Ett gästbloggsinlägg. En hiss-skola

Äntligen händer det igen. 
En favoritläsare har erbjudit sig att gästblogga här på Kavelmora Ink. Förra gången skrev hon det här och nu delar hon med sig av sin hisskunskap i Kavelmora Ink's nystartade Hiss-skola.
Hon vill också varna känsliga läsare att lektionen kan innehålla spår av ironi, stereotyper och visst raljerande. Alltså precis såna saker som vi gillar.

Vi på Kavelmora Ink ger er... Modedoktorns Hiss-skola!

Hiss-skolan

Är du också en av Caféskolans elever? Såg du, liksom jag fram emot varenda ny lärdom vår spetskompetente rektor så förtjänstfullt gav oss? Skämdes du lite granna inombords, och svor du med skammens rodnad blossande på kinderna dyra och heliga eder om att aldrig mer lämna ett tuggummi på fel ställe? Då kanske du också kan relatera till känslan av att vilja ge något tillbaka? Efter att helt gratis ha fått vara en Caféskole-elev erfors jag av en längtan att liksom dra mitt strå till den allmänna stacken. Frågan har bränt i mitt inre: vad kan jag bidraga för att göra världen en smula bättre?

Jag jobbar i ett stort hus. (Eller egentligen är det ett gäng hus som hör ihop. Men jag tänker kalla det för huset.) Huset hör till den sk. offentliga sektorn. Därmed kan en säga att det är allas hus. I huset finns några hissar, som därmed får betraktas som allas hissar. Det finns några oskrivna regler för vad som gäller om någon vill åka i allas hiss. Tydligen(jag baserar detta på egen, opublicerad forskning) är det ganska många som aldrig har hört de här reglerna. Så jag tänkte att jag drar dem, ok?

1. När valet står mellan ”pil upp”-knapp och ”pil ner”-knapp ska du trycka på knappen där pilen pekar åt det håll du vill åka. Du ska inte, jag upprepar, INTE försöka lista ut var hissen nu befinner sig och trycka på knappen där pilen pekar åt det håll du tror att hissen måste färdas för att komma till det plan du befinner dig på. Du ska inte försöka tänka som en hiss. Du ska bara tänka på om du vill åka upp eller ner. Inga konstigheter.

2. Om du misslyckats med punkt 1, så spelar det ingen roll hur hårt du trycker  på nollan, när du tryckt på ”pil upp”-knapp och klivit in på plan 7. Det spelar ingen som helst roll. Inte ens om du envisas med att hålla knappen inne i en hel minut spelar det någon roll! Hot, svordomar eller tårar, ingenting hjälper. Gå tillbaka till punkt 1. Gör om – gör rätt!

3. Ibland är det rusning. Då kan människor känna sig frestade att trängas. Men ta det bara lugnt, och tillämpa samma regel här som i kollektivtrafiken, dvs att avgång går före påstigning. Det är förvisso inte tråkigt att bevittna hur kavajklädd, korpulent, flintskallig man i övre medelåldern kör in fingrarna mellan dörrarna lite för tidigt och liksom drar upp dörren och kastar sig in lagom tills hissen har stannat, för att sedan tvingas backa ut, driven av en folkmur med rullator och till rullatorn hörande liten tant i spetsen. Det är kul när det händer, speciellt när gentlemannens åder i tinningen börjar bulta. Men det är ändå på något vis lika tröttsamt varje gång?

Ovanstående gäller generellt vid hissåkning. Nu tänkte jag svänga över på vad som gäller lite mer specifikt på mitt jobb. Där finns  ett stort gäng människor som har betalt för att vara i huset och göra olika saker. Jag kommer kort och gott referera till dem som ”personal”. Personalen har allt som oftast särskilda kläder, och är därmed lätta att urskilja.  Sen finns också ett stort antal människor som är på besök i huset av olika anledningar, och dem har jag valt att kalla ”gäster”.

4. Ibland vill personal och gäster åka i samma hiss, samtidigt.  Då kan det hända att inte alla får plats. Vissa av gästerna tycker då att det är helt självklart att personalen ska vänta på nästa hiss. Och när den kommer kanske det har kommit fler gäster, som också vill gå före personalen i kön. Jag säger inte att personalens tid  är viktigare än gästernas. Jag säger bara att den gäst som vill åka före mig aldrig någonsin får klaga på att det är för långa väntetider på Akuten eller för att ronden var sen!

5. Personalen har olika uppgifter. Mig veterligt bär ingen av oss tusentals anställda titeln ”hiss-förare”. Det funkar alltså inte, jag upprepar INTE, att gå in i hissen, stirra ut i tomma intet och med myndig stämma säga ”fyran”. Inte bara funkar det inte, det är därtill ohyfsat. Är det svårt att komma fram till knapp-panelen fungerar ”kan någon vara snäll och trycka på fyran, tack” alldeles utmärkt. (Är du en rullator med rullatorn tillhörande tant som inte vet var du ska så hjälper jag dig extra gärna! Jag kliver t.o.m. av på fel våningsplan för att se så att du kommer rätt.)

6. Den offentliga sektorn har bara billiga hissar. Billiga hissar kan inte styras av tankekraft. Det spelar således ingen roll hur intensivt du tänker på det våningsplan du vill åka till. Du måste ändå trycka på knappen med siffran som motsvarar detta våningsplan. Annars åker hissen förbi. Om så sker, låtsas som ingenting och gör ett nytt försök. Vänligen notera att it´s frowned upon att verbalt fara ut mot ev personal som befinner sig i hissen, för att den inte stannar där du tänkt. I.ö. se punkt 5.

Slutligen vill jag bjuda på ett universaltips, som gäller i alla hissar och andra avskilda hörn i det offentliga utrymmet.

7. Känner du dig ensam i hissen? Då ska du bara lugnt släppa en liten, liten fis.  Någon kommer garanterat, helt idiosäkert att göra dig sällskap inom några sekunder.

Väl mött i världens hissar! Stay sane out there.