Ett inlägg om min favorithattfabrik

Det verkar som att det enda som gör att en så här dålig dag vänds till något bra är ett besök på en riktig hattfabrik.
Ett besök på en hattfabrik som resulterade i att vi åkte hem med en kasse full med kepsar och hattar.
Ett besök på en hattfabrik som var som balsam för själen.
Där trygga människor bjuder på sin väldoft och päronsaft, bara sådär.
Där en vuxen person tar sig tid att leka med ens barn så att man får rekreera sig, om så bara för en stund. Att han tar sig tid att tejpa ihop ens barn med packtejp och skjutsa omkring dem med en pallyft innan det är dags för att leka "Bananen". (Ja, det låter ofattbart. Jag fattade inte heller reglerna - men barnen var lyriska. Pruttkuddsskratten var obetalbara.)
Förmånen att få samtala med någon som lyssnar och ger energi bara genom samtalet - jag finner inte ord för hur värdefullt det var idag.

Sen att vi stannade kvar sådär länge så att vi inte skulle hinna hem innan middagen utan att barnen skulle ha somnat i bilen gjorde inget, eftersom vi fick skäl att stanna till på Helenas Restaurang.
Att den restaurangen tydligen är den finaste restaurang vår äldste son har varit på gjorde inte situationen så mycket sämre.

Jag avskyr dåliga dagar av hela min själ.
Jag gillar dock bra slut på dåliga dagar väldigt mycket.
Och jag gillar CTH Ericson hattfabrik väldigt mycket. (Mest de som jobbar där.)