The Dirt

Under semestern har jag läst "The Dirt - Bekännelser Från Världens Mest Ökända Rockband - Mötley Crüe".
För Er som inte läst boken så handlar den om sex, droger och rock n'roll. Bara det. Ja, och lite olika livsöden (mest tragiska) också. På framsidan står det att det är biografiernas biografi och en bok man bör ha läst. Nu har jag gjort det, och den var intressant. Lite äcklig eftersom den verkar vara sann, men samtidigt lite intressant också.
Varför intressant? Är det intressant att läsa om andras olycka, skit och annat elände?
Nja, inte precis. Men det är intressant att läsa om personer som tycks ha lyckats i livet och sen jämföra med sitt eget liv lite - och inse att jag inte vill byta en sekund med Tommy Lee eller Nikki Sixx - trots deras rikedomar och deras berömmelse.

Jag vill leva det liv jag lever. Trots bristen på rikedom och berömmelse.

Eller vaddå bristen på berömmelse? Jag har ju önskat låt i Morgonpasset i P3, så lite berömd är jag väl allt?
Eller vaddå bristen på rikedom? Det är ju svarta siffror i slutet på månaden, och det är väl bra?

Har jag någon rockstjärnedröm? Jag brukar säga att jag skulle vilja vara rockstjärna - men det är nog mest de coola tatueringarna och tuffa käderna jag vill åt... själva livet verkar inte så kul (ref. The Dirt.)
Har jag nån annan dröm då? Just nu?
Tja, att vara en bra pappa drömmer jag om att vara. Det är inte det lättaste, men drömma kan man väl alltid? Och sträva. Lite som en rockstjärna som kämpar för att få spelningar, för att bli något.
Jag funderar mycket på vad jag vill bli när jag blir stor. Det är svårt att komma på det tycker jag, så jag kanske får börja i andra änden: Vad vill jag INTE bli när jag blir stor? Rockstjärna? Nja, kanske inte...

På tal om INTE. Det är nog ett av de ord jag använder mest på en dag. INTE och NEJ. Om jag fick 5 öre för varje gång jag sa INTE eller NEJ skulle jag vara rik som en rockstjärna. Men jag vet att som bra förälder och bra pedagog ska man använda andra ord än NEJ och INTE - utan mer positivt laddade ord. Men jag får fortsätta drömma.

Komiker då? Nej, det har vi redan pratat om - när inte ens 4 kollegor på ett kvällsavslutningsmöte förstår skämtet om papperspåsen ska man inte satsa på en karriär som komiker.
Tur att det finns andra roliga personer, och här kommer ETT tips på en rolig person. Han kan nog få en karriär och kom ihåg var ni läste det!

Tja, vi kör väl ett klatschigt avslut på det här inlägget: Nu är det dags att drömma på riktigt. Och fundera på min nästa bok: "Kjell" av Kjell Eriksson. En lite annan typ av livsöde.