Tanzania är med på listan! Jambo och karibo och allt sånt annat swahili som vi kan!
Jag gillar Afrika.
måndag 7 februari 2011
söndag 6 februari 2011
Den barmhärtige svarttaxiföraren
Hur skulle du göra?
Du är i perfekt tid till jobbet, solen börjar gå upp och du har precis sett två älgar bredvid vägen.
Då ser du en bil som står i diket. Strålkastarna lyser och det står en man bredvid vägen med en cigarett i mungipan. Bilen är inte jätteidiketkörd, bara lite sådär lagom med två hjul fortfarande på vägbanan.
Du ligger 3 minuter före tidschemat.
Stannar du?
Jag gjorde det. Jag vet, jag är värsta supersamariten och borde få en medalj eller nåt. Eller not.
Det är väl bara automatiskt att man stannar och hjälper till, eller?
Jag gjorde det. Stannade. För hjälpte till gjorde jag egentligen inte. Varför då kanske du undrar? Jo, för jag körde Opel och bilen i diket var en bil i modell större, typ som en 245:a fast mycket nyare (jag har tystnadsplikt och vill inte röja vem föraren var eller vilken bil han eller hon körde) och det var isgata plus bara framhjulsdrift på min bil.
Men jag försökte. Jag låtsades hjälpa till så mycket jag bara kunde, men han eller hons bil rörde sig bara en meter mot Sågmyra och det räckte inte eftersom de egentligen skulle åt andra hållet.
Nu låg jag efter i tidschemat. Med typ en kvart och det kändes sådär. Inte "sådär" = bra utan mer "sådär" = lite dåligt och vi hade fortfarande inte fått upp bilen ur diket. Jag visste ju att vi inte skulle få upp den, men samtidigt ville jag inte säga till dikesoffren att jag var tvungen att åka till jobbet.
Men till slut så sa jag det, och då fick jag helt plötsligt byta keps.
Från Bärgar'n-keps till Svarttaxi-kepsen, eftersom det visade sig att han eller hon som kört bilen bodde i Sågmyra och vi tillsammans kom på idén att de kunde åka med mig dit.
Jag tror jag skulle passa perfekt i att köra taxi, och jag tror att det skulle vara perfekt för Kavelmora Ink.
Får kanske börja en Taxiskola också?
Du är i perfekt tid till jobbet, solen börjar gå upp och du har precis sett två älgar bredvid vägen.
Då ser du en bil som står i diket. Strålkastarna lyser och det står en man bredvid vägen med en cigarett i mungipan. Bilen är inte jätteidiketkörd, bara lite sådär lagom med två hjul fortfarande på vägbanan.
Du ligger 3 minuter före tidschemat.
Stannar du?
Jag gjorde det. Jag vet, jag är värsta supersamariten och borde få en medalj eller nåt. Eller not.
Det är väl bara automatiskt att man stannar och hjälper till, eller?
Jag gjorde det. Stannade. För hjälpte till gjorde jag egentligen inte. Varför då kanske du undrar? Jo, för jag körde Opel och bilen i diket var en bil i modell större, typ som en 245:a fast mycket nyare (jag har tystnadsplikt och vill inte röja vem föraren var eller vilken bil han eller hon körde) och det var isgata plus bara framhjulsdrift på min bil.
Men jag försökte. Jag låtsades hjälpa till så mycket jag bara kunde, men han eller hons bil rörde sig bara en meter mot Sågmyra och det räckte inte eftersom de egentligen skulle åt andra hållet.
Nu låg jag efter i tidschemat. Med typ en kvart och det kändes sådär. Inte "sådär" = bra utan mer "sådär" = lite dåligt och vi hade fortfarande inte fått upp bilen ur diket. Jag visste ju att vi inte skulle få upp den, men samtidigt ville jag inte säga till dikesoffren att jag var tvungen att åka till jobbet.
Men till slut så sa jag det, och då fick jag helt plötsligt byta keps.
