Som en härlig Gudomskälla

"I Litauen är det inte lett att vara est, men det är balt."

Personalfest eller klassresa. Klassfest eller personalresa. Är det någon skillnad? Vi kollar...

Jag har gått folkhögskola. Bibelskola t.o.m. I Mariannelund. Ni vet, platsen som Ida såg när Emil hissade upp henne i flaggstången, det Mariannelundet. Eller den.

Hursomhelst.

Jag gick en internationell utbildning med folk från forna Sovjetstater - Lettland, Ukraina, Azerbadjan, Mongoliet, Uzbekistan och Georgien. Och sen var det en kille som kom från en inte så forn Sovjetstat, USA och så vi från Sverige. Ett ganska glatt, lite blandat gäng skulle man nog beskriva oss som så här i efterhand.
Höstterminen var förlagd i Mariannelund och sen på våren skulle vi svenskar få åka till U.S.A. och plugga på universitet (det var kanske det som lockade mest...) och det gjorde väl att hösten kändes lite som en transportsträcka. Nu hände det ganska mycket under hösten så jag skulle inte i efterhand beskriva den som en transportsträcka, men det visste jag inte då.

Vad gick utbildningen ut på?
Tja, jag kan inte riktigt svara så bra på den frågan, men ställ den gärna till min husfru - för det var hon som förde anteckningarna. Jag satt mest bredvid och kikade på hennes anteckningar medans jag skojade till det och busade med de andra i klassen, och fick jag nån fråga så brukade jag ofta kunna hitta på något svar alt. smöra till det för fröken så att hon inte blev så arg på mig. Vi har ju alla olika gåvor...
Nej, skämt åsido. Eller så fortsätter vi skämta... ja, det gör vi. Men vi håller oss till sanningen.
Skämt eller inte så gick utbildningen ut på att vi skulle lära oss lite om olika kulturer samt lära oss lite om kyrkohistoria, samhällskunskap med mera med mera, mera. Vi lärde oss att rysk humor är rolig, om man förstår ryska. (Våra klasskompisar, som var rysktalande, var inte alltid de vassaste knivarna i lådan på engelska. Men ryska kunde de, och ibland satt de och vek sig dubbla av skratt - särskilt när Envar hade sagt en oneliner. När vi frågade vad de skrattade åt svarade de alltid "Russian funny" och så fick vi nöja oss med det. Och känna oss lite dumma, som om de skrattade åt oss. Vilket de säkert gjorde...)

Vi lärde oss också mycket på en klassresa vi gjorde. Vi, alltså de svenska studenterna + den amerikanske mannen och vår amerikansksvenska fröken Barb, skulle få åka till Litauen i typ två veckor för att hjälpa till och se lite olika saker.
Jag vet att det låter lite cheezy att säga det, men den resan skulle nog kunna fylla kanske 254 inlägg här på den här Kavelmora Ink-sidan - I kid you not! Idag ska vi bara ta ett litet axplock av den här kakan - så kanske det blir mer nästa gång?!

Vi var nio elever som åkte. Vi var nio elever som kom hem. Så det var ju bra, det hade ju varit trist om nån hade lämnats kvar där på andra sidan Östersjön.
Nu blev det inte så, som tur var, utan alla hängde med och alla gjorde samma saker. Vi gjorde allt i grupp. (Nästan allt.) Och det var ganska kul. Vi blev som en liten cirkus som åkte runt på olika platser i Litauen och dit vi kom förväntades det av oss att vi skulle bjuda på något. Vad hade vi att bjuda på? Jo, oss själva.
En av mina klasskompisar som jag har skrivit om förut kunde spela gitarr. Han hade ett par låtar på sin repertoar, bland annat Wonder Wall med Oasis men även den fina gamla läsarsången "Pärleporten". Dessa två låtar var med på våra shower som vi satte upp vart vi än kom. Eller shower och shower, det är väl att ta i. Det var mest att det förväntades av oss att vi skulle bjuda på något - så då gjorde vi väl det. Hellre än bra ibland...
En kväll hamnade vi hos en familj som hade 24 barn (alltså inte bara deras egna) och efter kåldolmsmiddagen bjöd de på en dansuppvisning med Macarena och lite Spice Girls. Vi bjöd på Små grodorna. Och Pärleporten.

Jag var på fest igår. Personalfest hos Bossen. Det var mycket trevligt och jag tackar här för din (du vet vem du är) och din frus gästfrihet - det var finemang!
Tydligen finns det en tradition att man som ny på Lager 157 ska sjunga en sång. Jag försökte hävda att jag redan hade gjort det, men folk gick inte på det.
Det bestämdes att vi skulle göra det här i lag. Jag och en kille till (vi kan kalla honom Zlatan) började nästan samtidigt här i våras, och vi skulle få sjunga tillsammans. Vi blev även förstärkta (!) av en till kille (som vi kan kalla Jake), så jag kände att det här går nog bra.
Vi gick in i köket och försökte enas om vilken sång vi skulle ta. Zlatan hade ett stort förråd av sånger, men nykter som jag var så hade jag svårt att komma ihåg texterna. Tills han kom på förslaget: Vi tar Pärleporten!
Äntligen. Nu började jag verkligen känna att jag skulle fixa det hela, för den sången hade jag ju sjungit t.o.m. på en utlandsturné!
Vi bestämde oss för att remixa den tillsammans med "Jesus älskar alla barnen" och det kändes som ett bra alternativ. Om vi nu skulle hitta rätt tonart. Och helst samma tonart också. Samtidigt.
Övningen gick ganska bra (för vissa) och vi hade potential att lyckas. Det enda som fanns som orosmoln var ju om tonarterna skulle svaja, om beatboxen skulle sluta funka och om vi skulle drabbas av scenskräck.
Vi battlade mot tre tjejer (vi kan kalla dem MaryMary, Ninkinonken och Anananas så röjer vi inte deras identiteter heller) och de fick börja. De körde också en remix, men av låten Bä Bä, vita lamm. Tydligen var de så duktiga (!) att de kommer få köra igen på ett morgonmöte här framöver!
Sen var det vi. Los tres amigos, den ene nyktrare än de två andra. Och det gick ... sådär. Men the crowd liked it. Tror vi. Jag ställer mig dock frågande till att vi kommer höra av Fredrik Arvid Blom när han gör nästa nysläpp av den låten... men läs gärna mer här.

Så alltså, är det någon skillnad på klassfest eller personalresa? Nej, det verkar vara samma sånger överallt.