Vägföreningsmöte. För sextionde gången

Männen på bilden heter Ingmar och Gunnar.
Vi bor i Ingmar, och hans fru Ingrids före detta hus och Gunnar är vår granne. Han bor tvärs över byvägen och vi ser hans hus över häcken, mellan äppelträden i hans trädgård.
Om man tänker på en Borgmästare är det Gunnar man har i åtanke. Han har alltid bott i Kavelmora. Man kan tro, med rätta, att det var han som grundade Kavelmora nån gång på femtonhundratalet. Inte för att han är så gammal, utan för att han kan så mycket om vår by.
Ingmar är gammal handlare. Han kan föra sig i alla sammanhang - om det så är utanför snickarverkstan när han träffar våra barn till nåt viktigt businessmöte med kostymnissar. Det är jag säker på.

Det var Ingmar, då kassör i vägföreningen, som ordnade så vi har gatljus på vår väg. Gunnar var, och är ordförande i vår vägförening. Vägsamfällighet. Jag tror att det var Gunnar som kom på vägsamfällighet, precis efter att han hade uppfunnit plogen.

Jag beundrar sådana här personer. Som brinner för något och engagerar sig. På riktigt.

Idag var det sextioårsjubileum i vår vägsamfällighet. Gunnar och Ingmar berättade hur det var förr. Hur de fick handskotta från vår del av byn, tvärs över åkrarna ner till skarpkurvan (som jag valt att kalla "Thomaskurvan" efter en episk avåkning) - det tog en vecka. Hur nån bonde som tyckte att det var lite dåligt plogat spände för hästen, gick ut i skogen, kapade en gran, band den bakom hästen och "plogade i alla fall upp ett litet spår".
Det bjöds på smörgåstårta idag. Vi satt i ett u-bord och det kändes lite som att vi var på bröllop. Jag hade en tom stol på vänster sida och Leonard satt mellan mig och Helena. Jag iakttog i stället för att konversera.

Gunnar är väldigt glad att det bor ungdomar i byn. Han "gillar när det hörs barnskrik" över häcken. (Det gör inte alltid jag.)
De här farbröderna är i en annan generation och de har krattat manegen ganska bra för oss. Gunnar föreslog inför det här årsmötet att han nog borde ha en vice-ordförande, och vi valde Elisabeth. Hon är ganska nyinflyttad, och väldigt engagerad. Hon kommer bli bra som ordförande, sen när Gunnar lämnar över klubban. Det kommer han inte göra än, men det var väldigt rörande att se hans reaktion när delikatesskorgen räcktes över till honom - utan att han visste om nåt.

Det finns framåtanda i vår by. Kanske kommer det vara sextio årsmöten till i vår vägsamfällighet?
Om det kommer vara det så lovar jag att jag kommer vara farbrorn på 120-årsjubileumet som trugar på ungdomarna mer smörgåstårta.