Från Bärgar'n-keps till Svarttaxi-kepsen, eftersom det visade sig att han eller hon som kört bilen bodde i Sågmyra och vi tillsammans kom på idén att de kunde åka med mig dit.
Jag tror jag skulle passa perfekt i att köra taxi, och jag tror att det skulle vara perfekt för Kavelmora Ink.
Får kanske börja en Taxiskola också?
lördag 5 februari 2011
Sleepless over Seattle och lite Caféskola
Visst har alla sett På Spåret nu?
Man vill ju inte spoila nåt ... men jag tar chansen och skriver lite om det. Och om lite annat.
Först lite Caféskola.
Igår tog jag så många frågor så det var nästan fränt. Osteologi (hade jag inte kunnat om jag inte haft en syster som är arkeolog), Preussen (gissade jag rätt till svärfars förtjusning) och handkontrollerna var några av svaren jag kunde.
Men det jag blev mest imponerad av mig själv var Seattle som jag tog på andra meningen (Space Needle). Jag fattar knappt hur det gick till!
Men det ledde mina tankar till en annan gång som Seattle var på tapeten.
2002 så var det ett kalas i Bollnäs som jag inte var bjuden på, men som jag ändå deltog på. Där var också min bror, min fine storebror. Mina andra syskon var också där, och de är också fina - men nu tänkte jag mest på min bror.
I vår familj så brukar vi när nån av oss gifter sig spela upp en liten sketch (eller drama) om den som gifter sig. När min bror gifte sig så spelade jag till exempel honom när han lekte Kung och hade en annan syster som slav. Min bror satt på en tron på ett bord och vår syster satt under bordet och gjorde allt som vår bror bad henne om.
Jaja.
Den här festen i Bollnäs hade också ett skådespel utan dess like, framfört av mina syskon och föräldrar. Min bror, som är tio år äldre och mycket snyggare än mig, spelade mig.
Han hade en orange tröja som jag brukade ha, han hade samma cowboyhatt som jag hade när jag följde med på älgjakt och han låtsades vara mig. Och han gjorde det bra!
I sketchen så användes olika skyltar med namn på ställen jag varit på eller städer jag bott i och det visade hur många olika platser jag hade hunnit med under mina 24 levnadsår.
Skansnäs, Lycksele, Stockholm, Mariannelund, Eureka och Seattle.
Det enda konstiga i den här raden av skyltar var den sista.
Jag hade aldrig varit i Seattle. Eller ja, det stämmer inte riktigt. Jag och min fina fru hade mellanlandat på Seattles flygplats och eftersom det var många förseningar den resan fick vi i stort sett obegränsat med bananchips (som renderade i något som skulle kunna bli ett eget inlägg faktiskt.)
Men varför stod det Seattle på skylten?
Jag hade fått en liten slags trumpet eller tuta att låta i om jag tyckte att deras gestaltning var felaktig av mig, och när Seattleskylten kom upp så tutade jag och ifrågasatte varför de hade skrivit det!
Min bror var så inne i sitt agerande (som han gjorde fenomenalt) så han struntade i att svara på mina frågor varför de skrivit Seattle på skylten och bara fortsatte.
Jag har än idag inte fått svar på hur de kom på att skriva Seattle på skylten.
Är det nåt av mina syskon eller nån annan som kan svara på det nu? Ni får 10 poäng.
Man vill ju inte spoila nåt ... men jag tar chansen och skriver lite om det. Och om lite annat.
Först lite Caféskola.
- Om dina kunder tar med grädde till kaffet så behöver det inte betyda att de automatiskt har humorn med sig.
- Sen kan det vara bra för oss baristor att tänka på att vi laktoskänsliga/intolleranta kan bli MYCKET upprörda om det fik vi/de besöker saknar laktosfria produkter (annat än mjölkfria chokladbollar). Eller måste varje fik ha en massa allergialternativ? Om det bara försöker vara fyrstjärnigt? Nån som vet?
