Det här skulle jag vilja berätta om idag:

Idag skulle jag vilja berätta om hur fint det ändå är när sexåriga grabbar ska ta skolfoto. Hur det för åtminstone en är rätt viktigt att frisyren ligger rätt. Och hur glad den här nygroomade killen blev när han fick ha på sig snyggskjortan. Och att han inte ville ha sin keps på sig, för frisyrens skull.
Eller så skulle jag vilja berätta om det här härliga med att gå på utvecklingssamtal för samme gosse som nu går i förskoleklass.
Går i förskoleklass och lär sig bokstäver, siffror och teckenspråk. Där det enda som gör en ledsen mun på utvärderingslappen är matsalen men där han ändå har börjat kunna äta en hel potatis.
Att få höra om hur han har kompisar. Att få höra om att det enda som han egentligen behöver träna på är att rita innanför linjerna. En kunskap som egentligen är ganska oviktig i det stora hela.

Eller så skulle jag vilja berätta om föräldramötet på kvällen. Det för småsyskonen. Det föräldramötet där dagbarnvårdarna bjöd på surdegsbrödsmackor och kvällskaffe från himmelriket och samtidigt med en inlevelse utan dess like berättade om hur mycket de uppskattar våra barn.
Där vi pratade om löss och mask i magen och det enda jag kunde tänka på vad bra det är att lyfta alla möjliga ämnen - de har ju en tendens att bli så ofarliga då. (Undra dock vad de andra föräldrarna hade sagt om jag delat min vetskap om att mask i magen kryper upp till munnen för att andas när deras härbärgare sover. Aja. Det får vi nog aldrig veta.)

Eller så skulle jag vilja berätta om att jag kommer få vara hemma med vår son imorgon. Och att jag, trots allt arbete som ligger i skåpet bakom mitt skrivbord - klent undanstädat bara för att skapa en illusion av kontroll - ser fram emot det nåt enormt.

För jag gillar mina barn. Även om jag skriker åt dem att dämpa rösten. Även om jag njuter av att vara utan dem för en kort stund. Även om jag ibland önskar att den pausen var längre än bara en kort stund.
Ja. Så gillar jag dem.

Det skulle jag vilja berätta, om jag fick.