Flexibel bröllopsfotograf

Dagens filmtips är "Bröllopsfotografen" av Ulf Malmros. Där har ni en film i min smak, med humor och ändå lite substans. (Inte en komplett beskrivning av mig alltså. Jag har bara det ena...)
När vi tittar på filmer, min husfru och jag, så brukar jag alltid önska att få se om det är några tokiga bloopers på extramaterialet. Efter varje DVD vi sett bara måste jag kolla igenom menyn om det finns några roliga misstag som de i filmen duktiga skådespelarna har åstadkommit. Det är inte på alla filmer det går. Shutter Island hade inga. Schindlers List hade inte heller några bloopers. Oftast är det bloopers på filmer som kanske klassas som något komiska - inte så ofta på verklighetsbaserade tragedier eller liknande.
Min boss frågade mig idag vilken typ av filmer jag gillar, och jag svarade att jag är lite tråkig och gillar det mesta. Jag gör det, gillar det mesta. Är ganska flexibel. En fd boss tyckte att ordet flexibel var hennes ofavoritord medans jag gillar det jättemycket.
När jag pluggade i Västerås hade vi Arbetspsykologi ett par veckor och Margareta, som var vår lärare, lärde mig och mina klasskompisar en liten tanke: "Den som är mest flexibel kontrollerar systemet".
Den tanken, talesättet eller teorin har jag haft som ett måtto sedan dess. Varför? Jo, för det passar mig som handen i handsken. Jag är sjukligt flexibel och det har inte alltid varit till fördel för mig. Varför? Jo, för är man flexibel så är det ganska naturligt att man bara hänger med och det är lite lätt att man kanske blir lite undanskuffad eftersom man ändå följer med.
"Nej men bestäm du. Det spelar ingen roll, jag hänger med..." har jag sagt många gånger. Och jag har menat det, så jag anklagar ingen för att den eller den har tryckt ner min vilja - jag har själv valt att vara flexibel.
Funkar det här då, om man nu blir nedtryckt och överkörd om man är flexibel och säger "ja amen" till allt? Eller hur ska man göra? Om det nu inte funkar att vara flexibel måste det ju innebära att man måste vara stenhård och aldrig vika en tum - då kanske man kan kontrollera systemet?
Jag har verkligen trott att man kan kontrollera systemet om man är flexibel, och till viss del så stämmer det. Eller är det så att jag måste förneka mig själv och köra the hard attitude style och aldrig vika mig? Hur ska man egentligen göra?
Tja, vad säger man.
Det saknas en sats i meningen. En viktig sats. Jag har läst Lingvistik och språkvetenskap så jag har kunnat spalta upp hur meningar är uppbyggda, så egentligen borde jag kunna ha ett fint stycke om hur den här satsen som saknas inte är en bisats utan faktiskt en huvudsats - men jag kommer inte ihåg hur det funkar och jag tror inte det är en huvudsats men det är det VIKTIGASTE satsen i tanken om flexibilitet.
"Den som är mest flexibel kontrollerar systemet, men man måste alltid ha en ryggrad."
Ryggraden är viktig. Utan den så klarar man sig inte.
Jag har på senare tid kommit på att ryggrad är viktigt. Man får gärna vara flexibel, men man får inte bli nerbruten. Man måste kunna säga ifrån på riktigt innan det är för sent - annars blir man nerbruten. Hur långt kan/ska man vara flexibel för att kunna kontrollera saker? Hur långt som helst, men du får aldrig brytas av.
En palm är flexibel. Jag har läst eller hört någon gång att en knappt kan blåsa av, även om den ligger i stort sett parallellt med marken. Hur funkar det? Jag har läst eller hört att det beror på att palmen är nästan lika lång under marken som den är ovan marken - snacka om ryggrad och rötter att falla tillbaka på!
Mina rötter och min ryggrad växer sig starkare för varje dag som går. Jag är flexibel, och det är bra. Det gör att jag har chansen att kunna kontrollera systemet - det system som jag finns i.

"Bröllopsfotografen" är en mycket rolig film. Kjell Bergqvist är fenomenal - han har bjudit på många klassiska citat där mitt favoritcitat är: "Godis äter man inte för att det är gott, det äter man för att man har förtjänat det!" /den bästa sommaren

Om mitt liv var en film skulle det vara fullt av bloopers på slutet. Som husfrun gjort.