Igår tog jag så många frågor så det var nästan fränt. Osteologi (hade jag inte kunnat om jag inte haft en syster som är arkeolog), Preussen (gissade jag rätt till svärfars förtjusning) och handkontrollerna var några av svaren jag kunde.
Men det jag blev mest imponerad av mig själv var Seattle som jag tog på andra meningen (Space Needle). Jag fattar knappt hur det gick till!
Men det ledde mina tankar till en annan gång som Seattle var på tapeten.
2002 så var det ett kalas i Bollnäs som jag inte var bjuden på, men som jag ändå deltog på. Där var också min bror, min fine storebror. Mina andra syskon var också där, och de är också fina - men nu tänkte jag mest på min bror.
I vår familj så brukar vi när nån av oss gifter sig spela upp en liten sketch (eller drama) om den som gifter sig. När min bror gifte sig så spelade jag till exempel honom när han lekte Kung och hade en annan syster som slav. Min bror satt på en tron på ett bord och vår syster satt under bordet och gjorde allt som vår bror bad henne om.
Jaja.
Den här festen i Bollnäs hade också ett skådespel utan dess like, framfört av mina syskon och föräldrar. Min bror, som är tio år äldre och mycket snyggare än mig, spelade mig.
Han hade en orange tröja som jag brukade ha, han hade samma cowboyhatt som jag hade när jag följde med på älgjakt och han låtsades vara mig. Och han gjorde det bra!
I sketchen så användes olika skyltar med namn på ställen jag varit på eller städer jag bott i och det visade hur många olika platser jag hade hunnit med under mina 24 levnadsår.
Skansnäs, Lycksele, Stockholm, Mariannelund, Eureka och Seattle.
Det enda konstiga i den här raden av skyltar var den sista.
Jag hade aldrig varit i Seattle. Eller ja, det stämmer inte riktigt. Jag och min fina fru hade mellanlandat på Seattles flygplats och eftersom det var många förseningar den resan fick vi i stort sett obegränsat med bananchips (som renderade i något som skulle kunna bli ett eget inlägg faktiskt.)
Men varför stod det Seattle på skylten?
Jag hade fått en liten slags trumpet eller tuta att låta i om jag tyckte att deras gestaltning var felaktig av mig, och när Seattleskylten kom upp så tutade jag och ifrågasatte varför de hade skrivit det!
Min bror var så inne i sitt agerande (som han gjorde fenomenalt) så han struntade i att svara på mina frågor varför de skrivit Seattle på skylten och bara fortsatte.
Jag har än idag inte fått svar på hur de kom på att skriva Seattle på skylten.
Är det nåt av mina syskon eller nån annan som kan svara på det nu? Ni får 10 poäng.
fredag 4 februari 2011
5000 kr helare bil
Hämtade bilen hos verkstan i morse. Vad kan bilen vara värd? 15 lax kanske? Och så lagar man den för 5000 kronor! Helt galet, om du frågar mig. Saker som inte syns, tokfrans man är ändå.
Men handbromsen funkar ordentligt nu och jag kände mig som värsta rallyförarn när jag åkte hem och ryckte kryckan i var och varannan kurva - lite som … ja vem tror ni jag kände mig som?
Lyckseles okrönte handbromssladdarkung. Du var och är och kommer alltid att vara min sladdförebild och kvällsresorna i GTI'n glömmer jag aldrig.
Och visst var den bilen värd runt 5000 kr eller mer?
Men handbromsen funkar ordentligt nu och jag kände mig som värsta rallyförarn när jag åkte hem och ryckte kryckan i var och varannan kurva - lite som … ja vem tror ni jag kände mig som?
Lyckseles okrönte handbromssladdarkung. Du var och är och kommer alltid att vara min sladdförebild och kvällsresorna i GTI'n glömmer jag aldrig.
Och visst var den bilen värd runt 5000 kr eller mer?
Published with Blogger-droid v1.6.6
torsdag 3 februari 2011
Vänskap
Jag är nog inte ensam om att känna en saknad efter mina tonårsvänner.
Vänner som på riktigt betydde allt, som man delade drömmar och längtan med. Som man grät och skrattade ihop med.
