Ett inlägg om saker jag inte kan sluta tänka på

Jag kan inte sluta tänka på det här faktumet att vi var uppe vid gruvan idag.
Eller ja, det kanske jag kan sluta tänka på när jag tänker efter. Men det här med fiskdammspåsen kan jag verkligen inte sluta tänka på.
Det var Geologins dag idag. Stenar. Skatter. Allt sånt.
När det kommer till stenar brukar jag i vanlig ordning tänka på mina kompisar som bodde på Forsdala där var och varannan gata hette nåt med stennamn. Gnejsvägen, Sandstensvägen och allt vad de hette. (Ni som läser och har nån anknytning till Forsdala, skriv gärna ner era favoritgator i kommentatorsfältet nedan.)
Fina minnen.
Minns också att min kära syster har läst osteologi och är arkeolog. Hon är så himla smart, min syster. (Hon fick den slängen av sleven, kan man säga. Jag fick nåt annat och det har vi pratat om i så många inlägg så det struntar vi i nu.) Jag skulle så gärna vilja få veta vad hon hade haft att säga om det här som jag tänker på.
Det här faktumet att barnen för en tia kunde få sig en liten påse i fiskdammen innehållandes en ökenros, en creol (som för övrigt verkar vara bra för självkänslan vilket kan resultera i att jag kommer låna alla mina barns fiskdammspåsar bara för att bättra på självkänslan) och en 60 miljoner år gammal hajtand som de hade vaskat fram ur nån öken.

Alltså. Hur kan en 60 miljoner gammal hajtand framvaskad ur nån öken nånstans få plats i en påse värd 10 kronor?
Och hur mysigt är det inte att få somna till lite bredvid en son som är tyckte att filmen om Fet-Mats tydligen var lite läskig?

Det är såna saker som jag inte riktigt kan sluta tänka på idag.