torsdag 28 juli 2011

Ett telefonsamtal. En kärlekshistoria.

Ni vet när man ligger och kollar på Lewis och bara har det skönt. Man har suttit på trappen till uterummet och pratat med sin fru, gräset är nyklippt och man är nyduschad.
Och så ringer telefonen. Frun svarar.
Så hör man att det är barnens mormor i andra änden som räcker över sin telefon till äldste sonen som är med sina morföräldrar i Nabban och att pojken i luren har sin ledsna röst på.
Man hör pojkens mamma försöka trösta sin ledsne son, som tidigare i eftermiddags stolt berättade om och försäkrade sig om att mamman skulle berätta för dagmamman att han minsann hade bott på hotell! Hur hon säger att när hon var liten brukade sakna sin mamma, som han nu var hos.
Man hör att han kippratar lite, eftersom han har gråtit en stund. Och hur de kommer överens om att han ska krama Twiga lite extra, och att hon nog går att väcka om hon redan har somnat. (Ni vet ju hur de är, de där tyggirafferna. Somnar ju hela tiden, när man minst vill det.)
Och sen får man själv prata med sin finfina son. Som har varit på semester i flera dagar. Som har den här härligt gälla rösten, nu med lite darr på.
Och så frågar man hur han mår. Och han svarar att det inte är så bja.
Och så frågar man om vad han har gjort idag, om hur han tyckte det var att bo på hotell.

Men blir avbruten med frågan "och huj äj det med Signe och Hänju då?".

Då när man säger till sin son att han nog ska krama sin mormor lite extra nu så han kan somna, och man märker att han vänder bort huvudet från luren och säger till sin mormor "...nu haj både mamma o pappa sagt att jag ska kjama dig lite extja..."

Och linjen bryts. Och man vet att de kramas.

Då kramar det till lite extra i pappahjärtat.

10 kommentarer:

  1. suck. vackert, fint. heja fredrik.

    SvaraRadera
  2. Kärlek! Själv sätter jag mig på the Southbound train i eftermiddag och hoppas på många kjamaj imorgon bitti!

    SvaraRadera
  3. Och en rörd mamma, som återupplever det lilla darret ...

    SvaraRadera
  4. Daniel - du vet väl hur glad jag blir av dina kommentarer? Om jag inte sagt det förut säger jag det nu.
    Nigge - #win på att få möta sina nära. Hälsa!
    Fru - det är din son.
    Miriam - du vet verkligen hur man skriver en kommentar! Oironiskt så är det du skriver bland det finaste man kan få i kommentarsväg. Och med det menar jag att jag blir jätteglad.

    SvaraRadera
  5. Absolut #win på att möta dem. Tyvärr envisas tågen med att försena sig själva nåt så infernaliskt, men snart får jag se de små liven (och även det lite större). Tre timmar på Norrköpings station gör ju att man kan hålla sig lite grann för skratt. Annars gör jag ju inte gärna det och nu när jag är här inne och läser på din eminenta blogg skrattar och ler jag ju mest hela tiden förstås. Det är ju alltid #win att komma fram också. Jag tippar på ankomst Malmö C kl 2am. Och jag fick precis en complimentary delicatoboll. Chokladboll med kokos på. #sockerwin

    SvaraRadera
  6. Alltså ofränt med förseningar... #värdo om du frågar mig. På tal om att gilla det någon skriver (ofattbart att du gör det men livet är ju märkligt) så vet du väl var jag får mycket av min inspiration? Grannbyn. Jag hade väl hoppats att det kanske skulle till en resdagbok för din tripp men jag får sukta vidare. Och lyssna på dagens sommar i p1 som du MÅSTE lyssna på om du inte har gjort det.
    Och jag hoppas att de gasar på nu lite, tågchaffisarna. Och jag ska berätta en sak om delicatobollar vid tillfälle. Plus en annan idé. Res gott!

    SvaraRadera
  7. Intriguing indeed! Den idén vill jag gärna ta del av inom en snar framtid! Fast delicatobollarna vet jag inte om jag vill höra någon typ livshistoria om. Jag är vansinnigt dålig på att lyssna på sommar i P1 fast jag borde lyssna på Henke Larssons som tydligen var fantastisk, Jonas Jonasson för att han tydligen var drygt självgod tilld det yttersta och nu dagens. Ska försöka bättra mig, promise.

    SvaraRadera
  8. Han med tidningarna30 juli 2011 23:08

    Kom upp till Pilbo så ska du få en kram!

    SvaraRadera
  9. Så här dags? Men om du säger det så...

    SvaraRadera