Eller så går man, eller nån, på en promenad för att på nåt litet vis sudda ut de där sex våfflorna man, eller nån, har ätit under våffeldagen. Och om man, eller nån, är ute och promenerar så bjuds ett ypperligt tillfälle att lyssna på en podcast och just idag vill jag tipsa er om att lyssna på Värvet och intervjun med Jan Gradvall. Min nya idol.

Så without further ado tycker jag att ni googlar rätt på den podcasten och så ses vi imorgon. 

Blogg 100. Del XXIV. Ett inlägg om min fru

Idag bestämmer min fru ämnet på det här inlägget.

Hon vet inte riktigt vilken stil jag har på mina inlägg, och det tolkar jag som att hon inte riktigt läst den här bloggen på sistone. Rimligt, om du frågar mig. Hon är ju liksom med IRL, som kidsen säger. Det kan räcka, om en säger som så.

Men hon står ju ut i alla fall, och det lär vi ju klassa som en #win, som kidsen säger. Bless her heart, som en amerikansk frikyrkopastor skulle ha sagt. Råflyt, som jag brukar säga.

Så jag tycker vi alla stämmer upp i en sån här med tanke på hur mycket hon står ut med, min fru.