Ett fredagsinlägg. (Kanske ett något sliskigt och sådär glatt inlägg, men väl en beskrivning av den här dagen. Lite i rosa.)

Ja, jag tror det var fredag idag. För mig så är dagarna just nu ganska likadana. Men jag gillar lunken lite också.
Fredag innebär att inga barn ska till Bystugan. Alla är hemma. Hela morgonen. Imorse bjöds det på biograf i sovrummet, Buzz och "toj stojy" visades. En bra film.

Vi har ganska nya grannar. De håller på att bygga hus ett (nja) stenkast nerför backen. Mot skogen till. De bor i gäststugan. Våra andra grannars gäststuga, that is.
Han, Mästersnickaren, den nya grannen, han är också ledig på fredagar. Klockan tio över nio plingade det på dörren och som tur var hade jag fyllt termosen. Sa jag att solen sken idag?

Han skulle hämta en traktor i en grannby. Vi hängde med, för att kolla på hönsen. Svårare än så behöver det inte vara när man jobbar med två snart treåringar och en snart (!) femåring. Solen sken hela tiden.

Och så ringer telefonen. Det var hon på rekryteringsfirman till det jobbet jag har sökt (och vill ha). Jag hade terroriserat hennes telefon och hon ringde tillbaka till mig. (Vissa har ju jobb att sköta, och det måste jag ju för allt i världen respektera.)
Det var ett roligt samtal. Trevligt. Och jag blev sådär glad som jag gillar att vara. Som jag är bra på att vara.

Jag ska få komma på intervju på tisdag. Jag har bokat klipptid på måndag eftermiddag. Sa jag att solen sken idag?

Vi åkte till biblioteket. På vägen dit gick vi hand i hand. Två bröder först, med likadana jackor och likadana kepsar. Jag och dottern också hand i hand. Hon utan keps, jag med. Barnen hälsade på alla vi mötte och jag log både inombords och utombords.
Vi fikade på bibliotekets fik. Vi köpte två bullar, en delicatoboll, tre festis och en kaffe. Jag är så glad att jag har skrivit en Caféskola, hur mycket jag än saknar den. Vi delade på bullarna och delicaton och solen sken.
Frun kom när vi hade landat i barnhörnan och jag slappnade av.

Jag tror minsann att det var fredag idag.