Tak så mycket, del II

Det är nog så här nära jag kommer att bli idrottsproffs. Att inte få förlängt kontrakt har ju en massa stora idrottsstjärnor upplevt, så det är ju bara att inse att man är i gott sällskap.

Idag så fick jag fina ord av en kollega som tydligen brukar vara här och kolla, och då känner man ju pressen att prestera! Hon sa att jag tydligen inte hade skrivit de senaste dagarna - och hon har väl kanske rätt - så då lär jag ju ösa på ordentligt nu, som kompensation!! Varsågod.

Men om jag nu ska tillgodose min kepskompis - som för övrigt tog ifrån mig den enda uppgift jag hade att bita i nu framöver - så får jag samtidigt fatta mig kort. Hur gör man det? Jo, man pejstar in lite bilder, för det är ju allmänt känt att bilder säger mer än tusen ord. Här kommer två bilder, before and after. Jag är sjukt nöjd med resultatet hittills - all cred till Mästersnickaren A. Blomid och Dala Allbygg som gör jobbet!! (Och tack Room Service för att ni uppfann det faktum att man tar afterkortet på kvällen...)

För kännedom, så är det badrummet till vänster och mellanrummet till höger. Oinredda. Men det fattade ni väl? Ni är ju smarta...

Humor ändå

Knöt näven i byxfickan idag - man är ju ingen Zlatan direkt.
Men dagen blev fin där mot slutet, fastän det var den här måndagen.

Middagen var trevlig med Singo som lekte "Kommen, lången, storen man..." utan att direkt kunna säga orden. Hengo åt fyra portioner och verkade ha skrikit av sig under dagen och Leonidas fortsatte lura sin syster med att ta "flingsalt" ur den tomma skålen.
Nöjda barn vid läggningen, faktiskt inga problem som är värda att skriva om eftersom de inte fanns!

Fotöljen var skön och Kingtidningen var läsvärd och jag blev sugen på nya skor.

CSI återkom efter vår semester och jag hade inte legat av mig - jag löste fallet både innan Mac Taylor och Husfrun hade kommit på det! Och mitt i första reklampausen ringde min Kepskompis, ja ni vet han som brukar ha skärmfritt ibland, och gav mig en uppgift! Känns skönt att ha något att fokusera på nu i dessa tider... och för hans skull kommer detta inlägg inte vara så långt - hoppas du hinner läsa det här på nästa toabesök!

Och sen blev kvällen komplett. Jag gillar humor. Jag gillar Soran Ismail. Han är nästan FÖR rolig, alltså sådär gammeldags rolig som de var förr i världen. Det är inte ofta som man sitter själv i soffan och skrattar och bara känner att glädjen kommer tillbaka! För det är roligare att vara glad och det är jag.

Och nu inte bara knyter jag näven i fickan utan jag spänner även musklerna för imorgon - för då kommer det hända grejer!
Häng med.

Och Ps. Visst pratar Soran ibland som Mikael i "Ingen bor i skogen"? Eller är det bara att båda är roliga? ds.

Tuppen Jussi Ibrahimovic

Gubben Pettson räddade en tupp undan en säker död. Gustavsson hade tänkt göra gryta av tuppen, och det kunde inte Pettson acceptera.
Hönorna med högsta hönset Prillan i spetsen var överlyckliga att få en ny tupp i hönsgården, och de tyckte han var SÅ stilig. När tuppen kom till gården sa han att det var hans lyckligaste dag sedan hans ägg kläcktes, och han var så glad att komma till den största gården i kommunen. Katten Findus tyckte inte att tuppen var särskilt stilig. Han förstod inte varför Pettson hade tagit dit en till fågel - det räckte väl bra med de som fanns? De stjärnhönsen som fanns hade ju blivit uppfostrade i hönsgården sedan barnsben, och så talade de ju ett särskilt språk också på gården. Skulle tuppen kunna lära sig det? Sen behövdes det väl ingen tupp i hönsgården, det räckte väl med att Findus fanns och kunde ta hand om hönorna?

Men Pettson hade bestämt sig, och han var också glad att han äntligen hade lyckats värva honom till gården. Det var en dyr värvning. Typ en av de dyraste genom tiderna faktiskt. Han var så nöjd med hur tuppen gal så han bestämde att ge honom namnet Jussi, som operasångaren (från Borlänge).

I början var allt frid och fröjd. Jussi gjorde ett bra jobb i början av sin vistelse och hönsen och andra tyckte att han var en mycket bra värvning.
Jussi gal i och för sig ganska ofta och väldigt högt när han gjorde det, och Findus började bli lite galen på Jussi. Findus tyckte inte att det passade sig riktigt att Jussi gol så mycket, och sen tyckte han att Jussi gol lite för högt också. I och för sig visste Findus väl att Jussi skulle gala högt och mycket, och han hade ofta haft en tendens att gå omkring och sprätta lite stöddigt omkring sig, men han gillade inte att han var stöddig mot honom eller mot hans panelhöna Prillan. För Prillan hade också börjat ogilla Jussi. Eller?

Det gick så långt att Findus, tillsammans med Pettson bestämde att Jussi bara fick gala en gång i timmen, och då bara i fem minuter. Ibland fick han inte ens gala de fem minuterna, även om det var de fem minuterna runt väckningstid - och det störde Jussi sig på en del.

Men så plötsligt en dag så gol inte Jussi. Han hade flyttat till Italien. Han verkade glad och sa till pressen att han hade hittat galglädjen igen och att det var Findus som hade tagit den ifrån honom. Nu hoppades han på att få mycket galtid så att han kunde komma iform för landslagsgalmatcherna som ligger framför...

Sensmoralen i den här historien - som är uppdiktad men baserad på riktiga händelser - är "att man inte bara kan klä sig snyggt, man måste kunna coacha också"*. Findus kan klä sig snyggt, (har du sett hans byxor och mössa?) men han kunde inte göra rätt plats för tuppen Jussi.

Det är märkligt vad svårt det verkar vara att hitta en ödmjukhet i ett ledarskap som gör att obekväma och okonventionella personer inte bereds plats utan "offras" eller blir utfrysta. (Sen är det aldrig bara ens fel när två bråkar, men det tar vi i ett annat inlägg...)

Jag lovar att bli bättre på att hitta ödmjukheten i ledarskapet. Jag lär mig varje dag och är ännu inte så bra på det. Jag tror den riktige Findus lärde sig om ödmjukheten när han insåg att Jussi flugit sin kos, och jag hoppas att många chefer ser den här filmen om Pettson och Findus och tänker till lite hur de beter sig i sitt ledarskap.
Det finns nog inga enkla lösningar heller på det här, men en sak att tänka på är att man måste prata med varandra. Vi behöver inte heller vara rädda för olikheter, det är de som gör oss bredare! Och till sist: respektera att vi är olika.

Vi får nu hoppas för att Zlatan mår bra av att flytta till Milan och jag hoppas i min konflikträddhet att han och Pep pratade ut om situationen och kom fram, i konsensus, att det blir bäst såhär.
Och så hejar vi alla på Sverige på fredag.


*Han kan inte bara snickra, han kan komma med bra kommentarer också. Mästersnickaren A. Blomid.

Lill-Snickarn

Att stå som en snickare… med verktyget mobilen, redo att jobba.

Galen i Säter

Så stod det på en t-shirt på en snubbe vi mötte i en park i Säter i eftermiddag. Sånt tycker jag är roligt..
Något annat jag tycker är roligt är att det var en fin dag idag.
Den började som vanligt med lite grötkaos och sen kom vår nye hantverkarAnders på besök. Den ordinarie storsnickaren A. Blomid är på välbehövd semester men idag kom plattsättaren Anders hem till oss. Våra barn accepterade honom direkt och jag tror faktiskt att hans öron trillade av efter Leonidas energiska attacker med frågor och svar och funderingar och förklaringar.
För att rädda hans öron packade vi in oss i bussen för att köra ett cirkusframträdande i Säter - kanske Cirkus Timeus sista framträdande den här semestern.
Vi mötte upp med ett annat gäng utanför ICA MAXI i Blge (inte gangstergänget Familjen) och satte fart mot Säterdalen som genast blev ett av mina favoritställen! En mysig folkpark i en dal (därav namnet gissar jag) med både café och lekparker. I plural. Rutschkanor i massor, klätterhus i mängder och en hel massa roliga saker som passar när barna är små.
Det fanns bänkar också, och där satt jag och njöt och försökte hålla koll på Cirkus Zlatan. Det är allt lite spännande - fast egentligen är det löjligt att jag bryr mig så mycket. Men jag kan inte riktigt hjälpa det...
Siggo vaknade och hamnade i rutschkane-heaven. Hon älskar rutschkanor mer än hon älskar skor, och hon gillar verkligen skor. Till och med Henko vågade kasta sig ner i tunnlarna och jag påmindes om Lycksele Djurpark och Lyckoland - platsen där jag spenderade mina flesta somrar under mina mellanstadieår som var fylld med bumperbåtar, fyrhjulingar, hopptält och långa tunnelrutschkanor.
Ett annat minne från LSE och djurparken var när jag inte ens var där. Eftersom det var så länge sen är nog händelsen preskriberad - men för säkerhets skull lämnar jag inte ut några namn förutom Miriams. I de tidigare minnena jag beskrivit från min ungdoms tid har jag konsekvent glömt hennes namn - inte med flit på något sätt - så den här gången skriver jag dit hennes namn, även om jag tror att hon faktiskt var oskyldig den här gången.

Hursomhelst.

Det finns ett gäng grabbar i min ålder som bodde i LSE när jag var ung. Fina, härliga killar som idag bor på annan ort än i LSE. Hederliga killar var (och är) det som sällan var ute och gjorde fuffens saker.
Förutom ibland.
En gång smet de här killarna in på djurparken på en tid när den inte hade öppet och det var nog så att de flesta i LSE nog låg och sov vid det här laget. Vi hade pratat vid något (några) tillfällen om det inte skulle gå att fånga fiskar ur de här gigantiska akvarierna där det simmade många olika sorters fiskar men vi hade ju inte kunnat prova det under dagtid eftersom det inte var tillåtet.
Så de här hederliga, härliga killarna bestämde sig för att testa den här teorin i fred - och vad passar väl inte bättre än att göra det nattetid när det ändå inte fanns några andra på djurparken som kunde komma och störa.
Eftersom jag inte var med så vet jag inte exakt i vilken kronologisk ordning allt hände men jag har bestämt för mig att de inte hann få upp någon fisk innan de blev överraskade av en personal som kom gående emot dem och frågade vad de höll på med.
Jag tror att de säkert kom med en kreativ förklaring då det här var tre smarta killar som inte var födda i farstun direkt - och jag är ganska säker på att de hann gömma sina fiskedon innan det blev för uppenbart vad de höll på med.
Sen kommer det roliga i det hela när personen från djurparken frågar efter deras namn och de väljer att säga andra personers namn än deras egna - varav ett var mitt namn!

Jag tycker det var otroligt smart av dem att använda falska namn och det smartaste de kunde ha gjort (och gjorde) var ju att använda mitt!

Hände det något som satte mig i klistret efter det här?
Som jag minns det så blev jag varse om det här efter ett par dagar men jag hörde aldrig av djurparken efter det här. I och för sig satte jag aldrig mer min fot på djurparken efter den här händelsen samt att jag flyttade utomlands med skyddad adress* - men nej, jag märkte inte nåt särskilt...

Idag var vi helt ensamma i Säterdalen, lite som om vi hade varit på djurparken i LSE på natten tidigt 90-tal, men vi tjuvfiskade inte i bäcken utan det enda jaktiga vi gjorde var att Leonidas jagade undan de två gräsänderna som försökte tigga fika av oss. Jag kollade med en av Jägarbröderna om det skulle vara okej att andjaga dem och han sa bara att jag skulle sikta mitt i. Det gjorde jag inte.

I stället åkte vi vidare in i trästan Säter för att ägna oss åt en av de värsta dödssynderna som finns: Att ha med barn på restaurang. Det gick bra eftersom restaurangen var i stort sett tom tills vi hade ätit upp 3/4-delar av pizzorna - men sen kom de riktiga gästerna och jag blev lite stressad eftersom SIGHEN började tappa tålamodet.
Förlåt snälla restaurangägaren på Athena i Säter - jag hoppas att vi inte skrämde bort för många av dina gäster ikväll. Om det är något värt så torkade jag upp lite av Singos pizzapågolvettapp i ett klent försök att släta över att vi varit där ikväll...

Man är väl egentligen galen som gör nåt så tokigt som att ta sina barn med på restaurang, men i och för sig är väl Säter bäst stad att göra det i.



*Jag skojade. Jag har varit på djurparken efter den här händelsen och jag bodde på 1213 G Street i Eureka, CA, när jag åkte utomlands. Nu vet ni.

The Dirt

Under semestern har jag läst "The Dirt - Bekännelser Från Världens Mest Ökända Rockband - Mötley Crüe".
För Er som inte läst boken så handlar den om sex, droger och rock n'roll. Bara det. Ja, och lite olika livsöden (mest tragiska) också. På framsidan står det att det är biografiernas biografi och en bok man bör ha läst. Nu har jag gjort det, och den var intressant. Lite äcklig eftersom den verkar vara sann, men samtidigt lite intressant också.
Varför intressant? Är det intressant att läsa om andras olycka, skit och annat elände?
Nja, inte precis. Men det är intressant att läsa om personer som tycks ha lyckats i livet och sen jämföra med sitt eget liv lite - och inse att jag inte vill byta en sekund med Tommy Lee eller Nikki Sixx - trots deras rikedomar och deras berömmelse.

Jag vill leva det liv jag lever. Trots bristen på rikedom och berömmelse.

Eller vaddå bristen på berömmelse? Jag har ju önskat låt i Morgonpasset i P3, så lite berömd är jag väl allt?
Eller vaddå bristen på rikedom? Det är ju svarta siffror i slutet på månaden, och det är väl bra?

Har jag någon rockstjärnedröm? Jag brukar säga att jag skulle vilja vara rockstjärna - men det är nog mest de coola tatueringarna och tuffa käderna jag vill åt... själva livet verkar inte så kul (ref. The Dirt.)
Har jag nån annan dröm då? Just nu?
Tja, att vara en bra pappa drömmer jag om att vara. Det är inte det lättaste, men drömma kan man väl alltid? Och sträva. Lite som en rockstjärna som kämpar för att få spelningar, för att bli något.
Jag funderar mycket på vad jag vill bli när jag blir stor. Det är svårt att komma på det tycker jag, så jag kanske får börja i andra änden: Vad vill jag INTE bli när jag blir stor? Rockstjärna? Nja, kanske inte...

På tal om INTE. Det är nog ett av de ord jag använder mest på en dag. INTE och NEJ. Om jag fick 5 öre för varje gång jag sa INTE eller NEJ skulle jag vara rik som en rockstjärna. Men jag vet att som bra förälder och bra pedagog ska man använda andra ord än NEJ och INTE - utan mer positivt laddade ord. Men jag får fortsätta drömma.

Komiker då? Nej, det har vi redan pratat om - när inte ens 4 kollegor på ett kvällsavslutningsmöte förstår skämtet om papperspåsen ska man inte satsa på en karriär som komiker.
Tur att det finns andra roliga personer, och här kommer ETT tips på en rolig person. Han kan nog få en karriär och kom ihåg var ni läste det!

Tja, vi kör väl ett klatschigt avslut på det här inlägget: Nu är det dags att drömma på riktigt. Och fundera på min nästa bok: "Kjell" av Kjell Eriksson. En lite annan typ av livsöde.

Utlandsresumé av och med Cirkus Timeus

Vi är tillbaka. På fastlandet, med fast mark under fötterna. Fast. Det var trevligt på Gotland. Så trevligt att Leod vill flytta dit. På sommaren. Jag kan tänka mig att göra samma sak, och då bor jag ändå där glassbilen stannar!


Tänkte ge mig på en liten lista om den senaste veckan. Håll till godo - eller better yet - klicka in på Mammamind i stället! Mer kvalite, lite snyggare, lite bättre. Det är mitt tips till er! (Som jag rekommenderar, starkt!)


Hursomhelst. Här kommer listan. Varsågoda.


Veckans första bästa: Tunnelbana. Och den gick i Stocklom med son som pratat och berättat om denna tunnelbaneresa som om det var en resa jämförbar med en "världsomsegling under havet" à la 2010. Hans blick när han berättat om den för korvgubbar, kompisars föräldrar, folk med hundar i hamnen i Visby, Farmor och Farfar och alla andra har varit obetalbar! Och gratis, och vi har fått se den många gånger. Klart veckans första bästa.


Veckans mat. Bottennappet börjar vi med: Tacotallrik på Vikings Pizzeria på Adelsgatan. Välj vad som helst förutom Tacotallriken. Pizzorna barnen åt var goda, Tacotallrikarna vi vuxna åt var inte bra. De var sämre än dåliga, bara så ni vet. Men sällskapet var trevligt!
Sen var det bara höjdare resten av veckan. Korv och makaroner, köttbullar och couscous, stekt falukorv och pasta, pasta och köttbullar, pyttipanna, tacos (inte Vikings), med mera, med mera mera fick vi och barnen njuta av. Vi mår prima och fick aldrig gå hungriga från bordet!
Mer höjdare: Grillad gås. Eller själva gåsen var ganska ohöjdig, men det var roligt att prova på! Smakade lite som levergryta - och det behöver inte vara något dåligt med det - men gåsens kusiner kycklingen som också grillades på samma glöd var lite godare. Och sällskapet sen, åh - det finns inte ord!
Med mat kommer dryck, och vi har fått mycket gott kaffe den här veckan på Gotland. Det godaste kaffet bjöds nog på stranden i Klase under Andjakt2010 - det var divinskt! Och sen en rolig sak - på Gotland har man kaffet i kylen. Det ni!


Veckans Aktivitet: Här finns det hur mycket som helst att skriva om, men jag väljer att nämna dem i korta stötar:

Båtresa till Gotland. Ganska lugn resa med två sovande barn. Ett vaket barn åt plättar och min pastasallad smakade räv. Trevligt.

Lummelundagrottan - Fränt och spännande. För mig och för en snartfyraåring med gubbkeps. Inga drakar och man fick inte ta på väggarna. Men det var coolt ändå.

Visby - Samma gamla trevliga gamla vanliga stad. Man har ju varit där två gånger förut...

Närsholmen - Åkte bil och stannade en stund och tittade på naturen. Blåsigt men mycket trevligt. En fyr och lite vitkindade gäss.

Lausviken - Hav och släke. Glada barn och en glad fru och coola, mörka moln.

Pistolskytte i ladan på kvällarna - Roligt och frustrerande. Kom aldrig upp i 70, men några tior blev det.

Härtastranden - Bad och sol. Sol och bad. Roligt och skönt. Glad fru, glada barn.

Andjakt i Sproge - Kanske det coolaste och härligaste den här veckan. Om ni vill följa kvällen går det att läsa mer här på min twitter eller så fantiserar ni om hur det var. Världens bästa guider i Jaktbröderna Gunnarsson/Lidman som bjöd mig på bästa platsen i fortet, sprang och apporterade fåglarna åt mig, lånade ut sin ryggsäcksstol åt mig... med mera, med mera mera. Solnedgång, ljumma vindar och en toppenkväll som väckte jaktintresset hos mig igen!

Båtresan hem - Något olugnare eftersom alla barn var vakna. Och springsugna... men det gick.


Veckans mottagning: Ingen. "I stenhus kan ingen 3-mottagning funka", ett nytt Kavelmoraordspråk.


Veckans Köksö: I huset vi bodde fanns en köksö. En sån vill jag ha. Sen.


Veckans bästa värdar: När man åker och hälsar på folk vill man att det ska vara trevligt. Jag var lite ur fas den här veckan och inte alltid särskilt tålamodig mot mina barn eller fru, och man kan nog säga att jag inte alltid var så trevlig att vara med. Jag är inte alltid det.
Men man vill ju att det ändå ska vara trevligt. Vi hade det inte trevligt. Vi hade det URTREVLIGT! Bara tack vare våra värdar som tog hand om oss från dag 1 när vi rullade in i deras systers utlåningshus (förresten, tack igen Daniel och Jenny för att vi fick njuta av ert hus!) tills dag typ 100 (så kändes det nog för dem) när vi rullade hem igen med hela Cirkusen...
Tack Stina och Markus för att ni tog så väl hand om oss den här veckan, det blir oförglömligt tack vare er. Verkligen alltså! Hoppas ni hinner vila upp er tills nästa pajsare kommer...


Veckans Bästa Kommentar av Leonidas: Mamman: "Usch vad ofräscht med fågelskiten!" Leod: "Ja, men käjleken, den äj fjäsch."
Sen har vi fått höra 360 gånger allt som han ska skaffa när han blir stor, allt han ska jobba med när han blir stor, var han ska bo när han blir stor, med mera, med mera mera...


Ja, det var det. Hoppas innerligt att ni valde att läsa MammaMind istället. Men om ni hängde med hit ner så är jag glad..

Och Cirkus Timeus rullar vidare...