:)

Terran* tycker ju att jag ska sticka ut hakan lite emellanåt. Provocera lite. Våga lite.
Det är ju inte min STARKASTE sida direkt. Jag, som har svårt att erkänna för folk att jag kollar på CSI på måndagar för jag vet ju inte om det räknas som fel program, ska alltså säga saker.

Och ett sånt steg tänker jag ta nu.
Jag tänker börja använda smileys. Jag har inte förstått syftet med dem, har tyckt att "man väl fattar om nån är glad?" och lite såna grejer men nu så har jag bestämt mig.
Med rädsla för att vissa människor, som jag respekterar och tycker om enormt mycket, ska sluta tycka om mig. För jag har verkligen inte använt smileys mycket. Men jag har gått och tyckt en massa om dem. Ibland har jag testat på, men det har känts falskt på nåt vis. Jag har hycklat, när jag har använt dem. Så har det känts.

Men nu byter jag kurs. Ändrar mig.

Jag tänker börja med smileys. Har varit rädd att folk inte har förstått att jag varit glad, att de trott att jag varit dryg.
För det är jag sällan. Dryg alltså. (Det vågar jag inte.)






* Ett lite roligare namn på samtalsterapeuten, bara.