söndag 20 november 2011

Kavelmora Inks TV-karriär. So far.

Jag brukar kolla på TV ganska ofta. Det är inte så ofta jag är med i TV. Det har väl hänt kanske en handfull gånger, typ så många gånger att det nog går att lista dem här i den här bloggen.

1. Första gången var när jag var kanske 10-11 år. Jag sjöng i en barnkör som hette Ung Ton och det skulle vara en gudstjänstinspelning från pingstkyrkan hemma i Lycksele. Jag var sådär knubbig som jag var när jag var liten och jag tror att jag syntes lite i bild. Pastorn som skulle predika hade spelat badminton och slitit av hälsenan och hoppade på ett ben genom kyrksalen fram till estraden. Inte i bild, såklart.

2. Jag och min dåvarande flickvän och nuvarande fru hade fått biljetter till Grammisgalan i Globen. Vi skulle stå i publiken, precis nedanför scenen och se glada ut. Rusiak spelade och han hade en cool jacka och Magnus Uggla var ganska kort. Tydligen svepte kameran förbi mig och Helena så vi syntes i nån form av närbild och jag vill minnas att jag hade en snygg, mörkblå skjorta på mig. Jag fick ganska många sms där på kvällen av folk som hade sett oss. Jag kommer inte ihåg om jag nånsin såg nån repris av det där.

3. I lördags hade vi TV-inspelning i kyrkan. Efter att vi hade rest Kavelmoragranen här i byn och druckit årets första glögg. Vi hann dit i tid, Sig/Hen och jag. Vår äldste son skulle sjunga i barnkör (Se ovan fast han är inte knubbig som jag var) och min fru hade blivit vald till mötesledare. Hon kommer synas i TV. Själv hade jag mina rosa tv-strumpor, min ljusrutiga flanellskjorta och kommer säkert bli bortklippt pga skäggighet. Men om våra barn kommer synas blir det bra, för de är mycket söta. Inte så lika mig, och nu såhär när jag har ordet så kan jag passa på att säga att jag inte vet varifrån Henrys lockar kommer. Men han var trött, söt, hostig, lite gnällig och hal som en ål den sista halvtimmen. Leendet från en av kameramännen hjälpte något och jag hann ändå mellan panikattackerna tänka att det kanske inte gör så himla mycket om det väsar omkring ett litet barn i tv ett par tidiga söndagsförmiddagar efter nyår. Det är ju ändå inte vi som ska vara i fokus.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar