En Dagdrivares Dagbok. Inlägg ... kanske 28?

Mitt torsdagsnöje var att åka till Edsbyn. Där stod en släpvagn som jag skulle få hämta åt min bror.
Jag gillar att åka bil ensam. Men jag avskyr när det inte går att få in rätt kanal på radion.

En stor kopp kaffe köpte jag också innan jag lämnade Falun. Varför? frågade jag mig i Toftbyn när jag ännu bara druckit typ fyra sippar pga ville inte bränna tungan. Vilket jag gjorde. Ändå. Då tröstade det bra med en pistagebulle.

Väl i Edsbyn märkte jag att det även där dricks elvakaffe. Det uppskattades enormt mycket, eftersom jag hade slut på kaffe i min pappmugg ute i bilen. Kaffet som bjöds var ljumt och gott, precis som jag gillar det.
Solen sken också.

När jag kom hem, typ halv i hämtning av barn hos dagmamman kastade jag i mig lunchen sådär snabbt som bara jag kan. Och blev jättemätt. Enochsjuttiofem. Då ringde en av dagmammsen och frågade om jag inte kunde dröja en halvtimme med att hämta barnen pga sömncykel, och det kunde jag. Jättemätt.

Men det rådde jag bot på. Vi, barnen och jag tog kavelmorabussen in till stan och hämtade ut paket och köpte glass. Har ni tänkt på att glass smakar så mycket bättre när man äter den sittandes på en bänk i eftermiddagssol?

Att sen komma hem och få ett telefonsamtal från rekryteringsfirman som frågar om jag kan komma på en till intervju imorgon gjorde ju bara att jag fick mer klädångest. Och glädje. En tredje intervju är ju alltid kul att gå på och klädråd kan man ju be om på twitter och facebook.

Så det verkar som att jag ska ha mankini, långkalsonger och en rosa skjorta. Om Facebook får bestämma.
Bild kommer imorgon. Och förhoppningsvis har jag en annan titel än Dagdrivare då.