I Farsta, denna underbara förort där vi fick våra första, vuxna vänner. När man räknar efter var det ganska länge sen, sådär länge så att man inte riktigt vill räkna efter för då inser man att det har gått ganska lång tid.
Vi bor hos fina vänner. Det är inte så ofta som vi träffar dem men allt är som det var förut, även om allt är annorlunda.
Jag gillar när det är så. När jag får vara med personer som känner mig och vet vem jag är utan att jag behöver tänka på fasaden alltför mycket.
När jag står på deras balkong på åttonde våningen och ser ut över de sovande belysta husen minns jag de fina tiderna här. Jag har inte glömt alla tuffa stunder, men just nu njuter jag av de fina minnena. Sånt får man bestämma själv.
Jag gillar Farsta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar