Humor ändå

Knöt näven i byxfickan idag - man är ju ingen Zlatan direkt.
Men dagen blev fin där mot slutet, fastän det var den här måndagen.

Middagen var trevlig med Singo som lekte "Kommen, lången, storen man..." utan att direkt kunna säga orden. Hengo åt fyra portioner och verkade ha skrikit av sig under dagen och Leonidas fortsatte lura sin syster med att ta "flingsalt" ur den tomma skålen.
Nöjda barn vid läggningen, faktiskt inga problem som är värda att skriva om eftersom de inte fanns!

Fotöljen var skön och Kingtidningen var läsvärd och jag blev sugen på nya skor.

CSI återkom efter vår semester och jag hade inte legat av mig - jag löste fallet både innan Mac Taylor och Husfrun hade kommit på det! Och mitt i första reklampausen ringde min Kepskompis, ja ni vet han som brukar ha skärmfritt ibland, och gav mig en uppgift! Känns skönt att ha något att fokusera på nu i dessa tider... och för hans skull kommer detta inlägg inte vara så långt - hoppas du hinner läsa det här på nästa toabesök!

Och sen blev kvällen komplett. Jag gillar humor. Jag gillar Soran Ismail. Han är nästan FÖR rolig, alltså sådär gammeldags rolig som de var förr i världen. Det är inte ofta som man sitter själv i soffan och skrattar och bara känner att glädjen kommer tillbaka! För det är roligare att vara glad och det är jag.

Och nu inte bara knyter jag näven i fickan utan jag spänner även musklerna för imorgon - för då kommer det hända grejer!
Häng med.

Och Ps. Visst pratar Soran ibland som Mikael i "Ingen bor i skogen"? Eller är det bara att båda är roliga? ds.