Som inte var bundna med hus och barn och jobb och ansvar, som man kunde lita på jämt, som man kunde ringa mitt inatten.
Som var en familj.
Har du fortfarande såna vänner?
Grattis i så fall, tror jag.
För kanske var den typen av vänskap något som hörde just tonåren till, som man behövde för att klara den hormonstormande bergochdalbana som det var.
Kanske är vuxen vänskap nått annat?
Kanske är förväntningarna för stora för att man vill att det ska vara så som det var när det var som bäst, eller i alla fall när det kändes som mest...
kanske vi borde sluta hoppas och vara tacksamma för det vi har.
Jag tänker mycket på vänskap för tillfället
Jag och blogginnehavaren var vänner. Inte bästa bästisvänner, men sova över -vänner.
Vi hade många viktiga, nödvändiga samtal. Om livet, om Gud, om allt...
Nu är vi twitter-vänner
Det är inte samma sak, men bra ändå.
Men jag tror överlag att vi vuxna sover över hos varandra för lite.
Varför är det så?
/D
Vänner som på riktigt betydde allt, som man delade drömmar och längtan med. Som man grät och skrattade ihop med.
Som inte var bundna med hus och barn och jobb och ansvar, som man kunde lita på jämt, som man kunde ringa mitt inatten.
Som var en familj.
Har du fortfarande såna vänner?
Grattis i så fall, tror jag.
För kanske var den typen av vänskap något som hörde just tonåren till, som man behövde för att klara den hormonstormande bergochdalbana som det var.
Kanske är vuxen vänskap nått annat?
Kanske är förväntningarna för stora för att man vill att det ska vara så som det var när det var som bäst, eller i alla fall när det kändes som mest...
kanske vi borde sluta hoppas och vara tacksamma för det vi har.
Jag tänker mycket på vänskap för tillfället
Jag och blogginnehavaren var vänner. Inte bästa bästisvänner, men sova över -vänner.
Vi hade många viktiga, nödvändiga samtal. Om livet, om Gud, om allt...
Nu är vi twitter-vänner
Det är inte samma sak, men bra ändå.
Men jag tror överlag att vi vuxna sover över hos varandra för lite.
Varför är det så?
/D
onsdag 2 februari 2011
2 februari. En solig dag.
Onsdagar brukar vara lite tråkiga sen mammas nya kille slutade sändas. Det är tydligen ofta bloggstrejk på onsdagar och det är VÄRDELÖST!
Idag var det onsdag igen, och det var en fin dag. Vi fick fira våra små lintottar idag, på en solig dag. Min fru skrev igår en lite bra text om hur det gick till för två år sen, och jag tänker inte ens försöka beskriva det dygnet eftersom jag inte har så mycket att komma med varken nu eller då. Det jag bidrog mest till under det dygnet var att sabba den här elchockssmärtlindringen som Helena tänkte testa och så höll jag på att somna mellan Henrys ankomst och Signes lite senare ankomst. Det är ju inget man skryter med när ens tappra hustru går igenom lite tuffa kval - för att uttrycka sig milt.
Det är faktiskt mycket roligt att de fyller två år idag, våra barn.
Simple as that.
Inte värdelöst nånstans.
Idag var det onsdag igen, och det var en fin dag. Vi fick fira våra små lintottar idag, på en solig dag. Min fru skrev igår en lite bra text om hur det gick till för två år sen, och jag tänker inte ens försöka beskriva det dygnet eftersom jag inte har så mycket att komma med varken nu eller då. Det jag bidrog mest till under det dygnet var att sabba den här elchockssmärtlindringen som Helena tänkte testa och så höll jag på att somna mellan Henrys ankomst och Signes lite senare ankomst. Det är ju inget man skryter med när ens tappra hustru går igenom lite tuffa kval - för att uttrycka sig milt.
Det är faktiskt mycket roligt att de fyller två år idag, våra barn.
Simple as that.
Inte värdelöst nånstans.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
