En hel hand

När man har haft en blogg i över ett år så märker man att ämnen börjar återkomma och upprepas.
Men så får det vara.

Han, den äldste sonen, har pratat om den här dagen länge nu. "Näj fyllej jag åj?" är en mening som jag inte kommer att sakna.
Och idag så fick han svaret på sin fråga. Det var idag.
Det klassiska rävsovandet. Småsyskonen som inte riktigt fattade vad som pågick när föräldrarna faktiskt klev upp på en gång när de började godmorgonhojta. Pappans bror med amerikansk kompis nyss uppvaknade i tvättstugan. Hyschandet och smygandet genom hallen. Kommentaren "Nu haj jag ont i magen så nu kommej jag nej". Allt det typiska för en födelsedagsmorgon fanns i morse.

Och så bara fortsatte det. Cykelavtäckning och typiska glädjehopp av födelsedagsfiraren. Frukost i (nåja) lugn och ro, kalasförberedelse och cykelprovning. (Allt i detta inlägg kommer vara färgat i rosa, bara så ni vet. Det är så jag minns dagen även om det säkert finns andra nyanser också.) Flagghissning och hammockframtagning från vintervila. Allt i strålande solsken.

Han fyllde fem idag, våran fina broder. Han hade bjudit till kalas och festklädda barn dök upp, ett efter ett. Och till slut började kalaset. Paket, saft, kaffe i pumptermos och Leonards specialtårta. Och bokstavskex. Allt i strålande solsken.
Skattjakt i Toy Storytappning, Bullerbykänsla med skrinda och sandlåda, föräldrar som bytlånade barn mellan varandra, pappor som stod och pratade snicksnack - allt på nästan samma gång. I trivsel. I alla fall i det hörnet av kalaset som jag stod i.

När kalaset tog slut fortsatte festen. I mitt hjärta. En familj stannade kvar på tacos och fick märka att jag blev erbjuden ett till jobb, lite sådär på en lördag utanför porten. (Men jag har ju redan fått ett jobb, fast han kanske inte läser den här bloggen.) Småsyskonen somnade ovaggade och vi passade på att intervjua födelsedagsbarnet. Han var, om man säger som så, nöjd med sin födelsedag. Att sedan mamman kanske fiskade fram att cykeln var den bästa presenten fastän födelsedagsbarnet själv tyckte att Blinkers var snäppet vassare, det ligger nog mest i föräldrarnas ... ja, vad man nu säger.

Jag tror jag kommer komma ihåg när vår son fyllde en hel hand. Om han kommer komma ihåg den får vi se sen.